Nekromanti Att sälja knivar

[God45]

Så jag har fått ett meddelande från någon som spellett ett av mina äventyr och där en spelare reagerade väldigt kraftigt negativt på innehållet. Jag har skrivit fler saker som innehåller saker som kan vara triggade och det här är en av de som har en varningstext om att innehållet inte är lämpligt för alla läsare (Jag tänker inte skriva ut vilket äventyr det är för det är inte viktigt och jag vill inte sälja äventyr pga att de är stötande).

Så, intellektuellt känner jag mig inte skyldig här. Mitt äventyr har en varning och är menat för vuxna läsare/spelare. Innehållet måste vara där för att förmedla de konstnärliga poänger som jag vill göra med äventyret.

Men det känns skit att någon mått dåligt på ett negativt sätt utifrån mitt äventyr. Det känns som jag sålt dem en frukttkniv och de lyckats skära sig med den. Borde jag designat kniven/äventyret annorlunda så att personen inte skadade sig?

Jag vet inte om det här är en bra diskussionsöppning eller om det här bara är att jag skrev av mig en känsla.

 

[Rymdhamster]

Eh... alltså...

Så spelledaren har tagit ditt äventyr, läst det (Får man förmoda), valde att köra det här äventyret med sin grupp, och det är på något sätt ditt problem att en av dennes spelare tagit illa vid sig?

Om spelledaren tagit väldigt illa vid sig av att ha läst äventyret ens hade det kanske funnits något att diskutera, men nu?

I synnerhet om du har en varningstext på det.

Då är det ju snarare någon som köpt din fruktkniv och gott och skurit en annan person med den.

 

[ceruleanfive]

Din metafor håller alldeles utmärkt. Tänkt inte mer på det här, fortsätt att göra din grej.

 

[entomophobiac]

Det du kanske kan fundera på är om du kan vara tydligare?

Egentligen hade det varit bra med något liknande ESRB fast för typer av innehåll. Trigger warnings, men på ett formaliserat sätt, som alla kunde använda sig av som en sorts labels.

 

[Nässe]

Sälj du dina knivar.

 

[Zire]

Rymdhamster beskrev det så bra!

Även om du inte vill nämna vilket äventyr det var, kan du åtminstone beskriva vad för sorts innehåll det var som personen reagerade så negativt på?

 

[Minimoni]

Instämmer med Rymdhamster, oavsett vad du säljer och så länge du också varnar för att innehållet är för vuxna så får du ju lita på att det är just vuxna som läser materialet. Så nej, du kan inte göra mer då det alltid kommer finnas någon som använder en produkt på ett sätt som är skadligt. Hade du sålt mjukisdjur så hade någon vuxen ätit upp stoppningen trots alla varningstexter om att stoppningen är giftig och skadlig om man äter den.

 

[Björn den gode]

Så, intellektuellt känner jag mig inte skyldig här. Mitt äventyr har en varning och är menat för vuxna läsare/spelare. Innehållet måste vara där för att förmedla de konstnärliga poänger som jag vill göra med äventyret.

Men det känns skit att någon mått dåligt på ett negativt sätt utifrån mitt äventyr. Det känns som jag sålt dem en frukttkniv och de lyckats skära sig med den. Borde jag designat kniven/äventyret annorlunda så att personen inte skadade sig?

Jag håller med om att du inte är "skyldig" och det gör ju inte världen bättre att du också mår skit.

Samtidigt efter att ha läst en del av dina äventyr (dom som ligger på scenariobiblioteket) så kan jag ju inte påstå att jag är överraskad av att någon mått dåligt på ett negativt sätt av ett av dom. Att den här risken fanns visste du ju redan när du skrev varningstexterna.

Frågan du behöver ställa dig är väl om äventyrets publicering totalt sett gjort mer gott än dåligt i världen till exempel genom att folk har spelat det och mått bra (eller dåligt på ett positivt sätt). Problemet med den frågan är ju att det är nästan omöjligt att svara på eftersom feedbacken man får från som dom tyckte något var "bra" eller "helt ok" oftast är obefintlig, och även om man haft dom svaren så är det ju väldigt svårt att veta hur det påverkat världen på lång sikt.

Så mer abstrakt blir väl frågan att nu när du vet att dina äventyr (antagligen i undantagsfall) kan orsaka att folk mår dåligt tycker du det är värt det att fortsätta sälja dom?

Jag skulle gissa på att svaret är "ja" men nog är det mer yxor än fruktknivar du säljer, en yxa är ju ett väldigt praktiskt verktyg med flera olika lämpliga användningsområden men ingen som säljer yxor skulle ju heller bli förvånade över om en yxa någon gång gjorde att någon som använde den skadade sig själv eller någon annan.

 

[Lupus Maximus]

Jag håller med Rymdhamster. Varningstext fanns, och spelledaren valde att framföra spelet till gruppen.

Trist för dem, med det är ändå deras ansvar att stämma av vilka ämnen som är ok inom spelgruppen.

 

[Lupus Maximus]

Frågan du behöver ställa dig är väl om äventyrets publicering totalt sett gjort mer gott än dåligt i världen till exempel genom att folk har spelat det och mått bra (eller dåligt på ett positivt sätt).

Det här anser jag dock inte. Om en miljard människor hatar den, och hundra gillar den, så kan de föregående välja att läsa något annat.

Så länge det inte är för att det såldes in som teddybjörnar och gos, och sedan kom en oväntat grafiskt styckmord som plot-twist. Dvs, om det marknadsförts under falsk flagg och utan varningstext.

 

[RasmusL]

Så jag har fått ett meddelande från någon som spellett ett av mina äventyr och där en spelare reagerade väldigt kraftigt negativt på innehållet. Jag har skrivit fler saker som innehåller saker som kan vara triggade och det här är en av de som har en varningstext om att innehållet inte är lämpligt för alla läsare (Jag tänker inte skriva ut vilket äventyr det är för det är inte viktigt och jag vill inte sälja äventyr pga att de är stötande).

Så, intellektuellt känner jag mig inte skyldig här. Mitt äventyr har en varning och är menat för vuxna läsare/spelare. Innehållet måste vara där för att förmedla de konstnärliga poänger som jag vill göra med äventyret.

Men det känns skit att någon mått dåligt på ett negativt sätt utifrån mitt äventyr. Det känns som jag sålt dem en frukttkniv och de lyckats skära sig med den. Borde jag designat kniven/äventyret annorlunda så att personen inte skadade sig?

Jag vet inte om det här är en bra diskussionsöppning eller om det här bara är att jag skrev av mig en känsla.

Låter som en sjukt oempatisk spelledare som utsätter sina spelare för grejer de inte vill ha. Usch. Att sedan ta det till äventyrsförfattaren? Om jag styckmördar mina barn så är det mig det är fel på, inte knivförsäljaren.

 

[Mannen i skogen]

Spelförfattaren har ansvar att förse spelledaren med inspiration. Spelledaren har ansvar för vad som händer vid spelbordet.

 

[Dimfrost]

Det är hundra procent spelledarens ansvar. Om spelledaren hade mått dåligt hade det varit en annan sak, men nu är ansvaret inte alls ditt. Fortsätt med det du gör.

 

[Björn den gode]

Det här anser jag dock inte. Om en miljard människor hatar den, och hundra gillar den, så kan de föregående välja att läsa något annat.

Ja alltså det är klart att dom kan göra det men om resultatet av det jag gör gör världen sämre istället för bättre så tycker jag det är lite moraliskt slappt att skylla på att någon annan kunde ha gjort något annat. Och om jag borde kunnat räkna ut att det skulle bli så så tycker jag min handling är moraliskt tveksam. Sen är ju utilitarismen som de flesta filosofiska hållningar extremt mycket tydligare i teorin än i praktiken eftersom det är extremt svårt i många fall (till exempel alla de fall som diskuteras för hade de varit lätta hade de antagligen inte behövts diskuteras) att avgöra vilken av flera handlingar som gör världen bättre eller sämre.

Som exempel för att komplicera det hela så tror jag ju att de flesta saker som många hatar och som några gillar gör världen bättre. Dels eftersom du påpekar de flesta som hatar något kommer inte ens ta del av det till någon större del, dels så tror jag att dom som gör det och sen hatar tillsammans bygger en samhörighetskänsla i sin grupp samtidigt som dom som gillar det kan få en samhörighetskänsla i sin grupp och så länge det inte är något som gör att grupperna börjar ha ihjäl varandra eller så så är antagligen båda grupperna lite lyckligare efteråt.

Men här var det ju inte frågan om någon som hatade något utan någon som trodde att hen och hens spelgrupp skulle gilla något men att det sen fick en person att må dåligt. Är det God45's ansvar? Nej verkligen inte. Bör det vara en datapunkt som God45 tar in när han reflekterar över sitt författarskap, ja, jag tycker det, men jag inser också att jag tycker så baserat på en udda filosofisk hållning.

Sen finns det ju också väldigt många alternativ mellan att sluta skriva och att fortsätta precis som förut, till exempel så har Vi åker Jeep för åtminstone ett scenario (kanske sitt mest extrema) valt att inte publicera dett på nätet utan bara maila över det på förfrågan, varningstexter och scenariots regler kan utformas på olika sätt (har sett en del indie-spel som påbjuder användandet av x-cards tex).

Vill också poängtera igen att jag inte tycker det finns någon anledning för God45 att må dåligt över det inträffade (men att bara säga hur folka ska känna har ju oftast rätt liten effekt i och för sig), eftersom att ytterligare en person mår dåligt gör ju inte att någon annan mår bättre.

 

[God45]

Tack så jättemycket för era genomtänkta och stöttande svar allihop! Att ha läst tråden har gett mig mycket att tänka på och jag känner mig mindre skyldig efter stt ha läst era tankar om det hela.

 

[Mogger]

Tack så jättemycket för era genomtänkta och stöttande svar allihop! Att ha läst tråden har gett mig mycket att tänka på och jag känner mig mindre skyldig efter stt ha läst era tankar om det hela.

Dessutom sker så otroligt mycket mellan äventyr och faktiskt spelande så vad som kommer från dig och vad som kommer från spelgruppen kan vara oerhört svårt att avgöra.

Men oavsett, varningstext borde räcka. All kultur ska inte stryka medhårs. Kan t.o.m tycka att hela den här tråden är någon form av kvalitetsstämpel. Klart spel kan/bör beröra!

 

[Lupus Maximus]

Sen finns det ju också väldigt många alternativ mellan att sluta skriva och att fortsätta precis som förut, till exempel så har Vi åker Jeep för åtminstone ett scenario (kanske sitt mest extrema) valt att inte publicera dett på nätet utan bara maila över det på förfrågan, varningstexter och scenariots regler kan utformas på olika sätt (har sett en del indie-spel som påbjuder användandet av x-cards tex).

Som författare kan man bara to höjd för de vanligaste. Jag tycker det är bra att det har börjat jobbas på material för att hantera vad folk kan reagera kraftigt på, och vad folk har för preferenser (tyvärr blandas de två ihop lite för mycket idag). Skriver man om ämnen som folk kan reagera på så kan alltid en liten lista över sådana arbeten man tycker är vettiga.

Men, vad som är extremt... Jag har en bekant som har fobi mot fiskar, mer specifikt bilder på fiskar. I hennes kokbok är sidorna med fiskrecept ihopsatta med gem, så att hon inte av misstag skall slå upp en sida med en fiskbild. När tog någon här senast höjd för fiskbildsfobi?

Själv har jag jobbat som städare på bårhus, och sett ett antal obduktioner och hade lätt kunnat käka en macka samtidigt, samt har besökt lite BDSM-klubbar. Jag är medveten om att min tröskel av vad jag anser grovt ligger aningen utanför normen. Vilket leder till att om jag inte vet var folks gränser går så håller jag mig nästan onödigt långt inom vad som borde vara ok för de flesta. Vad som är ok för de flesta tycker jag ofta är väldigt tråkigt.

Jag räknar rollspel som en närbesläktad kategori till skönlitteratur, och hänger ihop med rätten att få fantisera. Dock med komplikationen att man rollspelar inte själv, så man behöver stämma av lite om det gemensamma fantiserandet. Alla håller dock inte med om vad man får eller inte får fantisera om.

 

[Jocke]

Iden med konst är ju att folk ska känna något. Alltså kommer någon att känna annat än du som skapare tänkt dig, efter som andra människor inte är du och kommer dra andra associationer och läsa verket annorlunda. Det ingår i att skapa.

 

[stenhöna]

Är det inte snarare ingredienser man "säljer"? Vissa njuter av gore, andra inte. Samma med mögelost. SL är kocken. Vem är skyldig om matgästerna inte gillade huvudrätten? Eller kanske matgästerna inte berättade att de hade en "allergi"? Kommunikation.