Nekromanti Att "sälja" sina idéer

[entomophobiac]

Många här skriver, testar och kommenterar ideella alster på löpande band. Men hur gör man för att få upp folks ögon för dem?

Jag skriver själv en hel del, och har väl gjort det mer eller mindre de senaste sex åren. Men även om jag har kladdat på det ena konceptet efter det andra, och självklart trivs väldigt bra med de flesta av dem, så är det ju uppenbarligen inte många som vet vad de är.

Ett tankeexperiment var helt enkelt att försöka komma på vilka amatörprojekt jag själv känner till. Och svaret blev väldigt kort, koncist och enkelt: inget.

Jag kan nog nämna ett par, säg det där stadprojektet, några lösa fantasy projekt och kanske en eller annan udda idé utöver det. Men jag har inte spelat ett enda, än mindre lärt mig något av dem så till den grad att jag kan diskutera det. Och jag är säker på att det samma gäller mina projekt.

Intresset kan dyka upp och gradvis förbättras, men oftast bara för att försvinna.


Så, kort och gott: vad tusan är det folk vill se? Vad gör att man faktiskt engagerar sig i ett amatörprojekt?

Själv hade jag svarat "konceptet", eftersom regler inte intresserar mig särskilt mycket. Men vad säger ni?

 

[Krille]

"Många här skriver, testar och kommenterar ideella alster på löpande band. Men hur gör man för att få upp folks ögon för dem?"

En god början är faktiskt att göra klart dem.

Sedan, när man har något konkret, så ignorerar man helt enkelt att det är ett ideellt projekt som ingen har hört talas om och försöker marknadsföra sig som om man vore det bästa inom rollspel sedan färdigskivad orch. Efter ett par års hårt slit så upptäcker man plötsligt till sin förvåning att det faktiskt finns folk som håller med: ens rollspel är faktiskt det bästa som hänt rollspelen sedan färdigskivad orch.

Men för att komma så långt så krävs faktiskt att man gör klart spelet.

"Själv hade jag svarat "konceptet", eftersom regler inte intresserar mig särskilt mycket. Men vad säger ni?"

Äh. Koncept går det tretton på dussinet av, det ena mer mystiskt än det andra. Samma gäller regler, för övrigt, fast koncepten är snäppet mindre ointressanta för min del.

Vad jag vill se är ett spel. Inte ett koncept, inte ett regelutkast, utan ett spel som faktiskt går att spela. Kommer något sådant så kan jag tänka mig att engagera mig. Annars hoppar jag hellre in som käpp i hjulet.

 

[Gurgeh]

Så, kort och gott: vad tusan är det folk vill se? Vad gör att man faktiskt engagerar sig i ett amatörprojekt?

Det beror på vad du menar med "engagera sig".

Om du menar att man ska vilja spela spelet, recensera det eller göra något annat, som man normalt gör med ett kommersiellt rollspel, så krävs det precis som Krille sa, att det är klart, eller i alla fall att författaren anser att det är klart. Jag skulle antagligen aldrig orka spela ett halvfärdigt projekt.

Om du menar att man ska kommentera och ge förslag på regler och eller delar av världen krävs det nästan ingenting. Jag kan kommentera regler som är hur korkade eller geniala som helst och samma sak med världen (även om världskommentarerna ofta blir: "ska inte din fantasyvärld innehålla NÅGOT ALLS som skiljer den från standarfantasyvärld 1A?").

Om du menar att man ska bli intresserad av att hjälpa till att skriva, finns det nästan ingenting som skulle kunna få mig att engagera mig. När jag skriver rollspel vill jag att de ska bli exakt som jag vill; ingen annan ska få kladda på mina regler. Därför skulle jag antagligen ha extremt svårt att samarbeta med någon, som har andra åsikter om hur reglerna ska fungera.

Men framför allt: Ett färdigt spel är intressant och engagerande. Allt annat är bara en massa lössläppta idéer, som kanske kan vara kul, men måste få en form för att vara användbara.

/tobias

 

[Rising]

Reklamarens råd: [långt, men djävligt bra]

"Så, kort och gott: vad tusan är det folk vill se? Vad gör att man faktiskt engagerar sig i ett amatörprojekt?"

Egentligen är det samma saker som med alla andra produkter. Det krävs effektiv marknadsföring, och det gäller att man kan sälja sina idéer:

Eyeopeners
Ett bra koncept säljer sig själv. Den har så flashig yta att folk omedelbart kan ta det till sig. Direkt när man ser det så skall folk antingen säga "det där vill jag veta mer om!" eller "tsss, inget för mig!". Dels pratar vi om snygga illustrationer och sånt, men det är faktiskt inte det viktigaste. Ett bra koncept skall kunna marknadsföra sig själv om så du bara berättar lite om det för dina polare.

Så funkade filmen Matrix, kommer jag ihåg. Det räckte med att folk snackade om filmen så förstod jag att det var något alldeles extra. Samma sak med vissa rollspel. Det måste vara något nytt, något kittlande och något som kan sammanfattas i ett par få meningar.

Gamla, erfarna rollspelsrävar brukar förr eller senare tappa förmågan att få till en eyeopener. De fokuserar på att få till en bra helhet och något som är alldeles nytt och annorlunda i kärnan istället, men ytan är faktiskt också viktig. Man måste kunna få den där omedelbara "wow!"-känslan direkt när man kommer i kontakt med verket för att låta sig arbsorberas och sedan upptäcka de där fina inre kvaliteterna.

Erövra din Målgrupp!
Det är svårt att brottas med de professionella rollspelen om de vanliga rollspelarnas gunst. Prylen är att de "vanliga" rollspelarna inte bryr sig om amatörrollspel överhuvudtaget.

Det finns ett litet, litet antal rollspelare som bryr sig om amatörrollspel, de flesta av dem är spelledare och knåpar på sina egna rollspel, och de är din målgrupp som du skall fokusera på.

Erövra målgruppen!

Det är ju de och inga andra du skall rikta dig till. Varför försöker du göra ett rollspel åt den stora massan rollspelare? De bryr sig inte. Hallå?! Tror du att en erfaren spelledare går igång på den där taffliga skaderegeln? Gör om! Du skriver inte för nybörjare här! Hallå, kallar du det här för "världsbeskrivning"? Det är ju rena löjan, ingen bryr sig om ditt rollspel om det bara är en variant på vanlig standardfjantasy. Hallåååå!!!!? Det här är inte nytt, vad tror du att du håller på med? En fattigmansversion av Neotech? Du, din målgrupp är tillräckligt insatt i hobbyn för att inte nöja sig med något annat än det bästa. Det där lurar ingen!

Vår målgrupp är oerhört krävande och rollspelskunnig, skall du göra något rollspel överhuvudtaget så måste det ha kvaliteter som eftersöks av målgruppen, annars bryr sig ingen. Det är en enorm skillnad på att skriva rollspel åt polarna i din spelgrupp, och de som kan tänka sig att ladda ner gratisrollspel och lira dem.

Sälj inte steken, sälj stekoset!
Den äldsta marknadsföringsregeln genom historien.

Bra reklam handlar alltid om något annat än själva produkten. Det är så läskedrycker blir symboler för självständighet och kläder kan börja representera ställningstagande i samhällsfrågor.

Det är nästan samma sak med rollspel. Jag får lite meddelanden titt som tätt som frågar om mitt eget Eskapix, och det enda jag gjort på det rollspelet är några små oanseliga flumtexter. Jag har inte ens någon "stek" att sälja, men har alltså redan börjat sälja "stekoset" genom att högljutt proklamera att Eskapix minsann skall bli det första ickesensationella skräckrollspelet! Inga monster för sakens skull! Helgjuten filosofi genom världens mytologi! Det första skräckrollspelet som helt och hållet är utformat för kampanjspel! osv.

Jag har redan sålt in idén på att Eskapix skall bli något alldeles extra, långt innan det ens finns något att provspela.

Impact, impact, impact!
Avsluta följande slogans:

- Felix gör det goda...
- Gott? Gott-gotti...
- Jag är inte bara mamma...
- Gilette, the best a man...
- Om du vill vara dig själv för...

osv.

Får man höra något tillräckligt många gånger så gräver det sig in i ens undermedvetna.

Eller gör så här: Klicka på "sök" där uppe bland länkarna. Sök på "västmark" i Ord att Söka Efter, och välj "krille" under Av Användare: Kolla sedan hur Krille lyckas nämna Västmark lite titt som tätt i alla möjliga sorters mer eller mindre passande situationer. Det är helt rätt. Så måste man göra om man vill nå ut.

Gurgeh har gjort ett lysande rollspel som heter Milennium, men känner du till det? Nej? Är inte det märkligt? Nej, det är faktiskt inte ett dugg konstigt, han pratar ju aldrig om det.

Sedan kan det förstås bli djäkligt jobbigt om man gör för mycket reklam också, man måste förstå att vitsen med Impact är att det är målgruppen som skall börja prata om rollspelet, det är inte bara du som skall repetera en och samma reklamargument om och om igen som ett påfrestande mantra. (och när det gäller Västmark så är det ju en hel del personer förutom Krille som snackar om det, så där ser man att han har gjort helt rätt. Impacten pågår även när han är borta från forumet. Till och med dem som aldrig spelat Västmark (som jag) börjar ju kunna det utantill vid det här laget. Typiskt välgenomförd marknadsföring, med andra ord.)

/Rising
avslutar med lite egen reklam:

[color:\\"purple\\"]Apex Quattuor
Min mytomani är min allra pålitligaste barndomsvän. Som barn var han aldrig rädd och klumpig, sängvätare och kass på bollspel, men det var jag. Allt det var jag. Han lät mig låtsas vara honom för en dag ibland, det var lyckliga dagar där jag kunde gömma undan mig själv för en stund.
I gymnasiet var han aldrig blyg och okysst, mjällig och född av trista föräldrar, men det var jag. Allt det var jag. Han lät mig låtsas vara honom när jag såg mig själv i spegeln. Han lät mig låtsas vara honom var gång jag slöt mina ögon.
Som vuxen har han aldrig haft problem med sprit och potens, hygien och ekonomi, men det har jag. Allt det har jag. Men han har heller aldrig haft en kompis som alltid låtit låna ut sig själv, men det har jag. Alltid det har jag."[/color]

 

[Troberg]

Min tumregel

Koncentrera dig mer på att stjäla andras ideer och göra en bra produkt. Då gör andra jobbet åt dig och du kan koncentrera dig på det roliga.

Så här säger Tom Lehrer om ämnet (en hyllning till den kände matematikern Nicolai Ivanovich Lobachevsky; 1793-1856):

For many years now, Mr. Danny Kaye, who has been my particular idol since childbirth, has been doing a routine about the great Russian director Stanislavsky and the secret of success in the acting profession. And I thought it would be interesting to st... to adapt this idea to the field of mathematics. I always like to make explicit the fact that before I went off not too long ago to fight in the trenches, I was a mathematician by profession. I don't like people to get the idea that I have to do this for a living. I mean, it isn't as though I had to do this, you know, I could be making, oh, 3000 dollars a year just teaching.

Be that as it may, some of you may have had occasion to run into mathematicians and to wonder therefore how they got that way, and here, in partial explanation perhaps, is the story of the great Russian mathematician Nicolai Ivanovich Lobachevsky.


Who made me the genius I am today,
The mathematician that others all quote?
Who's the professor that made me that way,
The greatest that ever got chalk on his coat?

One man deserves the credit,
One man deserves the blame,
and Nicolai Ivanovich Lobachevsky is his name. Oy!
Nicolai Ivanovich Lobache...

I am never forget the day I first meet the great Lobachevsky.
In one word he told me secret of success in mathematics: Plagiarize!

Plagiarize,
Let no one else's work evade your eyes,
Remember why the good Lord made your eyes,
So don't shade your eyes,
But plagiarize, plagiarize, plagiarize...
Only be sure always to call it please, "research".

And ever since I meet this man my life is not the same,
And Nicolai Ivanovich Lobachevsky is his name. Oy!
Nicolai Ivanovich Lobache...

I am never forget the day I am given first original paper to write. It
was on Analytic and Algebraic Topology of Locally Euclidean Metrization
of Infinitely Differentiable Riemannian Manifold.
Bozhe moi!
This I know from nothing.
But I think of great Lobachevsky and I get idea - haha!

I have a friend in Minsk,
Who has a friend in Pinsk,
Whose friend in Omsk
Has friend in Tomsk
With friend in Akmolinsk.
His friend in Alexandrovsk
Has friend in Petropavlovsk,
Whose friend somehow
Is solving now
The problem in Dnepropetrovsk.

And when his work is done -
Haha! - begins the fun.
From Dnepropetrovsk
To Petropavlovsk,
By way of Iliysk,
And Novorossiysk,
To Alexandrovsk to Akmolinsk
To Tomsk to Omsk
To Pinsk to Minsk
To me the news will run,
Yes, to me the news will run!

And then I write
By morning, night,
And afternoon,
And pretty soon
My name in Dnepropetrovsk is cursed,
When he finds out I published first!

And who made me a big success
And brought me wealth and fame?
Nicolai Ivanovich Lobachevsky is his name. Oy!
Nicolai Ivanovich Lobache...

I am never forget the day my first book is published.
Every chapter I stole from somewhere else.
Index I copy from old Vladivostok telephone directory.
This book, this book was sensational!
Pravda - ah, Pravda - Pravda said:
"Jeel beel kara ogoday blyum blocha jeli," ("It stinks").
But Izvestia! Izvestia said:
"Jai, do gudoo sun sai pere shcum," ("It stinks").
Metro-Goldwyn-Moskva bought the movie rights for six million rubles,
Changing title to 'The Eternal Triangle',
With Brigitte Bardot playing part of hypotenuse.

And who deserves the credit?
And who deserves the blame?
Nicolai Ivanovich Lobachevsky is his name.

 

[Gurgeh]

Trailer

Gurgeh har gjort ett lysande rollspel som heter Milennium, men känner du till det? Nej? Är inte det märkligt? Nej, det är faktiskt inte ett dugg konstigt, han pratar ju aldrig om det.

Som tur är pratar andra om det med jämna mellanrum! Tack så mycket!

Men ärligt talat har du helt rätt; ingen kommer att känna till ett spel om inte ens författaren själv har vett att göra reklam för det. Tyvärr är världen inte så fint ordnad att folk själva upptäcker saker. Ibland måste man trycka ner något i den metaforiska halsen på dem tills det sitter ordentligt på tvären och inte har en chans att ta sig loss. Som rollspelsskapare som lägger ut gratisrollspel på nätet har man inte speciellt många sätt att nå ut till en potentiell publik; det här forumet är en av de få platser där mankan "sälja" sitt spel till personer som kanske faktiskt är intresserade.

För att föregå med gott exempel ska jag hädanefter nämna Millennium när det verkar lämpligt och försöka göra det så ofta att folk kommer ihåg det, men inte så ofta att man tänker "nu håller den där jobbiga snubben på och tjatar om sitt jämrans rollspel igen". Andra rollspelsmakare som gömmer sig här gör förhoppningsvis samma sak.

Jag börjar med att sälja mig med en trailer:

[Bildrutan är helt svart, det enda som hörs är traditionell sydeuropeisk folkmusik, spelad på något stränginstrument. Musiken börjar mycket svagt och växer sig gradvis starkare, upp till en behaglig nivå för att slölyssnas på. Örat har precis anpassat sig och börjar uppskatta den stämningsfulla musiken, när [color:\\"red\\"] plötsligt bryts harmonin av ett öronbedövande pistolskott och bilden lyses upp av en mynningsflamma riktad mot åskådaren. Ytterligare ett skott och ett till! [/color] Man ser nu en man, klädd i en mörkgrå kostym och en hatt, som är nedsjunken i pannan, så att man inte riktigt kan se hans ansikte. Han håller fortfarande pistolen riktad frammåt, mot publiken. En djup basröst börjar tala.]
[color:\\"#666666\\"] THIS SUMMER...
FROM THE MAKER OF MILLENNIUM...
GURGEH WILL GIVE YOU...
AN OFFER...
YOU CAN'T REFUSE![/color]
[Ett ondskefullt leende spelar över mannens läppar. Kameran zoomar sakta in och man kan nu se att ett långt ärr, som efter en kniv vrider mannens högra mungipa uppåt i ett permanent hånflin. Kameran zoomar mot mynningen på den utsträckta pistolen, accelererar plötsligt och just när man tror att kameran ska krocka med pistolmynningen [color:\\"red\\"] brinner ett till skott av och hela bildrutan blir vit. [/color] Efter en sekund blir den åter svart, allt är helt tyst. En logotyp i vitt växer fram i det svarta. Den övergår gradvis i rött som rinner ner över de vita bokstäverna, som blod.]
[color:\\"#666666\\"] OMERTA [/color]
[Allt blir svart.]

/tobias

 

[entomophobiac]

Re: Trailer

Allt blir svart.

Förlåt, men jag asgarvade när jag såg den här kommentaren. Det beror egentligen på Lorry/Yrrol, men ändå.

Som trailer vet jag inte. Jag får inte veta någonting överhuvudtaget om ditt spel, annat än en referens till Godfather som jag redan sett en miljon gånger. Och när det gäller maffia och kriminalorganisationer så kan jag spela TV- eller datorspel istället. (Korkad replik, eller hur? Men det är faktiskt sant...)

Jag tror problemet är att alla som har sina egna projekt vet precis vad de går ut på och kan istället säga att de är bra, inte varför någon annan ska tycka att de är bra. Det som Krille gör är att han använda Västmark som ett konstant exempel i sina egna inlägg, eftersom det antagligen representerar hans egna "favoritspel" och därför alla funktioner den lilla regelhamstern själv önskar.

Jag har två eller tre riktigt stora projekt som förmodligen ingen här kan nämna. Varför? Tja, på grund av lathet, antagligen. Jag är inte någon allt för frekvent besökare, och jag repeterar inte min rabiata propaganda för dessa projekt. Ett par taffliga försök har jag gjort, såsom att lägga upp en testversion av ett av projekten i 01 års julkalender, men ger det något konkret? Knappast.

Skulle man använda en Amerikansk modell så skulle man saluföra sina idéer på konvent istället. Genom att spelleda, få andra att spelleda och sist men inte minst reklamföra sitt spel rakt i ansiktet på hobbyns utövare.

AFMBE, Vampire, WV med flera är spel som börjat på konvent i USA och sedan blivit fasta marknadsinstallationer. (Ok, WV blev kanske ingen FAST marknadsinstallation, men det fanns i alla fall i två eller tre års tid innan det helt försvann.)

 

[Gurgeh]

Re: Trailer

Förlåt, men jag asgarvade när jag såg den här kommentaren. Det beror egentligen på Lorry/Yrrol, men ändå.

Vissa saker fungerar inte som skriven text...

Som trailer vet jag inte. Jag får inte veta någonting överhuvudtaget om ditt spel, annat än en referens till Godfather som jag redan sett en miljon gånger.

Du får komma ihåg att det här inte var den riktiga trailern till filmen, det här var trailern som kommer lååångt innan filmen och bara ska ge publiken ett smakprov på att något kommer att komma.

Skulle man använda en Amerikansk modell så skulle man saluföra sina idéer på konvent istället. Genom att spelleda, få andra att spelleda och sist men inte minst reklamföra sitt spel rakt i ansiktet på hobbyns utövare.

Men då har man försökt sälja in något som sedan ska bli en kommersiell produkt. Det är svårare att hitta tid att sälja in något man inte tjänar några pengar på och dessutom redan lagt ner en ofantlig mängd tid på. Däremot uppskattar jag om folk försöker göra det (och jag tänker själv göra det någon dag). Det är dessutom inte så många gratisrollspel som är så färdiga att det känns som en bra idé att spela dem som ett officiellt arrangemang på ett konvent.

/tobias

 

[entomophobiac]

Re: Trailer

Men då har man försökt sälja in något som sedan ska bli en kommersiell produkt.

Njae. AFMBE var inte tänkt som en komersiell produkt till en början, faktiskt varken Vampire eller WV heller. Det var bara så det blev, eftersom responsen var överväldigande och företag fick upp ögonen för produkterna/intäckterna blev stora nog för skaparna att skapa ett företag.

Jag menar, var det inte Rein-Haagen som lånade pengar av en moster eller dylikt för att få råd med första tryckningen? Det är knappast några jätteupplagor eller ens välgjorda reklamkampanjer vi pratar om, utan entusiaster som saluför sina idéer.

Själv har jag faktiskt planerat att skrika lite på nästa GothCon, då mitt hittills största projekt ska "avslöjas" för omvärlden. Men det har jag sagt i flera år, så jag blir inte förvånad om det hela spricker dagarna innan konventet

 

[Saxifrage]

Snacka går ju...

Jo, visst kan det vara bra att prata vitt och brett om sina ideer. Å andra sidan skadar det inte med lite gammaldags trovärdighet också. Jag menar, det faktum att Västmark finns i en komplett version både på nätet och i tryck talar väl till dess fördel? Balla ideer som bollas på forumet har säkert sin plats, men när jag hört om ett koncept tillräckligt länge utan att ha sett något konkret så slutar jag liksom bry mig.

 

[Rising]

Talk the talk, walk the walk.

"Jag menar, det faktum att Västmark finns i en komplett version både på nätet och i tryck talar väl till dess fördel?"

Jag tror nog att Krille reklamade sitt Västmark långt innan det blev något tryck av det hela.

Att ha en färdig version på nätet säger dock inte mycket. Det finns massor med färdiga spel på nätet som inte finner någon publik.

"när jag hört om ett koncept tillräckligt länge utan att ha sett något konkret så slutar jag liksom bry mig."

Jojo, man kommer inte långt med enbart reklam. Det säger ju sig själv. Men vad jag menar är att produkten i sig är den bästa marknadsföringen.

Jag tänker på mitt eget Pookafiktum. Det är inte ens klart, men jag har läst om massor med människor som har spelat det. Jag lovar att det är det häftigaste som finns när man får läsa små anekdoter om vad som hänt under någons spelpass i ens eget spel!!!

Jag snackar inte särskilt ofta om Pookafiktum, för jag behöver inte, det klarar ju så bra att tala för sig själv.

Det är ju egentligen det som är det bästa marknadsföringsknepet av dem alla.

...men det är en schysst kundservice att berätta om vad som är så speciellt med ens spel. Det är inte schysst att låta någon läsa ett stort omfattande rollspel innan de kan bilda sig en uppfattning om huruvida det kommer passa dem eller inte.

Därför behövs snillrik marknadsföring.

/Rising

 

[entomophobiac]

Re: Talk the talk, walk the walk.

Samtidigt är också rollspelare dåliga på att ge respons. Jag har haft kontakt med säkert ett tjugotal människor som testat, läst och grubblat över det äldsta av mina projekt. Men det är väldigt få som säger något utöver "bra" eller "dåligt". Om man vill ha konstruktiv kritik eller respons så är det helt enkelt fel typ av produkt, verkar det som.

Dessutom var detta projekt påstått färdigt under ganska lång tid, och dessutom tillgängligt på nätet. Men hjälper det? Knappast. Marknadsföringen är helt klart det viktigaste av allt, och idog propaganda ser ut att vara den bästa metoden.

Samtidigt var ju inte avtäckningen av Västmark direkt GothCons största evenemang, av vad jag hört. Så även om folk känner till spelet så är det ju ingen garant för att det spelas av en stor mängd i etern.

 

[Saxifrage]

Well, here's a joke for you...

Jo, du har en poäng. En lyckad marknadsföring kräver antagligen både varmluft och trovärdighet. Pookafiktum är ju ett bra exempel på något som iaf är "besiktningsbart", det går att ladda ner, kolla in och få en uppfattning om.

Det är inte schysst att låta någon läsa ett stort omfattande rollspel innan de kan bilda sig en uppfattning om huruvida det kommer passa dem eller inte.

Här har du en viktig poäng. Många spel som kommer ut gör det just i form av en solid klump med text, utan någon "teaser" eller introducerande stycke. Vem orkar plöja allt det för att se vad rollspelet går ut på?

Något annat jag har tänkt på är hur materialet är fördelat i de indie-rollspel jag läst. Allt som oftast inleds textmassan med en klatschig titel och en någorlunda informativ undertitel ("ett fantasyrollspel"), vilket sedan följs av texten "att göra en rollperson"... Först när och om man orkat läsa hela spelet har man fått någon slags uppfattning om vad som gör just det här spelet till något extra (vilket i de flesta fall är ganska lite...). Jag skulle uppskatta en större separation mellan värld och regler, så att man kan få en känsla för spelvärlden och spelets koncept innan man reder ut huruvida tärningsslag sker med T10 eller 2T6 (det är rätt sällan man hittar riktigt nyskapande regler i indie-rollspel). Det kan visserligen vara intressant att studera regeltekniska lösningar, men om jag verkligen hittar något jag vill använda skulle jag förmodligen hellre rippa världen och köra med DoD-regler, eller nåt. Det är liksom enklare att kläcka lite husregler under resans gång än att köra in spelgruppen på helt nya regler.