Att sätta rätt ord på saker:

[Bunny]

Borgar: Gustaf Upmark, Svensk byggnadskonst 1530-1760.
Däggdjur: Anders Bjärvall och Staffan Ullström, Däggdjur i Sverige och Däggdjur. Alla Europas arter.
Vapen och rustningar: Olle Cerderlöf, Vapnens historia; Josef Alm, mer eller mindre vilken bok som helst.

Tack! Ska ta mig till ett bibliotek och kolla in ett par av dessa.

 

[Loffeboll]

Poesi kanske? Till exempel kanske naturromantisk poesi kan ge en del uppslag till att beskriva skogar och dylika miljöer?

 

[Genesis]

Problemet är dessutom dubbelt för SL kan ju bre på med burspråk och pergolor och ranunklar och suckulenter, men om spelarna inte känner igen orden så är ju vinsten rätt liten med att ha ett stort ordförråd?

Jag har inga problem med att man använder ord jag inte förstår. Jag vet inte vad en pergola är, men jag känner igen ordet, och det väcker fortfarande känslor och associationer. Jag vet i vilket sammanhang det hör hemma, och det känns mysigt och liksom … frasigt när sådana ord är med i beskrivningen.

 

[Genesis]

Jag började någon gång att lägga in lite grejor i min Anki-lek, men det rann liksom ut i sanden. Den här tråden inspirerar mig att starta om detta projekt! Jag ska börja med den fantastiska ordlistan @Bunny länkade till. Ska ta och memorisera alla de orden. Tror att Anki eller annan SRS-programvara kan vara en hjälp för detta.

Generellt känner jag att den här typen av specifika ord verkligen lyfter en beskrivning. Man kan ge mer känsla och stämning på färre ord, och undvika trötta klichéuttryck. När jag beskriver saker relaterade till mitt yrke, eller spelar en rollperson som sysslar med liknande saker, så känner jag att jag verkligen kan prestera på en helt annan nivå än normalt. Ge mig en ingenjörsrollperson och jag kan gå lös på skjuvlaster, väteförsprödning och packningsstudier och verkligen leverera krunch. Det här kan tjäna samma syfte som teknobabbel i scifi-miljöer, fast det känns mer konkret och äkta eftersom det ÄR äkta.

En annan grej jag tycker verkligen lyfter en beskrivning är varumärken. Istället för att säga "Han tänder en cigarett" kan man säga "Han tänder en Parisienne" och det ger så mycket mer världsbygge. Även om du aldrig förut hört talas om märket! Ibland kan jag nästan tycka att det ger MER om man inte är bekant med märket, men kända märken ger såklart sin egen prägel. En person kan ju sitta på trappen och dricka en cola, men det ger ju så mycket mer om hen dricker en Coca Cola, eller en Jolt, eller en Cuba-Cola, eller Coop X-tra.

 

[Genesis]

Man kanske kan beskriva saker med känslan som de ingjuter hos betraktaren? Typ "läskig borg", "oerhört motbjudande jordhåla" eller "dyster skog". Eller är detta att inkräkta på spelarens agens?

Som spelare har jag öppet hus i min agens. Jag älskar när andra tar kontrollen över min rollperson. Några av mina bästa spelupplevelser kommer från detta. Och jag tycker till skillnad från @Skarpskytten att många bra författare också jobbar på detta sätt. Men det är lite bredvid ämnet för den här tråden, så vi ska kanske inte gå in för djupt på det, om man inte vill starta en ny tråd.

 

[Ymir]

Skepp är väl kungen här. Det finns en extremt invecklad nautisk terminologi som varit i bruk i århundraden, men som vanliga mugglare idag är helt obekanta med. Det är nog inte för inte som nautiska romaner är en helt egen genre, vars författare uteslutande är brittiska gubbar med extrema historiska specialkunskaper. Så fort dessa romaner filmatiseras blir de också det mest historiskt korrekta known to civilised man *hostMasterandCommanderhost*

 

[Ymir]

Två andra knepiga områden är militaria och rymden. Rymden är extra knepig då den inte bara har tretusen unika ord och begrepp, utan dessutom är i 3D och inte funkar på något sätt som är logiskt för jordiska mugglare. När jag en gång skulle spelleda ett rymdslag hade jag därför preppat med en lång lista på ord att använda, där jag fokuserade på nautiska termer och flygplanstermer, snarare än rymdtermer, då jag behövde beskriva olika manövrar som rymdskeppen gjorde, och insåg att de enda punkter i miljön som skulle finnas att förhålla sig till geografiskt var de stora moderskeppen.

 

[Skarpskytten]

Tack! Ska ta mig till ett bibliotek och kolla in ett par av dessa.

På tal om det nautiska, har jag själv haft stor glädje av Berömda skepp. När du bara måste veta skillnaden mellan en brigantin eller galeas. Eller tog den där kanonkulan i krysstängstagsegelt eller kryssbramstagseglet?

Ett annat elände är historiska kläder. Vad heter de? Och om jag säger "barett" eller "dolman" - vad ser spelarna framför sig, även om jag råkar veta vad de borde se?

 

[Rickard]

Visst, vi kanske har ord som vindbrygga, vallgrav, bröstvärn och fällgaller lättillgängligt när vi spelar, men hur är det med typ krenelering, parapet, balustrad och oubliette?

Varför ska du använda ord som är krångliga? Förvisso, jag gillar att använda ord som inte finns när jag spelleder surrealistiskt eller om jag vill skapa ett djup. "Det är så typiskt mariluker att försöka fixa saker". Så jag kan tänka mig att använda krångliga ord kanske hjälper men jag skulle bara använda de i ett sammanhang i sådana fall. "Ni ser hur lälarna kastar vaga ljus på väggen när de kryper under takutsprången".

Det fungerar dock dåligt i Coriolis om jag säger "kameez" för att beskriva en person. Just plaggen i Coriolis är svåra.

Själv har jag en lista med runt tio ord som jag ständigt upprepar i olika kontext under spelmötet. De ger mig inspiration, men de får inte vara alltför specifika. "Naken" kan jag använda i massor av olika sammanhang men "mandiblar" har jag svårare att lägga in naturligt. Under spelmötet kollar jag igenom listan och väver in dem i beskrivningen.

 

[2097]

Elokvent vokabulär är kanske den främsta av många saker som jag mycket gärna delegerar till dom andra töntarna runt bordet för dom är mycket bättre på det än vad jag är Jag låter som om jag har svalt en visselpipa och har fyllt munnen full av bomull och sen blivit full i Massachussets och fått tungan amputerad.

"Ni kommer till en… öh… vadhettere… [gestikulerar vilt]"
"Ett fällgaller?"
"Jajusteh!!!"

 

[Ymir]

Häst-terminologi är lite knepig också. Inte lika invecklad som nautisk terminologi givetvis men där finns ändå jävligt många hästrelaterade begrepp som fan bara tjejer i ridstövlar hört talas om.

 

[erikt]

Häst-terminologi är lite knepig också. Inte lika invecklad som nautisk terminologi givetvis men där finns ändå jävligt många hästrelaterade begrepp som fan bara tjejer i ridstövlar hört talas om.

Hästtjejer och gamla pensionerade kavalleriofficerare.

 

[Skarpskytten]

Häst-terminologi är lite knepig också. Inte lika invecklad som nautisk terminologi givetvis men där finns ändå jävligt många hästrelaterade begrepp som fan bara tjejer i ridstövlar hört talas om.

I jämställdhetens namn vill jag slå ett slag för hästpojkarnas kompetens också.

Bara alla ord för att beskriva fägen på manar och päls (hud? fjäll? whatever hästar nu har) är en hel vetenskap. Detta är ett stort problem för alla som spelleder Pendragon: "Och mot er kommer den store Sir Lancelot dundrande, med lans i näven, iförd en silverglittrande körtiz, ridande på en ... öh ... brun, ... häst ... med ... öh, man. Den är också ... brun, och den har ett sånt där täcke, ni vet, en caparison heter det på engelska, i vitt och rött."

Det finns spelledare som tar detta på stort allvar.

 

[clarence redd]

För byggnader finns det både en bra Wikipediasida och en trevlig liten bok:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Begrepp_inom_arkitektur

https://www.adlibris.com/se/bok/ark...-arkitektur--och-stadsplaneterm-9789144028521

Annars gillar jag Ray Bradburys princip om att bara använda enkla, vardagliga ord. Om inte jag kan ett ord, så kan antagligen inte mina spelare/läsare det heller. En läsare ska aldrig behöva slå upp ett ord för att förstå texten. En skog är tät och mörk. En travers är en krok i taket som går att flytta längs en räls. I ett labb finns det skåp och hyllor, glasflaskor, provrör och vågar.

Sedan vet man så klart inte hur det ser ut på alla olika ställen. Ett kvinnofängelse på 1920-talet? Ett kemilabb i källaren på universitetet? Men det är nästan det coolaste med att skriva: då får man göra studiebesök!

Jag terroriserar vänner och bekanta för att få komma på besök där de jobbar, och går på rundvandringar när det finns. Många är förvånansvärt tillmötesgående om man förklarar att man skriver. Och industriturism är tydligen ett växande område. Vem vill inte se insidan av ett vattenkraftverk eller en chokladfabrik.

Efteråt skriver jag ner lite användbara termer, kanske med en ful skiss bredvid, och några korta beskrivningar.

 

[Genesis]

Annars gillar jag Ray Bradburys princip om att bara använda enkla, vardagliga ord. Om inte jag kan ett ord, så kan antagligen inte mina spelare/läsare det heller. En läsare ska aldrig behöva slå upp ett ord för att förstå texten.

Jag ogillar starkt den principen. Om alla gjorde så skulle språket bli fattigare över tid, eftersom vi hela tiden gallrar bort de ovanligaste. Ord är bra och kul, och man ska inte vara rädd för att använda dem om de passar. Lite citat från Stephen Pinkers "The Sense of Style":

hauntingly, flinty, tart-tongued, weepy, hard-nosed, astringent, genteelly, risqué, voluptuous, titillating. In selecting these uncommon adjectives and adverbs, Fox defies two of the commonest advisories in the stylebooks: Write with nouns and verbs, not adjectives and adverbs, and Never use an uncommon, fancy word when a common, plain one will do.
But the rules are badly stated. It’s certainly true that a lot of turgid prose is stuffed with polysyllabic Latinisms (cessation for end, eventuate in for cause) and flabby adjectives (is contributive to instead of contributes to, is determinative of instead of determines). And showing off with fancy words you barely understand can make you look pompous and occasionally ridiculous. But a skilled writer can enliven and sometimes electrify her prose with the judicious insertion of a surprising word. According to studies of writing quality, a varied vocabulary and the use of unusual words are two of the features that distinguish sprightly prose from mush.

…

But sometimes even show-off words can work. In her obituary of the journalist Mike McGrady, who masterminded a 1979 literary hoax in which a deliberately awful bodice ripper became an international bestseller, Fox wrote, “Naked Came the Stranger was written by 25 Newsday journalists in an era when newsrooms were arguably more relaxed and inarguably more bibulous.” The playful bibulous, “tending to drink too much,” is related to beverage and imbibe and calls to mind babbling, bobbling, bubbling, and burbling.

…

writers should not hesitate to send their readers there if the word is dead-on in meaning, evocative in sound, and not so obscure that the reader will never see it again.

…

I write with a thesaurus, mindful of the advice I once read in a bicycle repair manual on how to squeeze a dent out of a rim with Vise-Grip pliers: “Do not get carried away with the destructive potential of this tool.”

(Lite formatering har försvunnit från texten när jag kopierade den.)

 

[Rangertheman]

Hästtjejer och gamla pensionerade kavalleriofficerare.

Och jag

 

[erikt]

Annars gillar jag Ray Bradburys princip om att bara använda enkla, vardagliga ord. Om inte jag kan ett ord, så kan antagligen inte mina spelare/läsare det heller. En läsare ska aldrig behöva slå upp ett ord för att förstå texten. En skog är tät och mörk. En travers är en krok i taket som går att flytta längs en räls. I ett labb finns det skåp och hyllor, glasflaskor, provrör och vågar.

Något att komma ihåg är att i stort sett alla människor har betydligt större passivt ordförråd än aktivt.
Dvs folk förstår många fler ord än de använder. Så även om det kan vara svårt att hitta rätt obskyrt ord för någon företeelse så kommer fler än man tror att förstå det när de hör/läser ordet.

Betyder dock inte att man skall gå till överdrift med synonymordboken.....

 

[clarence redd]

Jag håller helt med Stephen Pinker. Ett ord som är precis rätt, även om det är ovanligt, ska man så klart använda. Men de allra, allra flesta orden är trots allt väldigt vanliga. Det riktigt intressanta uppstår i hur de kombineras.

Ett enstaka ovanligt ord är trevligt. Men det blir snabbt för många.

@erikt: Absolut. Våra passiva ordförråd är betydligt större. Och det är säkert därför det är svårt för spelledare att hitta rätt ord. Vi kan, men ändå inte.

 

[Genesis]

För byggnader finns det både en bra Wikipediasida och en trevlig liten bok:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Begrepp_inom_arkitektur

Dessa listor är skitbra! Jobbar med att långsamt föra in en hel del av dessa termer i Anki. På HemCon spelade vi en omgång Lovecraftesque som utspelade sig i ett kloster, och inte en enda gång nämndes såvitt jag minns ett calefactorium. Det är ett missat tillfälle som aldrig kommer igen, men nästa gång jag har med ett kloster i rollspel ska det fanimej hagla calefactorier i prosan.

Hittade även två bra artiklar om hästfärger:
Hästfärg
Tecken

Jag har nu lärt mig att en black häst är ljus i färgen och att många hästar har en snopp i ansiktet.

 

[Rangertheman]

Jag har nu lärt mig att en black häst är ljus i färgen och att många hästar har en snopp i pannan.

Och vissa hästar har en ål på ryggen