Nekromanti Att sandboxa

[solvebring]

Slogs häromdagen av att jag aldrig gått in för att sandboxa. Naturligtvis har min tämligen öppna och orälsade spelledarstil inkluderat sandboxiga inslag, men jag har aldrig gått in aktivt för att göra just det. ... Inte så som jag testat och gått in för att köra t.ex. fisktank, helimpro etc. Känner att jag skulle vilja göra det.

Så, att sandboxa ...

Exempel på vad jag vill ha för slags babbel:

Varför sandboxar du?

Vad är det som är så himla bra med sandbox?

Vad är det som suger med sandbox?

Finns det några särskilda dos/don'ts vad gäller sandbox?

Vilka är dina bästa sandbox-tips?

... Läste exempelvis, häromdagen, på någon sida där skribenten ansåg att det vanligaste problemet med sandboxen är att folk har svårt att komma igång. Han menade att det krävs en räls för att starta en sandbox. Andra, speciellt oldschoolare skulle jag tro, tycker om att öppna med en drös rykten – sanna och osanna – och gärna från slumptabell.

 

[Tomatalven]

Jag spelleder min första sandbox nu i D&D5
Varför och vad är bra: Jo jag vill ha en kampanj där spelarnas och deras karaktärers intressen och mål styr berättelsens riktning! Jag vill inte att någon uppdragsgivare ska säga "res till plats X och gör Y så får ni belöning Z" så att det driver handlingen, det blir lätt opersonligt och förutsägbart och ospännande. Jag vill hellre ha nåt i stil med att rollperson A har som mål att rensa ut korruptionen ur kyrkan i området och söker därför upp närmaste stad med korrupta präster att manövrera ut, rollperson B vill hämnas på någon i området och på vägen hittar går de förbi den beryktade Mörka Skogen och de tänker att "spännande, vi går dit och utforskar" eller så gör de inte det utan tar den snabbaste möjliga vägen men där möter de banditer och när de väl kommer till staden hör de rykte om skatter i den gamla ruinen och de tänker att ja dit kanske vi kan gå sen när vi gjort upp med skurkarna eller till det där skumma ödehuset på avgatan... Osv. Jag behöver inte ha någon berättelse uttånkt i förväg, jag behöver bara slänga ihop intressamta platser, lite intriger och vad som pågår i området sen släpper jag spelarna lösa och de går dit de tycker verkar roligast, då blir det också mycket mer troligt att de har roligt. Jag uppmuntrar dem att sätta upp mål och sätter lite hinder i vägen för dem så de får tuggmotstånd.
Spelarna liksom bestämmer vad det ska handla om och jag sätter upp utmaningar och plot twists! Jag håller på att uppfostra min grupp i det här tänket nu, vi har bara kört tre sessioner och de är vana vid räls.

 

[Lupus Maximus]

Jag sandboxar för:
* Jag gillar att sätta mig in i, och bygga, settings på bredden. Se sambanden i de stora dragen
* Har ingen lust eller ork att detaljplanera något. Grovdragsplanering och improvisation (jag kan ha fnulat ut en stig utifall att, men inget jag räknar med att den kommer att följas).
* Jag slipper bli besviken på att något coolt inte uppdagas, samtidigt som saker kan få ta oväntade vändningar.

Det är helt enkelt något som passar mig, och så jag spellett sedan Drakar och Demoner Expert kom ut (nåja, vi spelade klart Ärans Väg först, som vi höll på med).

Jag anser att det vanligaste misstaget, som gör att spelare får svårt att komma igång, är att spelarna inte vet tillräckligt om världen, har inte skapat någon relevant drivkraft till karaktären; de har varken riktning eller momentum in i en blank yta. Har man spelare som inte har tid eller ork att sätta sig in i världen, så kan man starta med rollpersoner som knappt vet något heller. T.ex. att de får lära sig om livet i en isolerad by. Ett rälsat äventyr kan vara ett annat sätt att sätta in spelarna i världen, men då har man inte givit spelarna en chans att skapa karaktärer som är relevanta för världen.

Några bra frågor att svara på:
* Varför hänger rollpersonerna ihop?
* Varför stannar de inte hemma i en trygg miljö?
* Hur passar de in i samhället?

 

[God45]

Varför sandboxar du?

Eftersom jag vill att mitt spel handlar om spelarna, deras val, deras enorma öden, deras coola idéer och världen ska vara en mekanism för att låta dem göra det de är där för. Inget som håller tillbaks dem.

Vad är det som är så himla bra med sandbox?

Världen lever! Du gör allt förberedande arbete i början och resten är att reagera på vad spelarna gör som världen eller karaktärerna i den gör.

Vad är det som suger med sandbox?

Inget.

Det är en ansträngande spelform som alla inte klarar av så är du en ny eller oerfaren spelledare så... Nej, jag kan inte ens låtsas. Det finns inga problem med.

Finns det några särskilda dos/don'ts vad gäller sandbox?

Tvinga inte spelarna att göra något. Ha minst 100 npc;er. Ha inte för specifika konstiga grejer på ytan utan låt det vara saker som spelarna hittar när de gräver in på djupet.

Vilka är dina bästa sandbox-tips?

Ha enormt många random listor.

 

[solvebring]

Tack å tack, hörni!

Nå, det låter ju som att man oavsett bör ha ganska mycket värld för att sandboxa bra ...? Kruxet för mig just nu är ju då att jag inte kan säga mig ha det. Mina gamla världar är skrotade, jag spelar sällan så det tar tid att spela fram nya tankar och idéer, och mjäej, jag spelar inga rollspel med färdigskrivna världar och jag vill heller inte ha några sådana, för jag älskar nöjet att få vara min egen herre på den fronten.

Så, rätta mig om jag har fel! ... Jag har trots allt känslan från OSR-liret att väletablerad spelvärld inte alls är så jävla noga. Mer att "det här är ett ballt område!", plats- a la platsbaserat. Annars, vad göra för att lösa det smidigt?

Hur viktigt anser ni det förresten vara för spelet att spelarna själva förstår att man lirar sandbox?

Sedan, självklart:

Hur brukar du bygga dina sandboxar?

 

[Lupus Maximus]

Exalted köpte jag förra sommaren, och jag känner mig fortfarande inte reda att köra den. Noir har jag klottrat ner en massa detaljer om hur jag ser det.

Jag har en fantasyvärld som smågnagit i skallen, som jag brukar skriva på lite då och då, under de senaste 15 åren, och är ännu inte klar att spela i den.

Senast jag spelledde Drakar och Demoner (ca 10 år sedan) kastade jag ihop en fantasy-sandbox, bestående av ett land, på ca en timme. Klottrade ihop en karta, hittade på några viktiga SPLer med deras agendor, lite bakgrundshistoria för området. Få saker var som det såg ut på ytan.

Då jag provat på att spelleda Pathfinder var önskemålet att det skulle vara ett linjärt äventyr. Lade väl ner 2 timmar på att kasta ihop en snabb fantasyvärld, med ganska klichéartade platser och en grov plan på ett "linjärt äventyr" ifall spelaren (bara en spelare) följer tråden. Men det mesta improviseras och en del detaljer har avvikit från ursprungsplanen (inklusive resultatet av äventyrets startpunkt). Så en väldigt lös huvudplan, sedan körde jag en grovplan så jag låg ca 1-2 spelomgångar framåt (planering av typen "jag funderar lite ibland på det då jag promenerar till och från jobbet"). Så i stort sett planerat som jag planerar sandbox, men spelaren var nöjd.

I de båda snabbt ihopkastade världarna körde jag på att man startade i en isolerad byhåla utan nämnvärd kunskap om omvärlden.

På frågan om jag tror det är viktigt att spelarna vet att det är en sandbox... Jag tror det är olika från olika spelare. Men, generellt sett, så säger jag nej, det behöver de inte. Men enda anledningen till att hålla det hemligt är om spelarna anser att de inte gillar sandlådor och vill ha t.ex. linjärt.

 

[Tomatalven]

Jag tror att mina spelare behöver veta att det är sandbox då de aldrig har spelat det tidigare vad jag vet, så de är vana att följa en räls lite snällt liksom, även om de tycker en bit är tråkig. I en sandbox ska de kunna göra i princip vad de känner för.
Hur jag gjorde min sandboxvärld: hade en känsla och stil jag ville förmedla vilket från början var Conan och Ronja Rövardotter. Sen frågade jag mina spelare om de hade idéer önskemål och började lägga ihop vad jag hade samt spåna på historia med plot hooks. Sen fick jag låna massa moduler till DoD som jag slängde in i världen på olika ställen, även fast det är D&D5, tillsammans med coola platser jag hittat på och relaterade intriger. Slutligen gjorde jag en mer detaljerad karta över startområdet som är kanske 30x30 mil. Typ så.

 

[Xyas]

Texten nedan galler for min favorittyp av sandbox, dvs den nastan helt improviserade.

Varför sandboxar du?

For att jag ar oftast ar for lat for att forbereda och planera spelsessioner och kampanjer. Och aven om jag har varsta ideen for en cool metaplot sa ar den alltid coolare om den ligger i bakgrunden och pyser tills spelarna blir intresserade nog for att kolla upp den sjalvmant.

Notera dock att sandbox ar det jag foredrar (dock inte exklusivt) som spelledare. Som spelare har jag inte samma preferens.

Vad är det som är så himla bra med sandbox?

Improvisationsfrihet bade for mig som spelledare och for spelarna. Att spelarna far vara med och definera varlden och rollpersonernas plats i den lagger en fin grund for spelare som engagerar sig rejalt i vad som kommer att handa.

Vad är det som suger med sandbox?

Inga garantier. Du maste som spelledare ga in i det forutsattningslost, och aven paminna dig sjalv om att slappa dina fortsattningar medans spelet pagar. Och det kan vara bada svart och frustrerande.

Vilka är dina bästa sandbox-tips?

Under rollpersonsgenerering, efter att ni kommit overens om regelsystem, genre och setting, sa ska du som spelledare i princip bara saga tre saker som respons pa spelarnas ideer: "Ja!", "Coolt!" och "Beratta mer!". Sedan tar du allt det haftiga de skapat och bryr sig om och bygger historier om det.

 

[Anchorman]

Första sessionen i en sandbox brukar jag köra halvrälsat, ofta starta med en konflikt direkt från början som etablerar några SLPs och lägger upp för att spelarna kan ta ställning eller åtminstone börja fundera på det.

Vid andra sessionen så räknar jag med att alla spelare har skaffat sig egna agendor och har sina planer i bakhuvudet och börja jobba för dem.

Var dock medveten om att placera spelarna i en intressan tid och inte bara när som helst så det faktiskt är något som händer på platsen de är.
Sen har jag svårt för allt för stora sandboxar, håll området begränsat, att springa runt i ett jätteland där rykten drar en till alla möjliga byar är oftast inte särskilt kul.

 

[Lupus Maximus]

Som spelare så gillar jag sandbox för att det ger mig möjlighet att utforska och uppleva världen. Jag slipper "det var kul tills äventyret började"-känslan.

 

[Eksem]

Varför sandboxar du?

Jag har, även när jag leder rälsade scenarion, svårt att inte försöka vara tillmötesgående. Jag trivs bäst när spelarna är aktiva och styrande och känner att deras beslut styr spelet och att deras påhitt inte begränsas av mina idéer. Det betyder inte att rälsning i sig är dåligt, men jag är inte alls bra på det och trivs inte så bra när jag försöker ge mig på det.

Vad är det som är så himla bra med sandbox?

Spelarna sätter agendan. Deras egen nyfikenhet styr vad spelet kommer att handla om, och deras egna idéer styr vad det är som händer. Storyn är inte förplanerad utan uppstår i spel vilket har en tendens att fördjupa kopplingen mellan story och deltagare.

Vad är det som suger med sandbox?

Jag vill egentligen svara "Lol, inget", men jag har hört om kampanjer som inte riktigt tar fart eller spelare som blir tafatta utan en tydlig riktning eller mål. Inte så att sandboxar inte är förenligt med tydliga mål och riktningar (snarare tvärt om, se nedan), men vissa vill bli lite mer ledda.

Finns det några särskilda dos/don'ts vad gäller sandbox?

Att bara ha en karta att ströva runt över kan leda till att spelarna får svårt att välja riktning. Det är viktigt att man har rykten, platser med spännande namn eller coola ikoner på kartan eller dylika krokar för spelarna att bita tag i. Det är inte heller dumt att ha med viktiga personer och organisationer att förhålla sig till.

Vilka är dina bästa sandbox-tips?

Carcosa och Anomolous Subsurface Environment kommer jag väl ofta att tänka på ganska direkt.

 

[solvebring]

... Den här tråden behöver liv igen. Jag vill veta... höra mer.

Om folk har lust att svara vidare, speciellt på mitt andra inlägg, skulle jag bli glad.

Därpå – hjälpmedel!
Finns det några bra sådana där ute?
... Kanske något trevligt OSR-häfte innehållande tabeller över rykten och random platser, som PDF:ierats och säljs online?

 

[Voldstagg13]

Som nämnts, det personliga deltagandet och rykten/krokar som rör RP:erna. Det är väl lite väl använt kanske, men med mycket bakgrundsdata från varje RP om släkt. vänner/fiender/kontakter/hembyggd etc. kan man bygga mycket där spelarna i slutänden tillför mera än spelledaren om varför syskonets problem är känsligt och måste lösas via resa till stad x...
Likt andra skrivande har jag påbörjat rälsade äventyr med personlig krok in i det, för att sedan befinna mig i släkthistorier och märkliga allianser samt roliga, omoraliska initiativ vilka inte har ett dugg med det skrivna att göra.

 

[solvebring]

Hur brukar ni förresten göra med rykten och sådant?

Brukar ni låta dem dyka upp genom att spelarna rollspelar/rollpersonerna snackar runt och interagerar med SLP:s, eller öppnar ni äventyret med att för spelarna radda upp dylikt: "Ni har rest dit och hit, och under vägen har ni fått höra att det ligger en X här och att landet befinner sig i en X situation. Ni har just tagit in på en mindre härbärge där ni också snappat upp ett den finns en X i den här skogen" ...?

Kanske både och?

Vad är era erfarenheter och varför är möjligen det ena eller andra bättre?

Jag har nog kört med båda delarna växelvis, dock mer aktivt med den senare varianten när jag vid öppnandet av scenariot vill peka det i mer eller mindre en bestämd riktning, medan den förra metoden mest kommit med flytet då spelarna sökt nya vägar och jag klickat med det. Kort sagt, om jag i efterhand kan analysera mig själv tämligen korrekt, har jag använt den första metoden mer improviserat och den senare mer förberett för att sparka igång skiten lite snabbare.

 

[DeBracy]

Brukar är väl att ta i... men jag när jag gör't så kör jag med ryktestabell. I regel får alla slå på den en gång innan vi börjar spela, och om de möter på någon, snackar lite och det känns rimligt att hen har känner till något rykte så slår jag tabellen för att se vilket/vilka.

Ryktestabellen består av saker som både är sanna, delvis sanna och direkt falska.

 

[solvebring]

Brukar är väl att ta i... men jag när jag gör't så kör jag med ryktestabell. I regel får alla slå på den en gång innan vi börjar spela, och om de möter på någon, snackar lite och det känns rimligt att hen har känner till något rykte så slår jag tabellen för att se vilket/vilka.

Ryktestabellen består av saker som både är sanna, delvis sanna och direkt falska.

Man antar att det främst handlar om ryktestabeller som du egenhändigt knåpat ihop för området?
Eller har du några trevliga tabelltips för ändamålet?

 

[slanfan]

Här är två ryktestabeller jag skrev till M:UA.

De är små och litar helt på improvisation. Kanske kan inspirera lite.

Du rullar alltså en eller två t10 och läser ihop resultatet. Från valfri av dem.

1- Svin -Ryttaren.
2- Skrot -Skatten.
3- Rubbit - Hotet.
4- Automat - Hovet.
5- Neutron - Ligan.
6- Tokjos - Kännaren.
7- Munk - Tjuven.
8- Kredit - Kartan.
9- Ödemarks - Döden.
10- Forn - Förbannelsen.


1- Automaten - Utan namn.
2- Hen - Som ylar i natten.
3- Mutanten - Från havet.
4- Barnätaren - I rosa.
5- Lomuren - Och svärdet.
6- PsiMutanten - s fantastiska Cirkus.
7- Ansiktstjuven - Och de försvunna Kolmilarna.
8- Galningen - Som hittade en fallen stjärna.
9- Rebellen - I gropen.
10- Människohonan - s Ödemarkscasino.


Så ett rykte/ en legend kan vara exempelvis "Tokjoshovet" eller "Ansiktstjuven i gropen".

(hela texten om random bosättningar hittas här: http://tusenmilbort.blogspot.se/2012/04/pang-pa-kaften-i-karle-del-2-ranad.html )