Allt har att göra med vilka konsekvenser det ger.
Midiklorinerna fanns i Star Wars för att det skulle finnas något mätinstrument som kunde mäta hur stark kraften var i någon. Det tyckte jag sög, och gjorde kraften astråkig och förutsägbar.
Om man däremot säger att magi är en form av vansinnesströmmar som genomsyrar allt i världen, och att den magiska förmågan är att kunna kontrollera detta vansinne, då ger det i sig en massa konsekvenser: Man kan ha magiker som försökt lägga jättestora besvärjelser och blivit galna på kuppen, till exempel, och man skulle kunna se på en by att de magiska strömmarna är särskilt starka där (om många börjar bli galna genom mystiska omständigheter).
Om man nu tycker att den konsekvensen är häftig, då är den förklaringen bra.
Att ha en kvasivetenskap som inte ger några som helst (tydliga) konsekvenser, det är att bara snacka skit, och varken SF- eller fantasygenren behöver mer skitsnack. Då är det mycket bättre att bara säga "det här rymdskeppet kan åka snabbare än ljuset" eller "du har pyrokinetiska krafter" och sedan skita i att försöka förklara det. Om någon lökig akademiker börjar bjäbba om att överljushastighet är omöjligt så är det bara att säga att framtida forskning visat att Einstein hade helt åt helvete fel, att både gravitation och ljus är två helt andra krafter än vad man trodde på den mörka senmedeltiden (=vår tid) och att det naiva nästan-grottmänniskor (=vi) trodde var svarta hål i själva verket bara är stora rymdsugilugisar. Osv.
Kvasivetenskap har endast en berättigad plats i en berättelse om den ger några berättelsemässiga konsekvenser.