Att skapa och gestalta SLPer

[Lanina]

Hej andra spelledare!

Jag funderar på vad som är era knep till att göra spelledarpersoner minnesvärda/roliga att gestalta/något.

Som spelare gillar jag verkligen om viktiga SLPer jag möter är mer än bara deras funktion. Dvs, de är inte bara "hantlangaren du kan slåss mot" eller "mentorn som kan ge information". Och jag märker att olika spelledare är olika bra på detta.

Det här med att göra olika dialekter osv är inte min grej. Dels är jag dålig på det, dels blir det lätt för komiskt.

En sak jag gör när jag har idébrist är att sno inspiration från någon tv-serie. Många ensembelserier har ju färgstarka karaktärer man får se både i vardagssituationer och vid dramatiska händelser. Om det är en serie jag tittat mycket på har jag blivit van vid hur figuren för sig, betonar ord, agerar gentemot främlingar osv. Animerat funkar inte lika bra, för då får man ju inte det där med kroppsspråk, blickar osv på samma sätt. Så mina SL-anteckningar kan ha sånt som "Fiskarkaptenen = Amiral Adaama" eller "Poliskonstapeln = en flirtig Fox Mulder" (som märks så gillar jag science fiction).

Det brukar hjälpa mig att hålla reda på SLPerna i en ort, och inspirerar också till deras förhållanden sinsemellan.

Vad har ni för knep?

 

[Quadrante]

Jag delar upp alla de möter i tre kategorier, personer, funktioner och brus. Brus är lite som att beskriva miljön, väder, ljus, tid på året. Funktioner är där för att leverera något, inte för att vara någon. De kan alltid utvecklas till personer om det behövs. Personer är det jag lägger tid på, funderar över vem de är och varför de gör som de gör.

 

[krank]

Tja…

• SLP-kapitlet från Rotsystem
• SLP-kapitlet från den kommande Kutulu-boken om att skapa äventyr

Men den korta versionen är väl att jag brukar hitta på ett namn, som inte sällan är en referens till något nördigt eller bara något jag slumpar fram. Sen har jag ett antal parametrar jag funderar på, och listor att kolla på för inspiration – värderingar, kroppsspråk, rädslor, målsättningar. Jag gillar att jobba med gestaltning – kroppen framför allt (hur man sitter/står, ticks, gestikulerande, osv) men också lite rösten (skippar dock dialekter, det blir lätt pajjigt). Man kan göra mycket "teatergrejs" med ganska små medel.

Jag gillar också att försöka förmänskliga folk. Göra så att de har jordnära intressen och svagheter och så, även om deras funktion i scenariot är att vara häftiga eller hotfulla. Folk är komplexa, och Skeletor-ondingar är tråkiga. Så jag har gärna något som "bryter av" från eventuella stereotyper.

 

[Kaltman]

Jag har under en tid fördjupat mig i Solo spelande. Alltså inte Lone Wolf och Choose your own, utan solo med rollspel och ett/flera Oracle regler och mängder av slumptabeller.

I Mythic GM Emulator finns det mängder av tabeller att rulla på för att generera beskrivande ord. Allt från samtalsämnen, utseende till motivation och personlighet.

Man får tänka en del själv och det finns lite olika sätt att använda sig av orden för att komma fram till något.
Just nu ska jag rulla fram minst 6 olika personer och på mindre än en kvart har jag redan en klar bild av vilka tre av dom är och deras roll i gruppen.

Jag tror GMs har mycket att ta inspiration från Solo med Oracle och GM emulatorer .

Jag använder även det i scenarioskapande.

 

[God45]

Ha en återkommande fras som de säger och som andra beskriver dem med. Killen som säger att han inte kan hjälpa det för han är ”Blott ett djur” och som andra avvisande beskriver med samma ord.

Kanske beskrivs någon som ”En normal människa, som du och jag” fastän han inte alls är det och blir han tillfrågad säger han ”Jag är bara en normal människa som du”.

 

[Zeedox]

Ha en återkommande fras som de säger och som andra beskriver dem med. Killen som säger att han inte kan hjälpa det för han är ”Blott ett djur” och som andra avvisande beskriver med samma ord.

Kanske beskrivs någon som ”En normal människa, som du och jag” fastän han inte alls är det och blir han tillfrågad säger han ”Jag är bara en normal människa som du”.

Återkommande fraser är så himla bra. Har man tillräckligt minnesvärd felsägning leverans första gången behöver den inte ens vara återkommande, utan spelarna sköter den biten åt en.

 

[Faehrengaust]

Det jag kommit på funkar för mig är att skapa extrema SLP'n i tankarna, dvs dra dem helt extremt åt något eller några håll (blyg, våldsam, religiös, snål, alkoholist, kroppsbyggnad, etc.). Men, sedan när jag spelar personen så tonar jag ner det extrema men behåller ändå karaktärsdraget. Vet inte riktigt varför jag gör så, men det kan ha att göra med att jag då lättare har något mönster att falla tillbaka på vid behov vilket skapar konsistens vilket spelarna kommer ihåg.

Ofta så hakar spelarna på det särskiljande draget och det blir ett bra samspel och det kan utvecklas vidare.

Exempel: Behövde komma på en hälare på studs så jag drog till med två karaktärsdrag; lik en sill och Vidskeplig. Han fick heta Sillen och stank av fisk. Dessutom var han blek, liten och hade fisklika ögon. Redan vid första mötet hade han små ritualer för sig för att inte bringa otur. Spelarna tog genast upp tråden och hittade på saker om Sillen och han fick bli en regelbunden kontakt. Dessutom började spelarna kopiera en del av hans små vidskepligheter, t.ex. att ro i otakt så att inte sjömonstrena skulle ta dem.

Jag har ofta upplevt att de mest minnesvärda SLP'na är inte de stora och mäktiga utan de som rollpersonerna kan möta i "vardagen" och ha nära relation med.

EDIT: Inser att jag i exemplet missade att förklara hur det extrema kom in. Det jag gjorde var alltså att skapa en inre bild av Sillen som en människa med Sillhuvud och fiskfjällshud. En "halvsill". Därifrån kunde jag beskriva honom, men mindre extremt. Sedan hade jag även bilden av honom som en rädd liten figur som tittade på svart katt. På så sätt kunde jag hålla honom i huvudet utan att någonsin skriva ner något. Det passar mig eftersom jag improviserar mycket och orkar inte skriva ner så mycket. Spelarna stod för det mesta utöver ursrpungsbilden.