Men vem är det egentligen som plockar bort "när som helst" och "till vilket syfte som helst" ur ekvationen? Inte tusan är det då reglerna, åtminstone inte de regler jag har sett.
Det är väl en utmärkt anledning att
skriva sådana regler? Det här är ju rollspelsmakarforumet, trots allt, och tråden handlar om att skriva regler för portaler. Att bara göra regler som de man har sett tycker jag är ett ganska tråkigt sätt att skriva rollspel.
Själv har jag sett regler som begränsar "när som helst". Alla rollspel som har regler för någon typ av begränsning av magianvändande. I D&D kan man bara kasta en besvärjelse ett visst antal gånger per dag, i DoD kostar det väl PSY-poäng, eller nå't? Redan där har man begränsat det. Sedan är det bara att fortsätta på samma linje. w176s exempel med att kräva att man offrar en handfull av sitt eget kött är en ganska kraftig begränsning, till exempel. Envägsportaler, som Rising (tror jag) föreslog är en begränsning av "till vilket syfte som helst". Och liknande. Det är ganska enkelt att skriva sådana regler, och de finns i nästan alla rollspel som har magisystem (vilket är nästan alla rollspel överhuvudtaget, till min stora förbittring). I CoC kostar det Sanity, i Shadowrun blir du skadad, i Don't Rest Your Head utsätter du dig för risken att snappa, och så vidare. Sedan kan man hävda att dessa spel inte begränsar det
tillräckligt, men det är ju en helt annan femma, och då är det bara att skriva mer begränsande regler till sitt eget rollspel. Om det krävs en timslång ritual, blodet från en person som är född på platsen, och ett jättesvårt slag mot Kunskap om Interdimensionell fysik för att öppna portalen, och dessutom ett slag mot Vilja för att inte bli galen, samt att man tvingas slåss mot en demonisk varelse som försöker att använda portalen, så har du helt plötsligt begränsat "när som helst" och "till vilket syfte som helst" ganska kraftigt.
Håller med om att det är möjligt att begränsa det här med regler men som jag skrev längst ner i mitt inlägg så har jag ingen bra lösning på problemet, och ärligt talat är som du själv säger den du nämnde inte särskilt bra.
Fast jag tog ju mitt exempel ur luften på fem sekunder, utan ett magisystem att basera det på. Förhoppningsvis så tänker man efter något mer när man skriver ett rollspel. Och min poäng var bara att du sade att förutom spelare och spelledare så kunde du inte se något som kan skapa portalerna. Jag bara visade att det finns åtminstone två saker till: reglerna och spelvärlden. Sedan gav jag ett exempel på hur reglerna kan göra det. Och bara för att man inte kommer på en bra lösning direkt på rak arm (när man dessutom inte har något system att utgå ifrån), så betyder väl knappast det att man bör förkasta möjligheten? Tvärtom tycker jag att det är en extra morot. Om ingen har gjort det tidigare, så är det ju desto större anledning att försöka själv. Jag har inte skuggan av ett tvivel att det kan göras enkelt och väl fungerande.
Och, som sagt, Otranto! har ju regeln att så fort en joker kommer i spel, så har en hemlig tunnel något med saken att göra. Åtmistone i deras hittils enda (såvitt jag vet) speltest så slumpade SL fram ett kort per konflikt, vilket innebar att en hemlig tunnel (som ju är en sorts portal) kunde dyka upp, helt utan att vare sig spelare eller spelledare önskade fram den. Och det tycker jag verkar vara en bra regel, QED.
Vad gäller spelvärlden så är det mycket varierande från grupp till grupp hur mycket spelarna känner till.
Bara om spelet inte säger ett dyft om saken, vilket vore dumt, om det är en viktig del av spelet. Om spelet säger "det är viktigt att alla spelare känner till läget för samtliga portaler i hela världen," så plockar vi bort den variabeln. Poff. Vi markerar ut platserna på världskartan och placerar världskartan på rollformuläret. Nu skall det till en riktigt nitisk SL som dessutom inte följer reglerna (och sådana kan man ju omöjligt skydda sig mot) för att dölja dem för spelarna.
Det är oftast SL som kontrollerar även detta steget eftersom han representerar och beskriver spelvärlden för spelarna.
Det beror väl helt på spelledarens roll i spelet? Tänk om rollen att beskriva platser faller på spelarna? Spelledaren har endast makt över spelledarpersoner. Till exempel. Eller, som sagt (och kanske mer genomförbart om man vill ha ett "traditionellt" upplägg), portalernas lägen är en välkänd sak i spelvärlden (men att använda dem är kanske inte helt enkelt), och det står beskrivet i världsbeskrivningsboken, vars första sida säger med stora, trevliga bokstäver: "SPELARNA BÖR LÄSA IGENOM HELA DENNA BOK".
Till exempel. Finns nog massor av sätt att lösa detta problem. Man får bara ha litet fantasi och våga släppa den traditionella (och tråkiga) premissen "SL vet allt om världen och hans ord är lag. Spelarna får inte veta något annat än deras rollpersoner vet, och endast det SL väljer att delge dem." Jag, personligen, avskyr sån't.
(Disclaimer: olika grupper har olika mycket inflytande gentemot SL, jag beskriver bara det jag själv har upplevt och känner till.)
Då kanske du borde prova några spel där spelarnas inflytande gentemot SL är nedpräntat i regeltexten? Eller ännu hellre, några spelledarlösa spel? Som
Oskrivna blad, till exempel
.