Herr Grönstedt
Swordsman
Jag bryter ut mitt rollpersonsskapande i olika DoD och BRP-spel ur tråden "Riotminds hintar nästa DoD retro tillbehör" eftersom att det blev lite väl off-topic jämfört med var trådskaparen började.
Det här är hur som helst mina sista varianter av att skapa min buttra och tjurskalliga handlande ensamseglare i olika DoD och BRP-versoner. Jag gjorde ikväll min karaktär i RQ6/Mythras och i Kopparhavets hjältar (tack Leon ). Jag har tidigare gjort honom till DoD Retro, DoD Ereb Altor, DoD Expert (-85) och DoD 91. De inläggen finns i ovanstående tråd om DoD Retro.
Att göra en rollperson i RQ6/Mythras tar lite längre tid. Men det är för att man har mer bakgrund, släktingar, familj, och kontakter att specificera och slå fram. Det är ganska roligt. Man har 80 poäng att spendera på de 7 grundegenskaperna (om man inte väljer att istället slå). 80 poäng ger en ganska ordinär person. Jag hade nog tagit 90 poäng istället för en äventyrare som inte är grisodlare. Sedan får man 100 %-enheter att placera ut på färdigheter baserat på sin kultur. Därefter väljer man yrke och det ger ytterligare 100 %-enheter att placera ut. Till sist har man bonusprocentenheter att placera ut. Om man är medelålders blir det 200 %-enheter bonus och är man yngre så för man 150. Som ni förstår blir det mycket poängräknande. Resultatet är att rollpersonen blir mer kompetent än i DoD retro och i DoD Ereb Altor. Men den får inte samma spets som i DoD 91. Men det är lite culture gaming och grisodlarvarning på beskrivningarna. Det är inte "juicy" på något sätt. En del gillar det säkert, men jag tycker att det är lite torrt.
Att göra en rollperson i Kopparhavets hjältar (speltestversionen) går ganska fort; ungefär som DoD retro. Man placerar ut olika färdighetsnivåer beroende på ens folkslag (t.ex. människa eller minotaur). Grundegenskaperna har omvandlats till "grundfärdigheter" i detta system. Sedan placerar man ut färdighetstärningar (T6:or) för folkslaget som man sedan ska slå och lägga till sitt FV. Sedan gör man samma sak för sitt värv (yrke). Till sist har man fria tärningar att placera ut också. När man placerat ut alla tärningar slår man dem och adderar resultatet till sitt FV. Det är lite trist när man placerat ut 5 tärningar på en färdighet och slår idel tvåor och bara får lägga till 11 poäng. Men resultatet blev en karaktär som är lika kompetent som i DoD 91. Jag gillar att man inte behöver sitta och räkna en massa poäng. Till skillnad från de andra systemen så spelar inte åldern någon roll för hur bra man blir på sina färdigheter. En äldre karaktär är inte skickligare på sina färdigheter än en yngre.
Varje värv i Kopparhavets hjältar beskriver en färdigformulerad bakgrundshistoria till rollpersonen. Jag gillar det inte. Jag vill göra min unika historia istället. Eftersom att jag valde sjöfarare till min handelsresande ensamseglare så sa värvsbeskrivningen att jag skulle ha kastvapen. Det vill jag inte ha. Jag vill ha en pilbåge, ett armborst, eller en bössa. Det finns alltså en tydlig bild av att sjöfarare är på ett visst sätt, med en viss bakgrund, och med en viss utrustning. Alla sjöfarare kan ju inte vara likadana. Men de riskerar att bli det, även om jag kunde lägga mer fokus fokus på köpmannafärdigheter än vad t.ex. en pirat skulle göra. Lite märkligt, men det är kanske ett skrivfel är att sjöfararen får en äventyrares utrustningspaket, men det borde kanske vara en sjöfarares utrustningspaket (både finns med i utrustningslistan). Någon egen kustseglare gick inte att få. Jag har alltså redan en bild av vad jag vill skapa för en karaktär, men reglerna ger mig en annan utgångspunkt. De specificerar min karaktär för mycket. Man har också särdrag i Kopparhavets hjältar. Det borde gå att göra en tydligare feature av dem i rollpersonsskapandet.
Summa summarum: Jag gillar grunden i Kopparhavets hjältar där man placerar ut nivåer och tärningar, men jag gillar också flexibiliteten och detaljrikedomen in RQ6/Mythras som låter mig komma närmare visionen jag har för min karaktär. Det är lite för mycket arketyp av värven i Kopparhavets hjältar, och de kommer farligt nära som arketyperna i Shadowrun (åtminstone i andra upplagan) eller som klasserna i D&D. Men jag antar att det är en smakfråga.
Det här är hur som helst mina sista varianter av att skapa min buttra och tjurskalliga handlande ensamseglare i olika DoD och BRP-versoner. Jag gjorde ikväll min karaktär i RQ6/Mythras och i Kopparhavets hjältar (tack Leon ). Jag har tidigare gjort honom till DoD Retro, DoD Ereb Altor, DoD Expert (-85) och DoD 91. De inläggen finns i ovanstående tråd om DoD Retro.
Att göra en rollperson i RQ6/Mythras tar lite längre tid. Men det är för att man har mer bakgrund, släktingar, familj, och kontakter att specificera och slå fram. Det är ganska roligt. Man har 80 poäng att spendera på de 7 grundegenskaperna (om man inte väljer att istället slå). 80 poäng ger en ganska ordinär person. Jag hade nog tagit 90 poäng istället för en äventyrare som inte är grisodlare. Sedan får man 100 %-enheter att placera ut på färdigheter baserat på sin kultur. Därefter väljer man yrke och det ger ytterligare 100 %-enheter att placera ut. Till sist har man bonusprocentenheter att placera ut. Om man är medelålders blir det 200 %-enheter bonus och är man yngre så för man 150. Som ni förstår blir det mycket poängräknande. Resultatet är att rollpersonen blir mer kompetent än i DoD retro och i DoD Ereb Altor. Men den får inte samma spets som i DoD 91. Men det är lite culture gaming och grisodlarvarning på beskrivningarna. Det är inte "juicy" på något sätt. En del gillar det säkert, men jag tycker att det är lite torrt.
Att göra en rollperson i Kopparhavets hjältar (speltestversionen) går ganska fort; ungefär som DoD retro. Man placerar ut olika färdighetsnivåer beroende på ens folkslag (t.ex. människa eller minotaur). Grundegenskaperna har omvandlats till "grundfärdigheter" i detta system. Sedan placerar man ut färdighetstärningar (T6:or) för folkslaget som man sedan ska slå och lägga till sitt FV. Sedan gör man samma sak för sitt värv (yrke). Till sist har man fria tärningar att placera ut också. När man placerat ut alla tärningar slår man dem och adderar resultatet till sitt FV. Det är lite trist när man placerat ut 5 tärningar på en färdighet och slår idel tvåor och bara får lägga till 11 poäng. Men resultatet blev en karaktär som är lika kompetent som i DoD 91. Jag gillar att man inte behöver sitta och räkna en massa poäng. Till skillnad från de andra systemen så spelar inte åldern någon roll för hur bra man blir på sina färdigheter. En äldre karaktär är inte skickligare på sina färdigheter än en yngre.
Varje värv i Kopparhavets hjältar beskriver en färdigformulerad bakgrundshistoria till rollpersonen. Jag gillar det inte. Jag vill göra min unika historia istället. Eftersom att jag valde sjöfarare till min handelsresande ensamseglare så sa värvsbeskrivningen att jag skulle ha kastvapen. Det vill jag inte ha. Jag vill ha en pilbåge, ett armborst, eller en bössa. Det finns alltså en tydlig bild av att sjöfarare är på ett visst sätt, med en viss bakgrund, och med en viss utrustning. Alla sjöfarare kan ju inte vara likadana. Men de riskerar att bli det, även om jag kunde lägga mer fokus fokus på köpmannafärdigheter än vad t.ex. en pirat skulle göra. Lite märkligt, men det är kanske ett skrivfel är att sjöfararen får en äventyrares utrustningspaket, men det borde kanske vara en sjöfarares utrustningspaket (både finns med i utrustningslistan). Någon egen kustseglare gick inte att få. Jag har alltså redan en bild av vad jag vill skapa för en karaktär, men reglerna ger mig en annan utgångspunkt. De specificerar min karaktär för mycket. Man har också särdrag i Kopparhavets hjältar. Det borde gå att göra en tydligare feature av dem i rollpersonsskapandet.
Summa summarum: Jag gillar grunden i Kopparhavets hjältar där man placerar ut nivåer och tärningar, men jag gillar också flexibiliteten och detaljrikedomen in RQ6/Mythras som låter mig komma närmare visionen jag har för min karaktär. Det är lite för mycket arketyp av värven i Kopparhavets hjältar, och de kommer farligt nära som arketyperna i Shadowrun (åtminstone i andra upplagan) eller som klasserna i D&D. Men jag antar att det är en smakfråga.
(av alla 5 eller hur många det nu blev)