w176
Förlorad dotter
Att skapa en roll det har vi alla olika sätt att göra och det kan jag inte gå in på egentligen i den här diskussionen. Själv har roller en tendens att dyka upp när jag klär upp till dem eller testar kroppsspråk inför lajvet eller det i alla fall då själen brukar dyka upp till grundkonceptet.
Nå det var inte det jag skulle prata om utan vad folk tycker om att hur man ska skriva rollen för andra människors skull. Då menar jag inte fint på ett rättstavat a4 och så utan hur man ska skriva bakgrunder m.m. Så att SL och andra spelare (eller oftast i mitt fall lajvarrangör och andra spelare) har något att bygga intriger och få intressant spel ur.
Många rollbeskrivningar jag har sätt är verkligen bra beskrivningar av karaktären, sida upp och sida ner om dess exakta syn på gudar och spågummor och kärlek och livet i allmänhet men helt barskrapat på sådant som gör rollen intresannt för andra. Måhända är det inte fullt lika vikigt i rollspel som på lajv då det är relativt ovanligt att SL skriver intriger till spelarna men att ha på något kött i sin rollbeskrivning eller presentation som leder till intressant spel är –viktigt- skulle jag nog vilja påstå. Efter nog mycket spel kommer man på grund av tidligare spel ha saker för SL att spinna saker ur och andra spelare att spela på men jag tycker det ska finnas där redan från början.
I grunden så har jag stött på en massa ”bra” gestaltande karaktärer, med en ”bra" och välgrundad bakgrund, med en ”bra” karaktärsbeskrivning men som inte varit intressanta att spela mot/med. En roll och en spelare kan vara väldigt ”bra” men det krävs något till rollen som helt enkelt ledet till roligt spel med/mot de andra karartärerna också. Vad som helt bara en hook som leder till något vidare, ett förakt mot adeln, en hög ambitionsribba, ett dåligt ölsinne, en oförmåga att hålla käften, att karren har begått något brott, rasism text brukar också leda till bra spel. Vad som helst i princip som leder till intressant integration med andra karaktärer.
Den ädla väl konstruerade riddarrollen som har sina fina ideal, sin ridderlighet kommer leda till intressantare spel om han text skulle ha skulder till någon, eller ett par oäkta barn, eller alkoholproblem eller hela tiden av vana utrycker sig överlägset mot de född till en lägre samhällsklass även om det i grunden är samma karaktär man gestaltar så har man något (som passar ihop med rollen i övrigt) men finns där för att leda till intressant spel eller trådar m.m. Spelledaren kan rycka i. Att helt enkelt tänka på att man skriver rollen inte bara för sin egen spelupplevelse skull utan även för de andras och den gemensamma spelandet.
Eller?
Nå det var inte det jag skulle prata om utan vad folk tycker om att hur man ska skriva rollen för andra människors skull. Då menar jag inte fint på ett rättstavat a4 och så utan hur man ska skriva bakgrunder m.m. Så att SL och andra spelare (eller oftast i mitt fall lajvarrangör och andra spelare) har något att bygga intriger och få intressant spel ur.
Många rollbeskrivningar jag har sätt är verkligen bra beskrivningar av karaktären, sida upp och sida ner om dess exakta syn på gudar och spågummor och kärlek och livet i allmänhet men helt barskrapat på sådant som gör rollen intresannt för andra. Måhända är det inte fullt lika vikigt i rollspel som på lajv då det är relativt ovanligt att SL skriver intriger till spelarna men att ha på något kött i sin rollbeskrivning eller presentation som leder till intressant spel är –viktigt- skulle jag nog vilja påstå. Efter nog mycket spel kommer man på grund av tidligare spel ha saker för SL att spinna saker ur och andra spelare att spela på men jag tycker det ska finnas där redan från början.
I grunden så har jag stött på en massa ”bra” gestaltande karaktärer, med en ”bra" och välgrundad bakgrund, med en ”bra” karaktärsbeskrivning men som inte varit intressanta att spela mot/med. En roll och en spelare kan vara väldigt ”bra” men det krävs något till rollen som helt enkelt ledet till roligt spel med/mot de andra karartärerna också. Vad som helt bara en hook som leder till något vidare, ett förakt mot adeln, en hög ambitionsribba, ett dåligt ölsinne, en oförmåga att hålla käften, att karren har begått något brott, rasism text brukar också leda till bra spel. Vad som helst i princip som leder till intressant integration med andra karaktärer.
Den ädla väl konstruerade riddarrollen som har sina fina ideal, sin ridderlighet kommer leda till intressantare spel om han text skulle ha skulder till någon, eller ett par oäkta barn, eller alkoholproblem eller hela tiden av vana utrycker sig överlägset mot de född till en lägre samhällsklass även om det i grunden är samma karaktär man gestaltar så har man något (som passar ihop med rollen i övrigt) men finns där för att leda till intressant spel eller trådar m.m. Spelledaren kan rycka i. Att helt enkelt tänka på att man skriver rollen inte bara för sin egen spelupplevelse skull utan även för de andras och den gemensamma spelandet.
Eller?
