Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
I tråden om The Rapier kommenterade författaren att det var svårt att komma från genusfrågan i historiska rollspel. Jag är nu långt ifrån den bäst lämpade att uttala mig i ämnet, men jag ger mig ändå på att försöka skriva någon sorts guide på saker som kan vara bra att tänka på.
Till att börja med, läs historia. Många har förutfattade meningar om hur det var förr, där folk till exempel utgår från att medeltidens människor följde någon sorts hemmafruideal som egentligen uppkom hos 1800-talets borgerskap. Den som kollar runt i olika kulturhistoriska källor (Mikael Nordbergs "Den dynamiska medeltiden" är bra för den era som de flesta fantasyrollspel vill efterlikna) kan hitta många intressanta exempel på hur könsstrukturerna i äldre historia var mer intressanta och mångfacetterade än de ofta framställs i populärkulturen.
Utgå inte från att mannen är normen och kvinnan undantaget. Ofta skrivs skildringar av historiska könsroller med utgångspunkten att mannen får göra lite vad han vill, medan kvinnan utgör ett undantagsfall med en massa restriktioner. I själva verket var ju mannens tillvaro lika kringskuren av sociala förväntningar och hårda regler som kvinnans. Beskriv båda könens sociala begränsningar separat. En risk när man gör detta är att också mannens tillvaro verkar alldeles för begränsad för att öppna upp för någon äventyrartillvaro. Det är bra! Det visar nämligen att typiska äventyrare nästan måste vara normbrytare av något slag, oavsett vilket kön de har.
Gör inte alla normbrott till tragedier. Det här är väl särskilt vanligt i skildringar av folk som inte är hetero eller cis. Och visst, "förbjuden kärlek" mellan två personer av samma kön är en plot som har gjorts bra på flera håll. Det blir bara tröttsamt om det är den enda sortens ickeheterokärlek man visar upp. Likaså upplever jag att det finns oproportionerligt många berättelser om kvinnliga krigare/äventyrare där startskottet för denna "okvinnliga" verksamhet är någon form av övergrepp, eller där övergreppet kommer in i berättelsen. Släpp det! Ibland vill man bara ha med roller som inte är heteromän för att krydda upp det litet, inte för att skapa ett drama om avvikare. Det för oss till den fjärde punkten:
Acceptera att variation är ett självändamål för vissa spelare. Det finns en hyfsat stor grupp spelare som faktiskt tycker att spel blir tråkigare om alla viktiga personer är av samma kön, läggning och etnicitet. Det finns också en hyfsat stor grupp som av en eller annan anledning inte gillar att spela folk av ett annat kön än en själv. Den sistnämnda faktorn är särskilt viktig: den innebär att om ett kön exkluderas i spelvärlden så exkluderas också vissa spelare.
Till sist, acceptera att alla ändå inte kommer att gilla det. För så är det. Historiskt korrekt skildrade könsroller, även om de nyanseras och förses med undantag, kommer att vara en turnoff för vissa människor som vill ha sitt rollspelande mer lättsamt. Det är inte konstigare än att vissa inte gillar levelsystem, eller att jag har svårt att hitta på cyberpunkäventyr. Det är ett innebär inte ett fördömande av någons preferenser.
Lycka till!
Till att börja med, läs historia. Många har förutfattade meningar om hur det var förr, där folk till exempel utgår från att medeltidens människor följde någon sorts hemmafruideal som egentligen uppkom hos 1800-talets borgerskap. Den som kollar runt i olika kulturhistoriska källor (Mikael Nordbergs "Den dynamiska medeltiden" är bra för den era som de flesta fantasyrollspel vill efterlikna) kan hitta många intressanta exempel på hur könsstrukturerna i äldre historia var mer intressanta och mångfacetterade än de ofta framställs i populärkulturen.
Utgå inte från att mannen är normen och kvinnan undantaget. Ofta skrivs skildringar av historiska könsroller med utgångspunkten att mannen får göra lite vad han vill, medan kvinnan utgör ett undantagsfall med en massa restriktioner. I själva verket var ju mannens tillvaro lika kringskuren av sociala förväntningar och hårda regler som kvinnans. Beskriv båda könens sociala begränsningar separat. En risk när man gör detta är att också mannens tillvaro verkar alldeles för begränsad för att öppna upp för någon äventyrartillvaro. Det är bra! Det visar nämligen att typiska äventyrare nästan måste vara normbrytare av något slag, oavsett vilket kön de har.
Gör inte alla normbrott till tragedier. Det här är väl särskilt vanligt i skildringar av folk som inte är hetero eller cis. Och visst, "förbjuden kärlek" mellan två personer av samma kön är en plot som har gjorts bra på flera håll. Det blir bara tröttsamt om det är den enda sortens ickeheterokärlek man visar upp. Likaså upplever jag att det finns oproportionerligt många berättelser om kvinnliga krigare/äventyrare där startskottet för denna "okvinnliga" verksamhet är någon form av övergrepp, eller där övergreppet kommer in i berättelsen. Släpp det! Ibland vill man bara ha med roller som inte är heteromän för att krydda upp det litet, inte för att skapa ett drama om avvikare. Det för oss till den fjärde punkten:
Acceptera att variation är ett självändamål för vissa spelare. Det finns en hyfsat stor grupp spelare som faktiskt tycker att spel blir tråkigare om alla viktiga personer är av samma kön, läggning och etnicitet. Det finns också en hyfsat stor grupp som av en eller annan anledning inte gillar att spela folk av ett annat kön än en själv. Den sistnämnda faktorn är särskilt viktig: den innebär att om ett kön exkluderas i spelvärlden så exkluderas också vissa spelare.
Till sist, acceptera att alla ändå inte kommer att gilla det. För så är det. Historiskt korrekt skildrade könsroller, även om de nyanseras och förses med undantag, kommer att vara en turnoff för vissa människor som vill ha sitt rollspelande mer lättsamt. Det är inte konstigare än att vissa inte gillar levelsystem, eller att jag har svårt att hitta på cyberpunkäventyr. Det är ett innebär inte ett fördömande av någons preferenser.
Lycka till!
