Att skriva pedagogiskt OCH intressant

[entomophobiac]

Något som slår den som läser mycket rollspel är att det inte direkt finns ett sätt att skriva dem på, utan snarare lika många sätt som det finns spelförfattare. Och förhållandet till regler är minst sagt komplicerat.

Läser ni ens alla regler i ett nytt spel, eller kör ni mest på "som vanligt"? (Det här har jag märkt är väldigt vanligt, nämligen, så jag undrar lite hur wrnu jämför med icke-wrnu.)

Behövs ens allt beskrivande fluff runtom, som vad tärningar kallas eller varför ni valt vissa pronomen? Borde inte "less is more" vara grejen med text?

Mycket OSR struntar ju helt i att förklara grundläggande saker, och fungerar utmärkt ändå. Skulle fler typer av spel kunna anamma detta?

Vad tycker ni gör regler lättare att förstå och spela?

 

[Nässe]

Känns som att det finns en stor skillnad mellan de som ser regelboken som en instruktionsbok, liknande det man får till en modellbyggsats, och de som ser boken, texten, bilderna och berättelserna i boken som en helhet som kanaliseras in i läsaren (ofta SL) och sen spys ut över spelbordet. Jag tillhör den senare kategorin, men har inget emot rena instruktionsböcker, även om jag då får försöka hitta inspiration någon annanstans ifrån. Osr är svårt att använda som mall för annat, eftersom så mycket är underförstått i form av redan etablerat kunskap. Jag som (typ) aldrig spelat D&D har ofta svårt att förstå de texterna.

 

[Quadrante]

En sak jag märker när jag skriver är hur jag växlar mellan torr fakta och ett samtal. Försöker balansera så det är enkelt, inte mästrande eller allt för ”dogmatiskt”. Så man inte utgår från att ”alla vet” och man inte ”undervärderar läsarens intellekt”.

För mycket småprat är detsamma som att jag inte egentligen vet vad jag pratar om. För lite och man har ingen aning vad jag vill säga.

 

[entomophobiac]

För mycket småprat är detsamma som att jag inte egentligen vet vad jag pratar om. För lite och man har ingen aning vad jag vill säga.

Jag har börjat ogilla en specifik sak i regler och det är när de inte bestämmer sig för något. Typ, "om ni vill kan ju göra såhär, om ni känner för det". Föredrar när regler är regler, helt enkelt. Såhär funkar det. Ser hellre att saker som bara blir ord för ordens skull tas bort.

 

[Genesis]

Jag har i princip slutat läsa rollspel överhuvudtaget, till viss del för att jag inte har tid eller tålamod att läsa ett rollspel som är längre än en A4 (och till viss del för att jag så sällan stöter på rollspel som verkar intressanta). Jag har annat jag hellre spenderar min tid på. Som att skriva rollspel!

När jag skriver beror det mycket på vilken sorts spel jag skriver. Vissa spel är tänkta att vara korta och kärnfulla, och här hoppar jag över mycket som jag tänker att min publik redan känner till, precis som i OSR-spelen. Jag skriver bara "Turas om att sätta scener" och antar att läsaren vet vad det är. I mer "kompletta" spel försöker jag att vara lite mer pedagogisk och grundlig, och förutsätta mindre kunskap hos läsaren. Och såklart, ju mer annorlunda spelet är, desto mer måste jag ju förklara i detalj.

En annan faktor som inte påverkar mig så mycket, men som är viktig för mer populära spel är ju att man måste ha en viss tjocklek för att kunna sälja spelet, så det funkar inte att vara alltför kortfattad.

 

[krank]

Vad tycker ni gör regler lättare att förstå och spela?

Fuskar jag om jag säger "att de är så korta och kompakta att de knappt existerar, och kan förklaras i sin helhet på max en A4"?

För så är det nog för mig. Det spelar ingen roll hur mycket eller hur lite eller hur pedagogisk text som används; reglerna måste först och främst vara så små i omfattning att jag kan greppa dem, i deras helhet, i mitt huvud om reglerna någonsin ska ha en chans att användas i spel. Inget kan rädda ett crunchigt regelsystem.

Sedan vill jag ha enkelt, tydligt och konkret språk. Jag ogillar när man håller på och döper om grejer. Spelledare, spelare, rollperson. Inte "aktör". Men det betyder inte att det måste skrivas som brädspelsregler – till skillnad från brädspelsregler måste man ju aldrig följa rollspelsregler. Jag behöver förstå dem, men jag behöver inga pekpinnar eller förmaningar om hur viktigt det är att jag håller mig till dem.

Annars är det viktigt med en balans. Inte försöka förklara fyra regler och två undantag med en enda "smart konstruerad" mening, men heller inte ta en helsida på sig att förklara att man slår 2t6 och adderar dem.

 

[Genesis]

Åh, och flödesscheman är helt oslagbara när det gäller att förstå ett regelsystem.

 

[entomophobiac]

Känns som att det finns en stor skillnad mellan de som ser regelboken som en instruktionsbok, liknande det man får till en modellbyggsats, och de som ser boken, texten, bilderna och berättelserna i boken som en helhet som kanaliseras in i läsaren (ofta SL) och sen spys ut över spelbordet.

Det känns som det finns många olika stilar, överlag, även utöver dessa två.

Typ:
- Rollspel som stenhårt uppmanar till spel och redan efter några sidor tycker ni skall sluta bläddra och börja spela. Typ AW och SWd6.
- Rollspel som tar en enda grej och driver det stenhårt, ofta på många sidor. Typ Cryptomancer, och sin hacking.
- Rollspel som är så brutalt snårigt specifika att du knappt vet vad du läst ens efter flera läsningar.
- Rollspel som försöker checka av en checklista med saker som de tror alla vill ha. Typ varenda fantasyrollspel någonsin. (Nej, ditt undantag är antagligen inte ett undantag.)
- Rollspel som försöker göra allt och lite till. Typ GURPS.

 

[Gerkub]

OSR är speciellt, även om jag gillar det mycket så kanske det tog mig typ 2-3 år att fatta hur det egentligen funkar. Jag gissar att mycket görs i relation till eller reaktion på mainstream DnD så det kanske antas att man kommer från det hållet först.

Jag spelade aldrig rollspel som barn och har ingen aning hur man ”kör på som vanligt”. Jag måste alltid läsa alla regler noga och gärna exempel på hur man gör.

Min kompis som är inne på speldesign har devisen ”finns det inte i reglerna, finns det inte i spelet”. Alltså du ska inte behöva skapa ett mångbottnat drama om reglerna bara handlar om strid. Kanske är det lite tillspetsat, men det finns en poäng tycker jag, eftersom man spelar ett visst spel av en anledning?

 

[krank]

Åh, och flödesscheman är helt oslagbara när det gäller att förstå ett regelsystem.

Absolut! Så länge schemana går att läsa, vill säga. Jag har sett en del som varit mer upptagna med att se grafiskt/estetiskt snygga och genreanpassade ut än att faktiskt gå att följa. Jag har säkert gjort mig skyldig till en del sådana också.

(Och givetvis är det också till viss del personligt – många verkar t.ex. inte alls ha lika stora problem med Motherships flödesscheman som jag har)

 

[krank]

Min kompis som är inne på speldesign har devisen ”finns det inte i reglerna, finns det inte i spelet”. Alltså du ska inte behöva skapa ett mångbottnat drama om reglerna bara handlar om strid. Kanske är det lite tillspetsat, men det finns en poäng tycker jag, eftersom man spelar ett visst spel av en anledning?

Jag håller inte med din kompis alls, åtminstone inte om vi pratar rollspel och med "regler" bara menar mekaniken – tärningarna, poängen etc.

Men visst, inkluderar man spelledar-teknik-kapitlet om hur man designar spelbara äventyr och sådär i "regler"; då håller jag med. Det spelet ska handla om behöver absolut inte finnas i regelmekaniken (den ser ju jag som den minst viktiga komponenten), men i spelet som helhet ska det finnas instruktioner för att göra de saker deltagarna förväntas göra. Förväntas SL förbereda scenarier ska det givetvis ingå bra instruktioner för hur man gör det.

 

[Gerkub]

Vad tycker ni gör regler lättare att förstå och spela?

Och för att svara på det här:
Jag kan gilla längre texter som på ett välkomnande sätt skruvar upp peppen inför spelandet. Men om det finns regler inbakade där bör de gärna återkomma i förkortad form, kanske som checklista steg-för-steg, så-här-gör-du-recept som är lätta att ha vid bordet. Jag tycker det är mycket lättare att t ex modifiera regler om de är tydliga ”så här funkar det” än om de är ”hitta på nåt själv”.

 

[entomophobiac]

Min kompis som är inne på speldesign har devisen ”finns det inte i reglerna, finns det inte i spelet”. Alltså du ska inte behöva skapa ett mångbottnat drama om reglerna bara handlar om strid.

Det här skulle jag säga är mer filosofiskt. Ett skäl att inte ha saker i explicita regler är ju också att det förväntas ske naturligt, eller hanteras av deltagarna. Det finns sällan regler för konversationer i rollspel, exempelvis, men vi pratar hela tiden ändå.

Samma sak gäller ju att spela hovintriger i D&D exempelvis. En skola kommer säga att det inte finns något stöd för det i spelet, därför är det fel spel för det. En annan skola kommer säga att det är det perfekta spelet för det, för reglerna hanterar "det där andra", så intrigerna kan utvecklas naturligt.

 

[krank]

Men om det finns regler inbakade där bör de gärna återkomma i förkortad form, kanske som checklista steg-för-steg, så-här-gör-du-recept som är lätta att ha vid bordet.

Jag tycker att alla spel helst borde ha regelsammanfattingar i punktform! Där har vi definitivt en grej som hjälper mig. Kortfattade hierarkiska punktlistor!

 

[Gerkub]

Jag håller inte med din kompis alls, åtminstone inte om vi pratar rollspel och med "regler" bara menar mekaniken – tärningarna, poängen etc.

Men visst, inkluderar man spelledar-teknik-kapitlet om hur man designar spelbara äventyr och sådär i "regler"; då håller jag med. Det spelet ska handla om behöver absolut inte finnas i regelmekaniken (den ser ju jag som den minst viktiga komponenten), men i spelet som helhet ska det finnas instruktioner för att göra de saker deltagarna förväntas göra. Förväntas SL förbereda scenarier ska det givetvis ingå bra instruktioner för hur man gör det.

Ja jag tror han är mekanik-purist, han gillar spelledarlöst och att mekaniken är coolt konstruerad för att stödja det. Jag håller med om att det beror såklart på vad spelet går ut på, men det var lite skön insikt för mig för jag trodde typ lite att alla rollspel borde vara som actual play-poddar, att det hela tiden skulle vara så dramatiskt och så.

 

[Sömniga Isaac]

Det finns sällan regler för konversationer i rollspel, exempelvis, men vi pratar hela tiden ändå.

Nu vill jag peta lite, men jo det finns regler för konversationer i de flesta rollspel. Slår du upp de första sidorna med spelexempel eller kikar på DnD beskrivning står det tydliga regler för konversationen runt bordet.

1. Spelledaren sätter scenen, beskriver miljön och förutsättningarna.
2. Spelarna beskriver hur de agerar inom ramen för den satta scenen.
3. Spelledaren beskriver hur saker förändras utifrån spelarnas val, eventuell mekanik för resolution används.
4. Scenen eskalerar eller avrundas, ny scen sätts utifrån målsättningar som uppstått i den föregående scenen/situationen.

Så nog alltid finns reglerna för hur konversationen ska föras med i rollspel, det är nästan så att rollspel anammar tekniker för att styra upp och strukturera samtal för att skapa riktning och ett jämnt flöde. Sen är det inte alltid så att varje spelbord följer strukturen rigoröst slaviskt, men regel för hur konversationen ska föras finns i regel där.

 

[entomophobiac]

Nu vill jag peta lite, men jo det finns regler för konversationer i de flesta rollspel. Slår du upp de första sidorna med spelexempel eller kikar på DnD beskrivning står det tydliga regler för konversationen runt bordet.

Håller faktiskt inte med. De exempel du listar handlar framförallt om auktoritet och vem som tillåts bestämma över vad. Inte om hur, när, hur länge, hur högt, etc., som vi pratar. Samtalet i sig är något människor förväntas kunna hantera ändå. Vilket medför att det ofta finns en dynamik med vissa tysta och vissa högljudda spelare i en grupp.

 

[Sömniga Isaac]

Vad tycker ni gör regler lättare att förstå och spela?

Korta, koncisa och tydliga samt i den ordning som reglerna förväntas dyka upp i spel. Gärna med etablerade begrepp för att minska tröskeln in i texten. Skönlitterära prosa kan för all del hållas till ett minimum i regeltexten, denna kan få stå med i delar som handlar om världen eller dylikt. Bilder ska om de finns med stötta förståelsen för reglerna, allt annat är i mina ögon störande element.

 

[entomophobiac]

Skönlitterära prosa kan för all del hållas till ett minimum i regeltexten, denna kan få stå med i delar som handlar om världen eller dylikt.

Det här håller jag helhjärtat med om! Det är få saker jag struntar i snabbare än rollspelsförfattares försök att vara skönlitterära.

Antagligen varför jag inte läser så mycket spel med spelvärldar längre.

 

[Sömniga Isaac]

Håller faktiskt inte med. De exempel du listar handlar framförallt om auktoritet och vem som tillåts bestämma över vad. Inte om hur, när, hur länge, hur högt, etc., som vi pratar. Samtalet i sig är något människor förväntas kunna hantera ändå. Vilket medför att det ofta finns en dynamik med vissa tysta och vissa högljudda spelare i en grupp.

Ah då är jag med, då grundade sig mitt påstående i att jag hade en lite bredare definition av regler. Regler för mig behöver inte vara precisa, även om bra regler har precision. Regler kan lika gärna förklara en process och struktur, regler är ju i grund och botten till för att skapa struktur. Men ja, nu när jag förstår hur du tänker kring regler så köper jag helt ditt resonemang