Nekromanti Att SL´a
- Thread starter Comicboy
- Start date
Jag har inte SL´at mycket innan så jag undra om ni kunde ge lite tips på hur man ska SL´a.
Att spelleda är väl en konst i sig. Och detaljerna i hur det ska spelledas varierar lika mycket som det finns antal spelgrupper. Däremot så kan du ofta hitta bra grundpelare i de olika regler man kan köpa, åtminstonde i de nyare produkterna.
/Honken
Att spelleda är väl en konst i sig. Och detaljerna i hur det ska spelledas varierar lika mycket som det finns antal spelgrupper. Däremot så kan du ofta hitta bra grundpelare i de olika regler man kan köpa, åtminstonde i de nyare produkterna.
/Honken
Spelet som jag ska börja SL´a i är Mutants & Masterminds och jag har redan ett concept till det men nu är det som sagts innan att jag är en noob inom SL´ning så är det bara att bedöma rättvist och inte vara allt för snäll eller hård?
Rickard
Urverk speldesign
Kan du kanske vara lite mer specifik? Din fråga just nu är ungefär som att fråga "Kan någon ge lite tips på hur man sportar". Men jag kan ge en länk istället. 
http://rpglab.net/index.php?option=com_content&task=section&id=7&Itemid=46
Klicka på "Rollspelsmaterial" och "Essäer". Där har du någon timmes läsning. Ta och spelled lite och återkom och läs igenom artiklarna igen och se vad du gjort för fel. Lär dig av misstagen och spelled lite till. Bästa sättet för att bli bra på att spelleda är att spelleda. Det finns inte så många genvägar, tyvärr (ja, förutom att vara i flera spelgrupper med olika spelledare och lära sig utav dem).
Det finns en hel del tips på http://www.roleplayingtips.com/ men faktiskt är det väldigt tunnt med matnyttiga artiklar där. Jag läste väl 180 artiklar och sedan gav jag upp för var 20:e var vettig. Kan ge lite länkar till inlägg här på forumet istället.
Forumslänkar (sorterat kategorierna i prioriteringsordning)
generellt
Spelledartips, var?
Spelledare
Spelledarhjälpen, kan jag hjälpa till med något?
Stämninghöjare... eller?
Spelledare
berättarknep
Beskrivningar
Slutscener
Strid i almännhet (och kanske även i synnerhet)
Grövre våld och mer jävlaranamma
Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt
;
Spelledarperson mot spelledarperson
Rese beskrivningar?
Resor i kampanjer
specifikt rollspelande
Umgängesrelationer
Karaktärsdrivet rollspel
Intriger i rollspel!
Introducera nya RP:er
Seriöst motiverade äventyrare
Insperation...
Skräck - eller inte?
En studie i skräck
rannsakning
SL-tid och favoriserande SL:ar
Vilka egenskaper värdesätter du hos en spelledare?
Vad vill ni ha mer av?
Ny spelledare som kämpar med känslan (långt)
Skräckblunders
tungt teoretiserande (subjektivt)
Berättarmedel: (ointressant för de flesta)
Spelledarskärmens vara eller icke-vara?
Dramatiken, intressant och rolig?
Vilka scener är intressanta?
Äventyrsskrivande?
Ha't kul med läsningen.
/Han som sökte på "spelled" och "tips" på rollspelsforumet
http://rpglab.net/index.php?option=com_content&task=section&id=7&Itemid=46
Klicka på "Rollspelsmaterial" och "Essäer". Där har du någon timmes läsning. Ta och spelled lite och återkom och läs igenom artiklarna igen och se vad du gjort för fel. Lär dig av misstagen och spelled lite till. Bästa sättet för att bli bra på att spelleda är att spelleda. Det finns inte så många genvägar, tyvärr (ja, förutom att vara i flera spelgrupper med olika spelledare och lära sig utav dem).
Det finns en hel del tips på http://www.roleplayingtips.com/ men faktiskt är det väldigt tunnt med matnyttiga artiklar där. Jag läste väl 180 artiklar och sedan gav jag upp för var 20:e var vettig. Kan ge lite länkar till inlägg här på forumet istället.
Forumslänkar (sorterat kategorierna i prioriteringsordning)
generellt
Spelledartips, var?
Spelledare
Spelledarhjälpen, kan jag hjälpa till med något?
Stämninghöjare... eller?
Spelledare
berättarknep
Beskrivningar
Slutscener
Strid i almännhet (och kanske även i synnerhet)
Grövre våld och mer jävlaranamma
Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt
;Spelledarperson mot spelledarperson
Rese beskrivningar?
Resor i kampanjer
specifikt rollspelande
Umgängesrelationer
Karaktärsdrivet rollspel
Intriger i rollspel!
Introducera nya RP:er
Seriöst motiverade äventyrare
Insperation...
Skräck - eller inte?
En studie i skräck
rannsakning
SL-tid och favoriserande SL:ar
Vilka egenskaper värdesätter du hos en spelledare?
Vad vill ni ha mer av?
Ny spelledare som kämpar med känslan (långt)
Skräckblunders
tungt teoretiserande (subjektivt)
Berättarmedel: (ointressant för de flesta)
Spelledarskärmens vara eller icke-vara?
Dramatiken, intressant och rolig?
Vilka scener är intressanta?
Äventyrsskrivande?
Ha't kul med läsningen.
/Han som sökte på "spelled" och "tips" på rollspelsforumet
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Några snabba tips:
Lyssna på vad spelarna vill ha. För att spelet ska bli lyckat måste spelarna ägna sig åt något som de tycker är roligt. Om de vill ha action, ge dem action. Om de vill ha högstämda känslor, gör ett äventyr med hjärteslitande situationer och utrymme för spelarna att agera. Om de vill ha ogre/halfling-porr så... äh... hitta en ny grupp?
När du vet vad spelarna vill ha, ge dem det inte på en gång. De ska allt få kämpa lite först. Detta betyder absolut inte att spelarna ska behöva kämpa för att ha roligt -- gör det så att även när spelarna ännu inte nått sina mål kan de roas av äventyret.
Låt spelarna utveckla världen. Om du har någon mindre viktig spelledarperson som någon rollperson helt plötsligt vill bli vän med, låt då denne växa till att få en viktigare roll i spelet (det kan leda till något äventyr i framtiden).
Bygg äventyr på rollpersonerna. Om någon rollperson till exempel har blivit utsatt för en oförrätt i sitt förflutna, låt denne i något äventyr få möjlighet till hämnd. Om någon har en försvunnen bekant, locka till äventyr genom ett spår som kan leda till denne bekant. För att det här ska fungera bra är det lämpligt att alla spelare skriver ned en bakgrundshistoria till sina rollpersoner. Den behöver inte vara särskilt lång -- ett halvt A4 räcker gott -- bara den har lite saker man kan bygga vidare på.
Låt alla få en stund i rampljuset. Om du till exempel har en stridsinriktad rollperson, en som är skicklig på att dyrka lås och ta sig förbi säkerhetssystem och en som är karismatisk och bra på att snacka, låt då äventyren innehålla utmaningar för alla tre. Om äventyret bara är en rad fientliga kämpar att ta sig igenom kommer alla utom den stridsinriktade att hamna i skymundan, om det bara består av en mängd SLP att snacka med kommer den karismatiske att ta för stor plats.
Undvik favoriter bland dina spelledarpersoner. SLP är för det mesta roliga, men om någon blir bättre än rollpersonerna på allt, gör saker åt dem, säger åt dem vad de ska göra och rent allmänt dominerar spelet är det inte roligt för spelarna -- varför ska de bry sig om sina rollpersoner, när spelledarens favorit ändå alltid är bäst?
Undvik långdragenhet. Om spelarna sitter i timvis och inte får något riktigt gjort, släng in någon händelse de måste reagera på (till exempel kan ett gäng superhjältar höra på nyheterna om en olycka där en mängd oskyldiga människor är i fara -- men om de beger sig dit kommer de att utsätta sig för fara av någon anledning (risk för upptäckt, risk att bli angripna av fiender, med mera)). På samma vis bör du se upp med spelmoment som blir för långdragna -- när spelarna börjar gäspa är det god tid att snabba upp saker.
Det viktiga är, som du ser, att känna sina spelare, veta vad de vill ha och försöka se till att stämningen, oavsett vilken stämning du vill ha, hålls på topp hela tiden. Givetvis ska du också vara rättvis, ge alla en chans att skina och bete dig allmänt schysst mot spelarna, men det är ju självklara regler för alla former av umgänge.
Lyssna på vad spelarna vill ha. För att spelet ska bli lyckat måste spelarna ägna sig åt något som de tycker är roligt. Om de vill ha action, ge dem action. Om de vill ha högstämda känslor, gör ett äventyr med hjärteslitande situationer och utrymme för spelarna att agera. Om de vill ha ogre/halfling-porr så... äh... hitta en ny grupp?
När du vet vad spelarna vill ha, ge dem det inte på en gång. De ska allt få kämpa lite först. Detta betyder absolut inte att spelarna ska behöva kämpa för att ha roligt -- gör det så att även när spelarna ännu inte nått sina mål kan de roas av äventyret.
Låt spelarna utveckla världen. Om du har någon mindre viktig spelledarperson som någon rollperson helt plötsligt vill bli vän med, låt då denne växa till att få en viktigare roll i spelet (det kan leda till något äventyr i framtiden).
Bygg äventyr på rollpersonerna. Om någon rollperson till exempel har blivit utsatt för en oförrätt i sitt förflutna, låt denne i något äventyr få möjlighet till hämnd. Om någon har en försvunnen bekant, locka till äventyr genom ett spår som kan leda till denne bekant. För att det här ska fungera bra är det lämpligt att alla spelare skriver ned en bakgrundshistoria till sina rollpersoner. Den behöver inte vara särskilt lång -- ett halvt A4 räcker gott -- bara den har lite saker man kan bygga vidare på.
Låt alla få en stund i rampljuset. Om du till exempel har en stridsinriktad rollperson, en som är skicklig på att dyrka lås och ta sig förbi säkerhetssystem och en som är karismatisk och bra på att snacka, låt då äventyren innehålla utmaningar för alla tre. Om äventyret bara är en rad fientliga kämpar att ta sig igenom kommer alla utom den stridsinriktade att hamna i skymundan, om det bara består av en mängd SLP att snacka med kommer den karismatiske att ta för stor plats.
Undvik favoriter bland dina spelledarpersoner. SLP är för det mesta roliga, men om någon blir bättre än rollpersonerna på allt, gör saker åt dem, säger åt dem vad de ska göra och rent allmänt dominerar spelet är det inte roligt för spelarna -- varför ska de bry sig om sina rollpersoner, när spelledarens favorit ändå alltid är bäst?
Undvik långdragenhet. Om spelarna sitter i timvis och inte får något riktigt gjort, släng in någon händelse de måste reagera på (till exempel kan ett gäng superhjältar höra på nyheterna om en olycka där en mängd oskyldiga människor är i fara -- men om de beger sig dit kommer de att utsätta sig för fara av någon anledning (risk för upptäckt, risk att bli angripna av fiender, med mera)). På samma vis bör du se upp med spelmoment som blir för långdragna -- när spelarna börjar gäspa är det god tid att snabba upp saker.
Det viktiga är, som du ser, att känna sina spelare, veta vad de vill ha och försöka se till att stämningen, oavsett vilken stämning du vill ha, hålls på topp hela tiden. Givetvis ska du också vara rättvis, ge alla en chans att skina och bete dig allmänt schysst mot spelarna, men det är ju självklara regler för alla former av umgänge.
solvebring
Superhero
Så tycker jag... [smålångt]
Ja du... Ser att du fått mycket hjälp, men jag tänkte enkelt och gott utgå från det som jag själv utgår ifrån. Jag har varit SL i DoD och diverse annat, men huvudsakligen det i fyra år, och spelat rollspel i fyra-fem.
Man måste först och främst "känna" sina spelare, detta gör man bäst genom att just spela. Ju mer ni spelar, desto bättre kommer du känna dem, och just då kunna spela via deras önskemål så gott du kan.
Vad jag tycker man ska tänka på när man är SL är just känsla, regler och allt sånt kommer i andra hand, spelandet och nöjet med kommer klart i första hand. För mycket regler ställer bara till, kan även göra kvällar tråkiga. Det där med regler är något du också kommer att komma under fund med efter hand, via eget huvud, ju mer du spelar.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>
Vad är då känsla?
Jag kan på måfå dra igenom några punkter som jag tycker är viktigt och som alltid har varit mitt koncept. Utan att skryta kan jag klart säga att alla mina spelare gillar mig starkt och anser att jag faktiskt har blivit ganska duktig under åren. Detta just för jag analyserat, tänkt över vad som är viktigt att uppleva när man spelar. Jag har också, mycket i början efter varje kväll sagt åt mina spelare att tala om för mig, vad som var bra/dåligt och vad de skulle tycka var bättre osv. Man måste kunna ta kritik och vara ärlig mot sig själv som SL. Man kan inte rätta fel om man inte ser dem...
Klyschor:
Att spela via klyschor i rollspelet värld, (t.ex. i DoD att alltid börja äventyret på ett värdshus med en mystisk man etc.), kan vara bra de tre första gångerna då man SL'ar och är osäker... Men annars skulle jag vilja säga, lägg bort allt vad du kan i klysch-väg, försök vara så untik och tankekraftig du kan, hitta dina egna sätt och idéer, det är det som gör en bra SL - Vad han må hända hittar på.
Miljö
Krångla inte till det genom att försöka låta som en superduper-duktig författare, med jättesvåra ord, eller något. Då blir det hela plastigt och spelarna förstår inte ett jota. Beskriv saker med egna ord, just som du skulle beskriva en sak. Försök vara så målande som möjligt, så mycket detaljer som du kan, det lägger spelare på minnet nämligen. Beskriv ordentligt med detaljer, försök att inte beskriva i hundra år dock, och gör det med egna ord så att de hänger med.
Exempel på hur du INTE ska göra:
"Ni kommer in i ett rum, där finns en säng, ett bord, en byrå och ett kassaskåp."
Exempel på hur du BORDE göra: (jag är ingen expert eller fascist, så jag skriver "Borde" och inte "Ska" ... Du ska som sagt lära dig att spelleda efter eget huvud, det är bäst så) "Ni kommer in i ett mindre rum. Det är ungefär 2x2m. Väggarna är av betong, och ni ser spår av blod och kol på dem. I dess mitt finns ett rangligt träbord. Längs väggen rakt fram står en sliten gammal säng, den är också av trä som lätt börjat ruttna. Sängkläderna har börjat multna sönder. Vid högra väggen står ett stort kassaskåp med kodlås på, det är ungefär två meter högt och en meter brett och ser ut att väga ton, detta i militärgrönt pansar. Bredvid det står resterna av en södnerslagen byrå, som verkar bara gjord av råbustare ek. I den verkar det inte finnas något, och i övrigt är rummet tillsynes tomt."
Jag skulle tro, och har för mig att det är ungefär såhär jag skulle låta/låter om jag skulle beskriva ett rum med dessa ting. Det ser mycket ut, men om man läser texten högt så märker man hur lite det egentligen är, gentemot hur mycket man egentligen pratar i övrigt under hela kvällen, speciellt när man är SL.
Om du får idén att måla upp ett rum och visa för spelarna så glöm aldrig att berätta muntligt för dem samtidigt. Det muntliga i rollspel betyder i princip allt, det är det viktigaste och är just det som bildar alla bilder, tankar och spår i skallen på en. Du förstår nog vad jag menar. Att beskriva upplevelser och kroppens sinnen är jag inte så bra på.
Spela ut
Allt annat spelarna möter, utom de själva, spelas ju av dig. Eller hur? Annars är det ett konstigt rollspel...
Här får du inte vara rädd att spela ut, glöm inte att varje individ är speciell i sig. Förställ rösten, ändra kroppställning, ändra kroppsspråk, ha inget kroppsspråk alls kanske, var rädd/glad/ledsen/sur etc. skrik, viska, blunda kisa... Vad nu än den karaktären gör är det upp till dig att personifiera och göra den så levande som möjligt. Ju bättre du gör detta, desto bättre kommer allt bli, och tro mig, spelarna glömmer aldrig ens namnet på en SLP man verkligen lyckas med. Så kör hårt.
Du äger!
Glöm aldrig att det är du som äger och regerar! Visst, du ska lyssna på dina spelare och ta till dig. Men i andra fall, om de skulle börja käfta mot dig om nått oviktigt, t.ex. en regel, GE DIG ALDRIG! Även om du skulle ha fel, då är det abra att ändra sig till nästa gång, men avbryt aldrig i spelet för att kolla en regel, och låt aldrig spelarna käfta med dig, SL'S ORD ÄR LAG!
... Om du också skulle få problem med en regel, glömt den, eller det finns ingen, gräms inte för det, du kommer alltid på något, gör en egen! ...Jag spelar nästan BARA med egna husregler, plockat väldigt få från originalen.
Ja, lycka till då, jag tror inte jag kan säga så mycket mer... Eller jo, överdriv aldrig. Även om det är fantasy så kan man överdriva, även om det är framtid så kan man överdriva. Försök håll dig realistisk i förhållande till spelet, överdrifter pajar även i fantasiluckan.
Och... Ehm... Vad var det nu...? Jo! Försök att inte göra spelarna dunderbra jättefort, var schysst mot dem, men inte översnäll. Låt dem göra framsteg sakta men säkert. Låt dem t.ex. inte hitta vapnet "megadunder-fan-du-kan-döda-allt-kaliber-atombomb-shit" första kvällen, eller ens de tusen första kvällarna. De ska förbättras, de ska hitta nya bättre prylar, men håll det på en lagom nivå med hur länge de spelat, och med hur mycket de gjort. Och bygg upp världen och allt sånt efter hand, om man inte vad hur man vill ha det, eller hur det ska vara etc. - så är den bästa vägen att spela fram till och bygga mer efter hand.
LYCKA TILL NU!
P.S. Om jag stavat fel nu så orkar jag inte bry mig, är något oklart så skicka ett PM... D.S.
Ja du... Ser att du fått mycket hjälp, men jag tänkte enkelt och gott utgå från det som jag själv utgår ifrån. Jag har varit SL i DoD och diverse annat, men huvudsakligen det i fyra år, och spelat rollspel i fyra-fem.
Man måste först och främst "känna" sina spelare, detta gör man bäst genom att just spela. Ju mer ni spelar, desto bättre kommer du känna dem, och just då kunna spela via deras önskemål så gott du kan.
Vad jag tycker man ska tänka på när man är SL är just känsla, regler och allt sånt kommer i andra hand, spelandet och nöjet med kommer klart i första hand. För mycket regler ställer bara till, kan även göra kvällar tråkiga. Det där med regler är något du också kommer att komma under fund med efter hand, via eget huvud, ju mer du spelar.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>
Vad är då känsla?
Jag kan på måfå dra igenom några punkter som jag tycker är viktigt och som alltid har varit mitt koncept. Utan att skryta kan jag klart säga att alla mina spelare gillar mig starkt och anser att jag faktiskt har blivit ganska duktig under åren. Detta just för jag analyserat, tänkt över vad som är viktigt att uppleva när man spelar. Jag har också, mycket i början efter varje kväll sagt åt mina spelare att tala om för mig, vad som var bra/dåligt och vad de skulle tycka var bättre osv. Man måste kunna ta kritik och vara ärlig mot sig själv som SL. Man kan inte rätta fel om man inte ser dem...
Klyschor:
Att spela via klyschor i rollspelet värld, (t.ex. i DoD att alltid börja äventyret på ett värdshus med en mystisk man etc.), kan vara bra de tre första gångerna då man SL'ar och är osäker... Men annars skulle jag vilja säga, lägg bort allt vad du kan i klysch-väg, försök vara så untik och tankekraftig du kan, hitta dina egna sätt och idéer, det är det som gör en bra SL - Vad han må hända hittar på.
Miljö
Krångla inte till det genom att försöka låta som en superduper-duktig författare, med jättesvåra ord, eller något. Då blir det hela plastigt och spelarna förstår inte ett jota. Beskriv saker med egna ord, just som du skulle beskriva en sak. Försök vara så målande som möjligt, så mycket detaljer som du kan, det lägger spelare på minnet nämligen. Beskriv ordentligt med detaljer, försök att inte beskriva i hundra år dock, och gör det med egna ord så att de hänger med.
Exempel på hur du INTE ska göra:
"Ni kommer in i ett rum, där finns en säng, ett bord, en byrå och ett kassaskåp."
Exempel på hur du BORDE göra: (jag är ingen expert eller fascist, så jag skriver "Borde" och inte "Ska" ... Du ska som sagt lära dig att spelleda efter eget huvud, det är bäst så) "Ni kommer in i ett mindre rum. Det är ungefär 2x2m. Väggarna är av betong, och ni ser spår av blod och kol på dem. I dess mitt finns ett rangligt träbord. Längs väggen rakt fram står en sliten gammal säng, den är också av trä som lätt börjat ruttna. Sängkläderna har börjat multna sönder. Vid högra väggen står ett stort kassaskåp med kodlås på, det är ungefär två meter högt och en meter brett och ser ut att väga ton, detta i militärgrönt pansar. Bredvid det står resterna av en södnerslagen byrå, som verkar bara gjord av råbustare ek. I den verkar det inte finnas något, och i övrigt är rummet tillsynes tomt."
Jag skulle tro, och har för mig att det är ungefär såhär jag skulle låta/låter om jag skulle beskriva ett rum med dessa ting. Det ser mycket ut, men om man läser texten högt så märker man hur lite det egentligen är, gentemot hur mycket man egentligen pratar i övrigt under hela kvällen, speciellt när man är SL.
Om du får idén att måla upp ett rum och visa för spelarna så glöm aldrig att berätta muntligt för dem samtidigt. Det muntliga i rollspel betyder i princip allt, det är det viktigaste och är just det som bildar alla bilder, tankar och spår i skallen på en. Du förstår nog vad jag menar. Att beskriva upplevelser och kroppens sinnen är jag inte så bra på.
Spela ut
Allt annat spelarna möter, utom de själva, spelas ju av dig. Eller hur? Annars är det ett konstigt rollspel...
Här får du inte vara rädd att spela ut, glöm inte att varje individ är speciell i sig. Förställ rösten, ändra kroppställning, ändra kroppsspråk, ha inget kroppsspråk alls kanske, var rädd/glad/ledsen/sur etc. skrik, viska, blunda kisa... Vad nu än den karaktären gör är det upp till dig att personifiera och göra den så levande som möjligt. Ju bättre du gör detta, desto bättre kommer allt bli, och tro mig, spelarna glömmer aldrig ens namnet på en SLP man verkligen lyckas med. Så kör hårt.
Du äger!
Glöm aldrig att det är du som äger och regerar! Visst, du ska lyssna på dina spelare och ta till dig. Men i andra fall, om de skulle börja käfta mot dig om nått oviktigt, t.ex. en regel, GE DIG ALDRIG! Även om du skulle ha fel, då är det abra att ändra sig till nästa gång, men avbryt aldrig i spelet för att kolla en regel, och låt aldrig spelarna käfta med dig, SL'S ORD ÄR LAG!
... Om du också skulle få problem med en regel, glömt den, eller det finns ingen, gräms inte för det, du kommer alltid på något, gör en egen! ...Jag spelar nästan BARA med egna husregler, plockat väldigt få från originalen.
Ja, lycka till då, jag tror inte jag kan säga så mycket mer... Eller jo, överdriv aldrig. Även om det är fantasy så kan man överdriva, även om det är framtid så kan man överdriva. Försök håll dig realistisk i förhållande till spelet, överdrifter pajar även i fantasiluckan.
Och... Ehm... Vad var det nu...? Jo! Försök att inte göra spelarna dunderbra jättefort, var schysst mot dem, men inte översnäll. Låt dem göra framsteg sakta men säkert. Låt dem t.ex. inte hitta vapnet "megadunder-fan-du-kan-döda-allt-kaliber-atombomb-shit" första kvällen, eller ens de tusen första kvällarna. De ska förbättras, de ska hitta nya bättre prylar, men håll det på en lagom nivå med hur länge de spelat, och med hur mycket de gjort. Och bygg upp världen och allt sånt efter hand, om man inte vad hur man vill ha det, eller hur det ska vara etc. - så är den bästa vägen att spela fram till och bygga mer efter hand.
LYCKA TILL NU!
P.S. Om jag stavat fel nu så orkar jag inte bry mig, är något oklart så skicka ett PM... D.S.
Rickard
Urverk speldesign
...men då tycker jag. [smålångt]
Bara för att folk inte bara ska droppa saker och nöja sig med det, så tänker jag säga emot.
"Man måste kunna ta kritik och vara ärlig mot sig själv som SL."
Absolut jätteviktigt som spelledare och viktigt att säga det till spelarna. För i regel brukar de (om man spelat några år) inte vilja kritisera. Men alla spelar för att ha kul och kritik kan leda till förbättring vilket leder till roligare speltillfällen.
Men... Ja, just det. Jag skulle säga emot.
"Försök vara så målande som möjligt, så mycket detaljer som du kan, det lägger spelare på minnet nämligen."
Nej. Man kan hålla 7 ± 2 saker i närminnet. Att braka på med för många detaljer, det är som att köra alltför många ljud på en gång eller blanda alltför många färger med varandra. Högst 1T4 detaljer räcker. Högst. 0 funkar också. Beror på vad du menar med detaljer, förresten, för "Bord, stol, byrå" ser jag som platsbeskrivning medan "spindelväv, ruttet" och liknande är detaljer. Alltså, subjektiv kan man ha många av medan adjektiven bör vara sparsmakade. Helst tycker jag man kan sammanfatta alla subjektiv med 1-2 ord (bibliotek, kök, skithus) och bara köra på detaljer (dammigt, stort, frän doft).
"'Ni kommer in i ett mindre rum. Det är ungefär 2x2m. Väggarna är av betong, och ni ser spår av blod och kol på dem. I dess mitt finns ett rangligt träbord. Längs väggen rakt fram står en sliten gammal säng, den är också av trä som lätt börjat ruttna. Sängkläderna har börjat multna sönder. Vid högra väggen står ett stort kassaskåp med kodlås på, det är ungefär två meter högt och en meter brett och ser ut att väga ton, detta i militärgrönt pansar. Bredvid det står resterna av en södnerslagen byrå, som verkar bara gjord av råbustare ek. I den verkar det inte finnas något, och i övrigt är rummet tillsynes tomt.'"
Planera beskrivandet. Jag tycker 10-15 sekunder är vettig tid. Man hinner tala runt cirka 75-150 ord per minut och den där platsbeskrivningen du drog hade 117 ord i sig. På tog för lång tid, med andra ord. Spelarna ska aktiveras av dina beskrivningar, inte deaktiveras av att lyssna till dem (Sedan orkar man dels inte beskriva varje rum eller hålla den ordmängden uppe som du anger, men det är en annan sak). Vi bryter upp det hela lite.
Först av allt så kan man rita upp en karta medan man pratar. Då behöver man inte säga saker som "2×2 meter", eftersom du redan sagt "mindre". Du kan även rita upp saker medan du pratar om annat. Som jag skrev. Planera beskrivandet. Inte vad som finns på platsen, utan hur du ska förmedla det till spelarna. Klura ut det smidigaste sättet.
Vad som är viktigast bör du säga först och sedan lämna resten dithän. Du kan inte dra en 50 ords lång beskrivning och sedan avsluta med "...och det står en orch där också". Varelser (och saker i rörelse) lägger man märke till först av allt. I din beskrivning hade jag främst sagt subjektiven och sedan satt fokus på kassaskåpet genom att ge det detaljer. Saker som får detaljer blir intressant i spelarnas ögon. Testa någon gång att beskriva en orchhord och sedan shamanen. Spelarna tror att shamanen är farlig. Skitenkelt knep.
När spelarna sedan rör sig i omgivningen så petar jag in saker som "rangligt träbord", "sliten gammal säng", "Sängkläderna /.../ multna sönder.", för det är inget man tänker på förrän man tar på det. Lämna bara ut information om spelarna behöver det, annars är det onödigt att säga det.
"Här får du inte vara rädd att spela ut, glöm inte att varje individ är speciell i sig. Förställ rösten, ändra kroppställning, ändra kroppsspråk, ha inget kroppsspråk alls kanske, var rädd/glad/ledsen/sur etc. skrik, viska, blunda kisa..."
Och för att underlätta det, så ha en lista med personlighetsdrag. Förhoppningsvis kan Snigel ladda upp sin lista (för jag är nyfiken på den), som han gjorde på idé från min egen personlighetsdragslista (20 kb). Ha även en namnlista där du har tillräckligt med utrymme för att skriva ner personens karaktärsdrag. Ett tips om du inte orkar sitta med en karaktärslista (själv har jag den uppklistrad på spelledarskärmen) är att köra på djurstereotyper. Någon kanske uppför sig som en katt, en annan som en gorilla och så vidare.
"spelarna glömmer aldrig ens namnet på en SLP man verkligen lyckas med."
Inte ens när de heter saker som Blanciflorikus von Münchhausen? I fantasylir så finns det en hel del extrema namn, så något jag har funderat på att göra nu på senare tid är att dela ut namnlistan så att spelarna får fylla i när de möter en spelledarperson. Då kan jag även få lite feedback på vad spelarna tycker om en viss person, vilket jag kan nyttja vid senare speltillfällen.
Själv har jag probs med namn (så jag skriver alltid upp dem) och jag har mängder av erfarenheter av spelare som blandar ihop eller glömmer bort spelledarpersoner.
"Men i andra fall, om de skulle börja käfta mot dig om nått oviktigt, t.ex. en regel, GE DIG ALDRIG!"
Fel, säg "Vi kör på din grej för den här gången och kan snacka om det efteråt". På så sätt flyter allting smidigare. Ja, ok. Märker du att spelarna börjar utnyttja denne generositet så sätt ner foten. Själv så uppskattar jag att en spelare kan alla specialförmågorna, för då slipper jag lära mig det.
Ok, förvisso så låter jag inte mina spelare få läsa böckerna. Kommer det en regel jag inte kan, så hittar jag på den. Om du däremot är grön som spelledare så bör du faktiskt hålla dig till simbojan (reglerna) tills du känner att du kan simma på egen hand (improvisera reglerna). Detsamma kan jag säga gäller för äventyren. När jag började spelleda hade jag 2-4 sidor skrivna för ett äventyr som kunde sträcka sig över några speltillfällen. Nu spelleder jag kampanjer med 20-50 ord nedskrivna. Ju mer erfaren du blir, desto mer klarar du av att improvisera.
"är något oklart så skicka ett PM... D.S."
Är det inte vettigare att ta det på forumet, så att fler kan ta del av det?
/Han som nämner allt detta (och hur man ska göra) i de rollspelsartiklar han länkade till i första inlägget
Bara för att folk inte bara ska droppa saker och nöja sig med det, så tänker jag säga emot.
"Man måste kunna ta kritik och vara ärlig mot sig själv som SL."
Absolut jätteviktigt som spelledare och viktigt att säga det till spelarna. För i regel brukar de (om man spelat några år) inte vilja kritisera. Men alla spelar för att ha kul och kritik kan leda till förbättring vilket leder till roligare speltillfällen.
Men... Ja, just det. Jag skulle säga emot.
"Försök vara så målande som möjligt, så mycket detaljer som du kan, det lägger spelare på minnet nämligen."
Nej. Man kan hålla 7 ± 2 saker i närminnet. Att braka på med för många detaljer, det är som att köra alltför många ljud på en gång eller blanda alltför många färger med varandra. Högst 1T4 detaljer räcker. Högst. 0 funkar också. Beror på vad du menar med detaljer, förresten, för "Bord, stol, byrå" ser jag som platsbeskrivning medan "spindelväv, ruttet" och liknande är detaljer. Alltså, subjektiv kan man ha många av medan adjektiven bör vara sparsmakade. Helst tycker jag man kan sammanfatta alla subjektiv med 1-2 ord (bibliotek, kök, skithus) och bara köra på detaljer (dammigt, stort, frän doft).
"'Ni kommer in i ett mindre rum. Det är ungefär 2x2m. Väggarna är av betong, och ni ser spår av blod och kol på dem. I dess mitt finns ett rangligt träbord. Längs väggen rakt fram står en sliten gammal säng, den är också av trä som lätt börjat ruttna. Sängkläderna har börjat multna sönder. Vid högra väggen står ett stort kassaskåp med kodlås på, det är ungefär två meter högt och en meter brett och ser ut att väga ton, detta i militärgrönt pansar. Bredvid det står resterna av en södnerslagen byrå, som verkar bara gjord av råbustare ek. I den verkar det inte finnas något, och i övrigt är rummet tillsynes tomt.'"
Planera beskrivandet. Jag tycker 10-15 sekunder är vettig tid. Man hinner tala runt cirka 75-150 ord per minut och den där platsbeskrivningen du drog hade 117 ord i sig. På tog för lång tid, med andra ord. Spelarna ska aktiveras av dina beskrivningar, inte deaktiveras av att lyssna till dem (Sedan orkar man dels inte beskriva varje rum eller hålla den ordmängden uppe som du anger, men det är en annan sak). Vi bryter upp det hela lite.
Först av allt så kan man rita upp en karta medan man pratar. Då behöver man inte säga saker som "2×2 meter", eftersom du redan sagt "mindre". Du kan även rita upp saker medan du pratar om annat. Som jag skrev. Planera beskrivandet. Inte vad som finns på platsen, utan hur du ska förmedla det till spelarna. Klura ut det smidigaste sättet.
Vad som är viktigast bör du säga först och sedan lämna resten dithän. Du kan inte dra en 50 ords lång beskrivning och sedan avsluta med "...och det står en orch där också". Varelser (och saker i rörelse) lägger man märke till först av allt. I din beskrivning hade jag främst sagt subjektiven och sedan satt fokus på kassaskåpet genom att ge det detaljer. Saker som får detaljer blir intressant i spelarnas ögon. Testa någon gång att beskriva en orchhord och sedan shamanen. Spelarna tror att shamanen är farlig. Skitenkelt knep.
När spelarna sedan rör sig i omgivningen så petar jag in saker som "rangligt träbord", "sliten gammal säng", "Sängkläderna /.../ multna sönder.", för det är inget man tänker på förrän man tar på det. Lämna bara ut information om spelarna behöver det, annars är det onödigt att säga det.
"Här får du inte vara rädd att spela ut, glöm inte att varje individ är speciell i sig. Förställ rösten, ändra kroppställning, ändra kroppsspråk, ha inget kroppsspråk alls kanske, var rädd/glad/ledsen/sur etc. skrik, viska, blunda kisa..."
Och för att underlätta det, så ha en lista med personlighetsdrag. Förhoppningsvis kan Snigel ladda upp sin lista (för jag är nyfiken på den), som han gjorde på idé från min egen personlighetsdragslista (20 kb). Ha även en namnlista där du har tillräckligt med utrymme för att skriva ner personens karaktärsdrag. Ett tips om du inte orkar sitta med en karaktärslista (själv har jag den uppklistrad på spelledarskärmen) är att köra på djurstereotyper. Någon kanske uppför sig som en katt, en annan som en gorilla och så vidare.
"spelarna glömmer aldrig ens namnet på en SLP man verkligen lyckas med."
Inte ens när de heter saker som Blanciflorikus von Münchhausen?
I fantasylir så finns det en hel del extrema namn, så något jag har funderat på att göra nu på senare tid är att dela ut namnlistan så att spelarna får fylla i när de möter en spelledarperson. Då kan jag även få lite feedback på vad spelarna tycker om en viss person, vilket jag kan nyttja vid senare speltillfällen.Själv har jag probs med namn (så jag skriver alltid upp dem) och jag har mängder av erfarenheter av spelare som blandar ihop eller glömmer bort spelledarpersoner.
"Men i andra fall, om de skulle börja käfta mot dig om nått oviktigt, t.ex. en regel, GE DIG ALDRIG!"
Fel, säg "Vi kör på din grej för den här gången och kan snacka om det efteråt". På så sätt flyter allting smidigare. Ja, ok. Märker du att spelarna börjar utnyttja denne generositet så sätt ner foten. Själv så uppskattar jag att en spelare kan alla specialförmågorna, för då slipper jag lära mig det.
Ok, förvisso så låter jag inte mina spelare få läsa böckerna. Kommer det en regel jag inte kan, så hittar jag på den. Om du däremot är grön som spelledare så bör du faktiskt hålla dig till simbojan (reglerna) tills du känner att du kan simma på egen hand (improvisera reglerna). Detsamma kan jag säga gäller för äventyren. När jag började spelleda hade jag 2-4 sidor skrivna för ett äventyr som kunde sträcka sig över några speltillfällen. Nu spelleder jag kampanjer med 20-50 ord nedskrivna. Ju mer erfaren du blir, desto mer klarar du av att improvisera.
"är något oklart så skicka ett PM... D.S."
Är det inte vettigare att ta det på forumet, så att fler kan ta del av det?
/Han som nämner allt detta (och hur man ska göra) i de rollspelsartiklar han länkade till i första inlägget
solvebring
Superhero
Re: ...men då tycker jag. [smålångt]
Jag är snäll och svarar inte punktligt. I vissa saker har du möjligt rätt:
På att hjärnan inte kan ta upp förmycket, sen om subjektiv och adjektiv osv. Sånt vet jag inte mycket om. Däremot vet jag att mina spelare älskar detaljer, speciellt när spänningen är hög i äventyr och scenarion, och faktiskt gillar mina beskrivningar.
Och jag tackar för tipset, det där med ditt exempel om shamanen, så man får folk att tro saker beroende på hur man lägger beskrivningen.
Men sedan är detta en massa saker som du tycker som inte jag tycker. Det är ingen idé att svara på, alla har olika smak. Skulle jag i min tur svara hur jag tycker igen skulle det ungefär bli ett maktspel mellan oss om allt detta. Vi har säkert rätt bägge två, gentemot våre egna tyckern, och våra spelare, men att möta detta går ju inte.
Men jag tackar för dina synpunkter och de punkter som jag också tagit till mig. Det är kul att höra om, eftersom jag just också skrev utifrån mitt tycke och mina synpunkter i ovanstående. men här är det bäst vi ger oss...
Annars sitter vi och dividerar:
"Min pappa är starkare än din pappa!!!" ungefär...
Jag är snäll och svarar inte punktligt. I vissa saker har du möjligt rätt:
På att hjärnan inte kan ta upp förmycket, sen om subjektiv och adjektiv osv. Sånt vet jag inte mycket om. Däremot vet jag att mina spelare älskar detaljer, speciellt när spänningen är hög i äventyr och scenarion, och faktiskt gillar mina beskrivningar.
Och jag tackar för tipset, det där med ditt exempel om shamanen, så man får folk att tro saker beroende på hur man lägger beskrivningen.
Men sedan är detta en massa saker som du tycker som inte jag tycker. Det är ingen idé att svara på, alla har olika smak. Skulle jag i min tur svara hur jag tycker igen skulle det ungefär bli ett maktspel mellan oss om allt detta. Vi har säkert rätt bägge två, gentemot våre egna tyckern, och våra spelare, men att möta detta går ju inte.
Men jag tackar för dina synpunkter och de punkter som jag också tagit till mig. Det är kul att höra om, eftersom jag just också skrev utifrån mitt tycke och mina synpunkter i ovanstående. men här är det bäst vi ger oss...
Annars sitter vi och dividerar:
"Min pappa är starkare än din pappa!!!" ungefär...
Rickard
Urverk speldesign
Men, men... *antiklimax*
Vad tråkig du är. Nästa gång får jag ge mig på Rising eller någon (annan mer lättlurad) istället. Nu hade jag hoppats på att du skulle såga det jag säger som självklart så att jag lär mig lite, istället för att kunna blåsa upp mig över hur bra och kunnig jag är. 
/Han som hade sett fram emot att finslipa sina formuleringar, men, men... *suckar*
Vad tråkig du är.
Nästa gång får jag ge mig på Rising eller någon (annan mer lättlurad) istället. Nu hade jag hoppats på att du skulle såga det jag säger som självklart så att jag lär mig lite, istället för att kunna blåsa upp mig över hur bra och kunnig jag är. /Han som hade sett fram emot att finslipa sina formuleringar, men, men... *suckar*
solvebring
Superhero
Re: Men, men... *antiklimax*
Nej tyvärr, Han, så dum är jag inte. Ska jag argumentera i onödan så måste jag vara på mitt speciella lekhumör. Det var jag tyvärr inte nu...
Nej tyvärr, Han, så dum är jag inte. Ska jag argumentera i onödan så måste jag vara på mitt speciella lekhumör. Det var jag tyvärr inte nu...
Att SL:a är en konst som tar tid att lära sig.
För att gge några bra tipps som jag sälv har lärt mig som sl är att vara hyfsat förbered, ha lite extra tipps i bakfickan, kunna ha fel, kunna mindre än spelarna. Men framföralt så tycker jag att det viktigaste är att man har SKOJ när man sl:ar.
Sedan så är det bara att öva, öva & öva !
För att gge några bra tipps som jag sälv har lärt mig som sl är att vara hyfsat förbered, ha lite extra tipps i bakfickan, kunna ha fel, kunna mindre än spelarna. Men framföralt så tycker jag att det viktigaste är att man har SKOJ när man sl:ar.
Sedan så är det bara att öva, öva & öva !