Ram;n211484 said:
Mm, jag förstår vad du menar, men tycker det är lite spännande. Som spelare kan man (antar jag) sitta overksam medan en annan spelare har en scen eller om man till exempel är på en annan plats än de andra, inte sant? Är det verkligen overksamheten som skulle göra att man har såpass stort kontrollbehov (semi-pun intended) av sin rollperson?
En stor del med rollspel är val.
När jag väntar på min tur har jag inget val, men å andra sidan förväntas jag inte ha något val heller. I värsta fall, om spelledaren har kass tajming, är det bara tråkigt att vänta.
När någon kontrollerar min rollperson har någon annan tagit mitt val. Då har man liksom tagit bort poängen med rollspelet. Det är nog däri som frustrationen ligger. Jag förväntades ha ett val, men någon tog det, och det är frustrerande. Det är lite som att Banken gör min tur i Monopol. Det är inte kul, det är bara frustrerande.
Det kan vara
frustrerande kul om det är en överraskande och tillfällig grej. Det ger en reaktion i stil med "*skratt* Fan, ditt jävla AS! Den var ful! *skratt*"
Det kan vara
frustrerande frustrerande om det är en grundläggande och återkommande grej. Då blir reaktionen mer "*table flip* Jaja, gör din grej och sabba för mig så mycket du kan, din skit! IGEN!"
Ram;n211484 said:
Om man till exempel skulle sätta en skala på det, hur mycket skulle kunna vara okej att inte ha den kontrollen under ett fyra timmas spelmöte? Finns det några situationer där det skulle vara intressant?
I mina ögon:
När det är intressant: Bossfajter. Överraskningar. Bossfajter med överraskningar. Då blir det frustrerande kul, enligt ovan.
När det inte är intressant: Regelbundet, som en konsekvens av en grundläggande mekanism i spelet. Då blir det frustrerande frustrerande, enligt ovan.