Nekromanti Att slåss är underbart

[Sodivra]

I min förra tråd så skrev jag om hur härligt det är att kunna ge sig in i en situation utan att skydda sig mot misslyckande. Vad som är ännu bättre är när både jag och min medspelare (motspelare?) spelar utan att skydda oss! Jag kan lita på att du kan stå upp och ta det, och ge tillbaks, och du gör detsamma.


Så om jag säger "That's it, det är slut mellan oss!" och förnedrar din rollperson inför alla genom att dra upp det han avslöjat i förtroende

och sen säger du "Awesome. Jag går därifrån i tystnad, och kryper in till din nya kille och sätter en kniv i honom under natten. Är du där med honom?"

och jag säger "Awesome, det är klart jag är!" och vi fortsätter därifrån.


Det är som att få sparra med en jämlik kämpe och vän, ge allt och ta det i återgäldande. Eller rough sex, om ni föredrar den liknelsen. I Darth Vader's ord, now stand up and rhyme!


...eller tvärtom, att jag förlåter din rollperson och visar uppriktighet, sårbarhet och medkänsla - det är också powerful shit som jag litar på att du som spelare kan förvalta rätt. Don't pull no punches!

 

[solvebring]

Ja, det är mäktigt, men jag är ju typ nästan aldrig spelare utan spelledare och jag känner inte så många spelare som skulle möta mig på den nivån.

Kort sagt, jag har få - om ens några - erfarenheter av detta, men ja, jo, man kan inte annat än att hålla med. Ett spela utan blockader is the shit eftersom det kan trappa upp spelet mer än någonting annat. När alla vill ge brukar det alltid leda till något mycket bättre än annars, oavsett om det är rollspel eller vad det är.

 

[mvessla]

Att hamna i det mode:t är faktiskt riktigt skönt! Att verkligen med full kraft få ge en mental känga till en motspelare (känner först in att det är en motspelare som kommer hålla mottet såklart) och få en högerkrok i högsta fart som respons.



Under ett äventyr som spelades en alldeles för varm sommardag och med vetskapen att vi inte hade något annat val än att spela vidare, då vår skjuts ändå inte skulle anlända förrän dagen efter och spela därmed var det bästa alternativet tillgängligt ("fia med knuff" fanns tillgängligt... meeeen... :/ ), så fortgick äventyret trotts att några av spelarnas humör sviktade (mitt med). Nämnas bör nog att alkohol ej var inblandat utan bara ren värmebölja och en massa isdricka. Anyway, rätt som det var så for det ur spelaren sittandes mitt emot mig att: "jag har kämpat hårdare än du för denna skatt så du ska ha MAX hälften av vad jag får!". Själv höll jag inte med en enda sekund och svaret från min sida blev att vända mig mot alla andra spelare och tala om att "denna man vill nu ha dubbelt så mycket guld gentemot vad jag får - trots att han stal Toraks stav för att klara av demonen". Toraks stav var en magisk stav som en av de andra spelarna ägde, men som stulits av den man som nu högt proklamerade att han minsann skulle ha dubbelt upp gentemot mig (jag var den enda som visste om stölden utöver tjuven själv). Att jag ganska nyligen räddat hans liv tycktes honom alldeles glömt, vilket retade mig aningen. Den man som fått sin stav stulen blev fullkomligt rasande då det inte låg någon permanens eller nexus i staven - vilket innebar i stort att den nu alltså visade sig vara förbrukad och detta endast för att han som tjuvat den skulle kunna glänsa med att han "klarade av demonen själv", utan de andras hjälp.

Alltsammans gav en ordutväxling jag aldrig upplevt varkens före eller efter och regelrätt krig utbröt som final på äventyret. Vissa av oss dog som följd (jag inklusive), MEN det härliga var att se allas miner efteråt när förödelsen var total. ALLA spelarna satt och log och sen blev det gapskratt och återberättande om vem som sagt och gjort vad.

Ett annorlunda slut och en fajt så nära IRL rollspel troligen kan komma, meeeen med nöjda spelare efteråt - skrattandes och längtandes till nästa äventyrsomgång!

 

[Unfair]

Sådant här är skitskoj men det har ett ganska stort problem. Det bryter ner gruppens (inte spelarnas utan deras karaktärers givetvis) relationer till varandra och gör det otroligt svårt att efteråt kunna fortsätta "som vanligt/som det var innan", en vanlig utgång är att äventyret/kampanjer tar slut eller att någon/några av deltagarna gör det (oftast dör eller lämnar).

Det är med andra ord ganska svårt att få in situationer av denna karaktär i en kampanj, om inte alla är beredda på att kampanjen ska ta en tvär vändning. I oneshots däremot, så är det lättare att få in dessa situationer då det formatet stödjer tvära vändningar eller plötsliga avslut bättre.

 

[Mogger]

Att spela passionerat och ärligt är helt enkelt underbart.

En bra länk:
http://playpassionately.wordpress.com/

 

[Sodivra]

Sådant här är skitskoj men det har ett ganska stort problem. Det bryter ner gruppens (inte spelarnas utan deras karaktärers givetvis) relationer till varandra och gör det otroligt svårt att efteråt kunna fortsätta "som vanligt/som det var innan", en vanlig utgång är att äventyret/kampanjer tar slut eller att någon/några av deltagarna gör det (oftast dör eller lämnar).

Det är med andra ord ganska svårt att få in situationer av denna karaktär i en kampanj, om inte alla är beredda på att kampanjen ska ta en tvär vändning. I oneshots däremot, så är det lättare att få in dessa situationer då det formatet stödjer tvära vändningar eller plötsliga avslut bättre.

Ja, kanske... om du med kampanj menar "äventyrsgrupp på äventyr".

Vi har kört vårt spel (kampanj?) i ca... 10 möten? Det är en fisksoppa där alla rollpersonerna har sina egna liv. Esco har mördat Elizas pappa och nästan dödats av Elizas familj. Chaplain har jobbat för Esco, haft sex med Esco, dragit vapen mot Esco och hotat honom till livet, Esco har vänt Chaplains allierade mot henne, Eliza och Road har skickat en armé mot Esco för att rädda sina egna skinn, och Dust bidar sin tid.

Människor är komplexa. Rollpersonerna har kärlek, hat, respekt, beroende och rädslor inför varandra, men på något sätt får alla de här känslorna plats i samma person, och deras relationer skiftar över tid.

Det viktigaste är att spelarna litar på varandra, och vågar släppa in de andras rollpersoner igen, istället för att välja att vara fiender för alltid. Isåfall borde det gå att göra även i äventyrsgrupper på äventyr.

 

[Sodivra]

Att hamna i det mode:t är faktiskt riktigt skönt! Att verkligen med full kraft få ge en mental känga till en motspelare (känner först in att det är en motspelare som kommer hålla mottet såklart) och få en högerkrok i högsta fart som respons.



Under ett äventyr som spelades en alldeles för varm sommardag och med vetskapen att vi inte hade något annat val än att spela vidare, då vår skjuts ändå inte skulle anlända förrän dagen efter och spela därmed var det bästa alternativet tillgängligt ("fia med knuff" fanns tillgängligt... meeeen... :/ ), så fortgick äventyret trotts att några av spelarnas humör sviktade (mitt med). Nämnas bör nog att alkohol ej var inblandat utan bara ren värmebölja och en massa isdricka. Anyway, rätt som det var så for det ur spelaren sittandes mitt emot mig att: "jag har kämpat hårdare än du för denna skatt så du ska ha MAX hälften av vad jag får!". Själv höll jag inte med en enda sekund och svaret från min sida blev att vända mig mot alla andra spelare och tala om att "denna man vill nu ha dubbelt så mycket guld gentemot vad jag får - trots att han stal Toraks stav för att klara av demonen". Toraks stav var en magisk stav som en av de andra spelarna ägde, men som stulits av den man som nu högt proklamerade att han minsann skulle ha dubbelt upp gentemot mig (jag var den enda som visste om stölden utöver tjuven själv). Att jag ganska nyligen räddat hans liv tycktes honom alldeles glömt, vilket retade mig aningen. Den man som fått sin stav stulen blev fullkomligt rasande då det inte låg någon permanens eller nexus i staven - vilket innebar i stort att den nu alltså visade sig vara förbrukad och detta endast för att han som tjuvat den skulle kunna glänsa med att han "klarade av demonen själv", utan de andras hjälp.

Alltsammans gav en ordutväxling jag aldrig upplevt varkens före eller efter och regelrätt krig utbröt som final på äventyret. Vissa av oss dog som följd (jag inklusive), MEN det härliga var att se allas miner efteråt när förödelsen var total. ALLA spelarna satt och log och sen blev det gapskratt och återberättande om vem som sagt och gjort vad.

Ett annorlunda slut och en fajt så nära IRL rollspel troligen kan komma, meeeen med nöjda spelare efteråt - skrattandes och längtandes till nästa äventyrsomgång!

Kickass!