Nekromanti Att solospela, hur gör man det bra?

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Inspirerad av Poppes BW-tråd i krönikeforumet började jag fundera på solospel. Alltså inte solospelsböcker i stil med Ensamma Vargen, utan spel med en spelledare och en spelare.

Jag har gjort det några gånger förr, med ganska lyckat resultat, även om det nu var så pass länge sedan att jag glömt vad det som blev lyckat. Jag körde t.ex. ett litet miniäventyr (i två bemärkelser, ett kort äventyr med minis) med Rising som var lite småputtrigt.

Fördelar och nackdelar med solospel tror jag vi har diskuterat förut. Fördelar som att man kan ge en spelare all uppmärksamhet, och nackdelen att det är svårt att som SL ta en paus och låta spelarna fördriva lite tid inom gruppen. Det blir med andra ord väldigt intensivt för SL.

Så, för att komma till sak. Låt oss säga att just du ska spelleda en person. Hur skulle du lägga upp det hela? Hur skulle du konstruera äventyret? Vilket spel skulle du välja? Vad skulle du fokusera på? Hur skulle du som SL förbereda dig. Vilka skulle bli de stora skillnaderna mot att spelleda en grupp?
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Skoj att den kunde spinna vidare på fler trådar! Jag tycker det här är ett grymt ämne! Det är rätt intressant överlag med en spelare och en spelledare, det är trots allt där någonstans man börjar närma sig hur den normala berättelsen ser ut.

Själv gillar jag det skarpt. Det ger ett speciellt fokus som jag verkligen uppskattar. Men det inte sagt att det är dåligt med fler eller rentav många spelare, det är bara annorlunda grejer.

Upplägg och äventyr?
Det här färgas mycket av vad jag tycker allmänt om sådant. Med en spelare är situationen a och o, det är den egentligen alltid men jag tycker att finns det inte en explosiv situation någonstans så tappar spelet fart väldigt snabbt. Så, konstruera den tillsammans. Se till att det finns överjävligt med buy-in från spelaren och dig själv. Att sitta med ett färdigt äventyr ogillar jag allmänt att göra men det fungerar ändå rätt bra i en större grupp, att göra det för en spelare gör att för egen del känns det mest som sagoberättande. Spelaren måste vara införstådd helt och hållet i situationen, vara pumpad för att driva själv och ta över ansvar för att få historien att röra sig.

Vilka spel?
Burning Wheel fungerar alldeles utmärkt tycker jag. Dels är spelet i sig hårt situationssskapande så om spelet i sig går ner på lågvarv kan ett misslyckat circlesslag (när en person försöker kontakta någon han/hon känner till) leda till en energikick som inget annat spel (ett misslyckat circlesslag innebär att SL får ta över och diktera varför personen inte är vänligt inställd till spelarens karaktär, helt enkelt Han Solo som söker rätt på Lando Calrissian med ett misslyckat circlesslag!)

Trollbabe är i princip gjort för det här. Sällan är trollbrudarna på samma plats och systemet med relationer gör att det konstant finns en spänning och interaktion mellan trollbruden och de personer hon stöter på.

Sen finns det ju en drös som är gjorda för att spela två personer. Beast Hunters, S/Lay w/Me och Breaking the Ice kommer jag spontant att tänka på.

Äventyr då?
Som sagt, knyt karaktären till situationen stenhårt. Låt det inte finnas något utrymme för ett "ehh, vet inte vad jag ska göra riktigt" utan låt det alltid finnas en riktning på något sätt. Som SL förbereder jag i så fall bara situationen, de karaktärer som spelaren kan tänkas behöva interagera med och möjligt ett par händelser som jag kan slänga in vid behov. Men vissa spel, exempelvis Trollbabe, har redan ett bestämt sätt de förbereds på så då är det bara att tuta och köra, precis som annars.

Största skillnaden?
Att inte behöva hålla reda på fyra trådar samtidigt, när en scen är klar kan man pusta ut ett tag, snacka utanför spelet om det behövs och lugnt sätta nästa scen, annars har jag en nackdel att jäkta, att inte ta tid på mig och klippa raskt till nästa karaktär utan att ta mig den här andningspausen och komma upp till ytan. En viktigare skillnad är att mycket mer faller på spelaren och mig själv, det finns ingen annan som kan plocka upp stafettpinnen och introducera mer energi, utan det är bara vi två.
 

Ekorren

Warrior
Joined
10 Nov 2009
Messages
305
Location
Gävle
Jag spelleder för tillfället en solokampanj i Eon med spelledaren i min Exalted-grupp. Jag är mycket ny som spelledare (har bara spellett Noir förut) och är ännu nyare med Eon (eftersom jag inte spelat det på över 10 år sedan två veckor tillbaka). Har stora problem med att få in spelaren i ett äventyr.

Vi började första sessionen som ett testäventyr för att komma in i reglerna lite. Rollspelade lite vanliga dagar där han jobbade med sitt smide och minglade lite med relationerna i staden (Lim'alan). Senare fick han lärlingar av smidesgillet och kunde dela upp arbetet lite. Introducerade flera olika äventyr men han klippte alltid den röda tråden med IC-anledningar som "jag har ingen anledning att hänga på honom, jag har ju smide att sköta". Drog in ett miniäventyr där en okontrollerad besvärjelse började sprida förstörelse i stan och han hjälpte till där med att hitta källan, men sedan återvände han till sitt smide (vilket förvisso är logiskt eftersom han gjorde just en smed och inte en äventyrare). Tror jag har lyckats få in ett äventyr i kampanjen nu men jag måste få ut honom ur staden och från hans smedja för att något intressant ska kunna hända. Känner att jag verkligen inte presterar bra och jag inleder spelsessionerna för oförberedd. Har aldrig spellett så här dåligt förut.

Hade de varit flera kunde de åtminstone motivera varandra till viss mån.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Ekorren said:
Senare fick han lärlingar av smidesgillet och kunde dela upp arbetet lite. Introducerade flera olika äventyr men han klippte alltid den röda tråden med IC-anledningar som "jag har ingen anledning att hänga på honom, jag har ju smide att sköta".
Varför inte börja med en situation? Låt honom vara med och berätta vad han vill ha ut. Vill han IC-rollspela smide så fort ni ses och ska spela? Jag gissar på nej. Be honom istället berätta vilken typ av berättelse han vill ha? Vad vill han få ut av det och vad vill du få ut av det? Säg att ni kommer överens om att ni vill spela ut en hämndhistoria, han vill att han skall vara ensam överlevande efter en räd på hans by, han vaknar upp i sin raserade smedja, byn förstörd, alla bybor antingen döda eller bortrövade. Punkta då upp frågor som han besvarar för att skapa äventyret. Exempelvis:

* Du vet vilka det var som utfört detta brott, du vet också att flera av byborna fortfarande är vid liv, vilka är ansvariga? Och varför håller de byborna vid liv?

* Du har tydliga spår åt vilket håll de har färdats, riktningen gör dig orolig. Varför? Åt vilket håll och vad är det som ligger där som du oroas av?

* Du är direkt eller indirekt ansvarig för att ovanstående händelser har skett. Vad är det du har gjort eller inte gjort som framtvingat eller öppnat upp för dessa händelser?

* Någon av de tillfångatagna har du en personlig relation till, vem och vilken är relationen?

osv osv osv.

Du kan sen skapa rätt vanliga äventyr utav dessa svar eller spela dem rätt öppet med bomber om det är vad ni gillar. Huvudsaken är att ni knyter hans karaktär till situationen stenhårt och att spelaren i sig har varit med och styrt och fått inflytande och därmed har ett personligt intresse att haka på då kan det inte bli annat än grymt.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Utmana honom. Bomba honom. Låt en av hans kunder komma tillbaka med en vara och vara fly förbannad för att den inte hållit, låt hans råvaror bli av sämre kvalitet, låt honom få möjligheten att komma över unik utrustning, låt honom få erbjudande om att eliminera konkurenter, låt en av hans lärlingar ha gjort en högre borgarfröken med barn, låt hans pappa drabbas av en mystisk sjukdom som kräver speciella örter för att helas, låt gillesrådet brinna inne och lämna ett utrymme för ett nytt råd, låt det komma ett brev från en arbetssökande gesäll...

Pumpa spelaren på karaktärens ambitioner och utmana dem. Och se till att göra det klart för honom att hans lärlingar är mycke kompetenta och att de utan problem klarar av att driva runt verksamheten om han är borta. Ge honom manöverutrymme. Om pengar är ett problem, gör tydligt för honom att det kan avhjälpas med snabbspolning; Han och lärlingarna/gesällerna arbetar hårdare än vanligt och det genererar vissa marginaler och där tillhörande handlingsfrihet.
 

Ekorren

Warrior
Joined
10 Nov 2009
Messages
305
Location
Gävle
Poppe said:
Ekorren said:
Senare fick han lärlingar av smidesgillet och kunde dela upp arbetet lite. Introducerade flera olika äventyr men han klippte alltid den röda tråden med IC-anledningar som "jag har ingen anledning att hänga på honom, jag har ju smide att sköta".
Varför inte börja med en situation? Låt honom vara med och berätta vad han vill ha ut. Vill han IC-rollspela smide så fort ni ses och ska spela? Jag gissar på nej. Be honom istället berätta vilken typ av berättelse han vill ha? Vad vill han få ut av det och vad vill du få ut av det? Säg att ni kommer överens om att ni vill spela ut en hämndhistoria, han vill att han skall vara ensam överlevande efter en räd på hans by, han vaknar upp i sin raserade smedja, byn förstörd, alla bybor antingen döda eller bortrövade. Punkta då upp frågor som han besvarar för att skapa äventyret. Exempelvis:

* Du vet vilka det var som utfört detta brott, du vet också att flera av byborna fortfarande är vid liv, vilka är ansvariga? Och varför håller de byborna vid liv?

* Du har tydliga spår åt vilket håll de har färdats, riktningen gör dig orolig. Varför? Åt vilket håll och vad är det som ligger där som du oroas av?

* Du är direkt eller indirekt ansvarig för att ovanstående händelser har skett. Vad är det du har gjort eller inte gjort som framtvingat eller öppnat upp för dessa händelser?

* Någon av de tillfångatagna har du en personlig relation till, vem och vilken är relationen?

osv osv osv.

Du kan sen skapa rätt vanliga äventyr utav dessa svar eller spela dem rätt öppet med bomber om det är vad ni gillar. Huvudsaken är att ni knyter hans karaktär till situationen stenhårt och att spelaren i sig har varit med och styrt och fått inflytande och därmed har ett personligt intresse att haka på då kan det inte bli annat än grymt.
Tack för de många tipsen. Ska definitivt ta till mig. Senaste spelsessionen presenterade jag en léaramkvinna från samma klan som anlände till hans stad (eftersom han är léaramalv som bannlystes från Alarinn för att han förråde sin klan och bröt mot de fem lagarna). Hon kände inte till honom och för honom var det kärlek vid första ögonkastet. Jag har vissa idéer hur jag ska spinna vidare på detta. Kan även ta in en man från Alarinn som faktiskt vet vem han är och att han är en förrädare. Denne man kan då försöka övertyga kvinnan om att rollpersonen är en förrädare och bygga en konflikt utifrån det.
 

DesertRain

Hero
Joined
18 Oct 2005
Messages
1,008
Location
Lund
Jag har spellett en del soloäventyr i Eon för länge sedan. Ett tips jag kan lägga till är att införa en SLP som blir rollpersonens följeslagare, denna SLP kan vara i princip spelledarens rollperson. Att spelarens rollperson inte är helt ensam i världen gör att det finns lite mer dynamik i spelet kan jag tänka mig. Det var så jag gjorde i alla fall och både jag och spelaren tyckte att det var väldigt lyckat.
 
Top