Nekromanti Att spela äventyret -med- sina spelare

[Rickard]

Jag läser vidare i Robin Law's Book of Good Game Mastering.

For many years, I ran games under the mistaken
belief that a good GM never directly supplies advice
to the players. I held it as a principle of good play that
the GM provides descriptions of the setting, including
dialogue from NPCs, but left interpretation of this
information entirely up to the players.

I now understand that this is a good general rule,
but not an absolute. Information flow between GM
and players is always imperfect. /.../
Players often fail to follow obvious leads or ask
basic questions.

Det här är något jag har praktiserat under de senare åren när jag spelat mycket intrigspelande, där jag som spelledare går in i rollen som deltagare med de andra spelarna och diskuterar igenom vad som har hänt i äventyret. Jag påpekar sådant som jag känner att spelarna kanske förbisett och jag kan i samma veva slänga in tankegångar i stil med "Vad har X (som spelarna glömt bort) med Y att göra?".

Det lustiga var att spelarna sällan tyckte att det var något onaturligt att jag som spelledare lade mig i spelarnas diskussioner om scenariot. Notera dock att jag aldrig ledde diskussionerna, utan jag petade bara in tankegångar i form av frågor och funderingar. "Fast är det inte konstigt att Z har hänt? Vad beror det på, tror ni?".

Jag har även märkt att när jag inte har gått in och varit en deltagare har spelarna ofta kört fast i scenariot, antingen via att tankarna gått i cirklar eller för att de kände att de inte fått tillräckligt med information (de har förbisett något). Mycket av detta kommer av att det är väldigt mycket information som spelarna får av mig som spelledare. Utmaningen i mina scenarion handlar dels om att sortera informationen men även om vad spelarna ska göra med informationen. "Så X har blivit manipulerad av Y för att skapa situation Z. Vad ska ni göra åt det?"

/Han som vill att spelarna ska lyckas sortera ut informationen då därför spelar han äventyret med spelarna, för han vill se vad de sedan gör med den kunskapen

 

[Niklas73]

Det är, om man ska översätta det till yrkeslivet, lite som en bra projektledare ska göra i slutet av ett projekt: Gå igenom projketet och ser vad man kunde gjort bättre och vad det fanns för brister.

 

[krank]

Jag gör likadant, och känner igen mig. Jag har försökt prata om det med mina spelare, men de verkar inter tänka så mycket på att jag, som SL, faktiskt gått in och gett ledtrådar utan att jag haft en SLP som sagt saker, och så. "Men har ni tänkt på att...", "hur tror ni det hänger ihop med...", "kommer ni ihåg att... vad kan det ha med... att göra?"

Kanske nåt att skriva i framtida SL-kapitel...

 

[Möller]

Jag gör likadant, och känner igen mig. Jag har försökt prata om det med mina spelare, men de verkar inter tänka så mycket på att jag, som SL, faktiskt gått in och gett ledtrådar utan att jag haft en SLP som sagt saker

Vadå?

Har vi försökt prata om dethär? Kanske, det är inget jag minns.

Åtminstone jag är fullt medveten om att du gör såhär, det hände både under Tatters of the King och under superhjältandet.

Jag vet inte riktigt vad man ska prata om, det är ett verktyg för att hjälpa spelarna komma vidare när de fastnat.

 

[Ram]

I trad så skall jag vara ärlig; Jag gillar det inte. Min plan i mysteriescenarior är i stället att ha massor med vägar framåt genom scenariot. Jag tycker inte om, vare sig som spelare eller spelledare, om SL sitter och kommenterar saker under pågående diskussion. I de fallen så känner jag alltid att jag endera missat något och att SL måste driva oss framåt alternativt att jag blir ledd i nosringen. Det är alltså nödlösning 1A för mig över lag.

Däremot så finns det massor med coola metoder som är likartade detta som jag inte alls har samma problem med.

 

[krank]

Vadå?

Har vi försökt prata om dethär? Kanske, det är inget jag minns.

Tja, mer att jag försökt proba lite =)

Åtminstone jag är fullt medveten om att du gör såhär, det hände både under Tatters of the King och under superhjältandet.

Jag vet inte riktigt vad man ska prata om, det är ett verktyg för att hjälpa spelarna komma vidare när de fastnat.

Tja, man kan ju prata om huruvida man tycker att det är ett bra verktyg eller inte, eller om jag borde försöka hitta andra sätt att åstadkomma samma sak...

 

[anth]

För det första vill man att spelarna ska diskutera "in character", för det andra vill man att spelarna ska komma på allting själva - men det är i en perfekt värld.

Det har hänt att jag diskuterat med mina spelare om de kört fast, men då försöker jag att ha med en NPC som för min talan - för då känns det mer "in character".

 

[Rickard]

Det är, om man ska översätta det till yrkeslivet, lite som en bra projektledare ska göra i slutet av ett projekt: Gå igenom projketet och ser vad man kunde gjort bättre och vad det fanns för brister.

Alltså, jag menar under spelets gång att snacka igenom scenariot med sina spelare, när de är i "diskussionsläge".

/Han som förvisso gillar att snacka igenom scenariot efter spelmötet men det är en helt annan diskussion

 

[Niklas73]

Ah, Okej, offgameläge typ? Bryter inte det stämningen? Eller missförstår jag nu?

 

[Rickard]

Jag vet inte riktigt vad man ska prata om, det är ett verktyg för att hjälpa spelarna komma vidare när de fastnat.

Nä, om de har fastnat är det redan för sent. Diskussionerna bestämmer jag när de ska ske, ofta med frågan "Vad har ni kommit fram till", och spelandet stannar av. Ibland har jag en spelledarperson som rollpersonerna måste rapportera till (såsom Anth säger), så då är diskussionen in-game men det inte är alltid som jag har det kravet.

Jag stannar av spelet då jag vill se vad spelarna har lyckats snappa upp. Om de har missat något kan jag antingen säga nämna det som jag sade i trådstarten eller planera en ny scen där det återupprepas. Diskussionerna gör jag mest för min egen del, så att jag kan få reda på spelarnas planer och lättare inkorporera de i mitt tänkta scenario.

/Han som funderar på att blocka Ram då han alltid skriker "rälsning!" när Han berättar om sin spelstil

 

[Rickard]

Ah, Okej, offgameläge typ? Bryter inte det stämningen? Eller missförstår jag nu?

Jag tar ofta diskussionerna när det uppstår naturliga avbrott, som exempelvis när rollpersonerna går och lägger sig. Då kan jag påbörja nästa dag med "Morgonen efter går ni till kvinnan och /.../ ut springer kvinnan panikslaget.

/Han som gillar korslänkningar

 

[Ram]

/Han som funderar på att blocka Ram då han alltid skriker "rälsning!" när Han berättar om sin spelstil

Gör jag...? Det är väl i så fall en komplimang, jag är ju den som gillar rälsning!

Det som jag förordar är egentligen bara att göra scenariorna tillräckligt öppna och med tillräckligt med ledtrådar. I praktiken så gör jag nog nästan precis som du; Om det hackar lite så finner jag någon metod att hjälpa till. Jag tycker f.ö. bättre om det som du beskrev med att de diskuterar saker med sin chef eller dyl, som jag tolkade din första post så kändes det mer som att du agerade utan "karaktär", som en röst i spelarnas bakhuvuden liksom. Det är jag inte alls så förtjust i.

 

[Rickard]

Däremot så finns det massor med coola metoder som är likartade detta som jag inte alls har samma problem med.

Som..?

/Han som..?

 

[krank]

Jag stannar av spelet då jag vill se vad spelarna har lyckats snappa upp. Om de har missat något kan jag antingen säga nämna det som jag sade i trådstarten eller planera en ny scen där det återupprepas. Diskussionerna gör jag mest för min egen del, så att jag kan få reda på spelarnas planer och lättare inkorporera de i mitt tänkta scenario.

Aha! Nu fattar jag hur du menar. Den sortens konkreta avbrott-för-diskussioner tror jag inte jag varit med om, inte så medvetet/tydligt iaf. Jag har bara använt tekniken när spelarna spontant börjat diskutera saker.

//Krank, som tycker att han ibland kan vara lite väl inställd på sin egen spelstil och därför ibland kan kännas lite otydlig. Eller fördömande, men det senare gäller inte så mycket just den här tråden...

 

[Ram]

Som..?

/Han som..?

Som du senare beskrivit, de kan vända sig till vänner, kollegor, kontakter etc. och om man gillar det så kan dessa kontakter komma med en kostnad (system eller relationsmässig). De kan drabbas av en bomb; Om tillräckligt lång tid förflyter utan att de lyckas hantera mysteriet så tar historien nästa steg/ett nytt steg av sig själv. De kan i sitt undersökande dra på sig "fel" uppmärksamhet vilket ger dem mycket brutala "ledtrådar" i form av att nya "fakta" presenterar sig själva.

 

[Rickard]

För det första vill man att spelarna ska diskutera "in character"

Vill man? För mig räcker det med att spelarna kommer till spelmötet och är engagerade under spelmötet. Sitter de och för en livlig diskussion, in character eller off, är de engagerade och min roll som speleldare är uppfylld.

/Han som inte gjorde ett typo

 

[Rickard]

/Han som funderar på att blocka Ram då han alltid skriker "rälsning!" när Han berättar om sin spelstil

Gör jag...? Det är väl i så fall en komplimang, jag är ju den som gillar rälsning!

Det är väldigt ofta som du skriver "bli ledd i nosringen" som svar på mina inlägg. Vilket är rätt lustigt. Jag spelleder nämligen mestadels fisktankar och anpassar mina scenarion efter spelarnas idéer. Något som för övrigt är lättare om jag exempelvis diskuterar med spelarna.

Antar dina svar på mina spelledarinlägg tyder på att jag helt enkelt är dålig på att förklara.

som jag tolkade din första post så kändes det mer som att du agerade utan "karaktär", som en röst i spelarnas bakhuvuden liksom. Det är jag inte alls så förtjust i.

Jag ser spelledarens roll som speleldare och organisatör. Spelledaren drar igång spelarna och när de agerar får det konsekvenser utifrån hur scenariot är uppbyggt. Organisatör består inte bara i att ha hand om alla fraktioner och forma deras mål kring spelarnas, utan även hjälpa spelarna att organisera deras information som de sammanställt. Enligt min erfarenhet är det vanligt att spelarna låser sig vid en tanke. Ibland är det bra att bryta den. Att få de tänka i andra banor. Se saker och ting utifrån andra perspektiv.

/Han som, medan han skriver inlägg, försöker tänka på att det är mer underhållande att läsa en text vars meningar varierar i antal ord

 

[Ram]

Det är väldigt ofta som du skriver "bli ledd i nosringen" som svar på mina inlägg. Vilket är rätt lustigt. Jag spelleder nämligen mestadels fisktankar och anpassar mina scenarion efter spelarnas idéer. Något som för övrigt är lättare om jag exempelvis diskuterar med spelarna.

Antar dina svar på mina spelledarinlägg tyder på att jag helt enkelt är dålig på att förklara.

Ett annat alternativ är ju att jag slutar skriva "ledd i nosringen"...

Jag ser spelledarens roll som speleldare och organisatör. Spelledaren drar igång spelarna och när de agerar får det konsekvenser utifrån hur scenariot är uppbyggt. Organisatör består inte bara i att ha hand om alla fraktioner och forma deras mål kring spelarnas, utan även hjälpa spelarna att organisera deras information som de sammanställt. Enligt min erfarenhet är det vanligt att spelarna låser sig vid en tanke. Ibland är det bra att bryta den. Att få de tänka i andra banor. Se saker och ting utifrån andra perspektiv.

Låter mycket vettigt och jag skriver under på i princip allt. Av de saker som du nämnt tidigare så är det bara en sak som jag inte är förtjust i; Jag gillar helt enkelt inte när spelledaren är med i diskussioner om gåtor/mysterier utan att representera någon del av världen (karaktär, händelse etc.). På samma sätt som du ser "Vad gör ni?" som ett misslyckande så ser jag sådant som ett misslyckande. Som spelledare så ser jag att mina ledtrådar/incitament inte varit tydliga nog att agera på och som spelare känner jag mig korkad då jag i det läget vet att SL tycker att hen har gett mig all information som jag behöver för att gå vidare.

//Ram - Första hen-användandet på wrnu.