entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Ingen mänsklighet är som omänskligheten:
Little Fears tycker jag om för att det kan vara väldigt jordnära. Emellanåt är det smått fånigt med alla tentakelförsedda abnormiteter i CoC, och Little Fears är ofta mycket mer skrämmande - särskilt de delar som utforskar mänsklig degeneration.
Kult däremot, även om det är ett bra spel, är jag inte något stort fan av. Det urartar ofta i orgier av perversion och splatterskräck - grafiska saker som ter sig långt mycket bättre på film.
Överlag tycker jag inte om monster. Antagligen också därför jag fullkomligen dyrkar CoC, eftersom bara kontakten med det övernaturliga gör folk tokiga! Monster är inte och bör inte vara något alldagligt eller förmänskligat som man kan förstå sig på.
Detta beror dock på vad jag spelar/spelleder. I D&D eller dylik fantasy är monster ofta ganska fåniga redan från början, så där spelar det inte så stor roll. Men spelar jag skräck så vill jag ha skräck, inte superhjälte-historier.
Hur mycket jag än må ogilla hur World of Darkness ser ut idag så spelar jag både Werewolf och Vampire då och då.
Men generellt sett har du kanske rätt, även om jag i all ärlighet normalt kan tänka mig att spela precis vad som helst. Undantaget är nog Shadowrun, men detta beror mer på erfarenheter än åsikter
Hmmm. MÅSTE CoC vara investigatorskräck? Jag menar, om man ändå ska diskutera syn på saker och ting så säger jag att CoC kan användas till väldigt mycket mer än privatdeckarhistorier. Jag kallar det för det "bästa" skräckrollspelet av just anledningen att det ger en otroligt god bas för vad man än önskar. Ska det följa Lovecrafts anda så blir det mycket gamla dammiga böcker, men vem har sagt att man inte kan göra annat? Många minnesvärda scenarier har varit helt andra sagor, där RP varit på fel plats vid fel tillfälle och egentligen bara försökt ta sig därifrån med livet i behåll utan vare sig vilja eller nytta av att ta reda på vad som egentligen sker.CoC är investigatorskräck, vilket inte jag är så förtjust i. Då gillar jag Little Fears och Kult bättre, då rollpersonerna är offer för de hemska krafterna.
Little Fears tycker jag om för att det kan vara väldigt jordnära. Emellanåt är det smått fånigt med alla tentakelförsedda abnormiteter i CoC, och Little Fears är ofta mycket mer skrämmande - särskilt de delar som utforskar mänsklig degeneration.
Kult däremot, även om det är ett bra spel, är jag inte något stort fan av. Det urartar ofta i orgier av perversion och splatterskräck - grafiska saker som ter sig långt mycket bättre på film.
Överlag tycker jag inte om monster. Antagligen också därför jag fullkomligen dyrkar CoC, eftersom bara kontakten med det övernaturliga gör folk tokiga! Monster är inte och bör inte vara något alldagligt eller förmänskligat som man kan förstå sig på.
Detta beror dock på vad jag spelar/spelleder. I D&D eller dylik fantasy är monster ofta ganska fåniga redan från början, så där spelar det inte så stor roll. Men spelar jag skräck så vill jag ha skräck, inte superhjälte-historier.
Jag tycker om The Whispering Vault, spelar emellanåt Star Wars (kraften) och kan tänka mig magiker i D&D. Detta är spel som presenterar sensationella och "coola" krafter bland vanliga människor, även om WV är aningen radikalt.Du gillar inte rollspel där rollpersonerna lever bland vanliga människor och har förmågor som är sensationella och "coola", men tycker att CoC är bra; ett rollspel där man gestaltar vanliga människor och aktar sig för monster som är sensationella och "coola".
Hur mycket jag än må ogilla hur World of Darkness ser ut idag så spelar jag både Werewolf och Vampire då och då.
Men generellt sett har du kanske rätt, även om jag i all ärlighet normalt kan tänka mig att spela precis vad som helst. Undantaget är nog Shadowrun, men detta beror mer på erfarenheter än åsikter
Den som tittar i min bokhylla ser snabbt att jag har lätt för de flesta typer av rollspel. Men det jag föredrar är CoC, och det färgar antagligen av sig.Jag har lätt för den ena typen av rollspel, medan du har lätt för den andra sorten.