Nekromanti Att spy galla över favoritspelet?!

[solvebring]

Hej!
Gårdagskvällen och natten bestod av rollspelande. Drakar & Demoner som vanligt. Vi spelade långt och länge. Då kom den där känslan igen som infunnit sig flera gånger på senaste tiden vilket gjort att jag nu på sistone skaffat mig lite nya spel i hyllan. Dock har jag inte haft tid, eller kommit för mig, att plugga in något utav dem ännu. Jag har Feng Shui som jag är sugen på, jag har D&D 3.5 som jag behöver plugga mycket på - främst förstå mig på i grund - innan det är dags... Ja, och flertalet andra rollspel. Alla står dock och väntar på att jag skall ha tid för dem.

Ja, till saken. Jag har spelat rollspel sedan jag var 13, idag är jag 21. Nästan var gång har det varit Drakar & Demoner under alla dessa år. Några få gånger har spel som Neotech 2, Viking och annat smugit sig in. Men inte för att stanna. Spelgänget vill ha Drakar & Demoner, och de vill ha mig bakom skärmen. Men fyfan, jag spyr snart galla över Drakar & Demoner! Jag pallar snart inte mer. Det är kult, det är nostalgi och det är många fina speltillfällen... Men just nu så *ulk-ulk-ulk!*

Som tur är har jag, när det inte är sommar som nu då, en spelgrupp på folkhögskolan där jag går, sedan terminstarten efter jul. Vi kommer väl igång så fort skolan börjar. Men, det är Drakar & Demoner där också - dock DoD6 och inte 91 som jag kör, och jag är faktiskt spelare. Så det har varit underbart roligt. En helt annan DoD-miljö - ja världen Trudvang är stor skillnad mot min - lite mer jordnära nordiskt stuk osv. Ja ni vet. Och sedan att jag fått spela ut och kört min race med en karaktär för en gångs skull och fått åka med jag, och inte gång efter gång tvingats köra hjärnan på högvarv bakom SL-skärmen.

Nåväl, det var med den gruppen som jag upptäckte det här. Jag är trött på monsterbankande och skatter. I alla fall Drakar & Demoners monsterbankande. D&D som jag läser nu verkar fan så mycket bättre och helt annorlunda. Det finns så mycket mer att bjuda på kan man säga. Nåväl... Det var en kväll på skolan som vi var få spelare som dök upp. Vad skulle vi göra?
Vi hittade på ett eget rollspel där alla var spelledare och där vi slog fram tema, värld och hela skiten. Det spelet, som jag hittills kallar "Varitaion", håller jag på att skriva ned nu för att genom Eldkvast publicera det som en PDF i höst. Läs mer på Eldkvasts Spelblogg.
... Nå, det var i alla fall då jag kände det: Farao vad skönt det var att göra något annourlunda. Där var berättandet så mycket viktigare, samspelet spelade stor roll och det är mycket mer känslor, mystik och spänning inblandat än rent "slakt-bank-smäll-dunk-rassel-plocka prylar-jaga-skatter"... Det är så jag känner inför platt grottkräl utan någon slags systemdjup just nu. Det är väl den skillnad jag förresten ser emellan DoD och D&D. D&D är inte platt och rultigt. Det finns alltid mer att ta till och fördjupa sig i.


Nej, ni har inte fått fel på synen. Det är jag, solvebring, fordom Adus, som säger att han är trött på Drakar & Demoner.

Så, nu måste jag försöka mig på något annorlunda spel. Jag vill ha något mycket annorlunda. Jag satt just och tittade på CJ Carella's Witchcraft. Det verkar coolt. Dock bjuder knappast Eden Studios hemsida på överflödig information, och texten om spelet känns platt och mja... dassig. Jag får ingen inre bild av det när jag läser.

Nu är mina frågor:
Någon mer som känt så här?
Vad gjorde ni då?
Är CJ Carella's Witchcraft ett schysst spel - kan du berätta lite?

 

[Storuggla]

"Någon mer som känt så här?"

Jepp.

"Vad gjorde ni då?"

Spelade ett annat spel ett tag. Sen kom lusten att lira det gamla tillbaka.


Storuggla, it's like vanilla

 

[Mogger]

Nu är mina frågor:
Någon mer som känt så här?
Vad gjorde ni då?

Det händer oss hela tiden. Först spelade vi bara DoD, sedan bara WFRP, sedan bara CoC, sedan bara Eon, sedan bara Mutant o.s.v. Idag har jag en helt annan syn på spel och spelande och gifter mig inte med speln jag spelar. Tvärtom. Jag uppskattar de flesta spel för vad dom är. Dessvärre har jag inte tid eller möjlighet att spela så mycket som jag vill. Det är mitt största problem.

 

[solvebring]

Där ser man.
Får man vara nyfiken och fråga vilka spel det gällde?

 

[solvebring]

Jag uppskattar de flesta spel för vad dom är.

Det är just det jag börjat inse. Älska aldrig ett spel, kör inte sönder det totalt. Låt vart spel komma ut i ljuset när det finns tillfälle för det. Variera och spela det man känner för, det är det som verkar ge extra glöd åt hela rollspelandet. Jag menar, även om jag inte hunnit plugga in alla spel jag har för att kunna spela, så har jag ändå läst en hel del i dem, och börjat uppskatta kvaliteter och kryddor i varje spel som gör att jag blir sugen på dem alla, fast på olika sätt.

Just nu känner jag sug efter ågot mörkare spel, med mer mystik och spänning fast mer av själva rollspelandet före strid och dylikt.

 

[Storuggla]

"Får man vara nyfiken och fråga vilka spel det gällde?"

Jag kan ju inte hindra dig från att fråga, men okej då
Vi tröttnade på Legend of the Five Rings och började lira mer Western (Fearsome Jake Ike äger!). Sen gick vi tillbaka till L5R för att lira Warhammer Fantasy Roleplay mer och sedan... tillbaka till L5R. Nu är det L5R och WFRP som slåss om titeln som "favvospelet" i vår grupp.


Storuggla, trean respektive tvåan

 

[solvebring]

Okej. Ja, det är alltid roligt att höra andras favoritspel och versioner av byten under åren. Fast jag har aldrig, aldrig under min tid som rollspelare, eller under min tid här, hört talas om Legend of the Five Rings. Skall ta och googla lite på det.

 

[Flurtis]

Själv är jag variationsnörd,jag får gåshud och sömnproblem om jag måste spela samma spel jämt. Nää variation är det som gäller. Inte bara för att det är kul utan man lär sig väldigt mycket genom att testa på olika spel.

Spelat under ett års tid:

Adventure
Neotech
D&D 3,5 o 4,0
Unknown Armies
Snippra (eget scenario)
Ett par friforms scenarion
Ett hemmabyge som inspirerades av romerskt kultur (Väldigt intressant kampanj)
Mountain Witch
Polaris
Berättelser från staden

Så variation förnöjer, dock så finns det en viss charm att verkligen plugga ner sig i ett spel och bemästra det. Men då behöver i alla fall jag ha något annat vid sidan om.

//Flurtis, tänker: Förbannat onödigt inlägg av mig föressten

 

[Eksem]

Jag, jag kände så. Jag uthärdade, skrev husregler, använde smutsiga SL-trick, allt sånt. Sen bestämde jag mig för att prova något som inte var samma gamla, började hänga på WRNU, lärde mig vad olika spel och spelstilar representerade och betydde.

 

[krank]

Ack! Den som ändå finga spela samma spel två gånger. Eller spela med samma spelgrupp. Den som öändå hade en stabil spelgrupp! Den som hade spelare, som inte flydde fältet så snart ens kampanjer börjat bli intressanta!

Tänk att få riktigt gosa in sig i ett och samma spel i ett år, två. Eller ens mer än ett halvår, vilket är det längsta jag spelar något de senaste tio åren.

Lyxproblem, kallar jag det. Att kunna ha ett och samma spel under längre tid ger kontuinuitet, en gemensamt spelvärld, gemensamma referenser och ett allt komplexare universa man kan utgå ifrån när man funderar inför kommande äventyr. Alltid finns det någon gammal fiende som kan komma tillbaks, nya allianser som kan smidas, nya problem som behöver lösas.

En annan får istället börja från scratch varenda jävla gång. Och det är frustrerande, när man är den sortens SL som gillar långa, fleråriga kampanjer och att planera storskaligt och över lång tid.

Jag skulle älska att få chansen att tröttna på ett spel.


Så nej, jag har inte känt det du känner. Inte sedan... Inte sedan nån gång kring -98 då jag tröttnade på Mutant Chronicles och började leta mig ut i blindo efter andra rollspel, och fick tag i riktiga biottennapp till en början - Rifts och In Nomine, det förra blev av naturliga orsaker inte ens spellett.

Sedan dess har jag inte haft en stabil spelgrupp, än mindre ett stabilt spel.

 

[Gabriel_UBBT]

Själv har jag spelat Mage och DoD under året och även spellett en egen kampanj i world of darkness med mortals.

Vi spelade dod i cirka tio år innan de andra kunde tänka sig att titta på andra spel och då blev det Kult och western.

Witchcraft är ett grymt bra spel tycker jag med ett enkelt ssytem med tanke på din bakgrund i dod. Vill du spela magiker i nutid så tycker jag att det är det bästa systemet om du inte vill vara sanslöst mäktig för då är det mage som gäller.
Att det inte står så mycket om spelet på deras hemsida kanske beror på att du kan ladda ner det gratis, hela rollspelet. Sök på google så hittar du det nog. Annars tror jag det finns en direktlänk från deras hemsida men den är lite svår att hitta.

 

[MrG]

Nu är mina frågor:
Någon mer som känt så här?
Vad gjorde ni då?

Jajjamensan, kan köra flera sånna ankdoter tack vara ålder (dvs spelat länge) och dumhet (dvs gjort om misstaget att spela saker för länge). Fast lösningarna har varierat.

Första gången Drakar och Demoner, hjälps lite av att expert släpps, men vi spelar det lite väl mycket. Lösningen: Jag köper Mutant och Kankis köper Chock och så lirar vi det som variation. Efter ett tag fastnar vi istället på Sagan om ringen (som jag köpt men Kankis spelledde) och jag försöker få flyt i Mutant 2 reglerna.

Men där glider vi lite i sär inom gänget, räddas kvar i rollspel tack vare Expert och när det tråkar till sig kommer vi in på lajv istället. Där hittar jag också andra rollspelare och vi har en vinter där vi testar tiotalet system (vilket var mycket i början av nittiotalet, speciellt som det inte var svenska system).

Nästa gång kommer rollspelandet tillbaka, men jag hade storknat rätt snabbt. Och lajv hade jag fått nog av, mest på grund av skitsnack bland lajvare, överambition och för lite leklusta. Rollspelsmässigt var det inte något speciellt system, utan mer den ramen i sig själv. Fast lösningen var då enklare; Friform. Lite formexpriment, få regler och nya tänk på att lägga upp kampanjerna.

Friformskampanjer höll på att dö av idétorka, men via konvent kom vi först in på Castel Falkenstein och även in i gäng som körde Mage. Och då hittade jag nog det som passade mig bäst. En mix, som just nu är en del friformskampanj, en hemmabyggeskampanj, en CoC (lätt vilande) och Pendragon. När någon kampanj är slut är det paus från det systemet ett par år.

-Gunnar (så mycket bra rollspel, så lite tid)

 

[Johan K]

Någon mer som känt så här?

Jarå, det har hänt mig vid en antal tillfällen ja. Det kommer säkerligen att hända igen. Allt har sin tid, så att säga. Känns som saker & ting kommer & går, så att säga.

Vad gjorde ni då?

Testade något helt annat, körde nått annat rollspel. Det var skönt att byta rollspel, genre & sådant. Det är faktiskt uppfriskande.

Den 3:e frågan kan jag tyvärr inte svara på.

/ Johan K, som lider av konventskoma.

 

[solvebring]

Oj... Oj...
Jag kanske lyckas spela högst en scession av ett annat spel per år eller något sådant. Dock skulle jag faktiskt vilja göra som du och variera friskt. Tycker det börjar bli outhärdligt med samma sak dag ut och dag in. Dock skall jag få mina vrånga, insnöade spelare att vilja testa nytt. Det är liksom en skillnad där, jag är på stora taget rollspelstokig och vill dyka ned i allt som har med hobbyn att göra. Men så är jag nog den ende utav oss som blev rollspelsnörd också och har rollspelen som främsta prio bland världens alla göromål.
Ingen av de andra fastnade som jag. Ändå försöker jag förklara, jämt, att det finns fler spel, att det finns mycket annat roligt än klassiskt grottkräl osv. Jag berättar om all världens rollspel... Men mjaej... Eller det är väl främst en utav spelarna som är totalvrång. Han vill bara ha vapen och ära. Enda rollspelen han gillat att lyssna till, då jag berättat är Västmark, Pendragon, Khelataar osv. eftersom det har med riddare och duster att göra. Det blir lite tröttsamt. Jag känner numera sug efter något helt annorlunda. Söker en annan känsla än grottkräl och sådant om man säger så.

 

[solvebring]

Jo, grejen är den att jag hängt på wrnu länge innan, som ni vet, och att jag känner till flera spelstilar och rollspel. Ja, under åren här har ni ju lärt upp en i det mesta. Det är det att få mina vrånga spelare att vilja testa något nytt som inte är så enkelt att det är magiska prylar, mörka skogar, hårda duster och mjöd...

 

[solvebring]

Jojo, klart det är lyxproblem. Men du, åtta jävla år. Alla mina rollspelsår har typ varit DoD, men ytterst få och korta stunder med något annat spel. Och jag har varit SL de senaste 5-6 åren, eller något sådant, tills för ett halvår sedan, när vi började spela på folkhögskolan.

 

[Rickard]

Jo, grejen är den att jag hängt på wrnu länge innan, som ni vet, och att jag känner till flera spelstilar och rollspel. Ja, under åren här har ni ju lärt upp en i det mesta. Det är det att få mina vrånga spelare att vilja testa något nytt...

Du, det där känner jag igen mig i. Första åren som jag hängde på Rollspel.nu så utvecklades jag väldigt mycket som spelledare, medan jag märkte att de andra spelarna (och spelledarna) stod stilla och trampade. Det blev bättre när jag bytte spelgrupp, då jag kunde sätta stilen lite mer.

Synd att de inte vill testa andra rollspel, för det brukar annars vara mitt förslag om man vill byta spelstil. "Det HÄR spelet spelas SÅHÄR".

Ärligt talat så skulle jag vara hård i mitt spelledande. Tvinga folk till att spela något. "Vill ni spela, så ska vi spela detta scenario (i detta spel)". Om de inte gillar det så byt, men försök köra så i alla fall. Efter ett tag kanske DoD-suget kommer igen.

Annars kan du lägga av med rollspel ett tag för att få en nytändning.

/Han som var trött på rollspel, efter att ha spelat en gång i veckan i sju år, men efter (ofrivillig) en paus på några år så fick han suget tillbaka

 

[solvebring]

Ärligt talat så skulle jag vara hård i mitt spelledande. Tvinga folk till att spela något. "Vill ni spela, så ska vi spela detta scenario (i detta spel)". Om de inte gillar det så byt, men försök köra så i alla fall. Efter ett tag kanske DoD-suget kommer igen.

Det är faktiskt min plan. Jag skall skaffa mig ett rollspel som är annorlunda nog, som väcker glöden hos mig och sedan är det:
"Antingen spelare vi det här spelet, eller, så spelar vi DoD men då är det upp till en annan spelledare."
Om inte annat är mitt egna spel Variation klart i höst, där alla är spelledare, där det mesta slås fram för aktuellt speltillfälle och där alla måste vara delaktiga - och där allt - kan ta vilken vändning som helst och därmed scenariot gå ut på vad som helst.
Det skall bli skönt, jag själv tycker i alla fall att det är hur kul som helst.

 

[solvebring]

Där ser man, där ser man. Mitt största problem är nog att spelgruppen som jag har kvar av den spelgrupp som vi började med består av 3 pers... Jag och två till.

På folkhögskolan är det en annan sak, där är vi sju pers och alla speltillfällen bjuder på mycket skoj och spellust, plus att jag slipper för första gången på typ 6 år att spelleda.

... Dock är det den gamla gruppen som jag vill lägga tyngden vid. Det är alltid vi som spelat (även om vi krympt märkbart i pers under åren), och när jag slutat skolan är det nog fortfarande vi tre som kommer att spela tillsammans. Ena killen hänger med på vad som helst, och den andre motsäger som ständigt allt som inte är grottkräl... Och det är alltid, alltid jag som spelleder. Eftersom, som jag säger i ett svar ovan bara är jag utav oss som verkligen blivit intuggad rollspelsnörd under alla våra rollspelsår verkar det alltid vara en självklarhet för dem att jag köper spel, och därmed att jag spelleder dem. Ingen annan vill spelleda. Visst, jag kan spelleda... Men någon gång vore det skoj att vara spelare... Och skall jag spelleda... Ja, nu är det ju så, att jag inte orkar spelleda samma spel i evinnerlig tid. Det har jag ju gjort allaredan hittills. Skall jag bihålla min spellust känner jag att det krävs variation och lite mer entusiasm för fler spel.

 

[solvebring]

Testade något helt annat, körde nått annat rollspel. Det var skönt att byta rollspel, genre & sådant. Det är faktiskt uppfriskande.

Jo precis, Kanne. Det är det jag vill. Jag vill, för en stund, slippa grottkrälande, klassiskt fantasystuk, en massa strider osv.
Har ju börjat med Mutant UA, vi har spelat en gång - De sju Mutanterna, och det var asskoj! ...Men, jag känner fortfarande spår av det gamla vanliga... BRP, mycket tyngd vid stridigheter osv.
Min rollspelshjärta söker en skillnad och nya vägar som får entusiasmen att brinna.

... Dock vill jag understryka att det inte är min spellust i allmänhet som dött. Det har jag varit med om förut, och då har en längre paus alltid hjälpt. Nej, det är nytt, nytt jag vill ha. "Annorlunda" är det jag söker.

Har du något fint speltips förresten, på något som kanske kan likna vad jag söker?