Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Jag förstår helt och hållet hur du känner - och med samma rollspel gjorde jag det. Jag började spela 1990 och det var med DoD. Jag spelleddde nästintill uteslutande och även om det varvades med en del WoD så var DoD alltid det som låg i fokus.
Jag brände ut mig efter 9 år i DoD:s värld och började leta efter något annat. Hittade inget egentligen, så jag gjorde som du och skrev ett eget. Det kallade jag In the Dark (och blev senare Bortom: Lögnens slöja) och plötsligt började jag dra mig ur utbrändheten. (Vilket hjälpte att jag medvetet designade Bortom på ett sådant sätt jag inte skulle kunna tröttna på det, utan kunde istället expandera det om det behövdes åt olika håll.)
Spå för min del blev det att jag själv drog mig ur svackan med att vara knuten till ett spel. Den stora skillnaden mellan oss var att mina spelare aldrig var låsta till ett spel, utan det var jag själv. De spelade gladeligen vad jag tog fram, så tyvärr har jag inget att bidra med här. Det enda jag gör är att mumla en mass ovidkommande saker, så jag ska ta och sluta med det nu...
Jag brände ut mig efter 9 år i DoD:s värld och började leta efter något annat. Hittade inget egentligen, så jag gjorde som du och skrev ett eget. Det kallade jag In the Dark (och blev senare Bortom: Lögnens slöja) och plötsligt började jag dra mig ur utbrändheten. (Vilket hjälpte att jag medvetet designade Bortom på ett sådant sätt jag inte skulle kunna tröttna på det, utan kunde istället expandera det om det behövdes åt olika håll.)
Spå för min del blev det att jag själv drog mig ur svackan med att vara knuten till ett spel. Den stora skillnaden mellan oss var att mina spelare aldrig var låsta till ett spel, utan det var jag själv. De spelade gladeligen vad jag tog fram, så tyvärr har jag inget att bidra med här. Det enda jag gör är att mumla en mass ovidkommande saker, så jag ska ta och sluta med det nu...