Nekromanti Att sticka med svärd i D&D5

[Staffan]

Jag tänker nu säga emot nästan alla i tråden och uttrycka extrema åsikter:

Ja! Naturligtvis kan han sticka folk med ett satans svärd! Vad sysslar du med?! Be honom om ursäkt om du inte lät honom!

Det finns en anledning till att magikerna sprang iväg ifrån krigarna i maktnivå. Det var för att när magikerna får något coolt och orealistiskt viftar folk med händerna och säger "Äh, det är magi. Det kan göra ALLT!", men när man ger fighters coola orealistiska grejer som de ska kunna göra för att Herkules och Conan och Elrik hade gjort dem dyker en pedant upp med "Alla svärd var inte spetsiga!". Det är bullshit! Det här är skit som hör hemma i spel som EON tillsammans med diskussioner om ifall man får minus för att dra sitt svärd från ryggen. Det här är D&D, du ska inte ens få minus för sword-chuks om du är en fighter.

Å andra sidan har ju magiker lite av samma problem: det finns massvis med monster som är resistenta mot en eller flera energityper (förmodligen fler än som är resistenta mot fysisk skada), många har magic resistance (advantage på alla saves mot magi), och ett och annat monster blir t o m tuffare om man använder fel magi mot det (t ex golems).

"Men vad då," säger du då, "det är ju bara för magikern att låta bli att använda fireball mot järngolemen och slänga syra eller nåt i stället." Precis. Och på samma sätt får fightern låta bli att slå på ockra-gelen med sitt svärd, och plocka fram sin hammare. Och till skillnad från i äldre versioner (2e till 4e) så finns det ingen direkt nackdel för fightern att slåss med olika vapen, eftersom specialisering och liknande inte längre finns.

 

[God45]

Å andra sidan har ju magiker lite av samma problem: det finns massvis med monster som är resistenta mot en eller flera energityper (förmodligen fler än som är resistenta mot fysisk skada), många har magic resistance (advantage på alla saves mot magi), och ett och annat monster blir t o m tuffare om man använder fel magi mot det (t ex golems).

"Men vad då," säger du då, "det är ju bara för magikern att låta bli att använda fireball mot järngolemen och slänga syra eller nåt i stället." Precis. Och på samma sätt får fightern låta bli att slå på ockra-gelen med sitt svärd, och plocka fram sin hammare. Och till skillnad från i äldre versioner (2e till 4e) så finns det ingen direkt nackdel för fightern att slåss med olika vapen, eftersom specialisering och liknande inte längre finns.

Är din föreslagna lösning verkligen att fightern har med sig en golfbag med olika svärd?

 

[Krille]

Är din föreslagna lösning verkligen att fightern har med sig en golfbag med olika svärd?

Jag trodde det var standard.

Edit: Och en caddie som räcker fram rätt svärd. "Hmm, kan jag få en järn-nia, tack?"

 

[Cybot]

Jag trodde det var standard.

Edit: Och en caddie som räcker fram rätt svärd. "Hmm, kan jag få en järn-nia, tack?"

Jag har en 40k karaktär vars grej det är att hon gör så. Men 40k är överdrifterna och parodiernas land...

P.S: Krigare HADE ofta en golfbag med vapen med sig. Standardutrustningen för en fotriddare cirka 1400 var en pollax, en stridsyxa/stridshammare (eller kanske ett svärd), en dolk, plus kanske ett vapen till.
I deras fall var det dock pollaxen som var huvudvapnet, dolken för brottning och sedan ett eller två vapen i reserv om de förlora de två övriga.
Pollaxen i sig själv var dock en riktigt schweizisk armekniv med förmågan att deala hugg, kross och stickskada från olika delar av vapnet.

 

[Owlbearpig]

Trodde den här tråden skulle handla om något helt annat och att årets bästa tråd hade kommit tidigt i år. Blev sjukt besviken. Väntar otåligt på "Att virka med svärd i Eon IV".

 

[Björn den gode]

Trodde den här tråden skulle handla om något helt annat och att årets bästa tråd hade kommit tidigt i år. Blev sjukt besviken. Väntar otåligt på "Att virka med svärd i Eon IV".

You and me both.

 

[chrull]

Är din föreslagna lösning verkligen att fightern har med sig en golfbag med olika svärd?

D&D parties har skitlänge haft med sig olika typer av vapen eftersom ingen vill vara fightern med pilbåge och värja dagen man träffar 200 skelett... Precis som att en magiker som bara har attackspells som gör eldskada snart inser att det är en dålig idé. Att förbereda sig och göra val i vad man har i sin verktygslåda är en del av spelet.

 

[Anarchclown]

Historisk praktisk fakta. Det som idag kallas för ett longsword är primärt ett stickvapen. I princip alla raka europeiska svärd som använts i krig har varit stickvapen. Att hugga genom brynja är helt värdelöst, brynja var den vanligaste tunga rustningen i nära tvåtusen år. Att sticka genom brynja är däremot i jämförelse ganska enkelt. Självklart kan man sticka med ett longsword i DND. I vissa utgåvor av spelet har detta också reflekterats i att vapnet gör Piercing or Slashing.

Edit: Sedan kan jag tycka att piercing weapons torde vara mestadels värdelösa mot en Jelly, men det är en annan sak.

 

[God45]

Historisk praktisk fakta. Det som idag kallas för ett longsword är primärt ett stickvapen. I princip alla raka europeiska svärd som använts i krig har varit stickvapen. Att hugga genom brynja är helt värdelöst, brynja var den vanligaste tunga rustningen i nära tvåtusen år. Att sticka genom brynja är däremot i jämförelse ganska enkelt. Självklart kan man sticka med ett longsword i DND. I vissa utgåvor av spelet har detta också reflekterats i att vapnet gör Piercing or Slashing.

Edit: Sedan kan jag tycka att piercing weapons torde vara mestadels värdelösa mot en Jelly, men det är en annan sak.

Den här posten är vad jag pratar om. Det här är anledningen till att fightern inte är så cool som den ska vara.

 

[Staffan]

Är din föreslagna lösning verkligen att fightern har med sig en golfbag med olika svärd?

Nej. Men ett svärd och en stridshammare, till exempel.

Men jag tillhör också de som gillade DR-ändringarna i D&D 3.5.

 

[chrull]

Förövrigt: spelar man 3.x så blir det ju ganska snart så att Fightern har en golfbag i formen av en Bag of Holding eller liknande magiskt föremål med diverse olika vapen i. Den där +1 Ranseuren som man av någon anledning alltid hittar (som man sparar för att den har reach) en +1 Club (som är bra mot saker som inte gillar trubbig skada men som egentligen suger), den där jävla +1 Kama of Icy Burst som spelledaren tyckte var ett kul skämt att dela ut eftersom han visste att ingen vettig människa offrar en featslot för att använda den, (men som fightern sparar eftersom det är värt det när man slåss mot en eldvarelse) och sen har fightern sitt egna huvudvapen då på typ +2 eller +3. Plus rangerns förra magiska båge som fightern får ärva.

Och så här har det väl i stort sett varit sedan 1st ed AD&D och regelböckerna började uppmuntra till att andra vapen än just svärd skulle vara magiska, och när mängden magiska föremål som var intelligenta sjönk rejält?

 

[DeBracy]

Om jag spelar fighter i nåt old school-spel (med eller utan världens bästa regel att alla vapen gör 1t6 i skada) brukar jag ändå försöka ha tre vapen om jag har råd: enhandsvapen som funkar med sköld, nåt långt och fiffigt (spjut för att kunna anfalla från andra ledet, tvåhands/stångvapen om det ger lämpliga fördelar) samt nån slags reserv. Alltid bra att ha!

Har förresten spelat en cleric som hade två skönsjungande och vackra korgossar i släptåg som vapencaddies, om så bara för ett nattpass på Grottröj. Skulle gärna spela henne igen i någon tappning.

 

[God45]

Men jag tillhör också de som gillade DR-ändringarna i D&D 3.5.