Nekromanti Att ta sig från "färdigt" manus till tryck

[Oldtimer]

Det här känns som den svåraste delsträckan i varje projekt. Man har, efter lång tid, skapat något, provat ut det i den egna gruppen, skrivit, skrivit om, etc, etc.

Till slut har man ett manus som man tror fungerar. Men gör det verkligen det? Har man glömt något? Finns det regeldetaljer som bara existerar i mitt huvud, men som borde finnas med i tryck? Med andra ord, hänger det hela ihop för en oinvigd läsare?

Jag har varit med i allt för många projekt för att inbilla mig att man själv hittar dessa missar. Så hur får man bort dem innan bläck möter papper? Villiga korrläsare och speltestare växer ju inte direkt på träd.

 

[krank]

Villiga korrläsare och speltestare växer ju inte direkt på träd.

Min erfarenhet är tvärtom att man alltid kan hitta villiga korrläsare. Speltestare är klurigare.

I mitt senaste projekt, Null State, lade jag upp texten på Google Docs och bad om korrläsare här; det funkade rätt bra. Totalt räknar jag till elva personer som läste hela eller delar av dokumentet och bidrog.

Lite tror jag att det beror på längden. Ju kortare text desto enklare att få kommentarer... Men, det lär ju gå att dela upp saker om man behöver.

 

[Oldtimer]

Är det lättare för folk att ta till sig det i Google Docs (eller liknande) än om man bara länkar till en PDF? Är det för att de vill kunna göra kommentarer "in-line"?

Längden är ju onekligen en variabel med stor tyngd. Mitt verk är ju på 90 sidor just nu. Antagligen lite mycket att bita i. Å andra sidan är det ju en massa sidor (med monster och sådant) som man bara behöver skumma igenom.

Delar man upp texten för mycket, missar man ju helheten och eventuella saknade hänvisningar.

 

[krank]

Är det lättare för folk att ta till sig det i Google Docs (eller liknande) än om man bara länkar till en PDF? Är det för att de vill kunna göra kommentarer "in-line"?

Mjo. Man ser varandras kommentarer (och slipper därmed känna att man kommenterar samma sak som alla andra), kan direkt påpeka om man inte håller med om nån annans kommentar... Det är dessutom mycket smidigare att bara kunna markera områden och skriva om dem än att ha ett separat textdokument och alt-tabba mellan...

Och som spelmakare får man det mycket enklare att sammanställa det hela.

Längden är ju onekligen en variabel med stor tyngd. Mitt verk är ju på 90 sidor just nu. Antagligen lite mycket att bita i. Å andra sidan är det ju en massa sidor (med monster och sådant) som man bara behöver skumma igenom.

Delar man upp texten för mycket, missar man ju helheten och eventuella saknade hänvisningar.

Absolut.

I Null State hade jag varje kapitel som ett dokument i google docs. Hänvisningar etc kunde folk ju därför följa genom att hoppa mellan dokumenten, men samtidigt var fördelen att de kunde ta ett dokument i taget. Man ska inte underskatta möjligheten att dela upp ett stort jobb i naturliga delar... Färdigtuggat, helt enkelt =)

 

[Arfert]

Jag brukar ha två korrversioner...

...en första när jag tycker mig färdig med texten (som jag gjorde i Scrivener) som jag layoutar på ett trevigt sätt i Pages och gör pdf av. Med layotar menar jag här att texten är lättläst och snygg, inte som ett fult standard worddokument. Till exempel så HÄR. . För förstakorr och speltest. En fördel med Pages är att det är lätt att byta layout och ta bort en massa onödigt innan layout i Indesign.

Sedan korrar jag även det färdiga spelet, med rätt layout, alltså det som ska tryckas.

 

[Sapient]

Ja, att dela upp dokumentet i delar tror jag är A och O för att få vettiga kommentarer på helheten.

Min erfarenhet är annars att man får både färre och ofta sämre (som i mer godtyckliga, kortare och mindre tydliga) kommentarer ju längre in i dokumentet man kommer.

Som krank säger, kan de befintliga hänvisningarna följas upp genom hopp mellan dokumentet (vilket så klart underlättas med länkar...). Men på ett sätt är det också lättare för korrläsare att lägga märke till när hänvisningar saknas. Om inte infon finns i samma kapitel, bör det hänvisas till var den finns. Det är ungefär den maxtid en spelare kan tänkas ha sin fråga i huvudet, och det gör att det är mindre risk att korrläsaren helt enkelt glömmer bort att det var något man funderade på...

Dessutom kan man sen lättare jobba igenom och integrera ändringar om man jobbar avsnittsvis, så att även de reviderade texterna kan granskas innan folk tröttnar...

Jag har också god erfarenhet av att sätta manus i händerna på kollegor och andra ofrivilliga offer på jobbet, och be dem följa ett antal riktade frågor. Det kanske funkar bäst när man har tillgång till personer som är mer förpliktigade att hjälpa till än när man engagerar folk frivilligt, eftersom det blir mer styrt - man ber dem ju att jobba med mer precisa och därför förmodligen lite jobbigare frågor. Men är det specifika frågor du vill ha svar på, t.ex. om vissa bitar är svaga eller saknas, så pröva.

 

[Mogger]

Är det lättare för folk att ta till sig det i Google Docs (eller liknande) än om man bara länkar till en PDF?

Yes. Det är så lätt för alla inblandade. Lätt att ge feedback, lätt att göra ändringar m.m.

Jag har fått massor av bra feedback på Daemon och det är inte iofs inte skitlångt (ca 30 sidor just nu) men det verkar inte vara för långt.

 

[Ögat]

Några tankar
Om du vill förlita sig på en allmän och frivillig korrektur tror jag det kan vara värt att släppa ett kapitel åt gången. Släpp det viktigaste först, för du kommer få färre och färre kommentarer.

Om du vill använda en (eller flera) "redaktörer" - alltså någon som är "ansvarig" för att korrläsa och kommentera en viss del - kommer bara en av tre att fullgöra sitt värv på ett sätt som är användbart för dig. Min erfarenhet säger att det är lika stor sannolikhet oavsett om du "tvingar" någon nära att läsa eller frågar efter frivilliga. Tvinga många!