..att samarbeta i Vampire.
Vampire är svårt att få ihop, tycker jag. Jag vill att de ska känna sig mer som individer med egna mål men samtidigt att de ska gå till de andra i gruppen i första hand med sina problem.
Jag har kommit fram till att det inte fungerar så bra när spelargruppen är tvungen att skingras för att en spelares karaktär vill prata med eldern för sin klan. Det hände jämnt och ständigt när jag spelledde första gången, "kan ni tre gå ut så att jag kan spela med X?" är inte hållbart helt enkelt.
I min nya kampanj, London by night: Victorian Age, är själva premissen för äventyret att spelarnas karaktärer är beroende av varandra. De ingår i samma coterie, de är nya i staden och kan inte lita på någon. Faktiskt har jag gjort så att enda anledningen till att de får vara i London är att de håller ihop med det explicitia syftet att bringa lite ordning i distriktet East End. En inflytelserik vampyr har gått i god för karaktärerna med kravet att de rapporterar till henne med jämna mellanrum och strävar efter att bli en del av den vampyriska infrastrukturen. Det är nämligen så att East End är en jävla soppa. Vampyrer bor där utan att vara tillåtna att bo där och det är allmänt kaos så RP ingår i ett småskaligt projekt om att få mer inflytande i stadsdelen, kan man säga.
Jag gillar min lösning väldigt mycket, men samtidigt är jag rädd att den inte kommer hålla. I längden räknar jag med att deras coterie kommer bli allt mindre viktig, att de så småningom kommer få andra kontakter och kommer få möjlighet att bygga upp sina egna mindre powerbases. Men hur behåller jag teamworket?
Jag har ingen lust att spela en och en med spelarna, det är inte kul för de som inte är i rummet. Jag har bett spelarna att om de har nån idé de vill utföra på egen hand så får de maila mellan spelmöten eller skriva lappar under pågående.
En fråga är: Hur uppmuntrar jag spelarna att låta deras karaktärer vilja ha hjälp med sina respektive plothooks? Och då menar jag hjälp från varandra.
En grej jag tänkt genomföra är att låta den här mäktiga vampyren som är deras benefactor förse coteriet med nya medlemmar då och då, slp's såväl som spelare om nån dör t.ex. Så det ska finnas en distinkt fördel med att agera i grupp genom att de kan bli fler och därmed lägga East End mer under ett gemensamt inflytande och således bli en erkänd spelare i politiken.
Jag har dessutom ett par regeltekniska fördelar med att hålla ihop. Det finns en gemensam pott som de kan använda för att påverka spelet, så länge de kan komma överens om användandet.
Så vad tror ni? Räcker detta? Finns det mer jag kan göra för att försäkra mig om att spelarna inte vill köra en och en under mötet hela tiden?
Vampire är svårt att få ihop, tycker jag. Jag vill att de ska känna sig mer som individer med egna mål men samtidigt att de ska gå till de andra i gruppen i första hand med sina problem.
Jag har kommit fram till att det inte fungerar så bra när spelargruppen är tvungen att skingras för att en spelares karaktär vill prata med eldern för sin klan. Det hände jämnt och ständigt när jag spelledde första gången, "kan ni tre gå ut så att jag kan spela med X?" är inte hållbart helt enkelt.
I min nya kampanj, London by night: Victorian Age, är själva premissen för äventyret att spelarnas karaktärer är beroende av varandra. De ingår i samma coterie, de är nya i staden och kan inte lita på någon. Faktiskt har jag gjort så att enda anledningen till att de får vara i London är att de håller ihop med det explicitia syftet att bringa lite ordning i distriktet East End. En inflytelserik vampyr har gått i god för karaktärerna med kravet att de rapporterar till henne med jämna mellanrum och strävar efter att bli en del av den vampyriska infrastrukturen. Det är nämligen så att East End är en jävla soppa. Vampyrer bor där utan att vara tillåtna att bo där och det är allmänt kaos så RP ingår i ett småskaligt projekt om att få mer inflytande i stadsdelen, kan man säga.
Jag gillar min lösning väldigt mycket, men samtidigt är jag rädd att den inte kommer hålla. I längden räknar jag med att deras coterie kommer bli allt mindre viktig, att de så småningom kommer få andra kontakter och kommer få möjlighet att bygga upp sina egna mindre powerbases. Men hur behåller jag teamworket?
Jag har ingen lust att spela en och en med spelarna, det är inte kul för de som inte är i rummet. Jag har bett spelarna att om de har nån idé de vill utföra på egen hand så får de maila mellan spelmöten eller skriva lappar under pågående.
En fråga är: Hur uppmuntrar jag spelarna att låta deras karaktärer vilja ha hjälp med sina respektive plothooks? Och då menar jag hjälp från varandra.
En grej jag tänkt genomföra är att låta den här mäktiga vampyren som är deras benefactor förse coteriet med nya medlemmar då och då, slp's såväl som spelare om nån dör t.ex. Så det ska finnas en distinkt fördel med att agera i grupp genom att de kan bli fler och därmed lägga East End mer under ett gemensamt inflytande och således bli en erkänd spelare i politiken.
Jag har dessutom ett par regeltekniska fördelar med att hålla ihop. Det finns en gemensam pott som de kan använda för att påverka spelet, så länge de kan komma överens om användandet.
Så vad tror ni? Räcker detta? Finns det mer jag kan göra för att försäkra mig om att spelarna inte vill köra en och en under mötet hela tiden?