Nekromanti Att utforma rollpersoner som konstruktör

[sockerpappan]

För att det inte skall bli en massa missförstånd så handlar denna tråd om att utforma rollpersoner som konstruktör till sitt egna scenario.

Vad skall man tänkta på? Och vad kan man använda sig av? Efter som vi pratar om färdiga karaktärer till spelarna så har man först valet om de skall vara tydliga eller lämna mycket öppet för tolkning av spelarna. En öppen karaktär som är väldigt möjlig att tolka skulle t.ex. kunna vara en uppsättning bilder eller något annat lite mer abstrakt. Fördelen är att spelaren kommer kunna ta sig mer frihet i sitt tolkande och vad denne lägger fokus på. En tydlig karaktär är de "7-sidors-monster" karaktärer som man ibland får på olika konvent där allt från skostorlek till pott-träning står med. Självfallet speglar tydlighetsgraden man väljer det scenario som man skrivit men vad har ni för erfarenheter av dessa två ytterligheter?

Sedan har vi karaktärens fokus. Skall man skriva karaktären för att man skall få till en grupp som kan spela tillsammans eller skall man skriva intressanta individer som fungerar fint att spela en och en? Utopin är självfallet att få till båda två i alla karaktärer men oftast haltar det hela någonstans så jag är av erfarenheten att det oftast är bäst att börja med att skriva en fungerande grupp och sedan ta varje karaktär och tänka hur kan man göra denna intressantare. Har är självfallet scneariot i åtanke igen, eftersom skall spelarna falla varandra i ryggen hela tiden krävs det andra karaktärer än om de skall sammarbeta.

Frågorna till dig, bästa läsare, kan sammanfattas till hur man konstruerar karaktärer för att de skall inta dessa fyra positioner:
- detaljerade (karaktär styrd mycket från konstruktör)
- odetaljerade (mycket frihet till spelaren av karaktären)
- gruppfokus (karaktärerna fungerar som en grupp)
- individfokus (karaktärerna är individuellt intressanta att spela)
och i vilken typ av scenarion det ena är att föredra före det andra.

Slutligen, vad får man använda sig av i karaktärsutformningen? skulle talband vara en möjlighet där man får höra karaktären berätta om sitt liv, fungerar ett bildkollage eller är text på papper alltid bäst?

 

[Krille]

En sak som jag ofta ser glöms bort är en kort sammanfattning av relationer med de andra rollpersonerna. Här har vi en helt annan fokus på rollpersonerna, inte att de ska fungera som en grupp (med vilket jag antar att du menar samarbeta mot ett givet mål) eller fungera som individer, utan att de ska kunna interagera med varandra.

Rent principiellt är jag för "less is more". Det som inte kan sägas på en A4 om en rollperson är förmodligen inte värt att sägas. Det gäller även teknik - en A4 har fördelen att den inte kan få slut på batterier, vara inkompatibel med just min spelare eller lida av en ursunkig voice actor.

 

[Härolden]

Det gäller ju också att det inte är för mycket info - tänk på att både spelaren och spelledaren ska kunna hålla det mesta av informationen i huvudet. Spelaren för att göra en bra insats, och spelledaren för att stöda detta, och eventuellt bedöma rollspelet.

(En av de mest dramatiska skillnaderna i rollspel jag har sett var ett GURPS-scenario, där personerna i stort sett bara hade namn och fördelar/nackdelar. En av grupperna fattade noll och verkade halv-apatiska under hela scenariot, medan den andra lusläste formulären och gjorde massvis av ett par ynka quirks. Nämnde jag att det andra gänget hade skitskoj?)

M a o, man behöver inte skriva några romaner (eller ens noveller), bara det finns tillräckligt för att stimulera spelarnas fantasi. Det är ju s a s det det handlar om...

 

[sockerpappan]

jo, självfallet gäller det "bara" att stimulera spelarnas kreativitet men frågan är hur man gör det. Man vill ju att så många spelgrupper som möjligt går igång på karaktärerna och inte bara varannan. Kanske räcker det för vissa att ha med quirks i gurps men då missar man de som det inte räcker för, om vi antar att alla spelgrupper kan gå igång det vill säga. Hur skall man som konstruktör göra för att vara säker/säkrare på att man stimulerar spelarnas kreativitet under spelpasset?

Sedan längd är ju en smaksak, en eller två a4 kan de flesta läsa igenom på en kvart och hålla i huvudet men längre än så är sammanfattningar något som man borde ha med.

 

[sockerpappan]

självfallet måste tekniken och kvalitéen vara bra, oavsett medel man använder. Ett A4 kan vara oläsligt eller oförståligt trots att det är skrivet på svenska men vi får väl utgå från att man gör något så när bra saker som man har som karaktärer.

Men att jag glömde nämna sammanfattningen av de övriga karaktärerna. Som Krille skriver är det ofta sådant saknas och det är lite sorligt för det borde ofta vara med, men problemen med att skriva sådana är ändå värt att poängtera. Man kan komma förbi det om man låter karaktärerna vara okända för varandra från början men då blir det oftast ganska krystat när gruppen under spelpasset skall bildas. Problemen är att en karaktär har ofta flera drag och bottnar och när man skriver sin korta presentation av en karaktär så vet man inte vilka av dessa som gestaltaren av karaktären kommer att fokusera på, vilket gör att man kan ge helt vinda beskrivningar. Det blir: "Jag trodde vi flörtade lite med varandra" "Nej, jag tolkade det som att det där var överspelat för länge sedan." Dock kan man komma sådant förbi genom att antingen skriva övertydliga karaktärer, vilket ofta blir lite längre, eller låta spelarna prata igenom sina karaktärer innan spelpasset där de reder ut förhållanden och liknande.

 

[Foggmock]

Vad skall man tänkta på?

Att utforma dem för sitt syfte. Syftet är till 99% att tillfredsställa spelarna. Den sista procenten handlar om att tillfredsställa sig själv och/eller eventuella arrangörer som ska godkänna scenariot. Visst, jag tror få scenarion har blivit refuserade på grund av dåliga karaktärer, men om man skriver bra karaktärer tror jag att man ökar sina chanser.

Och vad kan man använda sig av?

Grundegenskaper, färdigheter och speciella karaktärsdrag får väl anses som relativt standardiserat att slänga med. Själv brukar jag skriva ihop små noveller om eller med personen i fråga. Man kan också skriva en "instruktion i Du-form" där man beskriver 'spelaren' som karaktären.

 

[Härolden]

Ähum, kanske ska svara på orginalfrågorna också

Som sagt ska inte beskrivningarna vara för långa. Jag tror att det blir roligare om man jobbar på gruppfokuset, men det handlar om det främst är ett rollspelsscenario eller ett äventyrsscenario, om du förstår vad jag menar. Om man har fokus stenhårt på individerna kan det bli lite av ett gäng coola hjältar som har var sin nisch där de får "flasha". Inget fel med detta - det beror på hur man vill ha stämningen i scenariot.

Gruppfokus å andra sidan handlar mer om relationerna. Vilken sorts relationer är lite mer upp till dig som konstruktör - poängen kanske är att det finns en hel drös olösta konflikter som är tänkta att "explodera" nån gång under scenariot? Det normala är väl en blandning - gänget är inte bara goseponkar/flickor, men folk tänker på andra saker än hur man bäst ska sätta kniven i ryggen på "med"spelarna (om man inte spelar Paranoia förstås).

Allmänt i de mer inarbetade scenariorna brukar det finnas en bild för att ge en uppfattning om hur personen ser ut, lite om personens bakgrund och hur man känner och vad man vet om de övriga personerna, ev vad man tycker om dem. Det är inte säkert att man behöver tala om vad personen tycker om övriga, om det finns nog info för att spelaren ska kunna reagera "naturligt" på dem. En hippie och en stridspitt lär exempelvis inte komma överens speciellt bra. Traumatiska barndomsminnen är valfria...

 

[Krille]

En metod som jag använde under arbetet med förra årets konventsäventyr till Västmark var att jag ställde upp en matris med de olika rollpersonerna, där några enkla uppträdanden betygsattes. Kolumnerna bestod av de övriga rollpersonerna, och raderna av några uppträdanden. Varje korsreferens innehöll ett betyg på skala 1-5. Rollpersonen Eli kunde till exempel ha Alvhild: "Anförtro hemlighet för" med betyg 2.

Matrisen kom aldrig med i beskrivningen, utan skrevs om till ren text. Den var dock var ett ypperligt verktyg för att formulera rollpersonernas relationer till varandra, och tack vare det så fick de olika rollpersonerna en inbyggd spänning mellan varandra. Så Elis beskrivning av relationen till Alvhild bestod av att Eli uppfattade Alvhild som en opportunist som inte borde anförtros en hemlighet.

 

[Railin av Zolod]

Jag har nu bara spelat... ett konventsscenario. Där fick jag skit för att jag inte spelat rollpersonen som skaparen hade tänkt honom.

Så ska jag spela något sådant, ser jag helst en formulär med siffror på, och kanske ett par rader historia.
Sen vill jag tänka ut hur dessa siffror ledar till personlighet och så vidare själv.
Jag ogillar rälsade äventyr, och rälsade rollpersoner är värre. De gånger jag skapat färdiga rollpersoner, till exempel när vi skulle testa Västmark och jag visste att vi inte skulle hinna göra rp och spela, och då slängde jag ihop en samling siffror, och delade ut till spelarna.
Sen var det upp till dem att tolka dessa siffror, så som jag helst ser att jag också får göra.

Gruppfokus och individfokus. Visst, jag ser gärna att alla fungerar tillsammans, men med den modellen att man låter spelarna sköta personligheten, så är det inget man behöver inkludera. Sjlvklart ska då alla ha intressanta och varierade egenskaper, så att inte halva gruppen hamnar med ståtliga riddare, och andra halvan med livegna bönder i ett rent stridsscenario.

 

[sockerpappan]

håller med till viss del, men har en komentar. Gruppfokus kan man visserligen bilda genom relationerna som man skiver in i karaktären, men om man vill hålla sig kort, inom en a4, har man inte plats med bild, beskrivning av relationer till 4 andra personer och karaktär, Det har en tendens att ta lite längre plats. Det man kan göra för att få ett gruppfokus fast inte nämna karaktärernas inbördes relationer allt för mycket är att man sätter dem i en miljö där de har valt att umgås med de andra karaktärerna av fri vilja. T.ex. kan de vara deltagare av en studiecirkel, en spelgrupp eller ett matlag som träffas en gång i veckan i bästa vänners sällskap. På det sättet kan man lämna lite av relationernas natur till spelarna eftersom man inplicit har poängterat att de umgås med de andra för att de vill det. I andra naturliga grupper som är indelade utifrån, dvs av någona annan än spelarnas karaktärer, måste man beskriva relationen karaktärerna emellan för de kan variera så mycket. Ex. på sådana grupper är arbetskamrater, syskon eller klasskompisar.

Har man fått karaktärer som man implicerar att de trivs tillsammans kan man sedan göra varje karaktär intressantare och osocialare så länge de inte går allt för mycket stick i stäv. Det man ger är ett verktyg för att spelarna skall kunna motivera att de hänger ihop som grupp under spelet, man ger dem ett incitament till att bilda en grupp, något som spelare ändå brukar göra men på ett "klumpigare" sätt.

 

[sockerpappan]

Men om du gillar karaktärer som är öppna för tolkning hur skulle du då ställa dig till att få ut 5-10 bilder i ett kollage som skulle beskriva en karaktär istället för text och siffror?

Sedan om rälsade karaktärer, intressant uttryck BTW. Frågan är om en karaktär med bara text som beskriver personlighet men lämnar öppet till vad man kan göra med karaktären är mer rälsad, än en karaktär som har siffror istället för personlighet men där siffrorna beskriver vad man kan göra? Vill man spela en karaktär är det andra mer öppet för att tolkas men samtidigt saknas det stöd att hålla sig i, medan det första är mer öppet om man vill "handla i världen", man får själv bestämma mer hur bra man är men har kanske dåliga riktlinjer, men karaktären är mer styrd i personligheten.

Oftast är det svåra inom improvisation, vilket man håller på med i rollspel, att starta helt blankt. Får man lite hjälp så kommer det oftast en massa idéer och man kan kreativt skapa en person själv. Problemet är att människor är olika och behöver olika mycket hjälp för att komma igång. Vissa tänder på tre ord medan andra behöver flera sidor. Detta är ett problem för som konstruktör måste man försöka lägga sig på en "lagom" nivå och denna nivån är oftast svår att hitta så den passar alla. Vissa kommer känna sig rälsade och vissa kommer att känna att de inte fått nog mycket.

 

[Rickard]

"men om man vill hålla sig kort, inom en a4, har man inte plats med bild, beskrivning av relationer till 4 andra personer och karaktär,"
Dogmautmaningen som skedde förra året och som ska komma nu i år igen krävde att rollspelet bara fick vara två sidor långt.. Det var massor av bidrag som hade bilder och det var färdiga rollspel.. Hur fanken skulle du då inte kunna klara av att få in allt det där i citatet ovan på en enda A4?

Jag ogillar att folk ordbajsar bara för att de kan.. De gånger jag har fått kritik för hur jag spelat mina karaktärer på konvent är just då jag varit tvingen att läsa runt 2 sidor eller mer i bakgrundshistoria.. Då har alltid spelledaren eller konstruktörsskaparen haft en bild i huvudet som denne inte kan rubba på.. Skriv en rollperson på samma sätt som du skriver ett äventyr.. Försök inte skriva för mycket för att då låser du dig.. Spelarna ska få kunna vara med och påverka och ge sin tolkning av det hela..

Nu svarade jag inte på din ursprungsfråga.. Det var bara det du skrev, som jag citerade, som irriterade mig lite.. Jag är lite trött, så jag ber om ursäkt för min bryska ton.. När jag korrläser så inser jag att jag skriver som om jag försöker undervisa dig, något som inte heller var meningen.. Jag är dock för trött för att orka omformulera mig..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker mer än en A4-sida till rollpersonsbeskrivning är för mycket

 

[Railin av Zolod]

Bilder skulle vara intressant. Självklart så skulle det ju få bli friform, och jag föredrar helt klart att ha ett regelsystem.

Då jag anser att det som sätter störst hinder för mitt spelande är att få order om hur jag ske bete mig, så ser jag det som värre rälsning i bakgrund/personlighet/skostorlek men utan siffror än vad jag ser siffror.

Ett exempel, när jag lånade ut en gammal karaktär till en kompis. Min version av karaktären var kort, bred, stolt och blond, med ett ärr i ansiktet från tidigare strider. Lätt cynisk och erfaren. Hans version, av exakt samma värden blev en otvättad, lömsk legoknekt med flottigt hår och tvivelsamt utseende.

Men om jag fick optionen med bilderna där, skulle jag nog haka på. Det skulle helt klart vara intressant. Kanske intressantare och spelleda och se vad folk gör av bilderna.

 

[sockerpappan]

Grrr...

din lilla ödmjukhet på slutet hindrar mig från att bita av dig huvudet helt men...

Självfallet kan man få in det på en a4 men en text är inte bra bara för att den är onödigt komprimerad och kortfattad. De begränsningar som Dogmautmaningen har påverkar som tur var inte mig när jag skriver mina scenarion. Om man skriver ett scenario där karaktärerna har invecklade förhållanden till varandra kan det ta över en a4 att bara klargöra hur de är, men även om de har väldigt ytliga förhållanden tar det runt ett halvt a4, i alla fall om man vill ha med bilder på de andra karaktärerna, vilket jag brukar vilja ha.

Sedan har jag redan bemöt detta en gång i denna tråd, att olika spelare passar för olika textmängd, alla är helt enkelt inte lika, men skriver man längre karaktärer bör man fundera på att ha med en behändig sammanfattning eller en tydlig uppdelning i t.ex. historia/personlighet/relationer så att det går att hitta i karaktären på ett lätt(are) sätt.

Nu hoppas jag att denne diskution inte enbart skall handla om längd utan även vad man skall skriva om i karaktären och på vilket sätt...

 

[Krille]

Re: Grrr...

"Självfallet kan man få in det på en a4 men en text är inte bra bara för att den är onödigt komprimerad och kortfattad."

Den är inte bra bara för att den är onödigt lång och ordbajsad heller.

 

[Troberg]

Re: Grrr...

Om man skriver ett scenario där karaktärerna har invecklade förhållanden till varandra kan det ta över en a4 att bara klargöra hur de är

Får det inte plats på en A4 så är det oftast antingen för mycket info för speländamål eller ineffektivt skrivet.

Vad behövs egentligen?

Namn och utseende. 3-4 rader.
Relationer till resten av gruppen. Några rader per annan karaktär, absolut max fem.
Relationer till omvärlden. 10 rader.
Bakgrund och motiv. 10 rader, kanske 15.

Bild. Behöver inte vara större än en tändsticksask.

Resten finns på karaktärsbladet.

Det är rätt så lagom och är fortfarande översiktligt för spelaren.

 

[Zire]

Risk för tentasvar: jag skrev just programspråksteoritenta..

[color:\\"orange\\"]Den gyllene manusläsarregeln: läs igenom stycket helst 20-30 ggr.[/color]

- detaljerade (karaktär styrd mycket från konstruktör)
Jag tror att om en karaktär ska vara mycket styrd från en konstruktör, så ska man helst skriva den i många omgångar. Man skriver ner allt som är viktigt. Sedan skriver man det så koncentrerat som möjligt men utan att faktiskt ta bort någon data. Vissa saker kommer bara att anas lite grann. Hade man 8 sidor från början så ska man ändå försöka få ner det till 1 A4.
Lämna det till en kompis som läser igenom det ~10 gånger och be denne berätta om karaktären. Låt några till läsa och berätta, är du nöjd, så har du din första karaktär där..

- odetaljerade (mycket frihet till spelaren av karaktären)
Det går ju att vara odetaljerad på många vis. Bilder är ju en variant som jag blev intresserad av nu när du nämnde den.
Men om man ser till odetaljerade texter, så är nog det viktigaste att det är odetaljerat på rätt sätt. Det går inte att utelämna nått och sedan berätta färgen på skosnörena. (Jag har en kompis som nämnde katastrofala "remsor" som karaktärsblad, han ville inte spela det konventsscenariet igen).
Det är nog ännu viktigare i detta läge att höra hur folk tolkar texten, för det kan verkligen bli fel.

Jag tror att det är ganska bra att följa manusregeln som står ovan. Skådespelare brukar använda den för att få en känsla av att de har upplevt det de läser i verkligheten.
Man ska inte snabbläsa, utan istället försöka skapa bilder i huvudet samtidigt som man läser. Efter ha läst 10-15 gånger så börjar det hända saker.
(Prova det med en text och återberätta för någon. Man "är övertygad" om att småsaker ingick, småsaker som inte finns i texten.)

Slutligen, vad får man använda sig av i karaktärsutformningen? skulle talband vara en möjlighet där man får höra karaktären berätta om sitt liv, fungerar ett bildkollage eller är text på papper alltid bäst?
Papper är bra. Och fungerar alltid. Men som sagt, bilder kan vara en bra ide, om de är bra vill säga.
Band är jag kritisk till, det är ju som papper, men.. sämre. Hur ska man göra med röster? Berättar karaktären om sig själv på bandet?
Det kan nog också vara en bra ide, men jag får inga visioner

- Zire, har jättebråttom...

 

[sockerpappan]

räknetävling, nej tack, Frispel snarare

å nej, det där blir en a4 och ett karaktärsblad. Vi skulle ju begränsa oss till ett a4...

Sedan vad som behövs är ju väldigt personligt som jag har skrivit förut. Dock kan man ju kapa utseendet om man har med en bild och istället skriva in lite uppträdande kanske. Och hur skall man kunna skriva om relationen till de andra karaktärerna på en rad om den skall innehålla mer än namnet och sysselsättningen på denne? eller var det fem rader per karaktär, vilket är mer lagom, men då blir bara det 20 rader vilket är 2/3 sida (räknat på att man har en grupp på fem pers). Därtill vill man ju layouta karaktärerna och även det tar en aningen plats. Hellre skriver jag med tanken om att platsen är obegränsad än sätter upp för trånga formar för mitt skapande.

Vill egentligen inte ha detta till en räknetävling, för det är ointressant. Alla som skrivit karaktärer vet ungefär hur de brukar göra det och hur stor plats det brukar ta och jag kan lova att det antagligen brukar variera beroende på vilken karaktär man skriver.

Vad brukar man ta med för att skapa en gruppkänsla, vad brukar man ta med för att göra karaktären intressant, vad brukar man ta med för att ge ramar för spelaren att tolka sin karaktär inom, vad brukar man ta med för att spelaren skall ha utrymme att göra sin egna tolkning och hur tänker man när man gör detta?
Plus, vilket experimet med detta har man gjort?
Har någon, förutom jag, gjort karaktärer på bara bilder?
Har någon gjort karaktärer som intervjuer?
Eller är det så att alla följer någon inlärd förutbestämmd mall och fastnar i ett mönster som inte alls är kreativt när de skapar karaktärer?
Går alla efter något liknande Trobergs princip i medelandet jag svarade på, så att alla karaktärer blir likadant utformade?
Utgår man från riktiga personer, seriefigurer, kändisar, bibliska personer, personlighetsstörningar när man skriver karaktärer?
Har någon några tankar om karaktärer förutom hur många sidor de skall vara på?

Hmmm... vid sansad genomläsning kan man väl säga att ovan sagda skulle kunna gå under rubriken följdfrågor. Inget är menat som förolämpningar utan det kom av en upplevelse att samma sak sades och att dessa saker inte var så kreativa, konstruktiva eller ens roliga.

 

[Troberg]

Re: räknetävling, nej tack, Frispel snarare

å nej, det där blir en a4 och ett karaktärsblad. Vi skulle ju begränsa oss till ett a4...

Med tanke på att de flesta spel kör med dubbelsidig A4 för karaktärsbladen så tror jag att vi kan lämna dem utanför...

eller var det fem rader per karaktär

Japp, men det var max. Ofta kan man beskriva väldigt mycket i några få ord. Är det dessutom engångsscenarios så bör man nog försöka ge varje spelare en eller två huvudmotparter, inte försöka skapa invecklade förhållanden mellan alla.

Exempel: "Hemligt förälskad i X sedan många år, men är rädd för att visa det och framstår därför som lite otrevlig." Det säger väldigt mycket utan att detaljstyra spelaren.

då blir bara det 20 rader vilket är 2/3 sida

Du använder ruggigt stor stil då. Jag brukar räkna med minst 60 rader per sida, oftast använder jag dessutom två spalter.

Vill egentligen inte ha detta till en räknetävling, för det är ointressant.

Tja, du ifrågasatte A4, enda sättet att bemöta det är att se hur mycket plats olika bitar kan förväntas ta.

Går alla efter något liknande Trobergs princip i medelandet jag svarade på, så att alla karaktärer blir likadant utformade?

Se inte det som en princip, bara som en fingervisning om vad som kan behövas. Vissa karaktärer behöver mer av vissa bitar, medan andra kan utelämnas. Man bör dessutom kanske skriva ur karaktärens synvinkel, vilket också påverkar upplägget.

 

[Nightowl]

Voff!

Den är inte bra bara för att den är onödigt lång och ordbajsad heller.

Jag skyller på vårt skolsystem, som tvingar folk att skriva '2500 ord om Indien till på fredag'. Fråga Rosen om MS Bullshit någon gång...

Sedan råkar man ut för samma sak på jobbet, eftersom de flesta chefer gått i samma skola.

Jag håller med Krille - ju mer överskådlig texten är, desto bättre är den. För mig är inte detta en litterär text, det är en handbokstext inför ett projekt - att spela en rollperson, vilket innebär att agera som personen skulle ha gjort. Som sådan skall den vara överskådlig, precis och lättfattlig.

Litterära texter mår för övrigt inte heller bra av att vara långa...

Erik