Att vakna utan minne: varför inte?

[Rymdhamster]

Jag tror en av anledningarna till att det fått rykte om sig att vara dåligt var för att det blev lite av en kliché under en period. Inte nödvändigtvis inom rollspel, men i filmer och sånt.

Och jag minns att det var en period (jag skulle vilja säga runt 2005?) när det pratades väldigt mycket om att börja rollspel på det här sättet. Men jag vill minnas att en av de stora debatterna var det här med att göra sin egen rollpersoner eller inte. Jag har för mig att jag då var en stark motståndare till att spela en rollperson jag inte gjort själv, medan andra tyckte att konceptet krävde att SL gjorde rollpersonerna och att spelarna var tvungna att lista ut vad de hade för färdigheter.

Idag har jag generellt sett inga problem alls att spela en färdigskapad rollperson, så det som lät jättedåligt för mig för tjugo år sedan låter för mig i dag som ett rätt kul koncept =)

 

[Quadrante]

Känns som det skulle vara läge med ett äventyr där minnen presenteras pö om pö. Minnen av situationer eller samtal men utan kontext.

”Du minns en röst som säger …”

”Du får en flashback av att NN står med en X och …”

 

[Henke]

Det här har jag alltid gillat oavsett om det är rollspel eller annat media. Har kört det på spelgruppen i Coriolis (Ghazalis sista färd) och även kastat in en ersättnings-RP på det sättet för ett tiotal år sedan. RP:n vaknade upp minnesblank i Biobunkern utanför Mos Mosel och insåg i den påföljande striden mot dråparträdet att han var en robot (när han blev dödligt träffad, men det fanns metall under huden)

Ingen av dessa gånger har det dock varit huvudintrig utan mer subplot.

 

[Stareater]

Jag håller med många att det är väldigt kliché att börja ett scenario/en kampanj med att rollpersonerna alla har minnesförlust, men att det inte är något egentligt fel i att använda det. Det finns ju hela rollspel med den premissen, t.ex. Everyone is John där rollpersonen alltid vaknar upp utan att veta hur han kommit dit.

Jag skulle själv kunna tänka mig att använda det i ett scenario om det inte finns tid att göra någon prepp eller några karaktärer utan det ska börja spelas omedelbart. Ett alternativ till De Arbetslösa som är mitt Goto-scenario för sådana situationer.

 

[Genesis]

Att vakna utan minne kan vara en intressant och spännande idé för en rollspelskampanj, men det finns också några utmaningar att hantera.
En av de största utmaningarna med att ha spelarna vakna utan minne är att det kan vara svårt att ge dem information om världen och deras roll i den. Utan minnen av deras bakgrund och kunskaper kan det vara svårt för spelarna att veta vad de ska göra och hur de ska agera i olika situationer. Det kan också göra det svårare för spelledaren att skapa en meningsfull kampanj, eftersom det kan vara svårt att ge spelarna uppdrag och utmaningar som känns meningsfulla och relevanta.

En annan utmaning är att det kan vara svårt för spelarna att skapa djupa och välutvecklade karaktärer utan minnen av deras bakgrund och personlighet. Det kan också vara svårt att skapa en känsla av förbindelse mellan karaktärerna om de inte har minnen av hur de träffades eller varför de är tillsammans.

Det är dock viktigt att notera att det finns möjligheter att göra det här konceptet fungera, men det kräver att spelledaren tar hänsyn till dessa utmaningar och skapar en värld och en kampanj som känns meningsfull och givande för spelarna. Det kan också vara en bra idé att prata med spelarna om hur de känner inför att spela karaktärer som vaknar upp utan minne och försöka hitta en lösning som fungerar för alla.

Den här var bättre än den andra. Den andra kändes ganska intetsägande, men här får vi lite specifika tips. Fast det är ganska dåliga synpunkter, tycker jag. Jag håller inte med alls. Men det är i alla fall specifikt!

 

[Tant Ragnar]

Som många har sagt tidigare: det är väl inte en sämre (eller bättre) start än någon annan, så länge som det finns en tanke bakom.

Lite beroende på systemet så kanske det kan vara bra att klargöra på session 0 huruvida spelarna har frihet att själva forma sin karaktär när (om) minnena kommer tillbaka, typ "doften från den kokande kabullan väcker något till liv inom mig. jag minns att min mor kokade just sådan kabulla, och jag går raskt fram till kastrullen och smakar en sked.".

Eller om sådana insikter bara ligger på SL att förmedla.

 

[zonk]

Jag trodde trådstarten skulle funka men nu får jag göra det manuellt: @God45 , jag väntar på ditt svar!

 

[Sömniga Isaac]

Ja, rollpersonerna saknar motiv

Jag tänker att det beror på hur det läggs upp. Helt blankt saknar de såklart motiv, men finns det en detalj eller något som gruppen minns som centralt kan motivet bli att hitta det som hägrar i minnets dunkla dimma. Sen under resan så triggas fler och fler saker som leder till att spelgruppen minns mer om sig själva och världen. En intressant mekanik här skulle vara om alla spelare innan kampanjen då skrivit ned sanningar om världen eller sina rollpersoner som delas med spelledaren varpå spelledaren använder dessa "sanningar" vid olika tillfällen för att trigga en eller flera scener där rollpersonerna återerövra minnen om sig själva eller världen och nu tvingas förhålla sig till den sanning som framkommit.

 

[TobiasEkwall]

Någon som håller med? Nej, såklart inte. Men jag fortsätter att skriva mina förutsägbara åsikter, som en outtröttlig opposition i en demokratisk enpartistat.

Jag kan nog känna att jag håller med både dig och krank här.
Om jag ska spela ett hjälp-vi-har-förlorat-minnet-scenario, vilket jag inte skulle ha något emot även om det är gjort förrut. Så vill jag att scenariot ska handla om varför man tappat minnet, vem var man förrut, oavsett om det är ett klassiskt spelledarlett mysterium eller en sammberättarhistoria.

Alltså inte vanlig fantasy, postap men man bara mins inget

 

[Svarte Faraonen]

Minnsesförlust är inte en dålig början. Det är bara kliché, som att börja på ett värdshus (som andra redan påpekat).

Sedan är minnseförlusten sällan komplett:
- de vet att det blåa ovanför dem är himlen
- de vet att det finkorniga under dem är sand
- de vet att den fyrbenta varelsen bredvid dem är en dromedar.
Kort sagt minns rollpersonerna hur man pratar - men språket är beroende på vad de lärt sig innan minesförlusten.
Säg att rollpersonerna ser en fisk och kan identifera den som en aborre.
Säg att rollpersonerna sedan ser en vattenlevande varelse med massor med tentakler och de har ingen aning om vad det är. En fiskare upplyser rollpersonerna om att det är en bläckfisk.
Det säger en del om rollpersonernas tidigare liv.

En del av det här bygger på hur minnet funkar. Episodminnet – saker som har hänt dig – är väsentligen skilt från processminnet, alltså hur du gör saker. Även om du förlorar minnet av ditt tidigare liv har du kvar dina färdigheter – men du minns kanske inte att du kan prata kinesiska, spela piano eller vad det nu är.

 

[God45]

Jag trodde trådstarten skulle funka men nu får jag göra det manuellt: @God45 , jag väntar på ditt svar!

Jag tycker bara det här är dåligt för det brukar göras så dåligt! Jag har inte en hård åsikt om det här som jag har om ”Karaktärerna blir tillfångatagna”. Så det här kan göras bra, jag har spelat det och gillat det. Men, det är fullt med fallgropar. Några sätt jag sett det misslyckas på:

-Mitt i kampanjen får karaktären tillbaka minnet ett socialt sammanhang spelaren avskyr och de väntas sedan stanna kvar i detta/förhålla sig till det.

-Mitt i kampanjen får karaktären tillbaka minnet, spelledare ger dem en lång bakgrund och karaktärsbeskrivning, spelledaren väntar sig sedan idiotiskt att spelaren ska börja spela karaktären de skrev istället för att spela karaktären som de gjort tills den punkten.

-Mitt i kampanjen får karaktären tillbaka minnet och spelledaren berättar att de är en skurk. Spelledaren väntar sig sedan idiotiskt att spelaren ska förråda gruppen.

-Mitt i kampanjen får karaktären tillbaka minnet och spelledaren berättar att de är en skurk. Spelledaren väntar sig sedan idiotiskt att spelaren ska bry sig och typ må dåligt över det de gjort.

-Mitt i kampanjen får karaktären tillbaka minnet och spelledaren berättar att de är en skurk med en massa coola onda krafter, tillgångar och sammanhang. Spelledaren förväntar sig sedan idiotiskt att spelaren ska fortsätta vara en god tönt.

-Det visar sig att en npc spelarna litar på är personen som fick dem att tappa minnet och har ljugit för dem… FÖR ATT LÄRA DEM EN LÄXA. Spelledaren tycker det är orimligt av mig… Jag menar, orimligt av den hypotetiska spelaren, att mörda npc:n som hämnd.

-Twisten till hur de tappade minnet suger.

-Twisten är väll egentligen ok men kan inte leva upp till den enorma hypen.

-Det visade sig att karaktärerna egentligen var från en annan genre. Ingen ville spela den andra genren ens lite. Kampanjen kollapsade typ 2 sessioner från slutet för hade du sagt att det skulle vara Star Trek bullshit hade ingen velat spela.

-Twisten till hur de tappat minnet hade massiva plot holes.

Gångerna då vi inte fått reda på varför karaktärerna tappat minnet eller där de inte var en person fem minuter innan kampanjen har varit bäst. Som den där vi spelade kloner. Eller den där spelledaren var ”Jag ville inte läsa era jävla back storys”. Men då hade du bara kunnat säga det.

Med andra ord: Tror du att du är bra nog och har en cool nog twist så gör det om du vill. Men är det inte jättebra både i utförande och koncept riskerar du att dra ner hela kampanjen. Du kan också superhårt splittra gruppen om de reagerar olika.

 

[Oldtimer]

... Det är bara kliché, som att börja på ett värdshus ...

Kampanjen Sagan om den brinnande himlen börjar på ett värdshus. Men det är allt annat än kliché.

 

[Lukas]

En kampanj jag ledde för 10år sedan hade en variant på det här som jag tyckte var väldigt bra.
Det var en kampanj som handlade om multiversum och tidigare liv och en annan massa flummiga grejer.

Under kampanjens gång började spelarkaraktärna få veta mer och mer om vem de varit i ett tidigare liv, och vad de hade gjort då
Det var ibland väldigt kontrast ifrån vilka de var idag.
Så det var uteslutande minnen ifrån ett annat liv i en helt annan situation. Det gjorde att jag inte tog agens ifrån vilka de var idag, och de blev fria att göra vad de ville med den informationen.

(Jag hade såklart stämt av med spelarna att den typen av twistat skulle komma i kampanjen innan vi började)

 

[God45]

Positivt exempel. 40k kampanj. Jag berättade inte för spelarna att de tappade minnet, det var i sig en twist. Sedan var de alla barn till Kejsaren. BAAM! Motherfuckers, ni spelade Baldurs Gate hela tiden!

 

[Stareater]

Jag märker att det är många som talar om total minnesförlust, men väldigt få som talar om partiell.

Personligen tycker jag att "rollpersonerna vaknar och minns inte hur de kom till hotellrummet eller varför det ligger ett lik på rummet" är mer spännande än "rollpersonerna vaknar och minns inte vilka de är".

 

[God45]

Jag märker att det är många som talar om total minnesförlust, men väldigt få som talar om partiell.

Personligen tycker jag att "rollpersonerna vaknar och minns inte hur de kom till hotellrummet eller varför det ligger ett lik på rummet" är mer spännande än "rollpersonerna vaknar och minns inte vilka de är".

Det här är väldigt sant.

 

[TobiasEkwall]

Jag märker att det är många som talar om total minnesförlust, men väldigt få som talar om partiell.

Personligen tycker jag att "rollpersonerna vaknar och minns inte hur de kom till hotellrummet eller varför det ligger ett lik på rummet" är mer spännande än "rollpersonerna vaknar och minns inte vilka de är".

Ja det är roligare tycker jag personligen.
Ni har en lucka på 2, 24 eller 190 timmar. Vafan har hänt? Varför är ni här? Och hur löser ni den här skållheta soppan ni är mitt i?

 

[Sömniga Isaac]

Jag märker att det är många som talar om total minnesförlust, men väldigt få som talar om partiell.

Personligen tycker jag att "rollpersonerna vaknar och minns inte hur de kom till hotellrummet eller varför det ligger ett lik på rummet" är mer spännande än "rollpersonerna vaknar och minns inte vilka de är".

Du öppnar dina ögon. I dina händer vilar en trasig flaska och du känner under dina fötter skärvorna av glas. Huvudet värker från en bula som växt fram på din skalle. Du noterar smaken av något metalliskt samt känner doften av något sött som hänger i luften. När blicken åter blivit stadig ser du att flaskan du håller i din hand är blodig och framför dig på golvet ligger en livlös kropp tillhörande din kollega. Vad var det egentligen som hände igår? Dina försök att minnas vad som hänt är fördjäves. Varje gång du försöker slinker skärvorna av vad som hänt längre och längre in i en dunkel dimma. Plötsligt hör du någon knacka på dörren. Vad gör du?

Japp, partiell minnesförlust känns på något sätt mer fantasieggande

 

[JohanL]

Jag köper helt "ni vaknar utan minnen" sedan Swords Against Owlbears kombinerade det med att ni vaknar på det viset i era testtuber med guck och konstiga kroppar och krafter. Eller i The Skeletons - "ni vaknar utan minnen och är skelett".

Free RPG Day 2017 – Swords Against Owlbears/Font of Knowledge flipbook

Download our Free RPG Day 2017 offering - a 13th Age/TimeWatch double adventure! Download the adventure PDF here 13th Age - Swords Against Owlbears Whe

pelgranepress.com

The Skeletons

Years fly by like dead leaves. Everything is darkness. Everything is silence. You stand vigilant before the sarcophagus without thought or breath-such is your compulsion. You do not remember your name and still you watch. The flesh has fallen off your bones and still you watch. And then one day...

bullypulpitgames.com

Jag vet inte om det är default-starten i Promethean, men det känns som skandal att inte börja så.

"Ni vaknar utan minnen" < "Ni vaknar utan minnen och är monster".

 

[Genesis]

Mm, ett "Dude, Where's my Car"-rollspel känns som ett rätt skoj upplägg.