Att vakna utan minne: varför inte?

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
637
Ja det är roligare tycker jag personligen.
Ni har en lucka på 2, 24 eller 190 timmar. Vafan har hänt? Varför är ni här? Och hur löser ni den här skållheta soppan ni är mitt i?
Jag (och flera andra, någon här?) spelade ett scenario på Lincon, Legion, som var typ lite Memento-inspirerat och hade en Jenga-mekanik. Under stress och actions drogs bitar ut, och när tornet ramlade fick man en blackout/minnesförlust och det byttes spelare. Jag kom in på slutet och hade bara 10 andra personers maniska anteckningar att gå på. Satt i en backande bil som brann. Grymt kul.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
322
Som tidigare sagts, görs det av rätt anledning kan det bli bra. Är det här en mening och inte en start bara för att SL inte kom på hur gruppen kan hänga ihop.
Jag skriver (extremt långsamt) på ett rollspel med minnesförlust som en central del. Där startar alla som kloner, men något har gått fel. RP vet inte vem de är kloner av eller vad som hänt osv det är deras jobb att ta reda på det samtidigt som resten av världen vill se den döda. Vid olika punkter i äventyret får de slå på tabeller för att "låsa upp" sin bakgrund.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,521
Men om det inte finns ett färdigt svar, om jag istället blir medskapare och får hitta på min rollpersons bakgrund och tillsammans med de andra väva ihop en berättelse och försöka få den logiskt koherent och rimlig, ja då är det ett kul koncept. Ännu bättre, såklart, om vi slopar spelledaren helt och hållet.

Någon som håller med? Nej, såklart inte.
Jooodå! Låter helt normalt för mig.
Edit: och kul! Får jag tillägga.
 
Last edited:

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,300
Det problem jag själv råkat på är att spelare undrar hur deras RPs personlighet är, och tycker det är svårspelat pga att de inte vet om RPn är gladlynt, argsint, etc

Har haft skitkul med spelare som gått igång stenhårt på att utforska sig själva / sin RP. Har även haft spelare som bara skitit i det helt och gått murder hobo och rantat runt lite slumpmässigt.

Spontant kan jag även känna att många spelare är engagerade i sin RP just som medskapare. Det här är just den RP jag skapat, nu vill jag se den i världen. Och det tar man ju ifrån dem. Sen är det inte alltid spelare är så engagerade i spelvärlden eller SLs twists / etc, de är mer ute för att bara köra. Murderhobo-gruppen var helt klart full med såna. Det ska oxå sägas att det inte är alltid som SLs twists är riktigt så spännande för alla som SL kan tro heller.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Jag tycker inte heller att det är fel, men förutsatt att det inte finns ett svar som spelledaren har hittat på. Om spelledaren har bestämt vad som har hänt, vem min rollperson är, då har jag liksom inget kvar att hitta på. Jag har liksom inga riktiga verktyg och inget att göra än att försöka ta reda på vad spelledaren har skrivit på sitt papper. Det låter extremt tråkigt.

Men om det inte finns ett färdigt svar, om jag istället blir medskapare och får hitta på min rollpersons bakgrund och tillsammans med de andra väva ihop en berättelse och försöka få den logiskt koherent och rimlig, ja då är det ett kul koncept. Ännu bättre, såklart, om vi slopar spelledaren helt och hållet.

Någon som håller med? Nej, såklart inte. Men jag fortsätter att skriva mina förutsägbara åsikter, som en outtröttlig opposition i en demokratisk enpartistat.
Jag har spelat det minst tre gånger som jag minns och det är väl kul som utmaning men tycker å andra sidan att minnesförlust tillför väldigt lite och gör den rollen väldigt passiv. Kanske ett upplägg där ingen spelar den minnesförlustade utan bara omgivningen. Det skulle vara kul att testa ett spel där vi inte hör huvudrollens röst eller tankar, bara svaren på dens frågor/påståenden/handlingar
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Jag har spelat det minst tre gånger som jag minns och det är väl kul som utmaning men tycker å andra sidan att minnesförlust tillför väldigt lite och gör den rollen väldigt passiv. Kanske ett upplägg där ingen spelar den minnesförlustade utan bara omgivningen. Det skulle vara kul att testa ett spel där vi inte hör huvudrollens röst eller tankar, bara svaren på dens frågor/påståenden/handlingar
Mm, det är en bra poäng. Det är svårt att genom beskrivningen av rollpersonens ord och handlingar etablera saker om hens bakgrund, eftersom rollpersonen inte själv känner till det. Men man kan ju göra det genom flashbacks. Att rollpersonen plötsligt minns något, som spelaren själv får hitta på. Det är ju lite så InterZone funkar, om jag fattat det rätt.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
De flesta gånger jag spelat rollisar utan minne har det vart dåligt. Det har vart dåligt för att det inte finns något att spela på ”du vet bara hur du ser ut” eller för att det egentligen inte har något med äventyret att göra och man lika gärna hade kunnat inte tappat minnet.
Det är också sällan spännande att ta reda på ”vem man är” i mer än kanske en scen eller två.

Att bara glömt senaste dygnet, eller för den delen ha fått läsa rollpersonen - men två veckor innan spel och bara som hastigast känns roligare. Eller att spelaren vet vad som har hänt men rollpersonen har minnesförlust och man själv kan välja hur den ter sig.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Jag tycker inte att minnesförlust är fel på nåt sätt. Jag har använt det i ett äventyr, har planer för att använda det i flera kampanjer/äventyr och spelat ett äventyr med den premissen.

Som spelare gillar jag att utforska världen och försöka hitta en plats i den, kanske försöka hitta min identitet beroende på vad som pågår i världen runt rollpersonen.

Som spelledare i första fallet så använde jag minnesförlusten som del av en ramberättelse, där spelarna sedan fick flashbacks till 3 tidigare tider som de sen spelade genom för att pussla ihop hur saker hänger ihop. I en användning av detta så var deras sinnen i fel kroppar, och det var rollpersoner som de haft länge så jag började inte med det. I det andra fallet så började de så, utan sinnesförvirringen.

Mina spelare kan försöka låta bli att läsa resten av mitt inlägg.

Jag har tre idéer just nu som bygger på minnesförlust. Den första är som del av en kampanj där rollpersonerna är odödliga och som grupp vaknat upp med minnesförlust tillsammans. Bara en av dem har på hundratals år lyckats få tillbaks minnet och vet att de är i denna värld för att förbereda den för erövring av en annan, döende värld. Så de kan ha hittat en plats för sig själva, men aldrig någon ledtråd till sitt förflutna. Jag tror idén kommer från en blandning av jrpg:erna Tales of Xillia och Lost Oddyssey. Kampanjen kommer handla om att få tillbaks minnena, inse vad deras mål var, och sen välja vad de vill göra åt situationen.

I den andra så vaknar de upp i världen Novomar som jag skrivit lite om i Yuletomten's Guide, så en fantasyvärld utan standardvarelser, jordiska djur, växter etc. Jag har inte bestämt mig om rp är från en annan fantasyvärld, från vår värld, från framtiden eller vad.

I den tredje så är de människor från jorden, troligen vår tid, som vaknar upp i ett undersökningsrum i ett tullkontor i en rymdstation där man inte har nån aning om vad människor är för något. Det finns massvis med andra arter, massvis med befolkade planeter, eventuellt flera galaxer med portaler mellan. Om det fokuserar på rollpersonernas bakgrund beror på spelarna, men det initiala fokuset är att bygga upp en existens från inget, så de får välja vad de vill jobba med, skaffa nya kontakter och vänner. Så nästan helt spelarstyrt i vart kampanjen ska ta vägen.

En idé som jag inte kopplat till nån äventyrsidé än är att spelarna har helt blanka formulär, och antingen x antal poäng att sätta ut allt eftersom när de vill definiera nåt, eller strunta i poäng och bara låta dem styra vilka deras rollpersoner är utan begränsningar. Eventuellt blir detta en del av den tredje idén ovan.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag vill fortfarande göra något av mitt sedan länge insomnade spel Scriptura, där en del av grundplotten för spelets Kampanj är att rollpersonerna vaknar upp med minnesförlust och steg för steg får tillbaka minnen – men på något sätt verkar de ha kontroll över de minnen de får tillbaka, och kan styra liksom retroaktivt. men bara en gång; när ett minne satt sig så sitter det. Det här beror på att de inte är minnen – rollpersonerna är multidimensionella "änglar" som föll i Det Stora Kriget, som rör sig i tid såväl som rum. När de föll på den tid och plats de gjorde, blev de människor – och deras historia skapades, och skapas, retroaktivt. De skapades nyss, kompletta med historia – de har alltid varit där.

Jag måste dock få något slags idé om hur det här kan göras på ett bra sätt, strukturerat och med inneboende logik men helt utan spenderandet av metapoäng eller tärningsslag, innan jag bgger vidare på det igen
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,752
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Den kampanj jag spelleder nu började med att rollpersonerna vaknar upp på sjukhus. De känner inte varandra men får veta att de alla upphittades medvetslösa på samma plats dagen innan. Det går också upp för dem att ett år passerat sedan deras senaste minne.

Så spelarna fick göra sina egna rollpersoner, och minnesförlusten omfattade bara det senaste året. De första spelpassen handlade om att försöka förstå vad som hänt, vad de blivit utsatta för och vad de haft för sig tillsammans under den tid som de inte kommer ihåg.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Det var nära att jag hade med minnesförlust i en Star Trek kampanj som spelledare. Nu kom det aldrig till spel, eftersom spelargruppen kollapsade mellan framrullande och kampanjstart (två av spelarna var ett par som gjorde slut, och de andra två var kompisar till dem).

Hur som helst så hade en rollperson total minnesförlust, men det var något som låg långt tillbaka i tiden. Så spelaren visste under vilka omständigheter rollpersonen hittats, några återkommande drömmar/mardrömmar som kunde vara relaterade, och sedan gavs det ledtrådar under karaktärsskapandet. Så om spelaren lade bakgrundspoäng på något rollpersonen redan visste så fick spelaren reda på att det var något de redan kunde. Spelmekaniskt hanterades det genom att spelaren hade lite mindre bakgrundspoäng, men att "återköpa en förlorad färdighet" var billigare.

Så, lite mer "Long Kiss Goodnight" än "Dark Matter".
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Den kampanj jag spelleder nu började med att rollpersonerna vaknar upp på sjukhus. De känner inte varandra men får veta att de alla upphittades medvetslösa på samma plats dagen innan. Det går också upp för dem att ett år passerat sedan deras senaste minne.

Så spelarna fick göra sina egna rollpersoner, och minnesförlusten omfattade bara det senaste året. De första spelpassen handlade om att försöka förstå vad som hänt, vad de blivit utsatta för och vad de haft för sig tillsammans under den tid som de inte kommer ihåg.
Hemmasnickrat?
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,752
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Hemmasnickrat?
Ja. "Hidden Masters" är ett av de kampanjupplägg som finns med i Mysterium, det Unknown Armies-hack som jag pysslat med. Ockulta konspirationer och utomvärldsliga makter i samtida Los Angeles. RP har nu fått ett hyffsat grepp om vad som hänt och vilka som är skyldiga och försöker hantera den situation de vaknat upp till.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,458
Location
Göteborg, Lindome
Jag spelade med i ett Mutant-scenario på GothCon någon gång, där vi vaknade upp i någon hemlig bas under vattnet och allihop var kloner av Keanu Reeves baserade på hans olika filmroller (fast det sas inte rakt ut). Jag vill minnas att jag insåg att jag var Johnny Mnemonic. Funkade väl så där...
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Jag spelade med i ett Mutant-scenario på GothCon någon gång, där vi vaknade upp i någon hemlig bas under vattnet och allihop var kloner av Keanu Reeves baserade på hans olika filmroller (fast det sas inte rakt ut). Jag vill minnas att jag insåg att jag var Johnny Mnemonic. Funkade väl så där...
...och då blev jag genast nyfiken på när det kan ha varit och om det är ett scenario jag kan lyckas gräva fram till Alexandria :)
 
Top