+1 Här ser jag det intressanta med att bli avbruten. Det är nog mer inställningen. I mitt fall så skjuter man hej vilt för att man anar fara. I ditt fall så bidrar spelaren med något till fiktionen (att hon tror att det är en bläckfisk) vilket iaf är en turn on för mig.
Nekromanti Avbruten som spelledare
- Thread starter Niklas73
- Start date
Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,249
Jag håller med typ det mesta som skrivits här. Att beskriva förlopp där rollpersonerna kan agera och tycka att det är ett problem att de agerar är dåligt spelledande. Ärligt talat, man ska vara en överjävlia bra berättare och ha en sjukt bra historia att berätta om spelarna ska få ut något av att sitta och lyssna på scriptade förlopp. Min rollspelserfarenhet säger mig att spelare som duktigt sitter och lyssnar på SLs scriptade förlopp inte gör det för att de tycker att det är så awesome och kul utan för att de är artiga och/eller för att det sociala kontraktet säger att "När SL berättar vad som händer så lyssnar man".
För lets face it, det är sjukt tråkigt att inte känna sig som en aktör när man spelar rollspel.
För lets face it, det är sjukt tråkigt att inte känna sig som en aktör när man spelar rollspel.
Hela min spelstil går ut på att avbryta både spelare och spelledare, det är en del av vårt flow. Klart som fan att spelarna får sula(kasta) stenar, svärd, dynamitgubbar. på ondingar som står och glor ner i vatten och har tragiska ögonblick för sig själva.
Många svar
...och lite varierande. Nu har jag aldrig blivit beskylld för att avbryta spelare vilket den här tråden uppenbarligen fått en del att tro. Det var en ren reflektion (där jag kanske föreslog något som inte var så bra) över en situation som fick många intressanta svar. Tack! Jag sällar mig till de som avbryter spelledare (och även spelledare som avbryter spelare?) men samtidigt gillar jag Urverks tips framförallt spara platsen-förslaget. Sen gillade jag w176 exempel bara för att det färgade karaktären som gjorde det och inte bara "Jag hugger i vattnet".
...och lite varierande. Nu har jag aldrig blivit beskylld för att avbryta spelare vilket den här tråden uppenbarligen fått en del att tro. Det var en ren reflektion (där jag kanske föreslog något som inte var så bra) över en situation som fick många intressanta svar. Tack! Jag sällar mig till de som avbryter spelledare (och även spelledare som avbryter spelare?) men samtidigt gillar jag Urverks tips framförallt spara platsen-förslaget. Sen gillade jag w176 exempel bara för att det färgade karaktären som gjorde det och inte bara "Jag hugger i vattnet".
Visst anser jag att mina spelare ska få avbryta mig om de anser att det är relevant men utifrån exemplet du ger tolkar jag det som att ni befinner er i en actionsituation och att skurken väljer att göra det han gör "på sitt initiativ" (vet förståss inte hur ni spelar men jag kan anta att det finns någon form av turordning i en actionsituation). Om det skurken gör tar en massa tid och bygger på att spelarna bara står och stirrar så visst, avbryt så mycket ni vill, men i detta fall är det IMO omotiverat med ett avbrott och spelaren bör "vänta på sin tur" med att agera.Niklas73 said:
Jag upplever inte att jag och mina spelare har en spelstil där vi ofta avbryter varandra och jag har därmed ingen större erfarenhet av detta, fungerar det alltså bra? Finns det en risk att målande beskrivningar uteblir till förmån för att prata kort och koncist så att man inte "hinner" bli avbruten?
anth
Vetefan
Re: Många svar
Dessutom finns ett effektivt sätt att få alltför skjutglada spelare att lugna ner sig:
- När ni öppnar dörren ser ni den ondskefulle diktatorn sitta vid sitt skrivbord och hånle mot...
- Jag bränner av hela magasinet i min AK-47a mot diktatorn.
- Kulorna träffar det skottsäkra glaset framför skrivbordet, samtidigt öppnar diktatorns tolv man starka livakt eld mot er.
- Men, de sa du ju inget om?
- Jag hann inte...
Nja, det vi reagerade på var det motsatta - när spelare INTE får avbryta spelledaren.Niklas73 said:
Dessutom finns ett effektivt sätt att få alltför skjutglada spelare att lugna ner sig:
- När ni öppnar dörren ser ni den ondskefulle diktatorn sitta vid sitt skrivbord och hånle mot...
- Jag bränner av hela magasinet i min AK-47a mot diktatorn.
- Kulorna träffar det skottsäkra glaset framför skrivbordet, samtidigt öppnar diktatorns tolv man starka livakt eld mot er.
- Men, de sa du ju inget om?
- Jag hann inte...
...och hur jag skulle hantera det:
Mina spelare får gärna droppa one liners och göra kosmetiska handlingar under strid som läggs "utanför" regelsystemet (tar inte upp handlingar, medför minus på slag, etc), jag uppmuntrar det och tror att de tycker att det är en bra gjej, men då vill jag ha rätten att göra detsamma. Känner spelarna att spelet blir orealistiskt/tråkigt av sådant så tar jag givetvis bort det men om jag förväntas vara tyst när de beskriver hur slängkappor fladdrar och klipska förolämpningar flödar från deras håll bör de kunna respektera detsamma från skurken (och vara säkra i kunskapen att det är just kosmetiskt och inte en hotande handling som sker de gånger de inte kan reagera). Föreslagen lösning: Socialt kontrakt.
Mina spelare får gärna droppa one liners och göra kosmetiska handlingar under strid som läggs "utanför" regelsystemet (tar inte upp handlingar, medför minus på slag, etc), jag uppmuntrar det och tror att de tycker att det är en bra gjej, men då vill jag ha rätten att göra detsamma. Känner spelarna att spelet blir orealistiskt/tråkigt av sådant så tar jag givetvis bort det men om jag förväntas vara tyst när de beskriver hur slängkappor fladdrar och klipska förolämpningar flödar från deras håll bör de kunna respektera detsamma från skurken (och vara säkra i kunskapen att det är just kosmetiskt och inte en hotande handling som sker de gånger de inte kan reagera). Föreslagen lösning: Socialt kontrakt.
Re: Många svar
Det fungerar säkert men är det rättvist? Om dessa inbrott och reaktioner upplevs som ett problem som trots diskussioner i gruppen kvarstår kanske ett "straff" kan vara relevant men annars skulle iaf mina spelare blir irriterade på ett sådant tillvägagångssätt. Jag vet själv att jag reagerar mycket negativt om någon straffar mitt betéende i hopp om att ändra det utan att första ha diskuterat saken med mig och jag skulle nog ha svårt att itne tappa fokus på spelet om det var en så tydlig pik mot mitt sätt att spela.anth said:Nja, det vi reagerade på var det motsatta - när spelare INTE får avbryta spelledaren.Niklas73 said:
Dessutom finns ett effektivt sätt att få alltför skjutglada spelare att lugna ner sig:
- När ni öppnar dörren ser ni den ondskefulle diktatorn sitta vid sitt skrivbord och hånle mot...
- Jag bränner av hela magasinet i min AK-47a mot diktatorn.
- Kulorna träffar det skottsäkra glaset framför skrivbordet, samtidigt öppnar diktatorns tolv man starka livakt eld mot er.
- Men, de sa du ju inget om?
- Jag hann inte...
I konflikt får spelarna avbryta och bryta in hur de vill det stödjer systemet (mitt system). Det är snarare utanför konflikt jag funderar lite kring det här även om mitt system stödjer (och främjar) plötslig utfall från SL såväl som spelare.
anth
Vetefan
Re: Många svar
I övrigt tycker jag att det är bra med konventioner vid spelbordet.
Ex: Jag ger en rumsbeskrivning och avslutar med "vad gör ni?", vilket blir signalen för att NU får spelarna handla.
Gör inte spelarna något speciellt (kanske bara pratar internt med varandra) brukar jag inflika "nu har det gått en minut" och en konstpaus för att se om någon spelare protesterar.
Generellt har jag inte haft några problem med att spelare avbryter mig - och ja, jag HAR haft spelare som varit VÄLDIGT snabba; men de lär sig snabbt att de får agera när jag säger "vad gör ni".
I ärlighetens namn skulle jag nog låta spelaren få ändra sin handling - EFTER att denne har fått svettas en stund (det är straff nog).Elmrig said:
I övrigt tycker jag att det är bra med konventioner vid spelbordet.
Ex: Jag ger en rumsbeskrivning och avslutar med "vad gör ni?", vilket blir signalen för att NU får spelarna handla.
Gör inte spelarna något speciellt (kanske bara pratar internt med varandra) brukar jag inflika "nu har det gått en minut" och en konstpaus för att se om någon spelare protesterar.
Generellt har jag inte haft några problem med att spelare avbryter mig - och ja, jag HAR haft spelare som varit VÄLDIGT snabba; men de lär sig snabbt att de får agera när jag säger "vad gör ni".
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Re: Många svar
Om jag som spelare avbryter en beskrivning med "jag rusar in och klyver jäveln" så markerar jag ju att min rollperson agerar hastigt och ogenomtänkt. Om det visar sig stå 12 andra personer i rummet var rollpersonen inte intresserad av just då.
Vad hindrar spelledaren från att fortsätta sin beskrivning efter detta?
^^ Thisanth said:Nja, det vi reagerade på var det motsatta - när spelare INTE får avbryta spelledaren.Niklas73 said:
Dessutom finns ett effektivt sätt att få alltför skjutglada spelare att lugna ner sig:
- När ni öppnar dörren ser ni den ondskefulle diktatorn sitta vid sitt skrivbord och hånle mot...
- Jag bränner av hela magasinet i min AK-47a mot diktatorn.
- Kulorna träffar det skottsäkra glaset framför skrivbordet, samtidigt öppnar diktatorns tolv man starka livakt eld mot er.
- Men, de sa du ju inget om?
- Jag hann inte...
Om jag som spelare avbryter en beskrivning med "jag rusar in och klyver jäveln" så markerar jag ju att min rollperson agerar hastigt och ogenomtänkt. Om det visar sig stå 12 andra personer i rummet var rollpersonen inte intresserad av just då.
Vad hindrar spelledaren från att fortsätta sin beskrivning efter detta?
Det jag upplever som förstörande är när en spelare hoppar in i en annan spelares spotlight. Igår när vi spelade ToC var det en spelare som drog skämt när en annan spelare upplevde en otäck scen. Jag hyschade flera gånger, men samtidigt vill ju inte jag vara buzzkiller, jag var ju inte ens SL.
Som SL så brukar jag inte uppleva att jag blir avbruten på just det sättet, utan snarare att spelare kan ställa frågor för att förstå bättre om det är en områdesbeskrivning t.ex. Och det är ju okay.
Som SL så brukar jag inte uppleva att jag blir avbruten på just det sättet, utan snarare att spelare kan ställa frågor för att förstå bättre om det är en områdesbeskrivning t.ex. Och det är ju okay.
Mer funderingar kring att bli avbruten...
Nu då jag läser igenom tråden ser jag att vi talar om 2 saker.
Min tanke var ursprungligen att spelledaren beskriver en miljö. Igår funderade jag ut en bar dit spelarna kom in och hade en hel del fantasifulla karaktärer som befolkade baren. Karaktärer jag definitvti skulle velat beskriva klart. Allt för att få en stämning. Dessutom vill jag att spelarna ska få en full överblick av miljön.
Däremot kan det finnas rp som är hetlevrade, som inte tar in hela miljön och vill avbryta med en handling. Det kan stoppas av en spelare som vill ta in hela miljön.
Genom att spelledaren placerar 1T20 mitt på bordet illustrerar han att han har micen. En spelare KAN inteagera men genom att T20 ligger där innebär det att det är en scen som kräver beskrivning av olika skäl och som INTE kommer leda till att något hemskt kommer hända innan scenen är färdigbeskriven, vilket verkar ha varit diskussionen i detta inlägg. Då SL tar bort T20 är det fritt fram att agera.
Jag är ute efter att få spelarna att få en känsla för baren, gläntan, borggården och vill förmedla den. Inte för att överraska dem utan för att beskrivningen innehåller sådant de senare kan agera på: Vem var kvinnan i hörnet, soldaterna vid bordet, droiden som just kom in.
Jag har svårt att se problemet med en miljöbeskrivning av den här typen. Att avbryta en spelledare i detta borde bara vara pga att en karaktär inte tar in hela miljöer utan agerar hej vilt?
Det här handlar inte om att pacera RP i skiten genom en monolog. Det handlar om att få ge beskrivningar att agera på då det INTE brinner i knutarna. En T20 på bordet illustrerar detta. En utebliven T20 på bordet indikerar att vad som helst kan hända och spelarna kan hoppa in när som helst.
Nu då jag läser igenom tråden ser jag att vi talar om 2 saker.
Min tanke var ursprungligen att spelledaren beskriver en miljö. Igår funderade jag ut en bar dit spelarna kom in och hade en hel del fantasifulla karaktärer som befolkade baren. Karaktärer jag definitvti skulle velat beskriva klart. Allt för att få en stämning. Dessutom vill jag att spelarna ska få en full överblick av miljön.
Däremot kan det finnas rp som är hetlevrade, som inte tar in hela miljön och vill avbryta med en handling. Det kan stoppas av en spelare som vill ta in hela miljön.
Genom att spelledaren placerar 1T20 mitt på bordet illustrerar han att han har micen. En spelare KAN inteagera men genom att T20 ligger där innebär det att det är en scen som kräver beskrivning av olika skäl och som INTE kommer leda till att något hemskt kommer hända innan scenen är färdigbeskriven, vilket verkar ha varit diskussionen i detta inlägg. Då SL tar bort T20 är det fritt fram att agera.
Jag är ute efter att få spelarna att få en känsla för baren, gläntan, borggården och vill förmedla den. Inte för att överraska dem utan för att beskrivningen innehåller sådant de senare kan agera på: Vem var kvinnan i hörnet, soldaterna vid bordet, droiden som just kom in.
Jag har svårt att se problemet med en miljöbeskrivning av den här typen. Att avbryta en spelledare i detta borde bara vara pga att en karaktär inte tar in hela miljöer utan agerar hej vilt?
Det här handlar inte om att pacera RP i skiten genom en monolog. Det handlar om att få ge beskrivningar att agera på då det INTE brinner i knutarna. En T20 på bordet illustrerar detta. En utebliven T20 på bordet indikerar att vad som helst kan hända och spelarna kan hoppa in när som helst.
Re: Mer funderingar kring att bli avbruten...
Om T20:an symboliserar vad du som SL skulle kunna säga innan "Jag skulle vilja ge er en miljöbeskrivning av vad ni ser" så är det en bra grej (även om jag tycker att T20:an är lite onödig, men det hör inte hit). Det viktiga i de miljöbeskrivningarna blir då att inte beskriva någonting i rörelse, för om något/någon är i rörelse som på något sätt hotar rollpersonerna kommer de ju handla efter att skaffa sig de där fördelarna.
Ett (enligt mig) bättre förslag är då att börja beskriva de orörliga delarna för att sedan beskriva det som hotar rollpersonerna. Det här har många likheter med vad Han tog upp om att inte ge spelarna en plats eller riktning förrän de förväntas agera, men jag tycker att det skiljer sig tillräckligt mycket för att vara värt att ta upp
Men det vet ju inte spelarna förrän monologen är avslutad. Om spelarna är vana vid att spelledaren kommer på konflikter och hinder åt dem så kommer de göra allt som står i deras makt för att skaffa sig fördelar för en stundande konflikt.
Om T20:an symboliserar vad du som SL skulle kunna säga innan "Jag skulle vilja ge er en miljöbeskrivning av vad ni ser" så är det en bra grej (även om jag tycker att T20:an är lite onödig, men det hör inte hit). Det viktiga i de miljöbeskrivningarna blir då att inte beskriva någonting i rörelse, för om något/någon är i rörelse som på något sätt hotar rollpersonerna kommer de ju handla efter att skaffa sig de där fördelarna.
Ett (enligt mig) bättre förslag är då att börja beskriva de orörliga delarna för att sedan beskriva det som hotar rollpersonerna. Det här har många likheter med vad Han tog upp om att inte ge spelarna en plats eller riktning förrän de förväntas agera, men jag tycker att det skiljer sig tillräckligt mycket för att vara värt att ta upp
Diskutera med spelaren - Vad är det som gör att karaktären agerar så här? Varför vill han anfalla droiden som precis kom in på värdshuset? Den här frågan kan du ju ställa direkt när det inträffar, men du kan också diskutera det efter spelpasset.
Re: Mer funderingar kring att bli avbruten...
1) Om man lyssnar på högläsning ur en bra bok är det intressant att höra en lång och detaljerad miljöbeskrivning. När man spelar rollspel, och vill låta sin rollperson agera, är det inte det.
2) Du lämnar inget utrymme åt spelarna att själva upptäcka saker. Jämför: "Ni kommer in i på skurkens kontor som domineras av ett stort skrivbord. I ett lönnfack i den översta skrivbordslådan ligger dokumenten som visar att ni är oskyldiga till mordet på biskopen." Att dokumenten ligger i ett lönnfack i översta skrivbordslådan är något som spelarna vill upptäcka själva genom att söka igenom rummet. När jag kommer in på en bar räcker det att spelledaren säger att jag kommer in på en bar som är full med folk. Möjligen kan han följa upp med en kort beskrivning av något som jag inte kan undgå att se. När jag sedan börjar gå runt och kolla vilka som är där, eller börjar leta efter någon specifik typ av person, då är det dags att plocka fram beskrivningarna av de fantasifulla karaktärerna -- för då har jag visat att jag vill höra den beskrivningen.
/tobias
Jag kan komma på två argument mot att göra såhär:
1) Om man lyssnar på högläsning ur en bra bok är det intressant att höra en lång och detaljerad miljöbeskrivning. När man spelar rollspel, och vill låta sin rollperson agera, är det inte det.
2) Du lämnar inget utrymme åt spelarna att själva upptäcka saker. Jämför: "Ni kommer in i på skurkens kontor som domineras av ett stort skrivbord. I ett lönnfack i den översta skrivbordslådan ligger dokumenten som visar att ni är oskyldiga till mordet på biskopen." Att dokumenten ligger i ett lönnfack i översta skrivbordslådan är något som spelarna vill upptäcka själva genom att söka igenom rummet. När jag kommer in på en bar räcker det att spelledaren säger att jag kommer in på en bar som är full med folk. Möjligen kan han följa upp med en kort beskrivning av något som jag inte kan undgå att se. När jag sedan börjar gå runt och kolla vilka som är där, eller börjar leta efter någon specifik typ av person, då är det dags att plocka fram beskrivningarna av de fantasifulla karaktärerna -- för då har jag visat att jag vill höra den beskrivningen.
/tobias
Re: Mer funderingar kring att bli avbruten...
I spel: Att använda rösten tar mycket längre tid än att använda ögonen men om det är tydligt för spelarna att "tiden står stilla" när du talar bör det inte vara ett problem. Samtidigt blir det svårare att kommunicera en stämning när skeenden går bort ur beskrivningen men det kommer in senare när spelarna börjar handla och undersöka specifika fenomen (att servitrisen är på väg fram till den smala gubben med en talrik korvar är inget man kan utläsa av den första ögonblicksbilden, bara att det finns en servitris med korvar och en tunn gubbe).
Dina spelare är nu säkra, inget kan hota dem när tiden står still, och förhoppningsvis litar de på att du inte lurar dem på den punkten.
När man kommer in i ett nytt rum (IRL snackar vi nu) tar ögat in en sjuhelsikes massa intryck och vi får överblicken snabbare än någon (de flesta) kan hinna agera. jag tror att det som Mukwa pratar om här är centralt; att inte beskriva skeenden utan bara en (ett?) snapshot.Mukwa said:
I spel: Att använda rösten tar mycket längre tid än att använda ögonen men om det är tydligt för spelarna att "tiden står stilla" när du talar bör det inte vara ett problem. Samtidigt blir det svårare att kommunicera en stämning när skeenden går bort ur beskrivningen men det kommer in senare när spelarna börjar handla och undersöka specifika fenomen (att servitrisen är på väg fram till den smala gubben med en talrik korvar är inget man kan utläsa av den första ögonblicksbilden, bara att det finns en servitris med korvar och en tunn gubbe).
Dina spelare är nu säkra, inget kan hota dem när tiden står still, och förhoppningsvis litar de på att du inte lurar dem på den punkten.