Nekromanti Avslöja dina halvglömda settingidéer

[Marukusu]

Jag drabbas av settingmaker-sjukan så fort jag upplever något jag gillar oavsett det är en film, serie, bok eller något helt slumpartat som jag kommer över (något jag läser på wikipedia eller en scen i ett spel jag spelar).

Just nu har jag filat lite smått på en postapokalyptiskt värld med en twist: dinosaurier. Då jag är en obotlig Jurassic Park-fanboy så funderar jag på att rippa en del plotelement rakt av, såsom InGen och, duh, Jurassic Park.

What if Isla Nublar-incidenten aldrig ägde rum och Jurassic Park verkligen lanserades som en ny temapark? InGen och John Hammond skulle tjäna miljarders miljarder och kunna öppna upp nya parker i Europa och Asien.
Allt går väl tills det visar sig att de genetiskt framavlade djuren visar sig bära på ett extremt dödligt luftburet rabies (eller annan cool, föröande sjukdom) som gör ungefär 80-90% av alla människor på jorden helt rabiata på väldigt kort tid (de som överlever är antingen medfött immuna på något vis eller helt enkelt såpass rika att de har råd med vaccin). Dinosaurierna rymmer och blir - igen - den dominerande arten på jorden.

Rollpersonerna är överlevande människor i det som en gång var Polen/Ukraina/Ryssland/Kaukasien ca 20 år efter katastrofen som drar runt i en gammal pansarterrängbil och måste fatja mot udda men intelligenta djur såsom Therizinosaurus, Carnotaurus och Ceratosaurus - utöver horder av helt sinnessjuka människor, grupper av kanske inte lika sinnessjuka men helt hänsynslösa krigsherrar med posse samt ett sönderfuckat klimat.

Vilket regelsystem har jag inte riktigt tänkt igenom men det lutar åt antingen GURPS eller Neotech. Framtiden får avgöra om det blir något reellt äventyrande av det hela eller om projektet stannar kvar i min hjärna.

 

[Storuggla]

"Bah, Göring var ju lungt den skönaste liraren i NSDAP. "

Canaris var aldrig med i NSDAP, men om han varit det hade han tagit kakan lätt. Talar flytande spanska, polare med Franco (övertalar Franco att inte gå med i kriget på tysklands sida), jobbar för att lönnmörda Hitler från och med trettiotalet och räddar judar och polacker undan SS klor, allt medan han stiger högre och högre i graderna och äter frukost och tar ridturer med chefen för SS underrättelseverksamhet, iskallt. Canaris ägde.
Also, han hade tre apor i brons på sitt skrivbord i arbetsrummet.


Storuggla, also, he was navy

 

[Krille]

1989

1989: I oktober 1989 besökte Mikhail Gorbatjov Östtyskland i samband med dess fyrtioårsjubileum som kommunistisk stat i östblocket. Demonstrationerna i samband med besöket visades över hela väst som en framgång för Gorbatjovs nya politik. Hans perestrojka hade slagit väl ut i Östtyskland - lite för väl för vissa gammalkommunister.

Bilden när Mikhail Gorbatjov klev ombord på Aeroflot-planet efter besöket var den sista som över huvud taget togs av honom. Ingen har därefter hört något om hans öde.

Dagen efter meddelade Kreml att kamrat Mikhail Gorbatjov tvingats avgå av hälsoskäl, och att han som efterträdare utsett kamrat marskalk Andrej Kropatjov, en gammalkommunist av den hårda skolan. Kamrat Kropatjov förordade en "kinesisk lösning" på "problemen" i Östtyskland, och att Sovjet skulle ställa upp om Erich Honnecker begärde hjälp med detta. Demonstrationer i Östtyskland och östra delen av Berlin slogs ner hårt och brutalt. Motdemonstrationer på den västra sidan av muren spårade ut när ungdomar klättrade upp på muren och östtysk gränspolis öppnade eld.

Läget blev allt mer spänt när Västs demokratier fördömde Östtysklands tilltag. När sovjetisk trupp skickades in i Östberlin för att konsollidera situationen förstärktes även Västberlins brigad, vilket i sin tur fördömdes av östblocket. Margaret Thatcher intog en hård linje mot öst, påhejad av president Bush som dock var något långsammare och mer återhållsam. De brittiska styrkorna i Västtyskland förstärktes och fick ökad beredskap. Sovjet svarade med att stänga av Berlin och vägra flygtillstånd över Östtyskland.

Detta fick Väst att reagera. Även andra hårda nerslag mot folkuppror/demokratiska rörelser (beroende på vem man lyssnar på) från Sovjets sida fördömdes, och samtliga NATO-länder försatte sina styrkor i högsta beredskap. USA förberedde en massiv konvoj av materiel och inkallade soldater till Europa, då Sovjet förklarade en flottblockad i Atlanten, då man såg uppladdningen som en provokation. Varje fartyg som tog sig förbi en viss linje skulle bordas eller sänkas av sovjetiska marina enheter.

Kvällen den 26e november gav sig de första amerikanska flottstyrkorna förbi linjen, hävdande att sjörätten förklarade internationellt vatten som fritt för alla. Trots sista-minuten-diplomati över heta linjen skjöts de första sjömålsrobotarna iväg. Tredje världskriget hade börjat.

Det första sjöslaget gick någorlunda för väst. Med decimerade flottstyrkor kunde man föra konvojerna i hamn relativt oskadade. Innan trupperna från konvojerna hade hunnit komma i ställning genomförde Sovjet en marin landstigning i norra Västtyskland. Brittiska och holländska enheter gick snabbt till motangrepp, tillsammans med amerikanska marinkårsenheter. De sovjetiska styrkorna pressades tillbaka, då det var uppenbart att landstigningen bara var en skenmanöver. Sovjetiskt pansar rullade över gränsen till Västtyskland i söder. Till en början såg det ut som att man kunde hålla tillbaka floden, men när de första sovjetiska taktiska kärnvapnen exploderade bröt all sammanhållning ihop. Sovjets pansarförband avancerade snabbt under de radioaktiva molnen, och innan NATO kunde enas om en motinsats med kärnvapen stod Röda armén vid Rhens östra bank. Den västtyska regeringen förklarade att man inte hade valts för att atombomba sina egna medborgare, vilket var vad som krävdes för att stoppa Röda armén. Frankrike, Storbrittanien och USA var tveksamma till en strategisk insats, då det skulle leda till ömsesidig garanterad förintelse.

Med åttio procent av Västtyskland i ryska händer kapitulerade den västtyska regeringen den 12 december 1989. Med sovjetiska trupper vid Rhen fanns det inte mycket till motoffensiv som kunde göras. Kriget stannade upp.

Ingen formell vapenvila har avtalats och ingen fred föreligger. Stora delar av västra Europa är ockuperat av sovjetiska styrkor. Nästan varje land i Europa har mobiliserat för krig, och subversiva operationer är en del av vardagen.

 

[Marukusu]

Me gusta mucho.

Jag ser med fördel hur Sveriges regering i ett sånt scenario utsätts för en NATO-uppbackad militärkupp bananrepublikstyle och blir hemvist för militanta samiska och skånska nationalister och sovjetstödda kommunistgerillor.
Ett modernt Sverige som förfallit till u-lands nivå på grund av alltför höga militära satsningar och korruption av rent Östeuropeiska nivåer erbjuder enorma rollspelsmöjligheter...

Skriv och publicera, tack!

 

[Grog]

Re: 1989

Om du publicerar det här har du en säker kund i mig.

Med åttio procent av Västtyskland i ryska händer kapitulerade den västtyska regeringen den 12 december 1989. Med sovjetiska trupper vid Rhen fanns det inte mycket till motoffensiv som kunde göras. Kriget stannade upp.

Du behöver en vettig anledning varför sovjeterna inte bara rullade vidare in i Danmark, Benelux och Frankrike. När de kommit till Köln har ju stridsvagnarna just kommit upp i varv, och de hade ju redan bombat bort de allierade så varför inte fortsätta till kusten innan NATO hinner ta sig samman?

Vad hände i mellanöstern och bortre orienten? Vad säger japsen och alla dingos och kiwis?

 

[Krille]

Re: 1989

Du behöver en vettig anledning varför sovjeterna inte bara rullade vidare in i Danmark, Benelux och Frankrike.

Två skäl: Rhen och logistik.

Rhen är en jobbig flod att landstiga över, och rent generellt är landstigningar något som är toksvårt att genomföra.

Det räddar dock inte Danmark och Nederländerna, men den ryska logistiken kan göra det. Ju längre bort från DDR Röda armén kommer desto hårigare blir logistiken.

När de kommit till Köln har ju stridsvagnarna just kommit upp i varv, och de hade ju redan bombat bort de allierade så varför inte fortsätta till kusten innan NATO hinner ta sig samman?

Jag skulle vilja säga tvärtom - vid Köln börjar den ryska understödsapparaten ha svårt att hålla stridsvagnarna i fält, då inte bara fientlig eld utan även förslitning börjar märkas ordentligt. Så det är där de tappar fart.

Inte heller skulle jag vilja säga att de har bombat bort de allierade - de har bombat bort ett antal viktiga stödjepunkter i Västtyskland, men de stödjepunkterna ligger ju bakom Röda armén numera.

Jag skulle till och med säga att ungefär vid Rhen så har de tillbakaknuffade NATO-enheterna kunnat kraftsamla sig för ett effektivt försvar. Men kan ryssen så fortsätter de till kusten, garanterat. På sina håll har de nog gjort det också, så åtminstonen norra Nederländerna är nog ockuperat.

Dessutom, att fortsätta över Rhen är nog vanskligt. Fransmän är lättstötta när deras egna intressen hotas, de är rätt självständiga och de har kärnvapen. Även om NATO säger "nä" så ska man inte lita på att fransmännen trycker på knappen i alla fall.

Men jag tror mer på att logistikapparaten blir utsträckt och överansträngd och att Rhen är jobbig att landstiga över, än att ryssen fruktar franska kärnvapen.

Vad hände i mellanöstern och bortre orienten? Vad säger japsen och alla dingos och kiwis?

Det händer nog nåt. Jag får sätta mig in i respektive krigsplaner för att se vad som kunde hända.

 

[Mekanurg]

Re: 1989

Det räddar dock inte Danmark och Nederländerna, men den ryska logistiken kan göra det. Ju längre bort från DDR Röda armén kommer desto hårigare blir logistiken.

Jylland är helt försvarslöst vid ordentliga angrepp söderifrån, det visar erfarenheterna från 1864 och 1940. Däremot, om WP har satsat sina sovjetisk-polska landstigningsresurser på en attack mot västtyska östersjökusten, så blir de danska öarna lättare att försvarare. Men Danmark åker nog dit förr eller senare.

I Nordnorge bör ryssarna klara att erövra Finnmark, men inte mycket mer. Logistiken för ett avancemang mot Narvik är extremt krävande.

Sverige och Finland bör ha hyfsade möjligheter att hålla sig ur krigets inledningsskedet, eftersom de två länderna är sekundära i strategisk betydelse, men resurskrävande att erövra.

Därefter vete tusan dock. När Röda Armén står vid Rhen kan det vara dags för Moskva att ställa politiska ultimata till Stockholm och Helsingfors och plocka fram Rolf Hagel et consortes ur frysboxen.

 

[krank]

Jag har förresten skapat en tråd om det här spelet där jag letar system, om nån missat det:

här.

 

[Marukusu]

Re: 1989 [OT]

"Därefter vete tusan dock. När Röda Armén står vid Rhen kan det vara dags för Moskva att ställa politiska ultimata till Stockholm och Helsingfors och plocka fram Rolf Hagel et consortes ur frysboxen"

Vet inte om en prosovjetisk statskupp/invasion i Sverige skulle vara en särskilt hållbar idé, känner jag det svenska folket rätt så skulle en sådan regering bli enormt impopulär och sluka viktiga resurser från Röda Armén för att hålla sig kvar vid makten. Troligare är väl då som jag ser det att sovjet på rent diplomatisk väg försöker pressa Sverige på att "låna ut" viktigare hamnar och låta sovjetiska trupptransporter gå genom landet.

Men, men - det är ganska grymt OT. And it's only a game.

 

[Arfert]

Re: 1989

Ballt, bortsett från att det inte riktigt stämmer med Röda Arméns planer vid en attack mot Nato. Planen var "Dunkerque inom tre dagar"*. Splittra Nato i 2 halvor, få Frankrike att stå utanför, hindra USA och England möjligheten att föra in reserver via hamnar mot Nordsjön och sedan få Västtyskland att kapitulera (bland annat för att de inte vill att kärnvapen ska användas över västtysk mark, som du påpekat).

De hade sjukt stora pansartrupper uppbackat massivt med artilleri just för den uppgiften. Har själv sett förläggningar för 70.000 pansarsoldater bara åtta mil från Hamburg. Och då såg jag bara en liten del. Ingen större mening att hålla på med marina landstigningar på just det frontavsnittet, man hade nog redan ett styrkeförhållande 5-1 där. Minst.

taktiska kärnvapen är nog snarare nåt Nato bränner av vid ett sovjetiskt genombrott.. ryssarna BEHÖVER inte det. Tvärtom, det skulle bara sänka hastigheten på offensiven. Om de däremot INTE når fram till belgiska kusten på under en vecka (och fått tyskarna att ge upp) har de problem. Då har de fastnat nånstans och har dessutom gett Nato möjlighet till en motoffensiv i flanken. Dessutom kan Natos överlägsenhet i luften då göra sig påmind.

Tveksamt också om Sovjetiska marinen hade vågat sig på och haft kapacitet att genomföra en sån där blockad...

Men va sjutton, det är kontrafaktisk historia, jag ska inte nitpicka.

Hade gärna spelat i den kampanjen!


(*En autentisk skål sovjetiska officerare emellan, enligt säkra källor...)

 

[Arfert]

Re: Me gusta mucho.

oj, det där lät som fantasy.

 

[Arfert]

Re: 1989 [OT]

Du har nog rätt.. sådana påtryckningar kommer nog först efter Sovjet vunnit ett krig på kontinenten, och i lugn och ro kan ta hand om små länder...

..nån slags "finlandisering", med ryska "lån" av baser som du beskriver.. är nog troligare. Första åren i alla fall...

 

[Zykopat]

Eftersom jag är fullständigt inkompetent på att avsluta mina projekt skulle jag antagligen kunna spendera dagen med att rabbla upp mer eller mindre påbörjade och fullständigt oavslutade settingprojekt.
Det orkar jag dock inte så jag nöjer mig med de två idéer jag tycker bäst om och kanske faktiskt gör klart någon gång.

Det första är tidsresespelet med arbetsnamnet Clox där alla rollpersoner innehar en speciell tidsresedräkt och kan hoppa fram och tillbaka i tiden. Det var hyffsat humoristiskt och reglerna (om jag avslutat dem) var enkla.
Ironiskt nog var det samma sak som inspirerade mig mest som drev bort mig från spelet. Jag älskade tanken med att hoppa fritt i tiden, träffa häftiga kulturer och rädda livet på sin polare genom att hoppa tillbaka några minuter och hindra att han blev skjuten.
Speciellt det sista ledde dock till alldeles för tilltrasslade tidsparadoxer och jag kom aldrig på någon tillfredsställande lösning.

Det andra var värld inspirerad av de grekiska myterna (och den grekiska verkligheten) med medelhavslook och massor av gudar. Poängen var att alla karaktärer var gudar och den mest nyskapade karaktär skulle ha förmågor som kunde smiska sönder vilken tjugolevels D&D snubbe som helst. Detta balanseras givetvis genom att motståndarna också är gudar.
Jag gillar fortfarande grundtanken (speciellt striderna skulle bli häftiga. Antingen skicka enorma arméer mot varandra eller ha dueller som näst intill sliter sönder världen) men jag kunde aldrig komma på ett vettigt system som gav så pass fria krafter som jag var ute efter. Jag försökte skapa gudaversionen av Geminis magisystem, typ.

 

[krank]

Det andra var värld inspirerad av de grekiska myterna (och den grekiska verkligheten) med medelhavslook och massor av gudar. Poängen var att alla karaktärer var gudar och den mest nyskapade karaktär skulle ha förmågor som kunde smiska sönder vilken tjugolevels D&D snubbe som helst. Detta balanseras givetvis genom att motståndarna också är gudar.
Jag gillar fortfarande grundtanken (speciellt striderna skulle bli häftiga. Antingen skicka enorma arméer mot varandra eller ha dueller som näst intill sliter sönder världen) men jag kunde aldrig komma på ett vettigt system som gav så pass fria krafter som jag var ute efter. Jag försökte skapa gudaversionen av Geminis magisystem, typ.

Du ska köpa Nobilis. Nyss. Om du lyckas få tag på boken, vill säga. Det är spelet som handlar om just övermäktiga gudarollpersoner, och dess system är sjukt flexibelt vad gäller förmågor etc.

 

[Zykopat]

Jag har för mig att någon tipsade mig om Nobilis när jag höll på med mitt gudaspel och jag kollade upp det men av någon anledning föll reglerna mig inte i smaken. Ärligt talat minns jag inte ens varför, om jag någonsin återupplivar min gudasetting ska jag ta en ny titt på Nobilis.

 

[Svarte Faraonen]

Alternativet är att kolla in Exalted (fantasy med extremt mäktiga rollpersoner) eller Scion (nutid, rollpersonerna är avkommor till gudar och blir i sinom tid gudar själva), båda från White Wolf. Inte exakt vad du letar efter, men innehåller rätt mycket gudamäktiga rollpersonerna. Reglerna skiljer sig också rätt mycket från Nobilis.

 

[Zykopat]

Jag tycker mig minnas att jag kollade upp Exalted men jag tror inte att jag hört talas om Scion förut. Hmm... när jag får lite mer tid kanske jag ska börja fila på den här settingen igen.

 

[Krille]

Re: 1989

Ballt, bortsett från att det inte riktigt stämmer med Röda Arméns planer vid en attack mot Nato. Planen var "Dunkerque inom tre dagar"*. Splittra Nato i 2 halvor, få Frankrike att stå utanför, hindra USA och England möjligheten att föra in reserver via hamnar mot Nordsjön och sedan få Västtyskland att kapitulera (bland annat för att de inte vill att kärnvapen ska användas över västtysk mark, som du påpekat).

Jo, liknande planer har jag också läst om.

Nu är det ju så att ingen krigsmakt tar fram en krigsplan. Man tar fram en hel klase för olika förutsättningar och eventualiteter, och testar dem i krigsspel. Den du nämner ingår i ett antal planer avsedda för förutsättningen att Warzawa-pakten kan uppnå fullständig taktisk och strategisk överraskning.

Den plan jag nämner bygger på ett annat läge med en konfrontation som bygger upp till ett spänt relativt förberett läge, där man genom en avledande manöver och taktiska kärnvapen skapar överraskningen som behövs för en snabb framryckning mot Rhen.

Orsaken till att jag valde just det scenariot var att jag ville ha en möjlighet till förspel före kriget, samt att atombomber är så läbbans dramatiska.

 

[Krille]

Biblioteksvärlden

Biblioteksvärlden (preliminärt namn): En gång i tiden så fanns ett stort imperium. Det var den där sortens imperium där man inte lyckades uppfinna hårddisken, optisk lagring eller annan trevlig platsbesparande teknik, utan det enda sättet att lagra information på var det gamla hederliga sättet: tryckt eller skriven text på papper.

Det här imperiet var stort. Det började med en liten planet i nån avkrok, men sen uppfann någon eterseglaren, och därmed så öppnades vägen till andra världar. Vips var imperiet interplanetärt, sedan interstellärt, och därefter galaxomspännande och man hade börjat titta hungrigt på närliggande stjärnhopar.

Och eftersom imperiet var så petimetrigt så bokfördes allting man gjorde och upptäckte och utforskade med stor noggrannhet, och eftersom man som sagt var inte uppfinnit hårddisken eller optisk lagring så tog det sin plats. Till slut täckte den samlade kunskapen en hel värld i ett kilometertjockt lager.

Sen gjorde imperiet vad imperier brukar göra: det kollapsade. Det finns säkert en sensmoral med det här.

Hur som helst, böcker blir man inte fet av. Näringsvärdet är inte direkt högt, även om fiberinnehållet möjligen kan vara riktigt bra. Diverse saker från biologiska fakulteten - som borde vara stort som Sovjet ungefär - har förstås rymt ut och gömt sig i det halv miljard kubikkilometer stora biblioteket. De som på något sätt lyckats överleva har förskansat sig här och där i läsesalar och hittat på sätt att överleva ändå.

Så här har vi premissen: folk lever i ett gigantiskt bibliotek och gör expeditioner genom korridorer, boklager och läsesalar för att kunna byta förnödenheter med varandra, kanske även kunskaper från helt andra platser i biblioteket. Eterologin som en gång i tiden var imperiets ryggrad och infrastruktur har i stort sett blivit ett mystiskt hantverk. Gillesstrukturer har förstärkts och gjorts mycket uppenbart med hattar - principen är att ju häftigare hatt man har desto högre är ens ställning i gillet. Och endast invigda gillesmedlemmar har kunskapen och därför rätten att ge sig ut på expeditioner till andra samhällen.

...och, well, that's it. På den enklaste nivån är det ett utforskarrollspel, och mycket krut läggs på utforskandet av biblioteket (även gelemässigt krut). Vill man finns det gott om plats för konflikter, intriger och konspirationer mellan och inom gillen och mellan samhällen, men det är faktiskt helt frivilligt.

Rent stämningsmässigt är det här en mysig värld. Det regnar inte jämt (inte alls, om man ska vara petig), det är inte ångest och självmordstankar i tunnelbanan, och klafs och lera och avsaknad av toapapper är helt okänt (toapapper är väl en av de saker som man har minst brist på - du bor liksom granne med ett skattedeklarationsarkiv). Och det har hattar. Och böcker. Och häftig arkitektur. De skisser jag har visar till och med flickor med rävsvans, så det enda som behövs utöver det är väl apor, så att Storuggla blir nöjd.

Lite inspiration

Jag letar fortfarande efter ett bättre namn, för övrigt.

 

[Ram]

Re: Biblioteksvärlden

Vita libris?

Eller varför inte "Vivere libris est"?

Eller "Ex libris"