Nekromanti Avstånd i rymden

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,213
Location
Stockholm
Steven Donaldson har tagit upp en hel del av problemen med rymdstrid i sina S-F böcker (This day all gods die m.m.)
Om inte annat så är det böckerna kalas.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Sensordelen är uppdelad i två segment: aktiv och passiv. Precis som i verkligheten är det lättare att upptäcka skepp som inte tänker på hur de kommunicerar, så om ett motståndarskepp blippar omkring i rymden med sin RADAR eller LIDAR så kommer det att avslöja sig självt på dina passiva sensorer. (Jag låg själv i lumpen som passiv sonaroperatör - kunskaper och erfarenheter jag tänkte använda mig av.)

Om ett skepp däremot håller sig till passiva sensorer, som optiska förstärkare, elektromagnetiska spektografer eller dylikt så blir det mycket svårare att hitta, även om avståndet måste vara mindre för att det självt ska kunna angripa med någon form av precision. (Plus att attacksensorerna är aktiva.) Jämför med moderna ubåtar.

Avstånden blir av den här anledningen enorma, för eftersom hastigheterna som sagt är extrema så måste också de aktiva sensorerna ligga på väldigt låga frekvenser - därför når de också långt, och plockas upp av fiendens passiva sensorer.

Detta skapar en trevlig balansgång, eftersom du självklart vill upptäcka din fiende, men samtidigt minska din egen aktiva sändning för att undgå upptäckt.

Men som du säger så börjar man undra över projektilerna. Där kan man dock också lösa det som i verkliga fartygsstrider: torpederna har målsökning/är trådstyrda. Dessutom går de väldigt fort, vilket ett skepp inte gör när det råder Klart Skepp ombord. Vad gäller andra roliga vapen som plasma- eller fotonkanoner så är dessa endast närstridsvapen eller vapen för små insatsskepp. Framförallt kan de skjuta sönder inkommande projektiler.

För övrigt så tänkte jag testa det hela på ett, för mig, ganska intressant sätt. Tänk dig att ha en SL som bevakar två rum med separata spelgrupper. Varje grupp kontrollerar ett skepp vars mål är att förstöra den andra gruppens skepp. Då får man med andra ord se hur både sensorsystem, skada och så vidare fungerar.

Den som läste mitt tidigare inlägg om Snabba Regler? kommer kanske ihåg hur den mekaniken fungerade. Rymdstrid är nästan precis likadant.

Men istället för att deltagarna har varsitt värde Snabbhet så får den som leder striden ombord ta del av skeppets Snabbhet och sedan dela ut de tärningar han/hon får till respektive övrig spelare. De övriga spelarna har sedan i sin tur hand om varsin kompononent, säg sensorer, motorer, offensiv och defensiv. Självklart kan flera spelare ha hand om samma sak, säg en spelare per kanon/torpedtub eller separata spelare för passiva och aktiva sensorer.

Hur som helst så spelas sedan striden efter nästan helt samma regler som hur jag beskriver vanlig strid i det där andra inlägget.

Men om du säger att du beskriver avstånd och dylikt i ditt projekt, och med så omfattande material - kanske också för rymdstrid - finns det något sätt att kunna ta del av det?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Enligt Oxford American Dictionary...

par-sec /pa'arsek/ n. a unit of stellar distance, equal to about 3.25 light years, the distance at which the mean radius of the earth's orbit subtends an angle of one second of arc.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Duck and cover!

Det är inte så mycket datorerna som är problemet, som sensorerna samt skeppets och vapnets massa och manöverbarhet.
Modern PASSIV utrustning kan upptäcka saker på längre avstånd än du tror (tänker inte säga exakt), så jag lovar att både aktiv och passiv utrustning i morgondagen kan upptäcka projektiler på enorma avstånd.

Sedan är det faktiskt totalt värdelöst att ha en anfallsprojektil som färdas i ljusets hastighet - den kommer nämligen inte kunna veja i takt med att motståndarskeppet rör på sig, så allt du behöver göra, förutsatt att avståndet är minst sagt gigantiskt, är att öka din egen fart. En målsökare hinner, precis som målets dator, inte registrera rörelser innan det är för sent om projektilen går så ämlans fort.

Så mer effektivt hade varit en långsammare projektil med stor sprängkapacitet, "intelligent" målsökare och relativt låg/halvhög hastighet. Vissa moderna torpeder är till exempel långsammare än de skepp de är tänkta att attackera, men samtidigt är de såpass intelligenta att de vet exakt var de ska detonera och när de ska detonera för att göra så mycket skada som möjligt. Detta är teknik som lär vara perfekt X antal år in i framtiden. Särskilt om organisationerna i rymden strider väldigt mycket.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Rymdstrid

Oavsett om det är datorer eller inte med i bilden så är det människor som måste kontrollera datorerna. Låt oss säga att där inte finns någon talande B-skådis AI som förklarar hur du ska göra?

Hastighet och avstånd är två relativa saker, faktiskt. Ju närmare du är desto fortare kommer det vara över - sant - men inte ens moderna skepp av idag går helt sönder efter en enda torped- eller robotträff (självklart beroende på vilket skepp och var den träffar, men som en tumregel).

Och för att framtiden ska ha kommit så mycket längre så måste först rymdstrid utvecklas. Idag har vi absolut ingen teknik för sådan strid, varför jag inbillar mig att de första torpederna knappast kommer avfyras de närmaste hundra åren. Sedan ska utvecklingen börja från ett och komma fram till den teknologiska utveckling vi har idag. Och som vanligt när teknologi utvecklas så använder man erfarenheten från annan, relativt dylik, teknologi för att komma någon vart. Så varför inte sjöslag?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Duck and cover!

"Modern PASSIV utrustning kan upptäcka saker på längre avstånd än du tror (tänker inte säga exakt), så jag lovar att både aktiv och passiv utrustning i morgondagen kan upptäcka projektiler på enorma avstånd."

Ändock har modern PASSIV och AKTIV utrustning problem med att upptäcka saker som inte gör så mycket väsen av sig, till exempel vartenda stealthad farkost. Det finns ett skäl till att man lägger ner sådana ohemula pengar där borta i Amerikat på stealth-teknik.

Och jag törs faktiskt lova att varje krigsfarkost däruppe kommer att vara stealthad, med minimal EM- och IR-strålning, eftersom det är det enda skydd som en farkost kommer att kunna ha utan att en helt ny fysik uppfinns.

"Sedan är det faktiskt totalt värdelöst att ha en anfallsprojektil som färdas i ljusets hastighet - den kommer nämligen inte kunna veja i takt med att motståndarskeppet rör på sig, så allt du behöver göra, förutsatt att avståndet är minst sagt gigantiskt, är att öka din egen fart."

Kruxet är att du inte vet att projektilen är på väg förrän den är framme. Avståndet spelar då föga roll.

Antag: jag skjuter ett kölslungeskott på dig på ett avstånd av... tja, säg en ljusminut (definitionen på en ljusminut: den sträcka som ljuset hinner tillryggalägga på 60 sekunder), det vill säga en åttondel av avståndet mellan solen och Jorden. Farten på projektilen är ca 0,995c. När skottet går sticker två händelsekoner iväg. Den ena är ljuset eller radarpulsen som reflekteras från mig när skottet får, det som gör att du kommer att se att jag beskjuter dig. Den bilden kan du se om sextio sekunder. Vare sig senare eller tidigare, utan om exakt sextio sekunder. Hur lång förvarning tror du att du får?

0,3 sekunder.

Antag nu att avståndet inte är så löjligt stort, så att istället för att beskjuta dig vid Jorden från Venus bana, så beskjuter jag dig från Månen istället. Du har nu 0,0065 sekunders förvarning. Jupp, mindre än en hundradels sekund.

På den tiden ska du hinna uppfatta signalen, tända motorerna och vråla iväg i en undanmanöver som inte är av denna värld.

Antag nu att jag beskjuter dig med... tja, säg en atombombspumpad gammastrålelaser istället. Hur lång förvarning tror du att du får?

Ingen alls. I samma ögonblick som dina makalösa passiva sensorer registrerar strålningspulsen då atombomben detonerar så kommer ett trettiotal gammastrålepulser att skära ditt rymdskepp till fintärnad krögarpytt.

Målsökaren är heller inte så stort problem. Vet du var målet är och hur målet färdas så vet du också var målet kommer att vara när din projektil kommer fram. Du kan nog utgå från att målet inte kommer att svänga sådär hiskligt mycket, eftersom målet trots allt inte har oändligt med energi och alltså inte kan svänga oändligt mycket. Sådana siktningar kan man göra idag - fönstret som Voyager 1 och 2 skulle igenom vid Saturnus, fem år efter skottet(!), var 500 meter brett. Observera, vi talar om en rak linje på ett par ljustimmar och en total färdtid på flera år. Likförbannat lyckades NASA pricka det där fönstret, fem år och sexton jordbaneradier bort med den precisionen. Den precisionen lär inte minska i framtiden - det lär vara en smal sak att träffa fartygschefens högeröra på tio ljussekunders avstånd.

Grejen med ljushastigheten är att signalerna som dina ypperliga passiva sensorer uppfattar sprider sig med exakt den hastigheten. Det innebär att om skottet färdas i ljushastigheten så kommer sensorerna inte att uppfatta att skottet har gått förrän skottet har kommit fram.

Och då är det lite sent att väja.

"Så mer effektivt hade varit en långsammare projektil med stor sprängkapacitet, "intelligent" målsökare och relativt låg/halvhög hastighet."

Med stor sannolikhet inte. Redan idag har vi ypperliga anti-robotsystem som kan skjuta ner inkommande robotar med rätt hög hastighet. Anti-robotsystemen i framtiden lär knappast vara sämre, så en långsam projektil med stor sprängkapacitet är i princip dödsdömd.

En någorlunda vettig kompromiss är en långsam projektil som inte ens kommer i närheten av målet, utan bär en atombombspumpad laser istället. Så fort den kommer lagom nära (dvs så nära att några av laserrören, kanske ett hundratal totalt, borde träffa, men såpass långt bort att fiendens robotförsvarssystem inte är i närheten) så smäller kärnvapnet och hivar iväg ett hundratal gammastrålepulser som förvandlar fienden till krögarpytt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Avstånd i rymdstrid behöver faktiskt inte vara särskilt stora. Betänk hur rymden ser ut: det är en massa ointressant tomrum. Vad finns det av intresse mellan... säg... Solen och Alfa Centauri?

Nånstans ett ljusår ut från Solen finns Oort-molnet. Det finns förmodligen ett motsvarande vid Alfa Centauri. Mellan dessa moln har vi omkring två och ett halvt ljusår ingenting. Från molnen in till det verkligt intressanta så har vi ungefär ett ljusår ingenting till. Sen kommer en klase planeter. Planeterna är sinsemellan separerade av ännu mer ingenting. Det enda som finns som är intressant är planeterna. Allt däremellan (undantaget en och annan sten/komet) är totalt ointressant. Var kommer de strategiska intressena finnas? Självklart i närheten av planeterna.

Kan det däremellan ha något strategiskt intresse? Föga troligt, faktiskt. Det finns en oändlighet med övergångsbanor mellan planet A och planet B, och även om man bara tittar på de mest ekonomiska eller de som når fram inom en viss tid så är det ändå så förbaskat många att om fienden håller på att närma sig planet A från planet B så finns det väldigt få banor som låter dig genskjuta fienden under övergångsbanan. Förmodligen kan du inte ens använda någon av dem. Det är helt enkelt enklare att vänta vid B och ta strid med fienden när han kommer dit. För dit kommer han.

Har man urkelsnabba skepp så är det faktiskt ännu enklare: inte nog med att det gäller att matcha banorna, fienden kan dessutom ändra sin bana i samma stund som han ser att du gasar mot honom. Den enda punkt där ni kommer mötas är fortfarande B, så återigen kan man lika gärna stanna kvar och vänta.

Således, de enorma avstånden behöver faktiskt inte innebära ett problem, eftersom större delen av de enorma avstånden är tomrum som man ändå aldrig kan täcka eller är intresserad av. Avstånd som mäts i megameter (dvs tusentals kilometer) vid ändpunkterna (dvs planeterna) torde faktiskt räcka rätt långt.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Re: Rymdstrid

Oavsett om det är datorer eller inte med i bilden så är det människor som måste kontrollera datorerna. Låt oss säga att där inte finns någon talande B-skådis AI som förklarar hur du ska göra?
Vad ska man med människor till? De är långsamma, känslomässiga och blir så platta och blöta när man svänger häftigt i 0,99c. En riktig AI klarar sig bra själv! (I alla fall om han får ett par rejäla robotdrönare som kan byta ljudkort åt honom och damma av processorlådan. Om man eliminerar människorna slipper man dessutom damma så ofta då man eliminerar en massa dödkött som springer runt och slänger döda hudceller till höger och vänster.) Kort sagt rymdskepp som styrs helt av datorer, utan en människa så långt ögat når.

/tobias
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Duck and cover!

Ändock har modern PASSIV och AKTIV utrustning problem med att upptäcka saker som inte gör så mycket väsen av sig, till exempel vartenda stealthad farkost. Det finns ett skäl till att man lägger ner sådana ohemula pengar där borta i Amerikat på stealth-teknik.
RADAR Stealth innebär skydd mot radiovågor genom att räta vinklar får signalerna att studsa bort i fel riktning från målet och därför inte återvända till dina receptorer. Inte bara USA utan också Sverige experimenterar med sådana saker, bland annat i ett av världens modernaste fartyg - Korvetten Visby. (Notera att det fortfarande experimenteras med, men det finns i alla fall. Planen är att ta fem stycken i bruk innan 2006, såvitt jag minns.)

Akvit SONAR Stealth uppnås oftare med hjälp av särskilda material eller också underliga vinklar. Tyvärr måste en båts skrov se ut på ett visst sätt för att göra båten användbar just som båt, men ubåtar experimenteras det idag med ur stealth synpunkt.

Vad gäller passiv SONAR så finns det ingenting som kan undgå den. Allt ger ifrån sig ljud, oavsett hur minimerat detta ljud är, och med en kombination av förstärkare och erfarenhet kan du få fram sanslöst mycket detaljer om ett fartyg på enormt avstånd utan att själva löpa någon som helst risk för upptäckt.

Passiva sensorer går det inte att skydda sig mot till hundra procent. Alla fartyg ger ifrån sig någon form av strålning, magnetism, värme eller dylikt som går att upptäcka. I rymden färdas som jag förstått det inte ljud, vilket är den bästa formen av passiv mottagning. Så där förlorar ubåts-referenserna egentligen sitt värde, om det inte finns ett annat sätt att skapa passiva sensorer som kan känna av mer vidsträckta saker.

Självklart går det att avslöja ett skepp på eventuella RADAR eller LIDAR signaler det skickar, men om skeppet är medvetet om ett hot så kommer det minimera eller rent av stänga av dessa signaler för att kunna bemöta hotet.

Vad gäller ljushastighet så har jag svårt att tro på konceptet. Det bör i det närmaste vara omöjligt att färdas i ljusets hastighet, och särskilt i den värld jag tänkt mig där majoriteten av den teknik man har härstammar från förgångna tider och saknar egentlig expertis. Dessutom - om både du och torpeden färdas i ljusets hastighet så kommer ni ju faktiskt aldrig kollidera, eftersom minsta lilla gir förstör plottandet som målsökaren gör. Detta går nog att dryfta i all oändlighet, däremot, eftersom det finns en busslast faktorer som kan inverka, men överlag är ju rymden en stor tomhet - som du själv sa - och i en stor tomhet finns det gått om utrymme att väja.

Vem vet, kanske är dessa dueller mer om vem som kan hålla ut längst så att torpederna får slut på bränsle... ett universum fullt av apterade torpeder? :gremwink:

Hur som helst så är de starkaste signalerna oftast förknippade med anfall, så när du väl ser de där jättetydliga LIDAR eller RADAR signalerna så är det oftast kört...
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Rymdstrid

Det förklarar verkligen ljushastigheten, måste jag erkänna, eftersom G krafterna är rätt så otrevliga kring ljusets hastighet (får man antaga), så får helt enkelt besättningen ligga i kryostasis när robotarna sköter krigandet.

Men tror du det är vad besättningen vill? Tror du inte den mänskliga kaptenen vill veta när torpeden kommer?

Robotar och datorer är endast logiska, och en sådan manöver som i Jakten på Röd Oktober där vår käre Sean Connery bemöter torpeden för att den inte ska hinna aktiveras - är kanske logisk, men kanske inte i det givna exemplet?

Framförallt kan en människa VÅGA saker och ting. Bemöt torpeden eller flyg ifatt lasern för att motståndaren ska tro det ena eller andra. Detta är något som en logisk tingest inte skulle göra.

Dessutom är det roligare om spelarna själva får utföra stridandet...

(Allt detta bara för den slutsatsen? Måste nog skärpa mig snart...)
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
AI (nästan OT)

Eftersom den här tråden inte handlar om Artificiell Intelligens kan man säga att det här inlägget ligger lite utanför ämnet. Men det har aldrig stoppat någon förut...

Robotar och datorer är endast logiska, och en sådan manöver som i Jakten på Röd Oktober där vår käre Sean Connery bemöter torpeden för att den inte ska hinna aktiveras - är kanske logisk, men kanske inte i det givna exemplet?
Framförallt kan en människa VÅGA saker och ting. Bemöt torpeden eller flyg ifatt lasern för att motståndaren ska tro det ena eller andra. Detta är något som en logisk tingest inte skulle göra.
När jag säger "riktig" AI menar jag inte en funktion i Microsoft Word som noterar om du har stavat fel eller ett program som spöar dig i Othello. Jag menar en generell Artificiell Intelligens som kan planera, tänka, känna och vara avundsjuk på granndatorn för att den har en större hårddisk. Den kan göra allt ovanstående utan att ens bli svettig. Jag vet att det är science fiction än så länge, men det är resten av den här tråden också.

Någon gång i början av den här undertråden skrev jag att rollpersonerna skulle vara datorer. Vad gäller rymdstrider skulle deras roll vara exakt densamma som en mänsklig besättnings, fast snabbare och utan en massa ömtålig biomassa.

Det är först när man vill kliva ur rymdskeppet som man får problem...

/tobias, som knappt minns vad den här diskussionen handlar om egentligen
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: AI (nästan OT)

Hmm. Robotar som rollpersoner skulle definitivt tillföra en hel del saker, på grund av nämnda biomassa. Men jag är egentligen inte ute efter några extremt extrema hastigheter eller [superlativ]a jättestrider. Jag är snarare ute efter småskaliga dueller mellan icke-militära skepp, som dock ska följa detta system.

De flesta skeppen är nämligen ihopbyggda av vad komponenter ägarna lyckats uppbåda - de är inte fabriksnya slagkryssare. (Även om en eller annan kanske kommer figurera; vem vet.)

...som knappt minns vad den här diskussionen handlar om egentligen.
Tror det började med avstånd i rymden. Några omvägar till och vi kommer diskutera huruvida polis i rymden kommer äta munkar och dricka kaffe.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Duck and cover!

"Vad gäller passiv SONAR så finns det ingenting som kan undgå den. Allt ger ifrån sig ljud, oavsett hur minimerat detta ljud är, och med en kombination av förstärkare och erfarenhet kan du få fram sanslöst mycket detaljer om ett fartyg på enormt avstånd utan att själva löpa någon som helst risk för upptäckt."

Tja, såvida man inte lever i Star Wars-universat så är jag rädd att sonar är totalt värdelöst i rymden. Dessvärre. Vacuum, du vet. Där ute får du förlita dig på reflekterat ljus, och det kan kontras rätt bra med en hink mattsvart färg.

"Vad gäller ljushastighet så har jag svårt att tro på konceptet. Det bör i det närmaste vara omöjligt att färdas i ljusets hastighet"

Fotoner, till exempel gammafotoner från en atombombspumpad gammalaser eller en stjärna, lyckas dagligen. De är till och med så förbaskat bra på det att de inte kan hålla någon annan hastighet.

Sen är det inte särskilt mycket som behöver färdas nära ljusets hastighet för att det ska göra ont. Det enda som behövs för att få en tiograms spik att färdas i 0,995 c är 9 000 000 000 000 000 000 joule. Eller om man så vill, energin av att 50 g antimateria krockar med 50 g materia, eller ca 2 megaton kärnvapen (vilket för övrigt skulle bli anslagsenergin om spiken skulle träffa). Och talar vi om så otroligt stora hastigheter att man behöver mäta stridsavstånd i ljustimmar så är den nödvändiga energin en piss i Mississippi.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Duck and cover!

Tja, såvida man inte lever i Star Wars-universat så är jag rädd att sonar är totalt värdelöst i rymden. Dessvärre. Vacuum, du vet. Där ute får du förlita dig på reflekterat ljus, och det kan kontras rätt bra med en hink mattsvart färg.
Jag är medveten om detta, men samtidigt är det mer än bara reflekterat ljus ett skeppg er ifrån sig. Tänk på vilka sensorer moderna minor normalt använder sig av, samt lite andra roliga saker.

Magnetism. Om relationen mellan den normala egna skeppsmagnetismen och närvarande magnetism är annorlunda så uppstår ett utslag. I en enorm tomhet borde sensorerna kunna registrera rörelser med hjälp av magnetism.

Elektro-Magnetism. Som restprodukt av en del kärnreaktorer eller dylikt.

Strålning. Med kärnreaktorer som motorer, laser som målsökare och en hel del andra skojiga joniserande pryttlar så borde strålningsregistrering av olika förhållanden rymden/motståndaren vara tillräckligt för att hitta en motståndare. Här ingår ju trots allt både RADAR och LIDAR.

Värmestrålning. Lite som magnetism. Skillnaden mellan massor med mängder med minusgrader och ett rymdskepp - särskilt kring motorerna - borde vara ganska stor.

Optik. En nödlösning, men det går ju faktiskt att se saker och ting därute. Kanske går det att göra någon form av kamera som registrerar saker otpiskt och klarar att förstärka tillräckligt mycket för att i alla fall få en uppfattning om fiendens position.

Ljus. Jodå; som du själv nämnde. Olika former av ljus går att hitta, och här upptäcker man nog så mycket som skeppet är byggt för att ge ifrån sig. Stridsskepp är garanterat svårare att hitta, men så är de också tänkta att inte hittas... Därför är de antagligen målade i mörka "rymdkamouflerande" färger och så strömlinjeformade som möjligt. Dessutom har de antagligen signaldämpare och diverse andra attiraljer som sänker mängden data den ger ifrån sig.


En sak jag däremot funderat på är att, eftersom navigation i verkligheten är beroende av konstant "feedback" för att registrera landmassor och ankommande båtar, så borde verkligen inte rymdnavigation fungera på samma sätt. Tänk bara på dessa enorma mängder tomhet som skeppet färdas igenom. Det finns knappast någon anledning att RADAR-plinga hela tiden, eftersom kursen kan vara bestämd för veckor i taget utan att du behöver göra några förändringar. Om man ser det så, så borde inte ens civila rymdskepp ge ifrån sig allt för många signaler. Och sannerligen inte militära skepp.

Det hela står nog i relation till vilka rutter man följer, samt hur fort det går.

Men, egentligen borde väl rymdnavigation bli en ganska passiv erfarenhet? Typ, bestäm kurs och gå och lägg dig... Plinga en gång om dagen.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Duck and cover!

"Magnetism."

Funkar rätt bra på nära håll. Funkar rätt uruselt på längre avstånd. Magnetismen är den fältkraft som minskar med avståndet tredje snabbast (de två snabbare är den starka och svaga kärnkraften, som slutar att vara märkbara precis innanför respektive utanför atomkärnan, dvs inte så långt bort).

"Elektro-Magnetism."

Faradays bur.

"Värmestrålning."

Termos. En schysst fusionsreaktor på några tiotals miljoner grader celsius kan trots allt befinna sig i samma rum som forskarna som hanterar den. Varför? Jo, för att vacuum-flaskan som plasman hänger i fungerar som en termos och inte leder ut värmen från plasman.

Dessutom blir det då en smal sak att ta hand om...

"Strålning."

Välj rätt väteisotoper till fusionsreaktorn och du har ingen strålning, vare sig i form av gamma- och röntgen eller tunga joniserande partiklar som alfa- och beta-strålning. Alfa-strålning stoppas dessutom av typ ett A4, och beta-strålning stoppas av en normal vägg.

"Optik. En nödlösning, men det går ju faktiskt att se saker och ting därute."

Detta är ju samma sak som...

"Ljus."

Och en hink svart färg kontrar ju som sagt var det här rätt bra.

"Men, egentligen borde väl rymdnavigation bli en ganska passiv erfarenhet? Typ, bestäm kurs och gå och lägg dig... Plinga en gång om dagen."

Du plingar inte ens. Du tittar möjligen på stjärnor och signalfyrar och konstaterar var du är. Annars lär du vara exakt där du beräknat att du ska vara, eftersom det enda som kan störa din kurs är en kollision med något annat (och det lär du märka) eller en planet (och den lär du också märka).
 

Ezzy

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
213
Location
----
Re: Duck and cover!

gravitation kan vara lämpligt att använda när man ska leta fiender...
 

glappkaeft

Veteran
Joined
23 Jul 2000
Messages
66
Location
Sundsvall
Re: Duck and cover!

Håller med om det mesta du har skrivit Krille men jag måste opponera mig mot:

Termos. En schysst fusionsreaktor på några tiotals miljoner grader celsius kan trots allt befinna sig i samma rum som forskarna som hanterar den. Varför? Jo, för att vacuum-flaskan som plasman hänger i fungerar som en termos och inte leder ut värmen från plasman.

Detta är inte relevant. Om du vill undvika att smälta skeppet så måste du bli av med värmen ganska omgående. Eftersom vi befinner oss i rymden så kan detta bara ske genom att radiera värmen. Det är möjligt att lagra värme ganska bra i t.ex. is men rymdskepp av den typ vi talar om tenderar ju att göra av med ohyggligt mycket energi (så länge de gör något intressant).

De temperaturer som är användbara för att radiera värme generarar en massa IR strålning och redan i dag så finns det IR sensorer som i princip registrerar varenda foton som träffar sensorn. I en SciFi-miljö borde det dessutom finnas tillräckligt med datakraft för att göra den nödvändiga signalbehandlingen. IR strålning borde vara det som oftast röjer ett skepp (synligt ljus vid stark belysning eller om skeppets reaktor är nedstängd) speciellt då det finns väldigt lite att göra åt den.

Det mesta av detta baseras på de sensorregler som astronomen Bruce Macintosh skrivit till Traveller samt diskussioner med honom och andra fysiker/astronomer på Traveller Mailing List. Dom är dom mest realistiska jag har sett men innehåller förstås en hel del antaganden som är specifika för Traveller (version 4).
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Duck and cover!

"Det är möjligt att lagra värme ganska bra i t.ex. is men rymdskepp av den typ vi talar om tenderar ju att göra av med ohyggligt mycket energi (så länge de gör något intressant)."

Tja, jag räknar iskallt med att större delen av tiden så gör man faktiskt ingenting intressant. Då värmen som uppstår direkt beror på aktiviteten ombord så är det bästa sättet att begränsa värmestrålningen att begränsa aktiviteterna. Gör ingenting intressant, och du genererar ingen värme. Eller i alla fall bra mycket mindre värme.

Analogin med ubåtar är faktiskt ganska bra på den här punkten. Ubåtar är farligast när de rör sig långsamt, eftersom de då inte genererar så mycket ljud och kan vara precis var som helst och slå till var som helst. Samma sak med prickskyttar - prickskyttar som inte gör något intressant är farligast. Och samma sak med rymdskepp. Det är när de gör saker som de röjer sig, och då är de inte lika farliga längre. Då kan man ju skjuta tillbaks.

Sen är det ju faktiskt inte heller otänkbart att man utnyttjar spillvärmen på ett smart sätt: när skeppet går i lågenergiläge så leds överskottsvärmen med supraledare till en värmeväxlare, där den pumpas in i väteplasman i fusionsreaktorn, inne i den trevliga magnetiska termosen. Där kan värmen till och med komma till användning och rymdskeppet fortsätter trots det att vara en fis i rymden.
 
Top