Nekromanti [AW Kult] De förlorades stad

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Nya regler för erfarenhet

Måns said:
Du tappar ju hela Keys-tänket med den ändringen, vilket jag tycker är riktigt synd. Jag ser inte riktigt fördelen med att ge alla slag erfarenhetspoäng. Då blir det liksom inget val, inget intressant.
Nä, man tappar halva Keys-tänket (bara halva, eftersom det fortfarande lönar sig mer att använda highlightade stats - två kryss kontra ett) och blir dessutom av med en frustration som uppstår när man aldrig hamnar i situationen då ens highlightade stats kan användas.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,084
Location
Ereb Altor
Re: Nya regler för erfarenhet

Krille said:
Nä, man tappar halva Keys-tänket (bara halva, eftersom det fortfarande lönar sig mer att använda highlightade stats - två kryss kontra ett) och blir dessutom av med en frustration som uppstår när man aldrig hamnar i situationen då ens highlightade stats kan användas.
Ok, det framgick inte att det var så det funkade, något bättre, men jag tycker fortfarande att det är lite väl vanilj att belöna karaktärerna oavsett vad de tar sig för. För att inte tala om att det blir mer administration.

(Psst, spelmakaren, tänk på att det är snubbarna bakom Eon och Noir du spelar med, snart vill de ha regler för fallskador, bärförmåga och långa vapentabeller. Sätt ner foten nu!) :gremwink:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Nya regler för erfarenhet

Måns said:
Krille said:
Nä, man tappar halva Keys-tänket (bara halva, eftersom det fortfarande lönar sig mer att använda highlightade stats - två kryss kontra ett) och blir dessutom av med en frustration som uppstår när man aldrig hamnar i situationen då ens highlightade stats kan användas.
Ok, det framgick inte att det var så det funkade, något bättre, men jag tycker fortfarande att det är lite väl vanilj att belöna karaktärerna oavsett vad de tar sig för. För att inte tala om att det blir mer administration.

(Psst, spelmakaren, tänk på att det är snubbarna bakom Eon och Noir du spelar med, snart vill de ha regler för fallskador, bärförmåga och långa vapentabeller. Sätt ner foten nu!) :gremwink:
Jag fattar inte, what's the big deal?

Folk spelar som de tycker är kul. Folk testar vad som funkar för dem.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Nya regler för erfarenhet

Måns said:
Ok, det framgick inte att det var så det funkade, något bättre, men jag tycker fortfarande att det är lite väl vanilj att belöna karaktärerna oavsett vad de tar sig för.
Vad är det för problem med vanilj nu?
 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Re: Nya regler för erfarenhet

Måns said:
Krille said:
Nä, man tappar halva Keys-tänket (bara halva, eftersom det fortfarande lönar sig mer att använda highlightade stats - två kryss kontra ett) och blir dessutom av med en frustration som uppstår när man aldrig hamnar i situationen då ens highlightade stats kan användas.
Ok, det framgick inte att det var så det funkade, något bättre, men jag tycker fortfarande att det är lite väl vanilj att belöna karaktärerna oavsett vad de tar sig för. För att inte tala om att det blir mer administration.

(Psst, spelmakaren, tänk på att det är snubbarna bakom Eon och Noir du spelar med, snart vill de ha regler för fallskador, bärförmåga och långa vapentabeller. Sätt ner foten nu!) :gremwink:
Jag har själv känt ibland att det är frustrerande när jag som spelare inte får XP för att jag som spelare får svårt att hitta situationer att använda mig av de markerade attributen. Jag vill liksom inte kasta mig in i oprovocerade strider med hårdare snubbar än mig själv för att få XP med min maestro d' bara för att Cool och Hard är markerade utan försöker ändå hitta nån slags rimlighet i fiktionen. Sedan är det generellt sätt ganska svårt att använda sig av attribut om man spelar en rollperson med jävligt låga värden i dem. Ligger man på -1, -2 vet man ju att slag för det markerade attributet visserligen belönas men att chansen för misslyckande är ganska stor. Kul en gång under ett spelmöte men att sitta och mörsa slag mot attribut som man ständigt misslyckas med blir lätt lite nedryckande i längden. Även om misslyckande i AW är kul vill man ju vara awesome också!!!

Samtidigt har highlightade stats också lett till många coola scener som inte skulle ha hänt om jag kört safe och bara kört på rollpersonens styrkor. Markerade (highlightade) attribut är ju både en bra motivation för att ta risker och skapa schyssta scener och en tydlig indikation på vad de andra spelarna vill se min rollperson göra för något under spelpasset.

Vaniljkompromissen :gremsmile: med att belöna alla slag men belöna de markerade attributens slag extra mycket belönar spelarna när de löser situationerna så som de tycker att fiktionen kräver samtidigt som de vet att de kommer att bli ännu mer belönade om de följer sina markerade attribut.

Om de fungerar eller inte få vi se efter nästa spelmöte! :gremwink:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,084
Location
Ereb Altor
Re: Nya regler för erfarenhet

Krille said:
Vad är det för problem med vanilj nu?
Det är inte chili. :gremsmile:

Jag har inte sagt att det finns något problem. Jag ville förstå vad ni hade gjort och varför. Sedan sa jag att jag inte höll med.

Det är f.ö ett svar till Arvid med. Byt bara ut "problem" mot "big deal" och "ni" mot "de".

Och med det tror jag att det är slutsnackat för min del i den här tråden (edit: om just det här ämnet alltså)
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Nya regler för erfarenhet

Krille said:
Nä, man tappar halva Keys-tänket (bara halva, eftersom det fortfarande lönar sig mer att använda highlightade stats - två kryss kontra ett) och blir dessutom av med en frustration som uppstår när man aldrig hamnar i situationen då ens highlightade stats kan användas.
För att förtydliga - scenariot som infann sig när vi spelade senast var att främst Krilles rollperson hamnade i lägen som krävde många Skärpa-moves. Att lösa problemen med andra moves hade varit wtf-moments (av den dåliga sorten). Här blev det dock så att Krille slog kanske tio slag för Skärpa under spelmötet. Men Skärpa var inte i fokus så han fick inget "tillbaka" i systemet, trots att han var pro-aktiv och förde storyn framåt genom sitt agerande.

Medan min rollperson som hade Hårdhet och Cool i fokus fick göra ungefär lika många moves under spelmötet, men där nästan alla var inom mina fokus så jag dingade två ggr.

Det tog helt enkelt bort en portion "kul" ur upplevelsen.

Då moves per definition skall föra storyn framåt så blir det inte heller så att man slår bara för att hoarda xp.
 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Re: Spelmöte 2

De förlorades stad - Spelmöte 2

Redigerad 2011-10-26!

I söndags spelade jag, Marco, Krister och Petter vidare på De förlorades stad. Vi hade bestämt att vi skulle börja spelmötet med att återvända till rivningskåken i Mott Haven 1993 och börja utforska vad som hände de 18-åriga rollpersonerna Sean Finnigan, Elliot Sharpe och Alexander Silas samt deras sadistiska ledare Bobby och Alexanders lillebror den 14-årige Tony.


Rivningskåken, Mott Haven, Bronx 1993-11-23


Gänget stiger av på tunnelbanestationen i Mott Haven. Ikväll ska de sno koppar och fixa snabba cash. Det är Bobbys plan och han har även sagt att han känner någon som de kan sälja kopparn till. På vagnen dit har de pratat om vad de ska köpa för pengarna. Bobby har tänkt att skaffa en bil. Elliot vill ha ett modellplan och de andra har inte riktigt bestämt sig ännu. I en väska bär Bobby en mindre slägga att slå sönder väggar med. Han har tagit med sig en engångskamera med färgglada tropiska fåglar på. Under resan har Bobby suttit och ristat in sina initialer på kameran med sin stilett.

Gatan utanför rivningskåken är mörk och öde bortsett från några uteliggare som värmer sig vid ett oljefat i en gränd. De omgivande husen är nedgångna och invånarna fattiga. Ingen bryr sig om de fem ungdomarna som går förbi.

Huset har tre våningar och spruckna tegelfasader. De flesta av fönstren är igenspikade och runt en övervuxen bortglömd trädgård står ett järnstaket. Tony vill åka hem men Alexander säger åt honom att sluta klaga.

De klättrar över staketet och Bobby skickar fram Elliot att kolla om ytterdörren till det gamla huset är öppen. Han tar en bild med kameran och skrattar när Elliot drar i den låsta dörren, "Fan, trodde du det, fitthuvud!", skrattar han och säger åt Sean att ta släggan och kolla om han kan slå in ett av fönstren på nedervåningen.

De klättrar in i ett tomt rum med krackelerade tapeter och hål efter råttor. Det är mörkt men de har tre ficklampor med sig. Utanför ligger en becksvart korridor. Huset är helt jävla enormt inuti och fyllt med korridorer, trappor och tomma rum.

Bobby säger att de ska dela på sig. Alexander säger åt Tony att gå och se ifall han hittar koppar i källaren. Han ser skrämd ut och vill följa med sin bror men Alexander ger honom en ficklampa och tvingar honom att gå ner för trappan.

Bobby och Alexander går upp för en av trapporna till andra våningen medan Elliot och Sean kollar runt på nedervåningen.

Efter att ha kollat runt i korridorerna svagt upplysta av Alexanders ficklampa och kamerablixtar från Bobbys kamera hör de hur någon rör sig i ett av rummen.
Alexander lyser in med ficklampan och Bobby håller släggan och kameran i handen. Inne vid väggen står en tjej, typ 15 år med mörkt rufsigt hår och lager av tröjor på sig. Hon har en ryggsäck och lite grejer på golvet och det ser ut som om hon sovit i rucklet några dagar.
"Vad fan gör du här", säger Bobby, tar ett fotografi och ler elakt.
Hon säger att hon sover här och undrar vad de vill. Demonstrativt går Bobby in i rummet och slår upp ett stort hål i väggen med släggan. Det blänker av kopparrör inuti hålet.
"Dra här ifrån", säger hon rädd och arg. Bobby och Alexander bara skrattar och när hon försöker gå ut ställer sig Alexander i vägen. Hon slår till honom och Bobby sparkar till henne över knät så att hon faller omkull på golvet och börjar gråta. Medan Alexander tar kameran och fotograferar börjar Bobby med våld och hot ta av den gråtande flickans kläder.

Elliot och Sean letar runt på nedervåningen en bra stund innan de hittar ett rum där härvor av koppartråd ligger på golvet. De ska precis börja plocka upp koppartråden då de hör Tony ropa från källaren, "ALEXANDER, HJÄLP!". Båda springer ut ur rummet och ned för en trappa. Det är mörkt och nästan större där nere än uppe i huset. "TONY", ropar de ekande genom källarkorridoren.

Elliot och Sean fortsätter igenom källarens korridorer och ropar efter Tony. Ur en dörr stiger en gammal uteliggare. Ögonen är helt ljusa som om han vore blind eller nåt och hans ansikte och händer är täckta av skorviga sår som uteliggaren kliar med höga raspande ljud. "Vem fan är du", frågar de nervöst men han svarar inte. Bara står där och stirrar tomt i ficklampans sken medan de spänt betraktar honom.

I en korridor som skär av korridoren de befinner sig i ser Elliot och Sean plötsligt hur Tony springer förbi gråtandes. De ignorerar uteliggaren och springer dit och ser att Tony kom från en trappa som leder ännu djupare i källaren. Båda springer åt det håll Tony var på väg åt och ser hur en dörr slås igen till ett av källarrummen.

Inne i ett hörn i rummet sitter Tony hopkurad och gråter förtvivlat. Han svarar inte förrän Elliot böjer sig vid honom. Elliot försöker få Tony att berätta vad som har hänt och efter lite lirkande säger Tony att han har sett personer i ett rum med ugnar under källaren. Han är helt chockad och väldigt oklar. När Elliot kramar om Tony märker han att Tonys jacka är helt blöt på ryggen. Elliot tittar på sina händer och märker att de är täckta av blod. De drar upp jackan och ser att Tony har ett stort sår på ryggen. När de försöker få Tony att följa med ut vägrar han och säger att mannen med kniven är där. Sean tar Tony i ett hårt grepp och släpar 14-åringen med sig.

Elliot försöker leda dem ut genom källarens korridorer med ficklampan. Han går fel och de hamnar vid en trappa ner till ett rum från vilket de hör ugnar brinna. I slutet på trappan står en enorm man med en kniv i handen.

Tony bryter ihop i en hulkande hög och Elliot och Sean stirrar ner mot mannen.


Här avslutar vi tillfälligt återblicken från Mott Haven och hoppar tillbaka till nuet. Eftersom vi fortsätter de vi slutade under förra spelmötet slår vi inte för Elliots Dödsfiende, Seans Jagad och Förföljelsemani och Alexanders Hemsökt.


2010-09-17 fredag


Elliot Sharpe, Knife, Soho, Manhattan kl 18:00

Elliot stirrar på de upphängda fotografierna som han framkallat från Bobbys engångskamera. Han ser först bilderna utanför rivningskåken -93. Hur han själv står framför husets ytterdörr. Och sedan inifrån huset innan de delade på sig. Bilderna på flickan och hur först Bobby våldtar henne och sedan Alexander. Fotografierna blir allt sjukare. De skär den 15-åriga flickan med kniven. Bobby och Alexanders blickar blir allt galnare och deras leenden allt mer upphetsade. På det sista fotografier hukar sig Bobby över den nakna flickans uppskurna kropp med sin blodiga stilett i handen och i en skugga från dörren kan Elliot se skepnaden av en stor man.

Dörren slås upp till mörkrerrummet och Elliots AD Nicky Hale stiger in. Hennes blåa ögon spärras upp ner hon ser fotografierna och hon står paralyserad och stirrar på dem.
"UT HÄRIFRÅN", vrålar Elliot och Nickys blick rycks bort från fotografierna mot Elliot.
"Vad har du gjort?", frågar hon med äcklad och skrämd röst.
"Vad för regler gäller när någon arbetar i mörkrummet", skriker Elliot rasande.
"Man får inte stiga in när lampan lyser röd", stammar Nicky fram, "Jag måste säga till någon", mumlar hon fram och Elliot kastar sig mot henne för att hålla kvar henne i rummet. Nicky träffar Elliot med sin armbåge över munnen och han faller handlöst bakåt och välter omkull bunkar med framkallningsvätska. Dörren slås igen och Elliot kan höra hur Nicky springer därifrån.

Lugnt plockar Elliot ner alla bilder och tar med dem, filmen och kameran ut i kontoret. Det är helt tomt i reklambyråns kontor. Alla måste ha gått hem. Elliot går fram till Nickys dator, öppnar ett skrivprogram och skriver med stora bokstäver, "YOU ARE FIRED!" Sedan ordnar han så att hennes sista lön ska betalas ut och går hem.


Sean Finnigan, Seans lägenhet, Clinton, Manhattan kl 18:00

Sean sitter och tittar på monitorn kopplad till fiberkameran han har fört ner genom golvet till lägenheten under, hans granne polisen John Morleys lägenhet. Telefonen ringer. Det är Black Rodger Cole, barchefen på Dollhouse, som berättar att klubbens konsult och artistbokare Skye Myers har haft ett möte med personalen under eftermiddagen utan att meddela vare sig Black Rodger eller Sean. Skye har tagit in extra personal och ökat utgifterna för kvällen och Black Rodger är kritisk till att hon inte ens kollat med någon av dem. De bestämmer att Sean ska tala med Skye när han kommer till Dollhouse senare ikväll.

Det har gått några timmar sedan John Morley lämnade sin lägenhet och Sean bestämmer sig för att gå ner till Morleys balkong via deras gemensamma brandtrappa och se om Morley döljer något i sin lägenhet. Maskerad bryter han upp balkongdörren, stiger in i lägenheten och drar för gardinerna.

När Sean går ut i hallen för att sätta på säkerhetskedjan på dörren hör han hur någon vrider om nycklarna i låset. Snabbt smyger han in i sovrummet och gömmer sig i en garderob. Någon stiger in i lägenheten och börjar visslande plocka ut matkassar i köket.

När Sean hör hur personen går in i vardagsrummet tar han på sig sitt knogjärn och smyger ut ur garderoben. John Morley har precis märkt de fördragna gardinerna vid balkongen och är på väg dit då Sean springer upp bakom honom och slår honom med knogjärnet på njuren. I en flämtande hög faller Morley ner på golvet. När han hämtat andan frågar han flämtande, "Vad vill du?" Och Sean frågar vilka Morley jobbar för. "Sean", inser Morley chockat och Sean vrålar åt Morley att han kommer att döda honom om han inte omedelbart flyttar från huset. Morley försöker fälla Sean som istället slår till honom över ansiktet, lyfter upp John och kastar ut honom genom fönstret. Polisen faller skrikande ner i gränden och krossas mot asfalten åtta våningar nedanför.

Sean hör hur folk skriker och springer in i gränden från gatan. Han söker snabbt igenom lägenheten efter något som kan koppla mannen har har mördat till ukrainska maffian men hittar inget. Efter att Sean har kollat ifall korridoren utanför är tom lämnar han John Morleys lägenhet och går upp till sig.


Alexander Silas, S:t Claires kyrka, West Village, Manhattan kl 18:00

Alexander har samlat sig efter de plågsamma minnena från Mott Haven och håller på att byta till nya byxor i prästernas omklädningsrum då hans yngre kollega Eugen Williams kommer in i rummet. Alexander frågar ifall Eugen vill ha en kopp té och sätter på vattenkokaren.

Eugen frågar Alexander varför han sprang ut i gatan för och när Alexander inte svarar börjar han att insinuera att det beror på den skuld Alexander känner över de synder han begått (läs våldtäkten som Alexander åtalats och friats för). Han erbjuder att låta Alexander bikta sig för honom och Alexander svarar med att välta en kopp kokhett té i Eugens knä.

Med höga skrik sliter Eugen av sina byxor. "Du är galen och jag ska se till så att alla får reda på sanningen om dig", hotar han ilsket och skrämt. Alexander trycker upp den mindre mannen mot ett av skåpen och väser, "Om du inte håller tyst kommer jag att slita sönder halsen på dig", medan han stirrar vansinnigt in i den krympande mannens ögon. Stammande lovar Eugen att låta det hela bero och när Alexander släppt honom flyr han snabbt ut ur omklädningsrummet.

Elliot Sharpe, Elliots lägenhet, Lennox Hill, Manhattan kl 19:00

Elliot stoppar in fotografierna och kamerafilmen i sitt kassaskåp då han i en spegel på väggen ser en 15-årig hemlös flicka med mörkt rufsigt hår stå i dörren bakom honom. Elliot tittar på henne i spegelbilden och varnar flickan att han kommer att ringa husets säkerhet om hon inte går. Han lyfter telefonen och när han tittar in i spegeln igen är flickan försvunnen. Elliot står där med telefonen i handen och hör plötsligt en röst från telefonen. Den låter som Bobby fast äldre, "Är du där fitthuvud?", Elliot står bara tyst med telefonen i handen, "Är du där fitthuvud?", upprepar rösten och Elliot stänger av telefonen.

Han går ner till bilen för att åka till en planerad middag med hans flickvän, väderankaret Anna Jacobsson.


2010-09-18 lördag

Alexander Silas, Alexanders lägenhet, East Village, Manhattan kl 19:00

Alexander har precis kommit hem från jobbet och hängt av sin jacka i hallen. Han är på väg in genom hallen då något stöter in i honom. Det känns som om han faller men kroppen står fortfarande kvar.


2010-09-18 lördag

Alexander Silas, Alexanders lägenhet, East Village, Manhattan kl 04:30

Alexander vaknar upp i badkaret i hans lägenhet. Huvudet värker, det snurrar och han är illamående. Alexanders händer är täckta av intorkat blod, hans fötter är smutsiga och han är äckligt mätt. Entiteten har lånat hans kropp igen.

När Alexander stapplar ut i köket ser han att det står en blodig köksbräda på diskbänken med en 20 cm lång mörk hårlock vid. Yr och skrämd börjar Alexander leta igenom lägenheten efter fler spår. I en väska hittar han ett par blodiga sönderslitna spetstrosor och en förskärare med intorkat blod på det långa knivbladet.

Illamåendet gör sig påmint igen och hulkande stapplar Alexander in i badrummet. Han hinner precis böja sig över toalettstolen då blod och rått kött sprutar ut ur honom. Han kräks tills magen känns lugn igen.

Sean Finnigan, Dollhouse, Meat Packing District, Manhattan kl 05:00

De sista gästerna på Dollhouse är på väg ut då Skye ringer på den låsta dörren till trappen upp till Seans kontor. Hon är som vanligt galet sexig med sitt mörka hår, sina svarta ögon och en åtsittande klänning som får Seans hjärta att börja bulta hårt innanför bröstet. Med ett förföriskt leende sätter sig Skye på kanten av Seans skrivbord och frågar vad han ville för något.

Sean hade tänkt att ha ett allvarligt samtal med Skye om hur hon gång på gång tar beslut utan hans eller Black Rodgers medgivande men istället pratar de om Dollhouse nyvunna framgångar och Skyes behov av frihet för att göra nattklubben ännu bättre. Han bjuder på en cigarett och hon lutar sig allt närmare Sean över skrivbordet medan hon i varje mening, blick och rörelse gör honom allt mer upphetsad. Till slut är hon så nära att han kan känna hennes doft. Inte en parfym utan Skyes egen förföriska lukt uppfylla honom. Sean tänker på att slita ner henne i sin famn men med en hård ansträngning skjuter han sin stol bakåt. Bort från henne. Och Skye reser sig snabbt upp från bordet med ett triumferande leende över läpparna. "Vi får tala mer en annan gång", säger hon medan hon går ut ur kontoret och Sean kan bara sitta kvar och följa henne med blicken tills Skye stängt dörren bakom sig.

Nere vid baren möter Black Rodger upp Sean och ger honom dagens handkassa. Över 5,000 $ - ingen kan förneka att Skye med sitt arrogans har gjort Dollhouse mer populär än någon av Seans tidigare nattklubbar.

Med kontanterna i en tygpåse vandrar Sean ut till sin bil på parkeringen bakom klubben. Han ska precis öppna dörren då han hör en röst bakom sig. "Vi har väntat på dig, Sean".

Ivos, en av Dmytros torpeder, en man med rakat huvud och ett stort ärr över munnen närmar sig tillsammans med en annan torped med mustasch. Han ler kallt och förklarar att de har letat efter Sean och att Dmytros kräver en del av pengarna Sean är skyldig. Sean försöker skjuta upp betalningen men torpederna har sett kundtillströmningen ikväll. De vet att Sean har kontanter på sig. Motvilligt ger Sean Ivos 3,500 $ och Ivos och hans kollega tar farväl med löften om att de snart ska mötas igen.


2010-09-23 torsdag

Vi hoppar sex dagar fram i tiden. Elliot har efter att han tänkt igenom de hela tagit kontakt med både Sean och Alexander och bett dem möta honom kl 10:00 vid en sjö i Central Park. Elliot har inte sett Nicky Hale sedan mötet i mörkerrummet och Eugene har hållt sig undan Alexander i S:t Claire. NYPD har satt stora resurser på att hitta den som mördade deras kollega, den frånskilde fadern och meriterade polisen John Morley. En så länge verkar spåren inte ha lett till Sean.

Eftersom tid har förflutit i fiktionen slår vi nya slag för Elliots Dödsfiende, Seans Jagad och Förföljelsemani och Alexanders Hemsökt. Elliot klarar sig undan sin dödsfiende Rachel Bishop (men jag har fortfarande en hållhake kvar från förra spelmötet). Jag får ytterligare en hållhake vardera för Seans Jagad och Förföljelsemani och Alexander får 10+ för Hemsökt så jag har tre hållhakar för entiteten.

Seans älskarinna Natalyas lägenhet, Brooklyn kl 08:00

Under natten drömmer Sean fruktansvärda mardrömmar (10+ för Mardrömmar, jag får göra ett hårt drag mot Sean).

Han befinner sig i sin egen lägenhet och vaknar i sin säng av att Bobby står i sovrumsdörren. Bobby har åldrats och hans ansikte är delvis brännskadat. Hans ljusa elaka ögon är likadana som för 17 år sedan och ett sadistiskt leende leker över Bobbys läppar. Mellan sina händer håller Bobby en brandyxa. Sean drar sin pistol från nattduksbordet och skjuter mot Bobby som oberörd går fram mot sängen. Han reser sig upp i sängen och kastar sitt täcke mot Bobby medan han springer förbi och ut i hallen. Korridoren tycks aldrig ta slut. Bobby närmar sig bakom Sean. Han känner hur brandyxan krossar hans nyckelben och sjunker in i axeln. Sean faller skrikande ner på golvet. Bobby fortsätter att hugga med yxan. Han hugger av Seans kroppsdelar bit för bit och smärtan tar aldrig slut.


Sean vaknar i Natalyas säng. Hans knytnävar är blodiga och värker. Natalya ligger orörlig under honom bland lakan genomvåta av blod med ansiktet slaget oigenkännligt till en köttig, svullnad massa. Det ringer på dörren till Natalyas lägenhet.

Sean går bort till dörren, sätter på kedjan och öppnar utan att visa sig. Det är Natalyas äldre granne Grace som har hört konstiga skrik från Natalyas lägenhet. Sean säger att de har haft sex och att Natalya är i duschen. Han lovar den oroade tanten att han ska säga till Natalya att prata med henne när hon har fixat i ordning sig.

Sean går tillbaka till Natalyas medvetslösa kropp. Hon lever fortfarande. Bobby hämtar första hjälpen-lådan han köpt till lägenheten. Han försöker stoppa Natalyas blödningar och få ner svullnaden. Natalya slutar andas och Sean stirrar på henne utan att veta vad han ska ta sig till. Efter en stund reser han sig upp och låter henne ligga där tills hjärtat slutat att slå.

Sean duschar och klär på sig en ren kostym. Sedan låser han lägenheten och tar bilen mot Central Park.


De tre barndomsvännerna möts, Central Park, Manhattan kl 10:00

Alexander och Elliot kommer till den avtalade mötesplatsen först. De sitter och dricker snabbkaffe och småpratar till Sean kommer.

Elliot berättar om Bobbys kamera, fotografierna och samtalet från Bobby i hans lägenhet förra fredagen. Alexanders minnen av Mott Haven börjar återvända (Petter köpte bort nackdelen Förträngning som en förbättring). Sean berättar att han drömt om Bobby. När de frågar Alexander om Tony minns han inte vad som hänt honom.

De tre kommer fram till att de måste ta reda på vad som hänt Bobby och varför han kommit tillbaka nu. Sean kollar ifall det finns information om Bobby och rivningskåken på sin iphone och kommer plötsligt ihåg Edward "Dick" Dickinson, Bobbys socialarbetare i Bronx. De bestämmer sig för att kolla ifall rivningskåken i Mott Haven finns kvar.


Rivningskåken, Mott Haven, Bronx kl 13:00

Rivningskåken står kvar men någon tycks ha bemödat sig med att spika igen fler fönster. I ett tämligen helt fönster på övervåningen tycker sig Alexander se siluetten av en äldre pojke titta ner på dem. Trots Seans och Elliots protester klättrar Alexander över staketet och går in på rivningskåkens gård för att hitta en ingång till huset. Han ser att fönstret de slog in för 17 år sedan är igenspikat men upptäcker ett fönster som är helt vid en strupränna på övervåningen och att det finns en delvis övervuxen lucka ner till källaren.

Under tiden ringer Sean upp Edward Dickinson och frågar ut honom om Bobby. Dick berättar att man inte hört av Bobby sedan slutet på november 1993. När Sean, Alexander och Elliot sa att de inte hört av honom antog man helt enkelt att Bobby (som så många andra struliga tonåringar) hade rymt. Dick vet inte vart Bobby är idag. Sean frågar även om Dickinson vet vad som hänt Alexanders lillebror Tony men Dick har inte hört talas om Tony tidigare.

När Alexander går tillbaka till bilen på framsidan kommer en uteliggare ut ur en gränd och börjar gå mot bilen. Han har ljusa (blinda?) ögon och skorviga sår i ansiktet och på händerna. När Sean och Elliot har det raspande ljudet från den hemlöses kliande över såren stelnar de till i bilen. Sean ser att mannen bär en glasskärva i handen och bryter sig ur chocken och skriker till Alexander. Men det är för sent. Den hemlöse kastar sig över Alexander och hugger honom flera gånger med glasskärvan i buken.

Sean springer ut bilen och skjuter den hemlöse i axeln medan Alexander omtumlad och blödande faller omkull mot bilen. Fler hemlösa är på väg ut mot dem från gränderna och den skjutne gamla mannen hugger Sean med glasskärvan över vaden. Sean skjuter honom igen men blir träffad av en träplanka av en annan hemlös.

Elliot drar in Alexander i bilens baksäte men en kvinna slår in bilrutan vid Elliot med ett järnrör och träffar honom över tinningen.

Både Elliot och Alexander ligger utslagna i bilen och Sean skjuter desperat med pistolen mot galningarna som attackerar dem med flaskor, rör och andra tillhyggen. När pistolen klickar kastar sig Sean in i förarsätet och kör sladdande bort från gatan med de fyra fem skadade eller döda galningarnas kroppar liggandes på asfalten bakom honom.

Elliot vaknar till och de stoppar Alexanders blödning. Trots att Sean protesterar vill Alexander bli körd till ett sjukhus där han drar en halvlögn om att han blivit attackerad av en missbrukare när han försökt stoppa ett bråk i en gränd. En av poliserna som förhör honom är katolik och köper Alexanders historia.


Elliots lägenhet, Lennox Hill, Manhattan kl 16:00

När Elliot och Sean stiger ut hissen i Elliots fashionabla sekelskifteshus ser de att dörren till Elliots lägenhet har blivit upphuggen med en yxa.

Sean drar sin pistol och hoppar in i lägenheten bara för att upptäcka att till synes harmlös man står gömd bakom väggen i hallen. Mannen är Jim McDevitt, projektledare på Knife, och han säger att han har kommit till Elliot för att meddela att fem av Knifes största klienter har avslutat deras kontrakt under dagen. Jim förklarar att han och de anställda på reklambyrån har kollat upp vad som hänt och alla företagen verkar har blivit pressade av Rachel Bishop, politiker och Elliots ex-hustru. (Jag använder hållhaken för Elliots Dödsfiende). Jim säger sig inte veta något om inbrottet och säger att han just kom innan han hörde att någon var på väg in i lägenheten. Jim gömde sig då han trodde att det var inbrottstjuvarna som återvände. Innan Jim går säger han att de behöver den avskedade AD:n Nicky Hale och ber Elliot återanställa henne igen.

Elliot och Sean undersöker lägenheten för att se om något har stulits. De upptäcker istället att något har lämnats i lägenheten. På ett bord i samma rum som Elliots kassaskåp ligger ett kvinnligt ringfinger. Det smala fingret bär samma guld och diamantring som Elliot nyligen gav sin flickvän Anna Jacobsson i present.


Här avslutade vi spelmötet.

Lite reflektioner efter andra spelmötet

Jag glömde flera gånger bort att låta spelarna slå för Se igenom Illusionen. Draget är ju konstruerat för att se ifall rollpersonernas psyken ser verkligheten när de är med om övernaturliga eller chockartade händelser och det var flera tillfällen under spelmötet som slag borde ha gjorts för Se igenom Illusionen. Exempelvis:
- När Elliot såg fotografierna på Bobby och Alexanders fruktansvärda övergrepp mot flickan.
- När Sean mördade John Morley.
- När Alexander spydde blod och rått kött efter att ha blivit besatt av entiteten.
- När Elliot hittade fingret i sin lägenhet (kan visserligen sparas till nästa spelmöte då vi avslutade just där).

Jag tror att anledningen till att jag glömmer bort det är att jag är van att spela Apocalypse World och helt enkelt glömmer bort Se igenom Illusionen. Ska dock försöka komma ihåg detta bättre under nästa spelmöte.

Jag har avancerat nästan alla av mina eskalationsklockor under dagens spelmöte och majoriteten av mina drag under spelmötet har varit baserade på mina fronter och hot. Det gör att spelet blir ganska intensivt men också att händelserna har en röd tråd som förhoppningsvis skapar känslan av att det finns underliggande orsaker till varför saker sker.

Sean och Alexander framstår som allt sjukare individer och Elliot är den som framstår som mest frisk även om han inte på något sätt är sympatisk. Jag behöver arbeta mer med scener där rollpersonerna får lyfta fram mer sympatiska sidor hos sig själva. Inget fel med att spela skurkar men jag vill inte att spelarna helt och hållet saknar sätt att identifiera sig med rollpersonerna.

Kommentarer, förslag och frågor är välkomna. Kom bara ihåg att inte publicera information från fronterna jag lagt ut utan att lägga dem i spoilertaggar först. :gremsmile:
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Spelmöte 2

Sjunde inseglet said:
Sean och Alexander framstår som allt sjukare individer och Elliot är den som framstår som mest frisk även om han inte på något sätt är sympatisk. Jag behöver arbeta mer med scener där rollpersonerna får lyfta fram mer sympatiska sidor hos sig själva. Inget fel med att spela skurkar men jag vill inte att spelarna helt och hållet saknar sätt att identifiera sig med rollpersonerna.
Det intressant här tycker jag är att jag vid spelstart inte såg Sean som en speciellt störd eller våldsam individ. Sedan gav ni mig fokus på Kyla och Hårdhet, vilket visar vad ni ville se av Sean. Det är en skön effekt med AW hur rollpersonen styrs in i beteenden.

Men du har rätt i att det måste finnas någon balans eller kontrast till svärtan. Just nu känns det knappt som att det finns något hopp eller frälsning för någon. Även om Sean rationaliserar sina beteenden som självförsvar så eskalerar han våldsamheterna på jävligt otrevliga sätt.

Och Robin, du skall ha credd för att du kan skapa jävligt obehagliga scener där det lätt hade blivit klichéartat. Hela scenen med den femtonåriga tjejen och även när vi försökte rädda/få kontakt med den chockade lillebrodern Tony och det visar sig att han är allvarligt skadad blev tajt och ångestframkallande, men utan att bli för snaskigt eller för gory.

Ett annat hedersomnämnande skall mina tärningskast få - jag har nog aldrig haft tärningarna så mycket emot mig som den här gången. Men till skillnad för andra rollspel så är det ju roligt att slå "uselt" med AW:s resolutionsystem. =)
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Re: Spelmöte 2

Jag måste säga att jag gillar de exakta tiderna i spelrapporten. Det ger en extrem känsla av realism och att saker är i rullning.

Sedan skall du ha en eloge för en så detaljerad spelrapport!
 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Re: Spelmöte 2

Blasphemy said:
Jag måste säga att jag gillar de exakta tiderna i spelrapporten. Det ger en extrem känsla av realism och att saker är i rullning.

Sedan skall du ha en eloge för en så detaljerad spelrapport!
Bra att du gillar den. Förhoppningsvis fungerar spelrapporten bra att friska upp minnet med. Dessutom är det lätt att glömma detaljer om man inte skriver ner dem efter mötena.

Den tog typ tre timmar att skriva och jag hann precis skriva klart innan jag åkte till ett spelmöte igår. Tänkte ta och fixa stavfel, bortglömda ord och konstiga meningar idag. :gremsmile:
 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Re: Spelmöte 2

Den Upplyste Despoten said:
Robin, du skall ha credd för att du kan skapa jävligt obehagliga scener där det lätt hade blivit klichéartat. Hela scenen med den femtonåriga tjejen och även när vi försökte rädda/få kontakt med den chockade lillebrodern Tony och det visar sig att han är allvarligt skadad blev tajt och ångestframkallande, men utan att bli för snaskigt eller för gory.
Bra att du gillade det. Att gestalta såna här grejer är ofta att befinna sig på en hårfin gräns mellan bra och dåligt. Mott Haven ska ju vara creepy men inte för mycket på en gång.
 
Top