Re: The Solace
När vi spelade The Quiet Year första gången försvann ett barn i skogen. Vi trodde att han var död, för det fanns både vargar, kallt vinterväder och galningar som skickats i exil från bosättningen där. Veckor senare kom han dock tillbaka. Därefter började han och andra barn vara ute i skogen allt längre stunder, allt senare kvällar. En gång kostade deras kojbygge och skogsvandringar ett barns liv – de försökte övernatta i en liten pinnkoja de byggt.
Men det var inte det jag skulle berätta om. Efter den första pojkens försvinnande och återfinnande blev barnen allt svårare att kommunicera med. Pojken blev någon sorts ledare, en Peter Pan med fjärran blick och frost i håret.
Det var bara ett par veckor tills vargarna började dyka upp. Det hade alltid funnits vargar i skogen, visst, men nu började de vara… lugna. De gick nära stängsel och hagar, och bara stod länge på samma ställe och tittade. De gick flera stycken på rad eller i perfekt formation. Och när man hämtade in ett av barnen när det smitit i skogen, så fanns det alltid en varg precis i närheten – som om de hållit uppsikt över ungen.
Pojken som barnen följde efter försvann igen en dag. Tre dagar senare kom han tillbaka med alla skogens vargar i sitt ledband. Alla barn gick ut för att möta dem. Några av oss vuxna gick till anfall när vargarna gick igenom grinden till gården. De hade inte en chans. De lät resten av oss fly. Jag vet inte vad som hände med gården – antagligen sitter barnen och vargarna fortfarande och festar på våra får.
Den här vintern har varit den hårdaste, och malströmmen har aldrig slutat piska och vina. Jag är säker på att dess grepp hade släppt om vi hade klarat oss till våren. Frågar du mig, nu med facit i hand, så borde vi gjort oss av alla barnen direkt. Den äldste som påverkades var väl… tio år, kanske. En så ung generation hade vi kunnat överleva utan. Nu väntar vi bara på att svälta ihjäl.
---
Off: ungefär såhär slutade faktiskt vår The Quiet Year-omgång – jag har bara fyllt ut detaljerna lite.