Bästa låtar 2007:
Okej...
Här kommer en topplista och genomgång över den bästa musiken 2007. (Det blev elva låtar istället för tio, för att jag skrev listan utan att räkna förrän jag kände mig klar. Men det känns ju dumt att ta bort Rufus nu, så det får bli en Top 11-lista.)
11. Rufus Wainwright - Going to a town
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/dUIsQo4K70Y&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/dUIsQo4K70Y&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Vi var nog många som under året tyckte som Rufus; "I am so tired of you, America". Rufus visade i denna låt sina mest vemodiga och melankoliska sidor, och klädde den i sina allra vackraste harmonier och skönaste sång. Herr Wainwrights finaste låt hittils.
10. LCD Soundsystem - All my friends
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/gw-nYD0GQwI&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/gw-nYD0GQwI&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Trettioårskris på dansgolvet, kan det egentligen vara något? Ja. LCD Soundsystem blandade ett malande, drivande beat med årets mest syrliga, cyniska och bitska textrader. Stor poesi som var svårt att sitta still till.
9. Säkert! - Allt som är ditt
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/CtpLvfnDKtI&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/CtpLvfnDKtI&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Jag var inte säker på om jag skulle ta den här låten eller "Vi kommer att dö samtidigt". Båda var bra, men den här låten stannade kvar längre. 2007 var ett stort våldtäktsår, och det var inte svårt att stämma med i sången "Dom djävlarna skall skjutas" när våldtäkts- och övergreppsrubrikerna kom att avlösa varandra. Ett tag önskade man att Kristi Brud kunde komma tillbaka.
8. Amy Winehouse - Rehab
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/IK2HBTMSkH0&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/IK2HBTMSkH0&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Rockartister brukar ofta skrika "yeah!" när de vill dra igång publiken. En bister själ som jag blir däremot bara fylld med avståndstagande mot sådana positiva utrop. Jag tar mycket hellre och stämmer in i Amy's klagande "no no no". Amy Winehouse gjorde lysande kampmusik för alla oss trasiga människor.
7. MAPS - I will find you
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/nEpkouuK6n4&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/nEpkouuK6n4&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Så här önskar jag att alla låtar började. Maskinellt, klagande, monotont, brusande och alldeles, alldeles underbart. MAPS gjorde den perfekta höstmusiken med sitt symfoniska malande.
6. The Shins - Phantom Limb
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/4tuVq_BCrf8&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/4tuVq_BCrf8&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
The Shins skiva gjorde inte mycket väsen ifrån sig när den kom, men själv visste jag redan då att jag skulle posta den här låten på min årsbästalista när året var över. Den här låten var den jag spelade mest under de sena sommarkvällarna när jag nyss hade flyttat till Hässelby. Det var de här textraderna jag sjöng när jag stod ute på balkongen och rökte cigaretter och såg solen gå ner över radhusen. Och varje gång kören kom in i slutet så kände jag hur nackhåren reste sig. Videon suger, men låten är inget annat än fantastisk.
5. Feist - Inside and Out
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/2-zUgiKPzt8&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/2-zUgiKPzt8&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Feist gjorde årets näst sämsta låt med "1 2 3 4" (sämst var Umbrella), men tydligen så var det bara jag som förstod hur påfrestande usel den var, eftersom alla andra höjde Feist till skyarna och ofta lyfte fram just den låten för att visa på hennes geni. Det fanns ju andra låtar som var tusen gånger bättre. Såsom denna; "Inside and Out". Ljuv, känslosam och med ett skönt sväng. Kan vi inte alla komma överrens om att vi från och med nu spelar denna sång istället för den förkastliga "1 2 3 4" när vi vill lyfta fram hur bra Feists platta var 2007?
4. Jaime T - If you got the money
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/hd-rYRYaOhQ&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/hd-rYRYaOhQ&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Den här låten var det största utropstecknet hela året. Jag hade aldrig väntat mig något sådant här. Jaime T plonkade i ena stunden enkelt på sin gitarr och sjöng "dom dom dett det-dom-dom" likt någon gammal bluesgubbe, för att i nästa stund spotta fram urbana rader som inte kunde ha kommit från någon annan plats än från englands klubbkultur. Det finns för övrigt fullständigt bedårande avskalade akustiska versioner om ni letar lite på youtube, som på många sätt är bättre än orginalet. Men jag valde den här eftersom videon är så skön.
3. Simian Mobile Disco - I believe
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/iDKw-pL9VN8&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/iDKw-pL9VN8&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Jag älskar egentligen disco, men jag hatar glam. Dansmusik handlar ju inte om glädje och att vara vacker, utan om att ligga och må dåligt under ett täcke. Simian Mobile Disco fattar detta. När The Tough Alliance gjorde bort sig med en usel skiva som var lättsam och glättig, så kom Simian Mobile Disco inridandes som riddare på vita springare och räddade elektronikan genom att göra musik med vemodiga, melankoliska melodier och hjärtskärande sång som passade bättre för deprimerade pojkar att gråta till än för fjortistjejer att lyssna på medan de ler, dansar och ser glada ut (och andra dödssynder). Extra plus för den utmärkta videon.
2. Justice - D.A.N.C.E
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/HQ6jjfSL-wQ&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/HQ6jjfSL-wQ&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Justice gjorde årets bästa skiva. Okej, det finns kritiska röster som menar att de bara gjorde vad Daft Punk redan gjort tio år tidigare, men skulle det vara något dålig? Som om det behövdes mer musik än Daft Punk, liksom. D.A.N.C.E är kanske inte deras bästa låt, men den är så underbart dansant och euforisk att den räcker för att knipa andraplatsen ändå. Dessutom hade den årets coolaste och bästa video.
1. Familjen - Det snurrar i min skalle
<object width="425" height="355"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/JdY-ctv9U_E&rel=1"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/JdY-ctv9U_E&rel=1" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="355"></embed></object>
Och så är vi framme vid nummer ett.
2007 var skånes år. 2007 var året då jag telefonsexade på skånska, då Frida visade att skånska var det nya franska för porriga sånger, och då allt solljus verkade riktat mot Malmö. Bäst av hela Skåne var Familjen, som lyckades göra en låt som fick mig att engagera mig på ett sätt som jag inte känt sedan Silverbullit. Han bjöd på ett vemod så rakbladsvasst att man kunde skära i glas med det, tillsammans med några av de vackraste och anspråkslösaste texterna som någonsin hörts i en danslåt, och allt ackompagnerat av ett malande, maskinellt oväsen som låter precis såsom jag ser ut innuti, med ett driv som var omöjligt att värja sig ifrån.
Och så har vi skånskan:
Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
Vet jag vad du kommer att säg
och det känns som första gången
Familjen visade att skånskan inte bara är en dialekt, utan ett helt annat sätt att formulera sig på. Ett rakare, ärligare och storslagnare sätt. Det är språket som gud använde när han sade "Varde ljus". Med rullande R.
(Eller så överdriver jag, men i så fall bara för att låten är så himla bra.)