Ymir
Liten kantbaron
Alltså, seriöst? Kanske dags för en privilege check? Eller är det din empati det är fel på?Årets mest överskattade grej: hur horribelt 2020 har varit. Jag fattar verkligen inte grejen. Känns mer som något internet-meme-fenomen än något annat. Visst, en del saker har inte blivit av (jag skulle t.ex. sett Nick Cave live för sjuttioelfte gången), men no biggie väl? Jag har läst fler böcker än vanligt och så där. Extremt oklart hur folk kan tycka att det är apokalypsnivå på det här året.
Pröva att ha haft ett tillfälligt jobb som tog slut i Juni, och sedan försöka få A-kassa... (har fortfarande inte fått det, och lär med de nuvarande handläggningstiderna behöva vänta till Mars eller nåt. Under tiden har jag inte en krona. Samtidigt skjuter matkostnaderna i höjden eftersom jag inte längre kan handla på den billiga torgmarknaden och i de trånga halal-charkerna, då de alltid är packade med folk). Pröva att ha varit extremt deprimerad i åratal, och precis ha varit på väg att komma ur depressionen, bara för att se den bounca tillbaka på grund av all social isolering. Pröva att ha en dement mamma du konstant måste oroa dig för eftersom hon absolut inte kan förstå Corona-riskerna och hela tiden springer runt planlöst på stan och riskerar att dra med viruset hem till pappa, som är i en hyper-riskgrupp. Also, alla åtgärder och all hjälp hon skulle fått blir inställda pga corona. Pröva att ha dina rollspelsgrupper som det huvudsakliga glädjeämnet i ditt miserabla liv, och filmcirklar och middagsbjudningar som de sekundära, och se alltihop läggas på is en grej efter en annan, pga corona. Pröva att ha en liten familj plågad av mammas demens, där pappa och syrran mot bättre vetande tjatar på dig att komma på julfirandet och blir superbesvikna om du inte kommer, samtidigt som du vet med hela ditt förnuft att du verkligen inte borde pga det extrema coronaläget i kombination med att du bor kollektivt, men du förmår inte säga nej till dem, så varenda minut av julfirandet kommer vara fläckad av ångest. För att göra det hela ännu värre har du inte köpt en enda julklapp, för din depression sabbade din framförhållning så du kom inte till skott att beställa något online, och när det började bli akut var corona-risken fyra ggr så hög som den nånsin varit tidigare, så plötsligt var att springa i butiker inte heller ett alternativ. Men du vet att familjen köpt klappar till dig. Det kommer ju inte bli awkward och ångestskapande alls...
Mina nyårslöften för 2020 var att hitta ett jobb och en flickvän... Två drömmar året visade sig absurdistiskt illa lämpat för, och nu känns bägge mer hopplösa än på länge.
Mitt liv var illa redan, men såg ut att vara på väg i en positiv riktning ett tag. Sedan kom 2020 och körde det i en helt ny botten, så låg att jag skulle varit hänförd om jag inte var så upptagen med att sitta i ett hörn och gråta.
Last edited: