Bästa berömmet som SL

[Faehrengaust]

Kopplar till tråden Vad driver dig till att spelleda?

Vad är det bästa/intressantaste/roligaste berömmet du fått som SL?

---

Min story: Ca 10 år sedan satt jag och min kanske bästa vän från barndomen och drack lite vin i hans lyxiga trädgård. Han har varit framgångsrik i affärslivet. Då berättade han att han haft stor nytta av våra spelsessioner (där jag var SL) i affärslivet. Han sa att "det var genom dina SLP som jag lärde mig känna igen skurkarna"

Det är många som sagt att jag är duktig på att dölja känslor och på att ljuga. Kanske inte det mest smickrande, men det kommer nog från att man spellett hundratals skurkaktiga SLP'n. Då måste spelarna å sin sida bli bättre på att identifiera dem.

 

[Dilandau]

När spelare inte ställer in.

 

[Oldtimer]

Det finns ett tillfälle som överträffar allt annat.

Min dotter, som jag spelat rollspel med sedan hon var åtta, var i tonåren och inför det årets GothCon fick vi en förfrågan från några goda vänner om hon ville vara med och spela i deras lag på GothCon. Det ville hon gärna, så medan jag stod i spelmakarrummet på konventet, spelade hon pass efter pass.

I bilen på väg hem efter ett avslutat GothCon, utspelar sig följande samtal:

- "Hade du kul på konventet?"
- "Jo..." (tankfullt)
Tystnad...
- "Pappa?" (ännu mer tankfullt)
- "Ja?"
- "Jag har nog aldrig förstått vilken bra spelledare du är."

Pappahjärta och spelledarhjärta som exploderar samtidigt. Går nog aldrig att överträffa.

 

[Faehrengaust]

Det finns ett tillfälle som överträffar allt annat.

...

Pappahjärta och spelledarhjärta som exploderar samtidigt. Går nog aldrig att överträffa.

Jag blir jäkligt avundsjuk, trotts flera försök så har jag inte lyckats få min dotter intresserad av rollspel.

 

[Rymdhamster]

När allt det administrative entusiastiskt drivs av spelarna. När det är spelarna som pushar för att boka in datum.

Det kommer alltid hända att ett spelmöte behöver ställas in, men det så sjukt härligt när spelarna genast drar fram kalendrarna och försöker hitta ersätningsdatum och diskutera vilka andra åtaganden de kan planera om för att få det att funka.

Sen kan det vara lite överväldigande för en dåligt planerad SL som förlitar sig på rutin för att få vardagen att gå ihop, men det får mig alltid att känna att jag måste gjort ett rätt okej jobb.

 

[God45]

När folk pratar om kampanjen i efterhand!

 

[Zire]

När spelarna efter spelmötet ivrigt börjar planera in nästa spelmöte "vi måste ha det så snart som möjligt!" för att de vill veta hur det ska gå.

 

[Rickard]

När man på konvent får man fyra nya vänner efter ett spelpass.

 

[Beastslayer]

När folk år efter då och då pratar om goda minnen från kampanjen. Detta kan dock även vara något man som grupp skapar tillsammans.
Att folk fortsätter spela med en är väl en typ av beröm.
När folk lägger ned energi på att skapa saker till kampanjen ni spelar.
Engangemang överlag tycker jag även kan visa på detta. Folk skulle uppenbarligen droppa av om de inte gillade en som SL.

 

[Quadrante]

Kan inte på rak arm komma på något.

 

[Franz]

Mitt handlar om när jag spelledde en kampanj i Tolkiens Midgård. Rollpersonerna skulle av komplicerade anledningar ta sig ner i ett gravkummel på kummelåsarna. Där nere fanns naturligtvis en kummelgast som rollpersonerna skulle vara körda om de mötte. Jag hade planerat för att de skulle få smyga omkring i tunnlarna, gömma sig för gasten men hela tiden känna dennes kusliga närvaro.

De gick ner i tunnlarna och jag beskrev att från det ena hållet hördes ett hemskt klagande, från andra hållet var det lugnt. Till min stora förvåning gick rollpersonerna åt det hållet klagandet kom ifrån och vips stötte de på gasten. Jahapp, det hade jag inte räknat med. Jag ger en beskrivning av hur hemsk och oövervinnlig gasten verkar och säger att han lååångsamt höjer sin hand mot rollpersonerna, så att de ska få chans att fly. De anfallet istället. Jahapp, det hade jag inte heller räknat med. Jag kände att jag redan gett dem rätt många chanser att undvika strid så nu får det väl bli så. Gasten är immun mot vapen och oskaliggör rollpersonerna på nolltid. Jag är rätt förvånad över hur saker utvecklats, stressad och dessutom rätt upprörd, men jag vill inte ha ett TPK, så jag låter rollpersonerna vakna upp på samma sätt som hobbitarna i Sagan om Ringen, iklädda kläder för att offras och så vidare. Rollpersonerna får vakna upp innan det är försent och sedan kravla runt i beckmörker för att tillslut hitta ut, med gasten hack i häl.

Hela tiden som jag beskriver detta känner jag mig frustrerad och tänker att det här blev verkligen skitdåligt. När rollpersonerna är i säkerhet igen utbrister en spelare: "Det här var fan det bästa jag varit med om i rollspelssammanhang! Shit vad läskigt det var!" Övriga spelare håller med. Framförallt en spelare pratade i flera veckor efteråt om vilken fantastisk spelupplevelse det var. Det var självklart otroligt kul att få så mycket beröm men det blev extra kul i och med att det skedde angående något som jag trodde blev jättedåligt.