Bästa James Bond-film?

[Gabrielle de Bourg]

No Time to Die är absolut en fantastisk film och jag har med stort nöje sett den flera gånger, men ...

Spoiler

jag tycker faktiskt inte att man ska döda en filmfigur som Bond. Pensionera honom, visst, för det håller fortsättningen öppen även om Craigsviten är slut och det ska rebootas med ny tidslinje igen - låt honom rida (köra) in i solnedgången istället, så som Spectre slutar. Så jag är superkluven inför sista delen av filmen, och att döda Bond totalsänker den från ett högstabetyg.[ /spoiler]

Spoiler

Och jag var i min tur glad att det skedde! Bondfilmerna har sedan de började lidit av problemet att de nästan aldrig avslutar en påbörjad handling, utan något etableras som ska påverka Bond för att sedan kastas bort. Tydligaste exemplet är ju när Tracy dör, Bonds stora tragedi och där han behöver göra upp med Blofeld, något som helt droppas i Diamantfeber (det får typ ett avslut i Ur dödlig synvinkel men blir mest påklistrat) och Bond får nästan aldrig genomgå någon större personlighetsutveckling genom filmerna. Att No Time to Die faktiskt tog död på Bond var så skönt, för dödlighet har alltid varit återkommande för Craigs Bond, ihop med hans självdestruktivitet och vi likt honom vet att han inte kommer att överleva som han lever, samtidigt som han bara lämnar död och förstörelse efter sig. Så att han får offra sig för sin familj gör att handlingen får en pay-off, samtidigt som omständigheterna helt förändras; valet att dö är hans, istället för någon annans och nu kommer han istället lämna efter sig något gott. Dessutom var det skönt; att prata om att döda Bond har gjorts i åratal och vi har sett honom åka in i solnedgången för ofta. Att han dog är starkare berättande och det ska alltid vara berättelsen som avgör.

 

[Leon]

Min framtida bondfilm förlagd till svenskt 1400-tal:

"Namnet är Bonde. Knutsson Bonde. Karl Knutsson Bonde!" "Karl 008 med fullmakt att dräpa!"

 

[Franz]

Min framtida bondfilm förlagd till svenskt 1400-tal:

"Namnet är Bonde. Knutsson Bonde. Karl Knutsson Bonde!" "Karl 008 med fullmakt att dräpa!"

Hur låter James Bonds dörrklocka? Plong. Pling plong.

 

[Henke]

01. For Your Eyes Only
02. The Spy who loved me
03. Casino Royale (2006)
04. The Living Daylights
05. A View To A Kill
06. Goldfinger
07. Moonraker
08. You Only Live Twice
09. Skyfall
10. Live and Let Die
11. Licence To Kill
12. From Russia with Love
13. The Man with the Golden Gun
14. Dr. No
15. Octopussy
16. Spectre
17. Diamonds Are Forever
18. Never say never again
19. Goldeneye
20. The World Is Not Enough
21. On Her Majesty's Secret Service
22. Thunderball
23. Tomorrow Never Dies
24. Die Another Day
25. Quantum of Solace
26. No Time to Die

 

[Minimoni]

Spoiler

Och jag var i min tur glad att det skedde! Bondfilmerna har sedan de började lidit av problemet att de nästan aldrig avslutar en påbörjad handling, utan något etableras som ska påverka Bond för att sedan kastas bort. Tydligaste exemplet är ju när Tracy dör, Bonds stora tragedi och där han behöver göra upp med Blofeld, något som helt droppas i Diamantfeber (det får typ ett avslut i Ur dödlig synvinkel men blir mest påklistrat) och Bond får nästan aldrig genomgå någon större personlighetsutveckling genom filmerna. Att No Time to Die faktiskt tog död på Bond var så skönt, för dödlighet har alltid varit återkommande för Craigs Bond, ihop med hans självdestruktivitet och vi likt honom vet att han inte kommer att överleva som han lever, samtidigt som han bara lämnar död och förstörelse efter sig. Så att han får offra sig för sin familj gör att handlingen får en pay-off, samtidigt som omständigheterna helt förändras; valet att dö är hans, istället för någon annans och nu kommer han istället lämna efter sig något gott. Dessutom var det skönt; att prata om att döda Bond har gjorts i åratal och vi har sett honom åka in i solnedgången för ofta. Att han dog är starkare berättande och det ska alltid vara berättelsen som avgör.

Jag håller delvis med och samtidigt är jag en riktig sucker för överlyckliga slut. Jag hade helst sett att Craigs näst sista film hade varit den faktiskt sista. Att han ger upp agentjobbet och väljer livet framför ett liv kantat med död och våld, var så grymt vackert både på ett symboliskt och ett faktiskt plan.

Men jag kan uppskatta det som händer i den sista filmen också men som sagt, jag är en svag man som lätt snyftar och jag vill hellre se helt lyckliga slut. Jag vet att det låter tråkigt men jag ser så mycket film som är riktigt mörk och vår del av världen blev väldigt mörk väldigt snabbt och då gillar jag att hänge mig åt vackra fantasier där hjälten vinner.

 

[Franz]

Angående slutet i No time to die:

Spoiler

Jag har inget emot att James Bond dör. Det är en grej med honom som inte gjorts innan, och det kan vara en bra symbolisk avslutning för den Bond vi känner till så att man kan göra nåt nytt med karaktären (eller låta honom vila i frid för alltid).

Problemet för mig var att själva sättet han dog på kändes väldigt konstruerat. Det kändes liksom som att de med all möta de kunde försökte böja och bända hela tredje akten runt det faktum att han skulle dö vilket för mig tog bort känslan av sorg. Jämför med bra dödsscener i andra äventyrsfilmer, typ Boromirs död i Sagan om ringen, Han Solos och Luke Skywalkers död i de nya Star Warsfilmerna, Aunt Mays död i Spider-Man No Way Home etc.

 

[Poromaa]

Förvisso, all heder åt Lazenby. Jag tänke mest på att den kanske haft en mer ikonisk status i det allmänna minnet om den ingått i Connerysviten, och att det blivit en tydligare tidslinje/serie in i Diamantfeber... Jag tänker en Connery på höjden av sin charm, inte den lite trötta Connery från föregående (och efterföljande) film.

Håller alldeles med. Sedan kan jag fundera på om filmen hade sett ut som den gör om producenterna haft tillgång till Connery. Hade man varit benägna att tona ned det överdådiga men framgångsrika spektakel som alltmer präglat serien om inte nya grepp varit tvungna? Givet att man lyckades krama filmen You Only Live Twice ur den litterära förlagan och sedan återupptog samma vana hela 70-talet sticker On Her Majesty’s Secret Service onekligen ut, inte bara på grund av Lazenby. Spekulationer, spekulationer.

 

[Daniel]

Sant. Men i den bästa av världar, i den bästa av världar. Samtidigt, som rekyl efter Moonraker kom ju den betydligt mer jordnära (pun intended) For Your Eyes Only.

Sedan kan man ju vidare spekulera i hur filmens arv blivit om Lazenby gjort fler.

Likväl, jag håller kvar On Her Majesty's som etta!

 

[Poromaa]

Man kan nog inte säga annat än att Bondfilmerna varit bra på att kurskorrigera genom åren. I mina ögon havererade kvalitetskontrollen efter On Her Majesty’s Secret Service men man gjorde uppenbarligen rätt val för att ta sig igenom 70-talet med den äran. För övrigt tycker jag nyorienteringen med For Your Eyes Only inledde seriens starkaste årtionde vid sidan av 60-talet och som Franz med andra varit inne på vore The Living Daylights ett utmärkt val av film.

Och förresten:

Ingen borde behöva se Casino Royale (1967)

Spoiler

Vem skulle vilja se en film där Bond dragit sig tillbaka, men av omständigheterna åter tvingas kränga på sig hölstret och sedan dör efter avslöjandet att han har en dotter?

 

[Daniel]

Jag kan dock inte bestämma mig för vilken Bond-film jag ska titta på och skulle behöva lite hjälp med beslutsfattandet.

Nå, vilken blev det?
Eller har filmkvällen ännu inte ägt rum.

 

[Franz]

Nå, vilken blev det?
Eller har filmkvällen ännu inte ägt rum.

Filmkvällen har inte ägt rum än. Är mitt uppe i en flytt så romen var tyvärr tvungen att packas ner. Men när flytten väl är över blir det av och då lutar det mot att jag först ser I hennes majestäts hemliga tjänst och sen Iskallt uppdrag