Bästa läsupplevelsen?

Joined
27 Sep 2001
Messages
1,665
Location
Uppsala
Baserat på andra trådar.

Vad är den bästa läsupplevelsen ni haft? Dvs, den skönlitteratära (vi begränsar oss till det) bok som ni läst som gav er största nöjet/glädjen/upplevelsen? Antagligen har boken en speciell plats i ert hjärta/minne än idag.

Det är antagligen inte den bästa boken ni läst. Men den kanske var bäst när ni läste den.

Vilken ålder var ni ungefär? Vad var det som gjorde boken så fantastisk? Hur tror ni att ni skulle uppleva boken idag? Hur vore det att kunna få den upplevelsen igen? Vad skulle krävas?

---

Min bästa läsupplevelse var "Magician" av Raymond Feist. Jag läste den när jag var runt 13 år (nästan 40 år sedan). Det var utmaning för mig att läsa den på engelska på den tiden för jag var inte så bra på det. Det var faktiskt den första riktigt tjocka engelska boken jag läste (men jag var van med att läsa tjocka böcker). Jag strök under de ord jag inte kunde och slog upp dom. Det var kul att kolla i boken senare för jag kunde se att det var mycket ord understrukna i början men det minskade snabbt i takt med att mitt ordförråd växte.

Det som gjorde att jag fastnade så totalt var att man fick följa de två kompisarna (bokens huvudpersoner) från barndom och till vuxen ålder. De upptäckte världen (eller till och med världarna i det ena fallet), utvecklades och deltog aktivt i de omvälvande händelserna i boken. Det var en resa från den trygga lilla hemmamiljön och ut i världen. Eftersom de började unga så kunde jag delvis identifiera mig med dem. Det var också en värld som för mig tedde sig helt fantastisk och det var nog här min förkärlek för fantasy fastnaglades (den hade redan grundats tidigare).

Jag tror inte jag skulle få ens i närheten av samma upplevelse idag. Efter att ha läst så mycket mer böcker så kräver jag numera mer "komplicerade" personligheter, intriger och berättelser. Även världen skulle jag idag se som lite väl "enkel" eller kanske snarare klichéartad. Boken är nog fortfarande bra, i alla fall vill jag tro det, men det vore inte alls samma wow-effekt.

Det vore fantastiskt att kunna få samma upplevelse igen, men det är verkligen svårt. Mängden litteratur jag har konsumerat (och då är jag inte extrem på något sätt) är så stor att jag inte får den där wow-effekten lika lätt längre. Lite sorgligt faktiskt.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,976
Förvånansvärt lätt svar när jag tänker efter och måste välja en bok - Ringens herre. Först genom högläsning av min far i 11-12-årsåldern och sedan kort därefter igen på egen hand. Otroligt formativ när det kommer till berättelsens kraft, det suggestiva världsbygget (som ju är väldigt subtilt förmedlat i romanen, när det inte kunde ställas i relation till det som publicerades efteråt) och det målande språket (som visserligen var ohlmarkska, men även Tolkiens eget språk är ju målande fast på ett helt annat vis, men det förstod jag först långt senare). Ingen bok har påverkat mig lika mycket och jag tycker fortfarande idag att den är lika bra som då (även om jag kanske skiftar i fokus).

Det vore fantastiskt att kunna få samma upplevelse igen, men det är verkligen svårt. Mängden litteratur jag har konsumerat (och då är jag inte extrem på något sätt) är så stor att jag inte får den där wow-effekten lika lätt längre. Lite sorgligt faktiskt.
Kanske sorgligt, men också rimligt. En effekt av att utvecklas och bli äldre. Motsatsen vore nog inte heller kul.
 
Last edited:

Oscar Silferstjerna

John Blunds mardröm
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,853
Location
Nirvana
Baserat på andra trådar.

Vad är den bästa läsupplevelsen ni haft? Dvs, den skönlitteratära (vi begränsar oss till det) bok som ni läst som gav er största nöjet/glädjen/upplevelsen? Antagligen har boken en speciell plats i ert hjärta/minne än idag.

Det är antagligen inte den bästa boken ni läst. Men den kanske var bäst när ni läste den.

Vilken ålder var ni ungefär? Vad var det som gjorde boken så fantastisk? Hur tror ni att ni skulle uppleva boken idag? Hur vore det att kunna få den upplevelsen igen? Vad skulle krävas?

---

Min bästa läsupplevelse var "Magician" av Raymond Feist. Jag läste den när jag var runt 13 år (nästan 40 år sedan). Det var utmaning för mig att läsa den på engelska på den tiden för jag var inte så bra på det. Det var faktiskt den första riktigt tjocka engelska boken jag läste (men jag var van med att läsa tjocka böcker). Jag strök under de ord jag inte kunde och slog upp dom. Det var kul att kolla i boken senare för jag kunde se att det var mycket ord understrukna i början men det minskade snabbt i takt med att mitt ordförråd växte.

Det som gjorde att jag fastnade så totalt var att man fick följa de två kompisarna (bokens huvudpersoner) från barndom och till vuxen ålder. De upptäckte världen (eller till och med världarna i det ena fallet), utvecklades och deltog aktivt i de omvälvande händelserna i boken. Det var en resa från den trygga lilla hemmamiljön och ut i världen. Eftersom de började unga så kunde jag delvis identifiera mig med dem. Det var också en värld som för mig tedde sig helt fantastisk och det var nog här min förkärlek för fantasy fastnaglades (den hade redan grundats tidigare).

Jag tror inte jag skulle få ens i närheten av samma upplevelse idag. Efter att ha läst så mycket mer böcker så kräver jag numera mer "komplicerade" personligheter, intriger och berättelser. Även världen skulle jag idag se som lite väl "enkel" eller kanske snarare klichéartad. Boken är nog fortfarande bra, i alla fall vill jag tro det, men det vore inte alls samma wow-effekt.

Det vore fantastiskt att kunna få samma upplevelse igen, men det är verkligen svårt. Mängden litteratur jag har konsumerat (och då är jag inte extrem på något sätt) är så stor att jag inte får den där wow-effekten lika lätt längre. Lite sorgligt faktiskt.
Brott och staff av Dostojevskij. Jag var 22-23 år när jag läste denna roman. Sögs in i både de långa, inre monologerna och den dramatiska handlingen - en ung student som begår ett mord på en pantlånerska (ett mord som i bara farten följs av ett dråp). Det finns också en drömsekvens om en plågad häst och flera långa dialoger som har etsat sig fast i mitt minne. Jag har sedan dess haft flera andra starka läsupplevelser (exempelvis Dagermans romaner och noveller), men Dostojevskij står verkligen ut. Kanske delvis för att jag var så ung då. Är 50+ nu.

Jag är övertygad om att jag skulle tycka lika bra om Brott och straff idag. Men möjligen delvis av andra orsaker. Det är en mångfacetterad roman som man kan läsa och tolka på många olika sätt.
 
Last edited:

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,583
Location
Rissne
Jag vet inte om jag har någon liksom enskild "bästa". Mina minnen bakåt i livet tar slut innan jag började läsa böcker, och jag har haft en himla massa böcker som gjort väldigt stort intryck på mig. På väldigt olika sätt, så det blir svårt att säga att någon av dem var "den bästa" upplevelsen.

Så nu får ni några handplockade:

Som Momo eller Kampen om Tiden till exempel. Jag minns inte jättemycket från första gången jag läste den, annat än att jag väldigt tydligt tänkte på den som "den första tjocka bok jag läste". Jag har ingen aning om ifall den faktiskt var det, men jag minns känslan av att ha "levlat upp" från korta böcker. Och jag minns hur magiskt det var att läsa böcker som tog en stund att läsa klart.

Eller Sagan om Ringen. Min mor köpte dem, och gav mig första boken i födelsedagspresent (i oktober) med tanken att jag skulle få en i månaden fram till jul (har jag för mig). Den planen gick sådär. Jag tror att jag läst allhop inom åtminstone en månad. Minnet är lite svajjigt, men jag vet att jag läste de där böckerna flera gånger. Jag minns en gång då jag, någon gång i mellanstadiet, läste alla tre på en helg. Då kände jag mig väldigt stolt. Läsning var ju något jag var bra på, och som jag förstod att min omgivning också tyckte att det var bra att vara bra på. Till skillnad från till exempel legobygge, där jag alltmer började förstå att folk mest sade att det som byggdes var fint för att vara snälla.

Jag minns när jag bad bibliotekarierna på Hudiksvalls bibliotek om Asimovs "Jag, Robot". De fick hämta upp den ur magasinet. Jag hade redan börjat utveckla ångest gällande att vara ivägen och skapa problem för andra, men bibliotekarierna var så snälla och jag fick definitivt känslan av att de tyckte det var roligt med en brådmogen unge som ville ha konstiga böcker. Via samma bibliotek läste jag Stiftelsetrilogin och Dune och 2001 och en massa annat. Alla var de helt magiska – under stora delar av min barndom levde jag ju mer i böckerna än vad jag gjorde i den "verkliga världen".

Vissa böcker har gjort avtryck genom sitt idéinnehåll eller sin utmaning mer än sina läsupplevelser. Illuminatus-trilogin hittade jag när jag hade en period av allmänt flum, och jag slukade den med hull och hår. Jag älskade också hur rörig den var; det var den första boken på många år som jag upplevde gav ordentligt tuggmotstånd, som krävde något av mig. Den kunde byta röst och scen och tid mitt i ett stycke, så det gällde att hänga med. Lite samma sak gäller Blindsight, som jag läste mer nyligen – den krävde mycket mer av mig än de flesta andra böcker jag läst, och jag behövde sänka min läshastighet betydligt för att hänga med och greppa vad som faktiskt hände. Blindsight gav mig också en massa tankar och idéer som jag fortfarande går och tänker på.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,030
Location
Göteborg
För mig är det Se una notte d’invierno un viaggatore av Italo Calvino. Den var så annorlunda och intressant skriven, den visade aspekter av litteratur jag inte stött på tidigare. Den var en riktig fröjd att läsa. Och en viktig aspekt av läsupplevelsen för mig är språket. Italienska är inte mitt favoritspråk för litteratur, men det är ett vackert och intressant språk, och ligger i området där jag kan läsa utan stora hinder, men fortfarande stöter på en hel del ord och uttryck jag inte känner igen, precis som OP.

Kanske är det för att jag inte minns så mycket av min barndom, men jag tror inte någon bok jag läste innan jag var 20 hamnar på topplistan över bästa läsupplevelser. Jag kan njuta så mycket mer av en bok idag än jag kunde då, precis som rollspel är otroligt mycket mer givande nu än mina halvkassa och frustrerande sessioner från när jag var ung.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,391
Lätt Robinson Crusoe, första boken jag läste, boken som fick mig motiverad att lära mig läsa. Läste den på lågstadiet, mamma hade läst den högt för mig sommaren innan jag började skolan. Men hade en fantastisk upplevelse med Sagan om Ringen i Ohlmarks översättning oxå, ett par år senare, satt o läste när vi hyrde sommarstuga o spanade ut över havet. Det är nästan så det är dött lopp mellan de två.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,258
Location
Off grid
För min del har jag läst massor med bra skönlitteratur genom åren och en del dålig.
Men det är inte skönlittaturen som gett mig Wow-känslan. Skönlitteratur ger en långsammare men djupare kick för mig.
Det är snarare tecknade serier som varit det jag sugits in i snabbt (Sandman/Hellblazer/V for Vendetta m.m.).
I vuxen ålder är det facklitteraturen som har fängslat mig mest.

Vad gäller skönlitteraturen så har den växlat ganska mycket över tid.
Det här kanske var de som påverkade mig mest i respektive (ålder).
Gusten Grodslukare (8)
Mio min Mio (9)
Fem på Nya äventyr (10)
Sagan om Ringen (10)
Döden på Nilen (11)
Silmarillion (12)
Kitty böcker (13)
Coq Rouge (13)
Röd Storm (14)
Liftarens Guide till Galaxen serien (14)
Operation Garbo (15)
Patrioter (15)
Flight of the Intruder (16)
Jakten på röd Oktober (16)
Magins färg (16)
Gamla testamentet (19)
Harry Potter (29)
Mellan sommarens längtan och vinterns köld (30)

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 

folketsfiende

drömvändare
Joined
5 Nov 2021
Messages
216
Location
Stockholm
Inte hundra, men det är stor chans att det är någon av Stephen Kings romaner. Jag beställde dem från andra bibliotek till Huddinges huvudbibliotek. Satt med en gammal mikrofilmsläsare för att hitta alla titlar, och fyllde i beställningsformulär med så tydlig skrift jag förmådde. Men vilken var den roman jag som var den största läsupplevelsen av dessa? Förmodligen Det. Jag uppskattade verkligen att få ta del av livet i Derry, oönskade mig den i present och läste om den många gånger. Så här i efterhand ser jag den som en rik roman, med en hel del undertext.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,920
Location
Örebro
För inte allt för länge sen läste jag "be för mig i tusen år" och den lämnade avtryck på mig. Att skildra relationen inom och mellan olika medlemmar i familjer fick mig att fundera en hel del över vad familjen betyder. Även spännande att se det utifrån en annan kulturs perspektiv på familjen.

Sen blev jag ganska, väldigt berörd, när jag läste "vår egen lilla hemlighet". Det finns flera böcker som handlar om våld i nära relationer, men just denna berörde mig och fastnade verkligen.

Bland noveller så fastnade "lokomotivet" av Tove Jansson. Kan inte förklara varför, den berörde mig dock.

Är väl de tre verk jag kan komma på så där på rak arm.
 

Lanina

Oneironaut
Joined
3 Jan 2022
Messages
145
Location
Stockholm
I stort sett alla mina fantastiska läsupplevelser är från när jag var barn eller tonåring. Kanske är det så att jag tappat en del inlevelseförmåga eller blivit mer cynisk som vuxen. Eller så var det för att jag läste väldigt mycket i den så kallade "bokslukaråldern". Eller är det idag som jag är distraherad från böcker genom internet och tv-spel?

Jag har lite svårt att välja. Ibland var det texten i sig som gjorde ett starkt intryck. Ibland sammanhanget.

Men några viktiga:
En vampyrs bekännelse - Anne Rice
Jag gick i tredje klass när filmen gick på TV4. Hela familjen satt och tittade, men ungefär halvvägs in (dvs, vid paus för kvällsnyheterna) så insåg min mor två saker 1. Klockan var mycket och 2. Det har var nog egentligen en för läskig film för en 9-åring. Så hon beordrade mig i säng, och jag fick aldrig se hur filmen slutade! Men tji fick hon! Boken förhindrade hon mig inte från att läsa. Det tog ett bra tag att nöta igenom den, så jag gick redan i fjärde klass när jag läste klart den. Jag var antagligen den enda i klassen som var fullt övertygad om att odödlighet är en förbannelse, inte en cool superkraft. Drömde ibland mardrömmar om att jag var en vampyr som bara ville dö! Men älskade boken ändå. Och jag fick känna mig listig som lyckades komma åt "slutet på filmen" trots föräldracensur. :D

Animorphs-serien - K.A. Applegate
Här snackar vi fulkultur. De här amerikanska science fiction-böckerna släpptes i Sverige under B. Wahlströms-ungdomsböcker (grön rygg). Jag minns första gången jag såg bokomslagen föreställandes tonåringar som i ful 90-tals-photoshop förvandlades till olika djur. Jag var i Mörby Centrum, gick i fyran och som hypnotiserad. Hade tidigare läst en massa rödryggade (dvs, riktade till tjejer) Wahlströms-böcker. Jag tiggde och bad min mor om att få köpa iaf första boken. Hon gav med sig. Stora delar av min tid i mellan- och högstadiet gick ut på att läsa de där böckerna allt eftersom de kom ut. De gick oerhört snabbt att läsa ut, men det var som GODIS för min hjärna. Jag hittade hela min samling igen nu som vuxen, och kollade om det fanns fler att få tag på. På originalspråk finns det väldigt många böcker (50+?), men jag har samtliga av dem som översatts till svenska. Plus en på finska. Började läsa om en del av dem nu som vuxen. Lättläst, barnsligt, 90-taligt, men jag blir på så oerhört bra humör av att läsa dem! De håller än, hävdar jag!

Stäppvargen - Hermann Hesse
Den här boken tvingades vi läsa i gymnasiet. Jag verkade vara den enda i min klass som på riktigt gillade den. Majoriteten hatade den, några enstaka tyckte den var "ok". Jag kände att jag hade funnit en själsfrände i den melankoliske vargmannen Harry. Älskade de där flummiga delarna där man knappt vet vad som är sant och inte. Försökte förklara för min trötta svensklärarinna hur viktig den här boken hade blivit för mig, hur jag verkligen kände igen mig i huvudpersonen. Hon sa typ "okej", och gick. Jag läste om boken några år senare, men har faktiskt inte läst den igen sedan jag blev "vuxen på riktigt" och är nästan rädd för att göra det. Tänk om jag nu, med 30-plussarens cynicism, ser brister hos den där boken som var så tongivande för mig då?

Mörka Materian-trilogin - Philip Pullman
Ja, tillbaka till ungdomsfantasyn. Jag råkade få de två första böckerna i mellanstadiet, för att min mammas kompis son (som var flera år äldre) hade läst ut dem. Böckerna hade både de där spännande äventyren i märkliga miljöer som väckte min läslust som barn, men också en massa filosofiska och teologiska frågor som passade mitt lillgamla jag. Läste de två första böckerna i ett nafs... och sen visade det sig att den tredje delen inte kommit ut än! Och sen ville jag vänta tills den översattes till svenska också! Så jag hann läsa om de två första innan jag fick tag på den tredje, och vid det laget var jag en högstadietonåring. Jag satt i en svettig sommarsol ("det är fint väder, gå ut!") och läste om hur huvudpersonerna tog upp kampen mot Himlen och Gud.

Tröstomnämnande till: Gudar och jättar i nordisk mytologi, Sofies Värld, Harry Potter och de vises sten, Fornnordisk mytologi enligt Eddans lärdomsdikter, A devastation called peace)
 

Anthrox

Byns sämsta Majestix.
Joined
8 Jun 2017
Messages
4,967
Kommer väl inte direkt ihåg några läsupplevelser från förr, mer än brottsstycken och vaga känslor. Vet att jag typ sträckläste Belgariaden på mellanstadiet och knappt kunde lägga ifrån mig böckerna, eller när jag fick Dune i handen första gången och läste den back to back, eller Liftarens guide till galaxen som jag läste alla fem böckerna på en knapp vecka.

Men sen jag började läsa igen nu i vuxen ålder för några år sedan så finns det ingen, ingen, ingen bok som gett mig den här världsuppslukande känslan av att en glömmer bort verkligheten och allt som existerar är orden på sidorna och när sista sidan är slut så infinner sig tomheten.
Tills jag hittade Murderbot diaries.

Jag älskar den där jävla roboten.

Och nu har jag läst varenda ord som finns i den världen och känner tomheten.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,214
Det här är verkligen en tråd där folk beskriver fina upplevelser från sin barndom/ungdom där de hittar saker viktiga för dem eller njutit av läsningen. Och det är inte min grej alls. Så, sure, nostalgisk läsning av Tolkien vid 12 års ålder liggande på en gräsmatta i solen, att hitta Karin Boyes dikter i tonåren och att läsa Främlingen av Camus som en ung man i all ära… Men weak. Basic. Mid, Det viktiga med litteratur är inte att känna positiva känslor, det är att känna MEST KÄNSLOR.

Min tredje bästa läsupplevelse var Nattens skogar när jag behövde läsa texten i takt med ljudboken för jag behövde fler sinnen för att kunna hänga med!

Min näst bästa läsupplevelse var när jag läste Mannen utan egenskaper och meningslösheten sköljde över mig till punkten att jag brydde mig om den där jävla festen!

Min bästa läsupplevelse var när jag kom till tågsektionen i De elvatusen spöna medan jag satt på ett Öresundståg och höll på att kräkas mitt i tågvagnen.
 
Last edited:

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,865
Location
Helsingborg
Jag tänker säga Gene Wolfs Sword of the Lictor. Första genomläsningen av den boke vände inte bara upp och ner på vad jag kände att fantasy eller sci-fi skulle vara. Den vände upp och ner på mitt koncept av vad det betyder att läsa en bok.

Det är en opålitlig narrator, inte för att narratören ljuger utan för att hans förståelse av världen är så uppenbart annorlunda än min att jag inte kan vara säker på att några koncept han beskriver är vad jag tror de är. En mindboggling Aha-upplevelse på alla nivåer av vad läsning betyder.
 

Gustav Lorentz

a.k.a. McKatla
Joined
2 Aug 2010
Messages
1,192
Det är inte EN bok eller läsupplevelse, utan flera:

Trollkalen från Övärlden av Ursula K LeGuin, som jag fick när jag var 12. Fortfarande en av min favoriter.
Sagan om ringen när jag var 14. Inte lika imponerad idag.
Zen och konsten att sköta en motorcykel av Robert M Pirsig när jag var 17. Har inte läst om den på minst 25 år, tror inte jag skulle bli så imponerad idag.
Aniara av Harry Martinsson när jag var 19.
Pappan och havet samt Sent i November av Tove Jansson när jag var ca 25. Underbara böcker. Tove borde ha fått nobelpriset i litteratur.

Sedan dess? Ingen som gripit mig lika mycket tyvärr, även om många varit bra, ibland riktigt bra.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,194
Location
Nordnordost
Som barn var det nog Gordon Kormans böcker som kom via Disneys Ungdomsbokklubb. Bugs Potter och böckerna om Bruno och Boots. Kollar jag åren de släpptes så borde jag ha varit typ 10-11 år, och det verkar rimligt. Jag har sneglat lite i dem nu som vuxen och det är väl bara med nostalgins skimmer som de är så bra, hade jag varit i sitsen att jag skulle göra högläsning för något barn hade jag kanske testat dem dock.

Som något äldre gjorde Clavells Shogun väldigt stort intryck på mig. Jag läste boken innan jag kom i kontakt med tvserien.

I modern tid så får jag nog säga Grossmans The Magicians, som är typ Harry Potter för vuxna. Den dansar i bakgrunden för Kuf, och skulle det någonsin bli något Kuf2 så skulle det bli starkt inspirerat av The Magicians.
 
Top