Jag tänker att det absolut viktigaste borde vara att använda stilmallar i Word, för jag är ganska säker på att InDesign kan ta in sådana och kanske t.om. matcha mot såna som redan finns i dokumentet. Idealet är ju egentligen att aldrig någonsin göra en manuell inställning av exakt vilket typsnitt ett visst stycke ska ha, utan att låta allt sånt skötas av stilmallar.
Sen skulle jag nog se till att göra så lite designarbete i Word som möjligt. Jag brukar beskriva det som att jobbet man gör i Word (eller motsvarande program) framför allt bör vara
semantiskt snarare än
estetiskt. Alltså, det viktiga du gör där är att säga "den här biten text är en rubrik" eller "den här biten text är ett exempel". Allt val av typsnitt etc gör man i InDesign sen istället.
…nu har jag kollat import-funktionen i InDesign.
View attachment 4828
Jag skulle alltså:
- I Word, se till att markera rubrikerna med rätt stilmallar ("Rubrik 1" etc)
- I Word, skapa stilmallar för sånt som jag saknar – t.ex. "exempelrutor" och sådant.
- I Word, skippa exakt alla former av fancy schmancy formatering eller design. BARA göra rak, rå text med tabeller. Inga bilder, inga små sidorutor.
- I InDesign, skapa motsvarande stilmallar som jag vill ha, typ rubrikstorlekar och exempelrutor etc.
- I InDesign, vid import/placering, välja "Customize style import" och matcha ihop mina Word-stilmallar med mina InDesign-diton.
Som sagt, det viktigaste för ett bra flöde är egentligen att minimera mängden bös som behöver flöda mellan programmen. Ju mindre bös som ska flöda, desto enklare blir flödet.
Om de här inställningarna är korrekt gjorda så BÖR det helt enkelt vara en fråga om att dra fram Links-panelen i InDesign och uppdatera länken till wordfilen när man gjort ändringar i den.