Nekromanti Bästa minnet av rollspelssittning/session

[ÅkeZorkh]

Vad är era bästa rollspelsminnen?

Har ett flertal från barn- och ungdomsåren, som säkert delvis ligger till grund för varför jag aldrig kan släppa hobbyn.

På topp ligger en veckas intensivt spelande nära nog dygnet runt. Jag och tre kompisar var ensamma på en i stort sett öde skärgårds-ö en regnig vecka i augusti när jag var i 17/18-årsåldern. Vi manglade en episk eon-kampanj, till synes utan slut. Enda avbrott var besök på avträdet, matlagning och inköp av snus (då man fick ta ekan med två-hästars aktersnurra över fjärden till närmsta ö med lanthandel i frisk bris/halv kuling). En sån där grej så blir svår att få till nu när livet och vardagen domineras av förpliktelser.

 

[Genesis]

Är det fusk att ta något som hände för två veckor sedan? Jag åkte för första gången på spelkonvent utanför Sverige. Hade tidigare talat med en fransos som översatt ett av mina spel och bestämde mig för att åka dit. Oförglömlig upplevelse, alla var supertrevliga, och bara att vara där, träffa alla sköna människor och lira spel med fransmännen, var fantastiskt. Det var svårt, jag vet att jag stakade mig en del, gjorde grammatiska fel och sökte efter ord, men det gick! Jag bevisade för mig själv att jag kan spela rollspel på franska. Jag vet att det blir ett minne för livet. Även om jag säkert kommer att återvända fler gånger så kommer första gången alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

[Mogger]

Tänker också fuska och säga vår nuvarande kampanj i Kopparhavets hjältar. Vi spelar alltså ett spel som jag har skrivit själv (med Leon ) och ett äventyr skrivet av vije (Sirenens klagan som släpps 2020). Bara det är ju sjukt coolt. Men vi har dessutom fantastiskt roligt!

Vi har genom åren spelat en del riktigt roliga kampanjer som Undergångens arvtagare till Mutant: UA, en hel del kul WFRP, Konfluxsviten, massor av kul indielir och typ lite av det mesta. Och detta är absolut där uppe bland de bästa. Att vi dessutom numera spelar varannan vecka gör inte saken sämre!

???????

 

[entomophobiac]

Finns många, men jag väljer att ta något hyfsat nära. Hade otroligt roligt med one-shots på GothCon i år, och skrev Best som ett försök att formalisera hur de one-shots:en gick till.

Var även väldigt roligt att avsluta LotFP-kampanjen nu nyligen, med en endaste rollperson som överlevt sedan kampanjens start. Blev totalt 14-15 spelmöten.

Sista scenariot avslutades med en sista strid mot en transdimensionell telepatisk bepansrad mask (inspirerad av Carcosas "Squamous Worm of the Pit") och rollpersonerna lyckades mörda den efter många om och men bara för att de lyckades sätta eld på den.

 

[Conan]

Nåt one-shot äventyr jag spela till kult som tolvåring.

Vi hade en ny gudagiven SL och spelade 12 timmar i sträck, och så slutade med att våra gubbar förstenades för all framtid (nån som vet vilket äventyr det kan ha varit)?

 

[Mannen i skogen]

En gammal Västmark-kampanj som jag är rätt säker på att jag skrivit om förut här... får se om jag hittar en länk till ett sånt inlägg.
Avslutningen var fantastisk på alla sätt som rollspel kan vara fantastiskt på.

 

[Balefire_storm]

Finns en del att välja mellan:

* Spelade KULT och SL lyckades få oss som spelare att verkligen må riktigt dåligt (på ett bra sätt), över att en slp blev skjuten av en av oss.
Första steget mot att utvecklas som spelare och SL.

* Changeling the Lost. Använde endast löst reglerna till spelet, men lyckades med de andra spelarna och SL's vägledning bygga upp en otroligt minnesvärd kampanj.

* Semi-lajv vaersion av Dold Kärlek till Noir. Fick stiga in i rollen som regissören Felix. Har aldrig kännt sådan panik in-game som den gången.

* Campus Buffy. En kampanj där vi körde en något humorristisk och parodisk version av oss själva i en verklighet med övernaturliga väsen.

* D&D 91 och Svavelvinter. Hade äran att få spelleda kampanjen med en grymt rolig grupp spelare i min ungdom.

 

[Marrik den allvetande]

För många år sen, säkert tio år sen, spelade jag, två av mina bröder och två vänner till en av dessa DoD - Trudvang. Det var under mitt första år som rollspelare, så jag brottades ännu med lite regelproblem. När vi sen spelade på platsen Glogemyl (presenterades i Fenix 2/05) spelade inga regelfrågor någon roll. Vi satt i ett rum mitt i vintern med stearinljus överallt. Mötet var sprängfyllt av stämning, och när jag som ensam spelare ombads lämna rummet då min RP försvunnit i träskets mörka vatten tordes jag inte gå. Jag var helt enkelt livrädd. Det är det bästa rollspelsmöte jag varit med om.

 

[ÅkeZorkh]

För många år sen, säkert tio år sen, spelade jag, två av mina bröder och två vänner till en av dessa DoD - Trudvang. Det var under mitt första år som rollspelare, så jag brottades ännu med lite regelproblem. När vi sen spelade på platsen Glogemyl (presenterades i Fenix 2/05) spelade inga regelfrågor någon roll. Vi satt i ett rum mitt i vintern med stearinljus överallt. Mötet var sprängfyllt av stämning, och när jag som ensam spelare ombads lämna rummet då min RP försvunnit i träskets mörka vatten tordes jag inte gå. Jag var helt enkelt livrädd. Det är det bästa rollspelsmöte jag varit med om.

Magiskt <3

 

[Marrik den allvetande]

Magiskt <3

Sannerligen. Jag tror att det är det spelmötet som drivit mig till att börja skriva skräck, med förhoppningen att jag lyckas ge någon möjligheten att uppleva något liknande.

 

[Jocke]

Jag har svårt att se någon glädje i att gräva bakåt, men för kanske en månad sen hade vi vad som nog är årets bästa möte (trotts att året inte är slut). Vi spelade Dark Herasy, del 2 i Harlock-kampanjen (som vi av anledningar jag inte vet spelar innan del 1).
Första halvan av mötet ägnade vi åt att gå igenom olika rapporter i ärendet vi utreder. Sen kommer larmet! Ett liknande mord har just ägt rum i slumkvarteren!
Vi undersökte ett nedgånget hus, inte olikt det i filmen Dredd. Undersökte saker och hittade bevis, talade med grannar och hittade vittnen som presenterade ny fakta. Samtidigt som stämningen är som en krutdurk. När som helst kommer upploppen att dras igång. Vi har några "snutar" som står vid en pansarbandvagn och försöker hålla ordningen utanför komplexet. Sedan hittar jag ett lik i en gränd - som vi tror blev beskjutet för några timmar sen. Men jag hinner inte undersöka det för en av de anda ser en misstänkt i folkmassorna och en vild jakt börjar. Vi fångar den misstänkte men innan vi hinner börja ställa frågor tar han fram en polisbricka - Han arbetar för den hemliga polisen!

Slut på mötet.

 

[Dr. Acula]

Det var en sommar i gymnasiet då vi spelade igenom Vildhjärta till DoD6. Vi var 4-5 kompisar som inte hade annat än tid att spela. Vi spelade minst en gång i veckan, brukade ses på eftermiddagen och oftast spela igenom hela natten.
Vi hade redan spelat ganska mycket med våra karaktärer innan vi gick in i Vildhjärta så det fanns starka relationer mellan dem från början. Att sedan utforska Vildhjärta tillsammans var en spännande och ibland läskig upplevelse. Kudos till vår SL som också gjorde en del ändringar i äventyret som verkligen förhöjde upplevelsen för oss.

Jag har tydliga minnen av att gå hem igenom en ödslig stad klockan 4-5 på morgonen efter en spännande spelsession. Att vandra ensam genom gatorna i det tidiga morgonljuset och bara tänka på vad vi hade varit med om och redan vara taggad inför nästa spelträff.
??????Jag har nog aldrig känt så starkt för rollspel vare sig före eller efter det.

 

[IcarusDream]

Jag har många bra minnen, här kommer ett axplock.

När vi under universitetstiden brukade kunna spela hela helger när vi spelade Eon. Ett tillfälle minns jag extra bra, vi började spela vid 09 på lördagen, vi åt lunch, vi åt middag, vi spelade och spelade. Vid ett tillfälle undrade spelledaren varför det blev så ljust i rummet. Det visade sig att klockan vad typ 07 på söndagen, vi hade varit inne i spelet så länge att vi missat att solen gått ner och nu började gå upp.

Jag spelledde mycket Trudvang med fantastisk stämning under flera år. Vi spelade i ett helt mörkt rum med bara tända ljus som ljuskällor, mycket bra stämningsmusik från en stereo i rummet och fikat bestod av äppelmust och torkat kött. Många underbara stämningsminnen från de åren.

När jag spelade Unseen Masters för många år sen, SL (han som lärde mig att spela med släckta lampor, tända ljus och musik) skapade en sån spännande stämning under det väldigt hetsiga och intressanta scenariot att det tog en hel dag för mig att varva ner efteråt.

 

[IcarusDream]

För många år sen, säkert tio år sen, spelade jag, två av mina bröder och två vänner till en av dessa DoD - Trudvang. Det var under mitt första år som rollspelare, så jag brottades ännu med lite regelproblem. När vi sen spelade på platsen Glogemyl (presenterades i Fenix 2/05) spelade inga regelfrågor någon roll. Vi satt i ett rum mitt i vintern med stearinljus överallt. Mötet var sprängfyllt av stämning, och när jag som ensam spelare ombads lämna rummet då min RP försvunnit i träskets mörka vatten tordes jag inte gå. Jag var helt enkelt livrädd. Det är det bästa rollspelsmöte jag varit med om.

Håller med Åke, detta är ren magi <3