Re: Fördomar?
Jag håller med, åtminstone delvis. Många mänskliga samhällen har ju varit rätt "stela", åtminstone i min relativt oinformerade värld (Kina under vissa perioder, Japan under "samurajperioden", det viktorianska England), men ändå klarat sig rätt bra, även om mänskligheten som helhet har varit väldigt anpassningsbar och flexibel.
Jag tror att ickemänskliga arter (oftast rör det sig ju faktiskt om arter och inte raser) måste vara mer flexibla än de oftast porträtteras som, men jag tror inte att de nödvändigtvis måste vara lika flexibla som människor, eller flexibla på samma sätt.
Det som oftast är mest intressant med fantasyspel (utan att ge sig in i debatten om vad fantasy egentligen är) är hur man hanterat de klassiska fantasyraserna: alver, dvärgar, orcher, i viss mån hobbitar, troll, jättar, goblins med mera. Tyvärr är väl det vanligaste att man inte gör något speciellt utan försöker hålla sig till stereotyperna (dvärgar är ordhålliga, långlivade, bor i klippfort, är hårda krigare; alver bor i skogen, är duktiga på magi, är mycket långlivade eller odödliga; orcher är krigiska och brutala, har primitiva samhällen, faller lätt under ondskans inflytande) när det blir så mycket intressantare om man i stället gör om dem lite på ett sätt som kontrasterar mot stereotyperna (dvärgar i ett vikingasamhälle - skickliga skeppsbyggare och hårda, pragmatiska krigare, men inte med någon särskild kunskap om stenhuggande eller smide; samurajalver - anser att äran kommer (långt) före allt annat, krig är ärofullt, lever i ett strikt hierarkiskt samhälle; välorganiserade och imperialistiska hobbitar; djupsinniga och stillsamma orcher som lever i samklang med naturen).
Det allra trevligaste vore ju om icke-människorna kunde få vara lika varierade som människorna i stället för att nischas in som "tuffa krigare", "odödliga naturmagiker", "ondsinta vildingar" eller "matglada småbönder".
"Jesus hade skägg." - Dom Dummaste
