Bra rollspelshistorier? Jag har en.
Den spelgrupp jag just nu spelare består av sex personer: Druid, Bard, Warlock, Warlord, Wizard, Fighter. Dessa sex har konstant små bråk med varandra, vare sig det gäller huruvida man ska döda oskyldiga eller om man bör få betalning för välgörenhet. Suck.
I vilket fall så kommer denna äventyrargrupp över ett övergivet Pelortempel innuti en stor borg det spökar i. På grund av alla spöken har ingen tidigare lyckats stjäla något inne på slottet, och därför hänger denna fantastiska skatt kvar på Pelortemplets väggar: En enorm guldskiva, perfekt upphängd i en mängd stårvajrar över altaret för att behålla sin form. Den ska jag ha, säger Warlock och börjar prompt kasta en mängd Eldrich Blasts på vajrarna. Inga problem, tänker jag som SL. Skivan är tung, ingen chans att dessa idioter ens får tillbaks den till den lilla byn som de bor i, än mindre en stor stad.
Nåja, med sex mannar stark lyftkraft plus en Tenser's Floating Disc tar sig gruppen tillsammans med guldet ut till slätterna utanför borgen. Här börjar det bråkas, väldigt länge, om vad man ska göra med den. Dvärgfightern, en redbar jävel som lämnat berget och girigheten bakom sig, tänker att man kan skänka guldet till ortsbefolkningen. Warlocken, som är girig som få, tänker att den ska han-eh, GRUPPEN- lägga in på en bank för ett stort köp av något fint senare. Druiden förstår inte pengar.
Efter mycket om och men blir det svårt att övertyga Warlocken om något annat än att ta guldskivan till staden och lagra den där. Men hur? Två veckor med häst är en jävla bit bort. Bra idé nummer ett: Vi kom hit via häst och vagn, varför inte ta den tillbaks till staden? Så gruppen delar på sig. Tre stycken (Fighter, Warlord, Druid) stannar för att vakta guldet, och de andra tre beger sig för att skaffa häst och vagn.
Det tar många timmar att ta sig till byn, där trollkarlen som äger vagnen numera bor. Han har konstaterats sedan tidigare vara en grov alkoholist, och det märks ganska väl när han väcks mitt i natten och erkänner att han sålde både hästarna och vagnen för att ha råd med mer dricka. Jag har aldrig sagt att jag är en snäll SL. Vad gör vi då?
Bra idé nummer två: oxar! Problemet: det är mitt i natten, och Warlocken är alldeles för fokuserad på guldet för att vänta. Så vad gör vi? Knacka på hos en bonde med stor lada mitt i natten, erbjud honom en enorm summa guld (som sagt, girig Warlock. Han har pengar, och du vill inte veta hur han fått allt) för att köpa två oxar. Dessa ska laget rida på/forsla guldskivan med. Stolta över sitt fynd beger sig halvgruppen tillbaks mot slottet, och i gryningen kommer de fram till sina vakter. Som sover. Utan guldskivan.
Vad har hänt? Ett enormt bråk bryter ut! En naturlig 20 från Warlordens Intimidate får Warlocken väldigt nervös, men fortfarande extremt sur. Alla skriker i munnen på varandra, förolämpningar utbyts, och barden spelar musik. Strax innan ett slagsmål bryter ut mellan fightern och warlocken lägger han en Words of Friendship, rullar runt 30 på Diplomacy, och för fram teorin att guldet måste vara förhäxat! Det är meningen att det ska försvinna, och att vi ska bråka. En sorts straff för girighet. Motvilligt går Warlocken med på denna förklaring, och alla beger sig därifrån.
Men vad hände EGENTLIGEN? Jo. Strax efter att Warlock, Bard och Wizard hade försvunnit inom hör och synhåll började dvärgfightern och tieflingwarlorden viska till varandra. Idéer utbyts. Ingen av dem vill se Warlocken med guldet. Dvärgen tycker att han är girig och ond, två saker som inte går bra ihop med guld, och warlocken tänker att när han väl är klar med dessa idioter så kan han ta guldet för sig själv. Druiden förstår inte pengar. Så dessa tre smyger tillbaka mot slottet och under natten begravs guldskivan under marken, perfekt gömd så att ingen girig Warlock ska komma och stjäla den.
Nästa morgon spelar alla oskyldiga, och en mängd misslyckade Insight checks senare är Warlocken fortfarande helt säker på att det är SLs fel att han inte blev rik. Jag bara ler och säger att det inte är mitt fel.
