Nekromanti Bästa rollspelstexten
- Thread starter Niklas73
- Start date
Rising
Vila i frid
"Nån som minns nåt mer?"
Tja, spelet Hôl hade rätt dråpliga texter, bland annat så fuskade spelledaren i stridsexemplet och sedan kom en av spelarnas pappor in och slog spelledaren på käften (vilket man plötsligt skulle behöva slå tärningar för att avgöra...), osv. Mina favvosar är nog varje gång författaren får ett utbrott, som när han tröttnar på att kalla kapitlen för "chapter 2.4.5.1..." osv, eller när han förklarar att det finns orcher i spelet och fyller en hel sida med stora, exalterade bokstäver som glatt deklarerar saker som "yes, that's right! No elves or any of that stupid shit! Just hordes of stupid, evil, fetid, uncopyrighted ORCS!!!"
Överhuvudtaget är det ett sanslöst roligt rollspel att läsa. Inte lika kul att spela, kanske.
Nå, det där är lite för medveten humor, kanske. Ofta är det roligare med omedveten humor. Därför anser jag nog att komplementen till Mutant Chronicles är lugnt roligast.
---
...och... om jag ska svara på frågan om vilken rollspelstext jag tycker är "bäst", så tycker jag faktiskt att den guidade turen i Chronopia är bäst.
Vänta vänta! Nu hörde jag er allt stöna och slå er för pannorna, men slå upp boken igen och läs den texten på nytt. Det är nog många som bara avfärdar den utan att riktigt tänka efter ordentligt. För det första är den elegant skriven; vi får bara läsa vad guiden säger, och ändå så lyckas man förstå vad som sägs och vad som sker runtom honom. Sedan är det (så vitt jag kan bedöma) ett kompetent hantverk; texten har bra flyt och vissa partier är begåvade med en perfekt timing som gör att alla meningar kommer precis där de skall: Den komiska exaktheten på wongosernas marknad fick mig exempelvis att skratta högt när jag läste det första gången. ("Jag vet att det inte ser myckso... jag menar mycket ut för världen, men..." osv (typ)) Sedan görs det stora förändringar i känslostämning och till slut har man en riktigt dramatisk, ödesmättad och tragisk stämning i berättelsen.
Nå, det jag framförallt gillar med den texten är att personerna som guiden talar till verkar vara två stycken standardfjantasy-rollpersoner från tidigare versioner av DoD. Det gör att man som läsare mycket enkelt kan leva sig in i dem, och på något vis så blir rundturen också på ett naturligt sätt en guidad rundtur åt en själv. Ett genialiskt grepp, det måste man erkänna, oavsett vad man tycker om rollspelet.
Det är den (i mitt tycke) bästa rollspelstexten någonsin.
/Rising
Tja, spelet Hôl hade rätt dråpliga texter, bland annat så fuskade spelledaren i stridsexemplet och sedan kom en av spelarnas pappor in och slog spelledaren på käften (vilket man plötsligt skulle behöva slå tärningar för att avgöra...), osv. Mina favvosar är nog varje gång författaren får ett utbrott, som när han tröttnar på att kalla kapitlen för "chapter 2.4.5.1..." osv, eller när han förklarar att det finns orcher i spelet och fyller en hel sida med stora, exalterade bokstäver som glatt deklarerar saker som "yes, that's right! No elves or any of that stupid shit! Just hordes of stupid, evil, fetid, uncopyrighted ORCS!!!"
Överhuvudtaget är det ett sanslöst roligt rollspel att läsa. Inte lika kul att spela, kanske.
Nå, det där är lite för medveten humor, kanske. Ofta är det roligare med omedveten humor. Därför anser jag nog att komplementen till Mutant Chronicles är lugnt roligast.
---
...och... om jag ska svara på frågan om vilken rollspelstext jag tycker är "bäst", så tycker jag faktiskt att den guidade turen i Chronopia är bäst.
Vänta vänta! Nu hörde jag er allt stöna och slå er för pannorna, men slå upp boken igen och läs den texten på nytt. Det är nog många som bara avfärdar den utan att riktigt tänka efter ordentligt. För det första är den elegant skriven; vi får bara läsa vad guiden säger, och ändå så lyckas man förstå vad som sägs och vad som sker runtom honom. Sedan är det (så vitt jag kan bedöma) ett kompetent hantverk; texten har bra flyt och vissa partier är begåvade med en perfekt timing som gör att alla meningar kommer precis där de skall: Den komiska exaktheten på wongosernas marknad fick mig exempelvis att skratta högt när jag läste det första gången. ("Jag vet att det inte ser myckso... jag menar mycket ut för världen, men..." osv (typ)) Sedan görs det stora förändringar i känslostämning och till slut har man en riktigt dramatisk, ödesmättad och tragisk stämning i berättelsen.
Nå, det jag framförallt gillar med den texten är att personerna som guiden talar till verkar vara två stycken standardfjantasy-rollpersoner från tidigare versioner av DoD. Det gör att man som läsare mycket enkelt kan leva sig in i dem, och på något vis så blir rundturen också på ett naturligt sätt en guidad rundtur åt en själv. Ett genialiskt grepp, det måste man erkänna, oavsett vad man tycker om rollspelet.
Det är den (i mitt tycke) bästa rollspelstexten någonsin.
/Rising
Krille
Super Moderator
Jag har två. Den ena är från Castle Falkenstein, där det förklaras varför man använder kort och inte tärningar:
<blockquote><font class="small">Citat Castle Falkenstein:</font><hr />
Victorians don't play with dice. At least, not the proper ones. Dice are used by the riff-raff and the demimonde, and maybe that bounder Napoleon the Third with his rascally foreign ways. But no gentleman would ever play a game with dice, and certainly wouldn't mention dicing games in the presence of a lady![/quote]
Den andra är från Feng Shui, där andan i spelet förklaras:
<blockquote><font class="small">Citat Feng Shui:</font><hr />
On first inspection, this game appears to fly in the face of most roleplayers' assumptions about what a good roleplaying game consists of. Feng Shui emphasizes combat as a major story element, does not provide rules for detailed character generation, encourages players and GMs to make use of cliché-ridden character concepts and background elements, glorifies violence and death as a form of entertainment, and generally appears to say that the last several years' worth of advancement of roleplaying rules and storytelling are a bunch of hooey.[/quote]
<blockquote><font class="small">Citat Castle Falkenstein:</font><hr />
Victorians don't play with dice. At least, not the proper ones. Dice are used by the riff-raff and the demimonde, and maybe that bounder Napoleon the Third with his rascally foreign ways. But no gentleman would ever play a game with dice, and certainly wouldn't mention dicing games in the presence of a lady![/quote]
Den andra är från Feng Shui, där andan i spelet förklaras:
<blockquote><font class="small">Citat Feng Shui:</font><hr />
On first inspection, this game appears to fly in the face of most roleplayers' assumptions about what a good roleplaying game consists of. Feng Shui emphasizes combat as a major story element, does not provide rules for detailed character generation, encourages players and GMs to make use of cliché-ridden character concepts and background elements, glorifies violence and death as a form of entertainment, and generally appears to say that the last several years' worth of advancement of roleplaying rules and storytelling are a bunch of hooey.[/quote]
Beskrivningen av kraften Water Breathing i gamla Advanced Marvel Super Heroes.
Original (icke-advanced) Marvel Super Heroes var rätt fräckt rakt genom, då det använde olika Marvelhjältar som "författare". Stridskapitlet förklarades t ex av The Thing (och hette för övrigt "It's Clobberin' Time"), och magikapitlet givetvis av Dr. Strange.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Chronopia-rundtur
Jag håller helt med Rising, av precis samma anledningar (se hans inlägg, mao) - den guidade rundturen i Chronopias grundbok är den bästa rollspelstexten någonsin. Genialt upplagd, mycket välskriven och med ovanligt intressanta synsätt på tex alver som väsen - ett litet mästerverk, i sig.
En annan favorit är WWs disclaimer i Mage - the Sorcerer's Crusade:
Och en tredje favvis är den text ur DoD6 som är populär hos många, däribland undertecknad, att citera:
- Ymir, går till pizzerian
Jag håller helt med Rising, av precis samma anledningar (se hans inlägg, mao) - den guidade rundturen i Chronopias grundbok är den bästa rollspelstexten någonsin. Genialt upplagd, mycket välskriven och med ovanligt intressanta synsätt på tex alver som väsen - ett litet mästerverk, i sig.
En annan favorit är WWs disclaimer i Mage - the Sorcerer's Crusade:
Och en tredje favvis är den text ur DoD6 som är populär hos många, däribland undertecknad, att citera:
Modulen som i sig är ett språkligt mästerverk låter vänta på sig, men världskapitlet i Chronopia är ta mig tusan rätt nära...
- Ymir, går till pizzerian
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Det känns som jag har svarat på det här rätt nyligen, men eftersom jag tycker att det är ett ganska intressant ämne så ska jag inte klaga.
Förutom Chronopia-rundturen som även jag gillar så ligger hela kapitlet "Kampanjer i Västmark" till Västmark 3 väldigt bra till på listan över bra texter. Den är intressant och annorlunda. Den ger många idéer och lämnar mycket åt läsaren.
Förutom Chronopia-rundturen som även jag gillar så ligger hela kapitlet "Kampanjer i Västmark" till Västmark 3 väldigt bra till på listan över bra texter. Den är intressant och annorlunda. Den ger många idéer och lämnar mycket åt läsaren.
Re: Chronopia-rundtur
Om ni syftar på lustiga saker i rollspel är nog denna den bästa jag har läst (ur mutant UA): "Utan skarprättarna hade Pyrisamfundet aldrig blivit vad det är i dag. Vapnen är lika viktiga som våra historiegrafer tror att den så kallade Dammsugaren var för den gamla tidens arméer."
Om ni syftar på lustiga saker i rollspel är nog denna den bästa jag har läst (ur mutant UA): "Utan skarprättarna hade Pyrisamfundet aldrig blivit vad det är i dag. Vapnen är lika viktiga som våra historiegrafer tror att den så kallade Dammsugaren var för den gamla tidens arméer."
Bästa rollspelstexterna finns i Nobilis.
När jag bestämde mig för att svara på det här inlägget gick jag och hämtade min vackra Nobilisbok, för de bästa rollspelstexterna jag känner till kommer från Nobilis' små sidostycken. Jag sätter mig framför datorn och börjar leta med den i knät. Det är speciellt ett stycke som jag har lagt på minnet. Nobilis är en stor och vacker bok, sliten med kärlek, så jag får vända de stora bladen försiktigt.
Till slut hittar jag textsnutten, nästan allra längst bak i boken. Enjoy.
"So they speak ... this 'True
Tounge', in Heaven?"
"The conservatives do,"
he answered. "Hip modern
angels speak Latin,
naturally."
--from Conversations
with Androcles, by Jen
Hogan
Det finns rätt många andra bra, jag plockar en till som fäste min uppmärksamhet medans jag bläddrade.
I am forbidden to love.
Others of my kind ignore
this restriction, cloaking their
feelings in secrecy and silence.
I do not have that option. I
am a creature of law. I do not
bend. I do not seek to subvert
the rules that govern my
people, for the Lord who sets
this law reigns by the order of
the warleaders of Creation.
So I do not let myself feel the
love I once felt for Cynthia. I
do not let myself visit her.
One of my servants picks up
her letters to me, and puts
them in the fire. I give my
heart to no one.
Sometimes, I let myself
look at a picture of the two of
us together. That is not
against the law. Not if I only
look to say, "How much I have
changed."
-from the Thought Record of
Rocio DeMitir
Jag vet att det blir lite osnyggt att lägga in ytterligare ett citat, men jag gör ändå det som avslutning.
I smiled gently. "I will not
harm you," I said. "I have
promised."
He took a step back.
"Do you not trust me?" I
wondered. I put a touch of
pain in my voice. "I have no
weapon in my hands; there is
no poison in my touch. Am I
one to break an oath sworn to
one I have loved?"
He took another step back.
"I will not deny you breath," I
whispered. "I will not wrap
you in a flame. I will not ... "
He took another step, and
passed backwards into my
master's land.
"I'm sorry," I said, as my
master's land ate him.
--from Earth Stories,
compiled by Kneader Guy
När jag bestämde mig för att svara på det här inlägget gick jag och hämtade min vackra Nobilisbok, för de bästa rollspelstexterna jag känner till kommer från Nobilis' små sidostycken. Jag sätter mig framför datorn och börjar leta med den i knät. Det är speciellt ett stycke som jag har lagt på minnet. Nobilis är en stor och vacker bok, sliten med kärlek, så jag får vända de stora bladen försiktigt.
Till slut hittar jag textsnutten, nästan allra längst bak i boken. Enjoy.
"So they speak ... this 'True
Tounge', in Heaven?"
"The conservatives do,"
he answered. "Hip modern
angels speak Latin,
naturally."
--from Conversations
with Androcles, by Jen
Hogan
Det finns rätt många andra bra, jag plockar en till som fäste min uppmärksamhet medans jag bläddrade.
I am forbidden to love.
Others of my kind ignore
this restriction, cloaking their
feelings in secrecy and silence.
I do not have that option. I
am a creature of law. I do not
bend. I do not seek to subvert
the rules that govern my
people, for the Lord who sets
this law reigns by the order of
the warleaders of Creation.
So I do not let myself feel the
love I once felt for Cynthia. I
do not let myself visit her.
One of my servants picks up
her letters to me, and puts
them in the fire. I give my
heart to no one.
Sometimes, I let myself
look at a picture of the two of
us together. That is not
against the law. Not if I only
look to say, "How much I have
changed."
-from the Thought Record of
Rocio DeMitir
Jag vet att det blir lite osnyggt att lägga in ytterligare ett citat, men jag gör ändå det som avslutning.
I smiled gently. "I will not
harm you," I said. "I have
promised."
He took a step back.
"Do you not trust me?" I
wondered. I put a touch of
pain in my voice. "I have no
weapon in my hands; there is
no poison in my touch. Am I
one to break an oath sworn to
one I have loved?"
He took another step back.
"I will not deny you breath," I
whispered. "I will not wrap
you in a flame. I will not ... "
He took another step, and
passed backwards into my
master's land.
"I'm sorry," I said, as my
master's land ate him.
--from Earth Stories,
compiled by Kneader Guy
Tja, de spel vars texter imponerat på mig mest är nog:
1. Resekrönikan i Trakorien. Bland det bästa jag läst i fantasyväg, med gott om helt lysande jävla textstycken som t.ex:
Omsider trädde den beryktade "hundslukaren" fram, en bredkäftad orch av blåsfötternas klan. Han påstod sig stamma av Iarlagab Värgätaren och hade i sällskap en liten fläckig byracka som han utan vidare krusiduller stoppade in i sitt bottenlösa gap tills bara baktassarna och svansen syntes.
...
Hundslukaren gjorde senare succé i Zaroflas på Paratorna, men kvävdes olyckligt när han sökte utveckla sin konst med större djur. Därav kommer det folkliga ordstävet att "den som gapar efter mycke kan få halsen full av jycke".
2. Baron Munchausen. Hela spelet är briljant skrivet och är värt att köpas bara för texten. Smaka t.ex. på det här:
It has come to my notice that many games of late have been of a deplorably low quality, borrowing ideas from hither and yon, with not a shred of originalty to them (I shall name no names). Therefore I, the renowned Baron Munchausen, have created a new game of the role-playing ilk, based upon the stories of my astonishing travels and surprising adventures, for the enjoyment and edification of noblemen* and their friends.
* Although this game is also suitable for women, children and the better sort of servant, it is not for dullards and uneducated common folk, who will find little here to divert them.
3. Nobilis är välskrivet, och fyllt av underbara små stämningssättare, det här är bara ett stycke av hundratals:
"Once upon a time", he said, "there was a very foolish King, who woke up every morning before the roosters crow."
"Yuck."
"He would tiptoe up to the top of his highest tower, and when the dawn had turned the sky to the right color, he would cry out, 'I command you, sun, to rise!'"
"That does sound pretty foolish."
He nodded. "Yup. But no one wanted to tell the King that. At least, not until he fell in love with a more sensible woman and brought her to the palace to live."
"And she wondered why the bed was empty every morning?"
He nodded again. "And when she found out, she told him just how foolish it was, and that he was probably going to get a cold. No man likes looking foolish in front of his wife, of course, so he immediatly vowed to sleep in the next morning."
"And?" I asked.
"And the sun didn't rise."
1. Resekrönikan i Trakorien. Bland det bästa jag läst i fantasyväg, med gott om helt lysande jävla textstycken som t.ex:
Omsider trädde den beryktade "hundslukaren" fram, en bredkäftad orch av blåsfötternas klan. Han påstod sig stamma av Iarlagab Värgätaren och hade i sällskap en liten fläckig byracka som han utan vidare krusiduller stoppade in i sitt bottenlösa gap tills bara baktassarna och svansen syntes.
...
Hundslukaren gjorde senare succé i Zaroflas på Paratorna, men kvävdes olyckligt när han sökte utveckla sin konst med större djur. Därav kommer det folkliga ordstävet att "den som gapar efter mycke kan få halsen full av jycke".
2. Baron Munchausen. Hela spelet är briljant skrivet och är värt att köpas bara för texten. Smaka t.ex. på det här:
It has come to my notice that many games of late have been of a deplorably low quality, borrowing ideas from hither and yon, with not a shred of originalty to them (I shall name no names). Therefore I, the renowned Baron Munchausen, have created a new game of the role-playing ilk, based upon the stories of my astonishing travels and surprising adventures, for the enjoyment and edification of noblemen* and their friends.
* Although this game is also suitable for women, children and the better sort of servant, it is not for dullards and uneducated common folk, who will find little here to divert them.
3. Nobilis är välskrivet, och fyllt av underbara små stämningssättare, det här är bara ett stycke av hundratals:
"Once upon a time", he said, "there was a very foolish King, who woke up every morning before the roosters crow."
"Yuck."
"He would tiptoe up to the top of his highest tower, and when the dawn had turned the sky to the right color, he would cry out, 'I command you, sun, to rise!'"
"That does sound pretty foolish."
He nodded. "Yup. But no one wanted to tell the King that. At least, not until he fell in love with a more sensible woman and brought her to the palace to live."
"And she wondered why the bed was empty every morning?"
He nodded again. "And when she found out, she told him just how foolish it was, and that he was probably going to get a cold. No man likes looking foolish in front of his wife, of course, so he immediatly vowed to sleep in the next morning."
"And?" I asked.
"And the sun didn't rise."
Dimfrost
Special Circumstances
Jag satt och funderade efter att ha läst övriga inlägg i tråden, men jag kom inte på någon text som var särskilt utmärkande. Men naturligtvis är det Trakorien som är bäst. Världsbeskrivningen i Chronopia är också en höjdare (även om den medförde att tilläggsböckerna skrevs i samma stil av någon som inte behärskade den), men jag tror inget slår Trakorien.
/Dimfrost
/Dimfrost
Minimoni
Homelander
Mutant Chronicles kanske!?
Hallå!
Svårt att avgöra vilken text som är bäst. Har dock fastnat för några av de berättelser som kunde hittas i Mutant Chronicles modulerna. Kanske har jag fastnat för dem på grund av nostalgi. Måste också hålla med Rising och Ymir om att Chronopia introduktionen är väldigt festlig. Jag har nog läst den minst tio gånger och funderar på att läsa den igen nu när jag blev påmind.
Tzimisce
Hallå!
Svårt att avgöra vilken text som är bäst. Har dock fastnat för några av de berättelser som kunde hittas i Mutant Chronicles modulerna. Kanske har jag fastnat för dem på grund av nostalgi. Måste också hålla med Rising och Ymir om att Chronopia introduktionen är väldigt festlig. Jag har nog läst den minst tio gånger och funderar på att läsa den igen nu när jag blev påmind.
Tzimisce
Man Mountainman
Storsvagåret
Medhåll
Texterna i Nobilis är verkligen trevliga, liksom resten av spelet. Det vore kul att få spela det någon gång, men sånt blir ju sällan av.
Texterna i Nobilis är verkligen trevliga, liksom resten av spelet. Det vore kul att få spela det någon gång, men sånt blir ju sällan av.
Var medveten om det som är värdefullt.
Fuck this, skicka in era rollpersoner till mig så spelar vi nu.
"This?" I said, fingering a
long and delicate blade.
"Ah, that one is fine," he
said. "It will cost you your
soul."
I frowned, set it carefully
back upon the wall, and
walked to another. The metal
was dark and sang with
Envy; emerald patterns
trickled down the blade like
the flow of blood. "This?" I
asked, and looked at him
again.
"That," he said, slowly, "I
will pay you my soul to take."
--from Veridian, by Emily Chen
Trots allt, man kan inte ha ett ha ett teparty utan att laga lite te.
Fuck this, skicka in era rollpersoner till mig så spelar vi nu.
"This?" I said, fingering a
long and delicate blade.
"Ah, that one is fine," he
said. "It will cost you your
soul."
I frowned, set it carefully
back upon the wall, and
walked to another. The metal
was dark and sang with
Envy; emerald patterns
trickled down the blade like
the flow of blood. "This?" I
asked, and looked at him
again.
"That," he said, slowly, "I
will pay you my soul to take."
--from Veridian, by Emily Chen
Trots allt, man kan inte ha ett ha ett teparty utan att laga lite te.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Favorit är reglerna för Kill Puppies for Satan, som bland annat innehåller regler för hur man fuskar i karaktärsskapandet (och regler för hur SL skall straffa spelare som fuskar).
Annars förstår man hur hård världen är i Nya Mutant (CP-Mutant, Mutant2089 osv), när i beskrivningen av vapnet"Karbin Nek-19" står att läsa: Används till jakt, lönnmord och annan sportverksamhet.
Annars förstår man hur hård världen är i Nya Mutant (CP-Mutant, Mutant2089 osv), när i beskrivningen av vapnet"Karbin Nek-19" står att läsa: Används till jakt, lönnmord och annan sportverksamhet.
Baron Munchausen spelet är en fantastiskt kul att läsa. Jag minns särskilt någon fin komentar om att i kapitel X så finns det massor med möjligheter att förolämpa fransmännen... Något som naturligtvis gör det till det bästa kapitlet!
Legolas
Legolas
Ett mkt intressant textstycke är inte direkt från en rollspelsbok men från en bok baserad på ett rollspel. Det är Assamite Clan Novel till Vampire: The Masquerade
och jag tycker det är ett så skönt ställningstagande mot klan Toreador =)
Mutant UA
"När ben eller armar går sönder är det aldrig några problem. Bensågen fixar det utan problem. Med huvud och bål är det värre. Då måste jag alltid ta hjälp av både borr och hammare." -- Arvid Arnhake, nybliven läkare, Nordholmia
"När ben eller armar går sönder är det aldrig några problem. Bensågen fixar det utan problem. Med huvud och bål är det värre. Då måste jag alltid ta hjälp av både borr och hammare." -- Arvid Arnhake, nybliven läkare, Nordholmia