Personligen tycker jag att det är ett av de få dragen som gör dem tolerabla; däremot menar jag att man har felbalanserat relationen. I eon kan ulvarna allt som vildjur kan (dvs har inbyggd radar, lögndetektor (svettlukt förändras), garanterad förmåga att skaffa mat, och nära nog inomflockstelepati), har tankeförmåga och -strukturer som möjliggör fruktbar kommunikation med humanoider (dvs, på samma nivå som vi hittar hos förtonåringar, allra minst); dessutom har de förmågan att leda mindre avancerade raser, såsom vargar, vilket innebär att det vore förvånande om det är riskfritt att spåra dem med hund. Lägg till detta att det finns ulvschamaner som (enl.kanon) är mäktiga nog att fungera som likar med de starkaste humanoida schamanerna, och vi har ett väsen som skulle kunna utmana oss som dominant art, på rena fördelar; men som förmodligen vinner mer på ett samarbete med åtminstone några individer som använder avancerade verktyg.
Ulvarna borde därför vara den dominanta parten i triangeln henea-ulv-orc, med andra schamanistiska grupper som "väljs in", med påföljande effekt att en ulvgrupp kan ha vidhängande kamorianer, frakk, henea och avfälliga jargier. Att detta sedan har sidofördelen att det bygger ihop vilket spelgrupp som hälst, komplett med "chef/uppdragsgivare" som ständigt finns med, utan att egentligen kunna interagera vidare mycket med civiliserat folk, och de blir dessutom så användbara att det nästan är kriminellt att inte bygga vidare på det.
Därutöver:
Bästa monster Pantera, på grund av dess nivå av anknytning till spelvärlden (bara detaljen att de både fungerar som läder och parfym -utöver att de jagar drakar och figurerar i panteon- är guld; kan man få dem att föröka sig i fångenskap kan man nå längre - industri!). Näst bästa monster är blodflygaren, eftersom den är lättintroducerad, och är har signifikant påverkan (till den punkt där den tvingar fram omskapande av civilisationen runt omkring), och dessutom inte fungerar att mörda en gång för alla.
Sämsta monster: minotauren. Den tillför inget; våldtäcktsvinklingen borde tvinga in den på civiliserad mark, där den bevisligen inte finns - dominansvinklingen borde splittra upp den i lättjagade flockar. En hyfsad raunisk hord borde ha utrota dem i sin helhet inom någon generation.
Näst sämsta monster: Arachniderna, av ungefär samma orsak. De har förment hög teknologi (nog för att leva i städer), och diverse andra företräden - ändå ugglar de i ett träsk, officiellt sett eftersom de andra raserna utrotar dem med jämna mellanrum: I så fall, borde deras utrotande vara mer eller mindre komplett - människan har tillgång till effekter som "jordbävning", och krossande av 1 kubikmeter sten för ingen energi alls: ergo, dammar och dränering vore ingen större svårighet. Varför skulle vi i så fall tillåta en isolationistisk, potentiellt farlig, och dessutom främmande, ras att överleva, på marker vi kan använda för bättre saker?