Nekromanti Bästa sättet att introducera en spelvärld

[Dante]

MODERERING

God45: Jag vet inte riktigt hur du bär dig åt, men du lyckas ofta uttrycka dig så det framstår som om din personliga smak är detsamma som objektiv kvalitet.

Det är inte nödvändigtvis så att det DU uppskattar är det som ANDRA uppskattar – och det skulle bli mycket mindre friktion här på forumet om du insåg det.

Att ständigt hinta om att de vars smak skiljer sig från din gör »fel« eller är »dåliga« bidrar nämligen ganska mycket till att försämra diskussionsklimatet.

Framhåll gärna sådant DU gillar, men låt bli att NEDVÄRDERA sådant andra gillar.

 

[Landrim]

Landrim, jag uppfattar det som att du vill köra med en detaljerad värld, skapad i förväg med avsikt att den skall ha ett djup och vara sammanhängande. Där rollpersonerna vuxit upp inom kulturen, så de bör känna till hur saker fungerar, och var vissa saker finns. Har jag tolkat dig rätt?

Både ja och nej, jag har inga problem med att låta världen växa fram under spel. Jag uttryckte mig nog lite luddigt i början, men det jag har problem med är det första spelarna får reda på om världen. Dvs vad de behöver veta innan de skapar sina rollpersoner, saker som förklarar varför jag plockat bort vissa klasser, raser, etc

Vad deras rollpersoner sedan vet och inte vet har jag lättare att hantera, men just grundläggande player knowledge om världen har jag alltid svårt med.

 

[Sapient]

Många bra tips har redan getts. Det jag upplever, bekräftar det folk är inne på här - det finns vissa kombinationer av världar/spelstilar/spelargrupper som fungerar sämre.

Är det en "vaken" grupp, som tar initiativ till att utforska, ställer frågor och kanske för anteckningar om vad som händer vilka SLP de möter osv., är det mycket lättare med alla kombinationer. Men vissa kombinationer kan förvandla en sandlåda till en räls - att behöva förse spelarna med den nödvändiga kunskapen för att de ska kunna lösa saker vartefter "uppgifter" presenteras, blir ju inte riktigt vad avsikten med mer öppna kampanjupplägg syftar till.

I den grupp jag spelleder i Symbaroum har jag funderat på att försöka lösa det (gruppen är blandad, från en som varit speltestare och kan världen bättre än jag kan till nybörjare som inte kan mycket alls) genom att välja ut lite bakgrunds-"lore" att läsa innan varje spelmöte.

Eftersom Symbaroum har en massa detaljer i settingen, brottstycken av legender, dikter mm så kommer det att gå att hitta lite blandat material - och det innebär att jag kan välja (plus kanske hitta på någon egen) 2-3 korta saker och därmed kommer spelarna inte att veta vilken av dem (om någon) som kan tänkas ha ett korn av relevant info för just det här spelmötet.

Om det inte finns passande material, tänker jag att jag mycket väl kan ta tex bakgrunden till en SLP och framföra lite som en "Have you heard the tale of Darth Plagueis the Wise?" - via lite improvisation.

På så vis sprids det ut, blir inte "korvstoppning" men inte heller "här är veckans plot-key, lyssna nu noga!"

Det blir ju mycket mer jobb att göra något liknande i en egenskapad setting, men kanske kan funka?

 

[Lupus Maximus]

Jag kallar denna nya metod för "börja med hur det är, förklara sedan varför". Om någon annan prövat det här hållet att beskriva saker får ni gärna berätta hur det funkar och vad man bör tänka på!

Jag tror du är något på spåren. Då kan man hela tiden hålla det förankrat i rollpersonens synvinkel då man pratar om det.

Nackdelen är om man inte vet var man skall starta, för ibland behöver man nog lite övergripande information för att komma fram till vad man vill ha.

Kanske börja uppifrån, men med information som är max 1-2 korta stycken per nivå? Dvs väldigt övergripande. Kom fram till grovplanen, talar vi landsbygd eller storstad, under eller överklass, vilket område, osv. Sedan bygger man upp informationen från det lokala och personliga, för att sedan jobba sig "uppåt".

 

[Rymdhamster]

Nackdelen är om man inte vet var man skall starta, för ibland behöver man nog lite övergripande information för att komma fram till vad man vill ha.

Det kan kanske bero mycket på typen av kampanj och rollpersoner som är aktuellt. Samt vilken typ av information man tycker är intressant. Om alla ska spela äventyrare som springer runt och letar skatter skulle ju jag vilja att man började med att förklara "äventyrarens" roll i samhället, typ =)

Men det är kanske så att man inte ska börja absolut nere vid gräsrotsnivå utan lite högre upp: börja med att beskriva staden eller den region man utgår ifrån lite mer generellt, och sen kanske göra nedslag där, och sen jobba sig uppåt till att beskriva resten av landet och sen vidare till den stora bilden (om man har en större bild, i den mesta fantasyn hade jag gärna sett att man begränsade sig till ett mindre område och lät allt runt om vara väldigt vagt).

 

[Sapient]

Bästa sättet tycker jag (även fast det kliar i fingrarna efter att få börja spela) är att ta ett helt spelmöte först och bara sitta runt bordet och snacka om världen medan man dricker te. Ha gärna en whit board också för att kunna sätta upp de stora falangerna så folk har lättare att hålla dem i åtanke under diskussionerna.

Förklara hur du tänkt dig spelvärlden, och låt sedan spelarna ställa en massa frågor. Diskutera deras tankar och idéer. Om möjligt, anpassa världen lite för att få den att kännas vettig för alla (och inte bara för dig). Stoppa in coola spelaridéer. Ändra om lite för möjliggöra för dem att hitta på rollpersoner som de tycker känns inspirerande.

Jag har gjort så, vid något tillfälle för att introducera ffa en egenskapad setting. Och i samband med att jag presenterat världen (inte riktigt på det sätt du beskriver, eftersom jag är en ganska utpräglad "top-down"-person, men close enough) har det kunnat ge spelarna uppslag till rollpersoner, så då har de kunnat fråga "jag tänker mig en tjuv, människa, från en stor stad, då låter det som det skulle passa med den där delen av världen?" och därifrån spåna tillsammans till det blir ett passande koncept.

Därmed kan iaf den processen länkas in i världen betydligt mer än att göra generiska rollpersoner och sen försöka fixa ihop en bakgrundshistoria så gott det går, vilket ofta blir ett yxigt försök att få build och setting att passa...

Så det löser iaf en aspekt av problemet.

 

[Lupus Maximus]

Det kan kanske bero mycket på typen av kampanj och rollpersoner som är aktuellt. Samt vilken typ av information man tycker är intressant. Om alla ska spela äventyrare som springer runt och letar skatter skulle ju jag vilja att man började med att förklara "äventyrarens" roll i samhället, typ =)

Men det är kanske så att man inte ska börja absolut nere vid gräsrotsnivå utan lite högre upp: börja med att beskriva staden eller den region man utgår ifrån lite mer generellt, och sen kanske göra nedslag där, och sen jobba sig uppåt till att beskriva resten av landet och sen vidare till den stora bilden (om man har en större bild, i den mesta fantasyn hade jag gärna sett att man begränsade sig till ett mindre område och lät allt runt om vara väldigt vagt).

Helt klart beror det på hur bestämt det är vad man skall spela, samt vad för rollpersoner man har. Är det redan bestämt att spelarna skall skapa ett gäng bönder som skall ge sig ut och skaffa sig ära och rikedomar, då behöver inte spelarna tillräckligt med information om överklassen, för att kunna välja om de skall vara adel eller bönder.

"Äventyrarens" roll i samhället skulle helt klart vara intressant att veta. Är det positivt, eller ses man mer eller mindre som en förrädare mot sin familj? Är man generellt nyfiken på främlingar, eller är främlingar något man ser på med misstänksamhet?

Hur ser byn ut, i alla fall i grova drag. Timmerhus? Röda stugor med vita knutar? Är det stenlagda gator, eller tilltrampad lera? Vem är högsta hönset i byn, och varför?

Vad vet man om grannbyarna? Var ligger de? Städer? Andra länder? Grupperingar.

En primärt politisk kampanj ger helt annan information som också är viktig. Sedan tillkommer en massa saker att ta hänsyn till om vi inte talar om en demokrati med våra nutida värderingar.

Men, en av de viktigaste anledningarna att börja nedifrån... Jag tror det blir lättare att få till informationen utifrån vad rollpersonerna tror, och inte utifrån vad som är fakta.

 

[Feuflux]

Detta är något som alltid givit mig huvudbry som SL, hur sjutton introducerar man en ny spelvärld för spelare på bästa sätt?

Välkomna till första spelpasset. Idag kommer vi att lägga er skapade karaktärer åt sidan och istället spela tre korta scener med olika förberedda karaktärer.
* Första kommer ni spela troll i Läskiga Skogen som diskuterar hur ni ska förhålla er till dödsgasten som nyligen dykt upp kontra människorna som hotar med ett korståg för att komma åt den förstnämnde.
* Sedan kommer ni gestalta ett par från Aquafolket som försöker ta reda på varför havsguden har övergivit den här delen av världen.
* Sist kommer ni att vara en delegation hos kungen som vädjar om att han försöker stävja konflikten mellan greve Mögelost och Hertiginnan af Mässing vars hotande inbördeskrig kommer försvaga riket vid en mycket olämplig tidpunkt.

Och vips så vet spelarna litegrann om ett par olika platser.

 

[krank]

Jag brukar tänka att jag vill börja med rollpersoner som inte kan speciellt mycket om världen. För jag avskyr diskrepans mellan spelarkunskap och rollpersonskunskap. Jag avskyr när kunskapsluckor leder till att jag som SL måste gå in och säga "men du vet att..." mitt i spelardrivna resonemang. När spelarna ska resonera kring något - ofta ett mysterium av något slag när jag spelleder - så vill jag att det ska krävas minimalt med input från mig som SL. Jag vill att deras diskussioner ska flyta på.

Så - okunniga bonddrängar, folk som ramlat genom ett dimensionshål, nyligen upptinade människor från tidigt 2000-tal.

Sedan skissar jag på "lökskal". Jag gillar settings med många hemligheter mer än jag gillar settings med en massa settingbös som rollpersonerna redan har koll på. Att låta spelare genom sina rollpersoner avslöja hemligheter i settingen är mitt rollspelsknark. Det är anledningen till att jag spelleder, det är det bästa jag vet. Lökskalen innehåller då olika hemligheter och ger en fingervisning om i vilken ordning saker ska avslöjas.

Det här är f.ö. anledningen till att jag föredrar att spela i modern tid: spelarna har redan grundkunskapen = mitt jobb blir lättare. Och då får de upptäcka det fantastiska själva, istället för att jag maler igenom det. Upptäckande är ju vad rollspel handlar om, right? Se horisonten och bege sig dit för att se vad som finns där.

Till Eclipse Phase, som är ganska informationstungt, har jag sammanfattat vad jag tycker är det viktigaste till en liten folder:
https://www.dropbox.com/s/0ln7s0v4toifrlu/Primer.pdf?dl=0

...som då dels ska kunna tjäna som minimalt inläsningsmaterial, grund för diskussion under första spelmötet, och lathund för glömska spelare.

 

[PAX]

Till Eclipse Phase, som är ganska informationstungt, har jag sammanfattat vad jag tycker är det viktigaste till en liten folder:
https://www.dropbox.com/s/0ln7s0v4toifrlu/Primer.pdf?dl=0

...som då dels ska kunna tjäna som minimalt inläsningsmaterial, grund för diskussion under första spelmötet, och lathund för glömska spelare.

Mycket inspirerande.

 

[Mundo]

Ett annat sätt är att göra världskunskap till en del av skapandet av karaktärerna, något som de lyckas relativt väl med i Western, Leviathan, Mutant Chronicles och Eon IV.

 

[gizmo]

Det löser inte det med fakta info, men för att förmedla stämning och känsla tycker jag inget slår - vad ska man kalla det för - "konst" i olika former. Bilder. Kartor. Och - faktikst - musik. Jag vet mycket väl att det inte är allas grej, det med musik, men jag skulle bli alldeles lyrisk om de som skriver äventyr/scenarion gav ut dem tillsammans med passande musik. Så som alla känner igen Star Wars rebelltema och Darth Vader tema, och man får omedelbart en känsla av "nu ska vi fan köra" eller "o-oh..". Tvärtom hör jag ofta låtar där jag tycker DET skulle jag gärna spela som rollspel - jag är en sådan som gillar låttexter som antingen använder intressanta ordkombinationer eller berättar en historia. T ex (extremt kort sammanfattat) den om en som blir sjöman för att hämna sin mor; i slutet hittar han den han jagar och just när de ska angripa hans båt blir båda båtar uppslukade av en jätte val, och båda huvudpersoner finner sig levande i valens mage, där sedan hämnden utdelas.
Allt som tas upp med sinnen kan underlätta tycker jag. Jag kan till och med tänka mig att en viss sorts mat kan i vissa fall tillföra något. Eller att det gör skillnad om man dricker öl från sejdlar eller te från porslinkoppar. Som det kan vara kontraproduktivt att beställa pizza när man är inne i ett samurai äventyr.
Sedan vill man inte överdriva/överkomplicera det med props och stämning, men i måttlig användning tycker jag de kan ersätta en hel del ord.

 

[Landrim]

För att ytterligare förtydliga så är det inte så att jag är ute efter att avslöja världens hemligheter eller varje detalj i världen heller, vad jag syftar på med viktig player knowledge är sånt som kanske påverkar deras val av vad de vill spela för något. Det ska inte komma som en komplett överraskning när en spelare har valt att spela något specifikt och sedan blir bemött med stenkastning och spottloskor vart denne än går av lokalbefolkningen, för det visar sig att folk alltid hatat rollpersonens sort. Jag menar rollpersonen har ju faktiskt levt i världen rätt många år innan själva spelet börjar.