Lupus Maximus;n157147 said:
Jag kan presentera världen genom spel. Jag skulle nog till och med påstå att jag är bra på det. Men jag är ointresserad av det eftersom jag inte är enormt utled på den spelstilen och den passar uselt till sandboxande där rollpersonerna växt upp i kulturen. För mig skulle det med andra ord vara att försämra mig.
Jupp. Att introducera en del detaljer och ytterligare fördjupningar allt eftersom är nice. I synnerhet när man tillför "hemlig" information som gemene man i världen helt enkelt inte kännt till (vilket väl är varför man kan förlita sig nästan uteslutande på det när man kör rena grottkräl).
Men jag vill göra rollpersoner som är väl etablerade i världen från början (och jag vill inte tillgringa hela kampanjen nere i nån håla för den delen) och då krävs en mer djuplodande kunskap om världen innan.
Bästa sättet tycker jag (även fast det kliar i fingrarna efter att få börja spela) är att ta ett helt spelmöte först och bara sitta runt bordet och snacka om världen medan man dricker te. Ha gärna en whit board också för att kunna sätta upp de stora falangerna så folk har lättare att hålla dem i åtanke under diskussionerna.
Förklara hur du tänkt dig spelvärlden, och låt sedan spelarna ställa en massa frågor. Diskutera deras tankar och idéer. Om möjligt, anpassa världen lite för att få den att kännas vettig för alla (och inte bara för dig). Stoppa in coola spelaridéer. Ändra om lite för möjliggöra för dem att hitta på rollpersoner som de tycker känns inspirerande.
Helt enkelt, sitt och snacka skit om spelvärlden en hel kväll. Dra upp lite jättespecifika exempel (Typ beskriv en by eller ett världshus väldigt ingående) för att ge en detaljerad ögonblicksbild av världen för att ha lite som utgångspunkt.
Slutligen skulle jag kanske rekomendera att börja underifrån och jobba dig uppåt i beskrivningen. Alltså istället för att börja med att förklara hur planeten ser ut, förklara hur det lilla område där spelarna ska börja se ut, och zooma sedan ur.
Jag har inte använt den tekniken själv än, så det kanske inte funkar alls, men jag har mer och mer kännt att när beskrivningar börjar med "den stora bilden" så tenderar jag att fokusera på "fel" saker och tappar lätt spåret när inzoomingingen börjar.
Jag kallar denna nya metod för "börja med hur det är, förklara sedan varför". Om någon annan prövat det här hållet att beskriva saker får ni gärna berätta hur det funkar och vad man bör tänka på!