Nekromanti Bästa sättet att introducera en spelvärld

[Landrim]

Detta är något som alltid givit mig huvudbry som SL, hur sjutton introducerar man en ny spelvärld för spelare på bästa sätt?

Jag tycker om att skapa mina egna världar till rollspel så detta är något jag stöter på rätt ofta men har aldrig riktigt hittat ett "bra" sätt att introducera mina spelare till världen. Oftast blir det att man bara säger några meningar om världen och låter spelarna ställa frågor om något är oklart. Men jag gillar inte riktigt det sättet, för det gör aldrig världen rättvisa. Det är trots allt något man lagt ner mycket tid och energi på att skapa.

Jag har försökt skriva introduktioner som spelarna kan få läsa, men många (dock inte alla) av de jag spelat med under åren har varit väldigt anti att läsa långa texter om världen. Och många av de som faktiskt läst texterna lägger inte mycket på minnet.

Jag har försökt att låta rollpersonerna vara mer eller mindre ovetande om världen, men det blir lätt tröttsamt i längden (speciellt för de som spelat med mig tidigare) samt att det inte känns särskilt trovärdigt att invånare i en värld inte känner till hur världen ser ut eller fungerar utanför deras hem.

 

[Nirbulas]

Det låter som ett rätt svårlöst problem. En metod kanske skulle kunna vara att muntligt ge en kort introduktion till världen, men samtidigt erbjuda spelarna att läsa en mer djupgående text. I den här texten skulle du alltid kunna slänga in en eller flera coola plothooks i form av "rykten säger att magikern Dullin vaktar på en hemlighet från ett fallet rike" eller något åt det hållet, vilket belönar spelaren och gruppen på något sätt när de har läst presentationen av världen och eventuellt kommer även de som är mer anti att börja läsa hand-outs.

 

[God45]

Min filosofi är enkel men brutal: Kill your darlings. Kan man inte introducera det okrystat i spel på ett naturligt sätt så är det skräp och bör kastas. Och om spelarna inte bryr sig är det skräp och bör kastas. Ja, jag älskar mon nya coola Gud och hans religion men en spelare drog ett skämt och att hans namn lät som "Bröd" och nu är han skräp och bör kastas. För 2 sekunder av spelarreaktion är värt mer än 2 timmar spelledare introduktion.

Så praktiken: När de kommer till det vandrande berget säg: "Era karaktärer vet att det vandrande berget är bla, bla, bla." Och det är det hela metoden.

 

[Lupus Maximus]

Det är väl därför så pass många spelar "Fantasy 1A, men alver eller orcher har X istället för Y" eller känd IP (Sagan om ringen, Star Wars, etc) utan att gå in på djupet. Man kan komma igång fort, utan att "prata sönder spelet".

Själv funderar jag mer och mer på att skapa dokument där varje är max två A4-sidor, helst kortare (halv A4, om det är löpande text, är nog lagom i de flesta fall). Ett är övergripande och beskriver världen i stort, ett beskriver kanske landet, ett om politiken, osv. Kanske en beskriver politiken från överklassens synvinkel, medan en annan från underklassen. Sedan sätter man de dokument som är relevanta i händerna för spelarna, så de slipper plöja igenom en massa annat.

Tanken är också att texten skall gå snabbt att hitta i, så det går snabbt att kolla upp. D.v.s. inte en massa information som är uppblandat i lång text. Troligtvis lite löpande beskrivande text, kombinerat med punktlistor som lathund för senare referens.

Sedan om de inte orkar läsa och sätta sig in i världen, då är de antagligen inte kompatibla med den typen av spelande. Att sätta sig in i en detaljerad värld är tyvärr tydligen en rätt nischad smak.

 

[Mundo]

Min filosofi är enkel men brutal: Kill your darlings. Kan man inte introducera det okrystat i spel på ett naturligt sätt så är det skräp och bör kastas. Och om spelarna inte bryr sig är det skräp och bör kastas. Ja, jag älskar mon nya coola Gud och hans religion men en spelare drog ett skämt och att hans namn lät som "Bröd" och nu är han skräp och bör kastas. För 2 sekunder av spelarreaktion är värt mer än 2 timmar spelledare introduktion.

Så praktiken: När de kommer till det vandrande berget säg: "Era karaktärer vet att det vandrande berget är bla, bla, bla." Och det är det hela metoden.

När mina spelar karaktärer tyckte att det episka namnet jag givit prisjägaren som jagade dem lät som Antik Vagina visste jag att det var dags för kasseringen...

 

[Jocke]

Typ med genre, liknande popkulturella grejer, nått som finns och sen nått som inte finns.

Tex: Ni är odödliga. Det är 90 tal, det regnar. Mer The Crow än Highlander. Inga wod-varelser i sikte men det finns psi-krafter.

 

[Lupus Maximus]

Jag börjar förstå mer och mer hur "indie"-folket kände sig innan Forge skapades...

Landrim, jag uppfattar det som att du vill köra med en detaljerad värld, skapad i förväg med avsikt att den skall ha ett djup och vara sammanhängande. Där rollpersonerna vuxit upp inom kulturen, så de bör känna till hur saker fungerar, och var vissa saker finns. Har jag tolkat dig rätt?

 

[Luftslottet]

Skulle de gå att utse någon annan som är lite mer världs ansvarig? En person som kanske kan både förmedla och sen lotsa de övriga spelarna i världen?

Eller...
Gör en någorlunda snygg inbunden version av världen. Lägg den på bordet och låt den fungera som uppslagsverk gentemot kartan, utskrivna platser finns med och kan lätt hittas i boken. Kanske kan du till och med lägga in ett pussel eller två i själva boken med.

 

[JJoghans]

Det bästa sättet som jag upplevt är när hela spelarskaran får sitta ner och skapa världen tillsammans med SL. Det gör dem investerade i världen på ett helt unikt sätt.

 

[.113]

Ett introduktionsäventyr från level 1 till 20 som utspelar sig över hela världen!

Nä men en övergripande världsuppfattning, om det är något som är allmänt känt. Tex en världskarta med eventuella korta beskrivningar är en bra start.

Om spelarna får välja startområde bör de nu kunna välja det. Då går man in på en lite mer detaljerad beskrivning, sen går man vidare igen.

Som exempel, våran värld andra världskriget tex. Börja beskriva vad som sker i världen just nu, är det starten på kriget eller slutet osv. Vi väljer Sverige ändå. Då beskrivs skillnaden mellan norra och södra Sverige grovt, mer städer eller mer skog och mindre samhällen osv. Vi kör norra.

Beskrivning kort av Umeå, Luleå och Skellefteå eftersom fokus hamnar någonstans där. Osv osv.

Då har man mer info som är relevant för karaktärer, medan man har kvar lite övergripande men mycket mystik.

Är man få en Umeå bo eller Stockholmare som bor i Luleå får man veta mer om det blir relevant eller redan i början men man slipper gå in i detalj på allt.

 

[Fjodor Pollett]

Ni är odödliga. Det är 90 tal, det regnar.

Det där var en helt underbar beskrivning. Jag skrattade faktiskt högt.

 

[Dilandau]

Som Jocke säger. Sätt genre och stämning, fyll på med detaljer pö om pö. Tror jag introducerade min Snösaga-kampanj som "Klassisk episk rädda-världen-fantasy, fast alla är vikingar."

 

[Krille]

Vill man spela i en ny detaljerad värld så får det ta den tid det tar. Allt för få spelare kommer att ta åt sig skriven information.

Så jag gör så här:

1) Släng fram en karta. Säg "det här är världen, men ni är här" och peka på en plats där rollpersonerna är. Låt spelare ställa frågor om de vill.

2) Tala om vilken slags rollpersoner de kan göra. Om spelarboken faktiskt passar på att använda arketyper/klasser för att tala om hur världen funkar så är det bra. Om inte, fundera på att skriva om dem så att de talar om hur världen funkar.

3) Peka på var man kan få mer information. Spelarboken, wookiepedia, whatever. Spelare som bryr sig kommer läsa. Och spelare som inte bryr sig kommer låta bli. Gör det inte obligatoriskt – rollspel ska vara kul, och det är inte kul att tvingas göra något man inte vill (exvis plugga geografi, historia och samhällskunskap).

4) Lär spelarna genom att låta dem upptäcka världen. De får äventyra sig till mer information. Vad heter fursten av Hindenburg? Det är inte intressant förrän de kommer till Hindenburg, eller möjligen när de hittar lappen med texten "bålda äventyrare sökes! bästa hälsningar, fursten av Hindenburg".

5) Var inte rädd för att överraska spelarna. Om de inte har hört något om världens zeppelinare kommer de bli skitförvånade när de ser en. När de säger "finns det såna?!!!" så svarar du "ja, tydligen, du har trott att det var en myt hela livet".

---

En sak som jag verkligen skulle vilja ha i Blå Himmel är ett uppslag med en bild på en rollperson med sin typiska packning utlagd på golvet framför sig. Typ så här:



Det säger en hel del om världen, faktiskt: vad man förväntas ta med sig, och vad världen kan tillverka.

 

[Mogger]

Jag börjar förstå mer och mer hur "indie"-folket kände sig innan Forge skapades...

Ja, att börja spela med nästan blank värld är väldigt befriande, om man har spelgrupp med samma preferens.

Som svar på frågan är kanske det enklaste att utforska världen in-game. Det är ingen slump att alla episka fantasiverk börjar med några bonnungar som aldrig varit utanför byn, typ.

Det är ett grepp som är ganska kul. Vill minnas att vi utforskade Trudvang exakt så.

 

[Jocke]

Jag tänket mig att en mood-board kan vara ett bra verktyg också. Men det viktigaste är såklart att upprepa all nyckel information hela tiden, det går inte att lita på att spelarna just det här mötet kommer att komma ihåg vad huvudstaden heter, eller ens att makten i den här världen utgår från trollkarlar som bor i torn och terroriserar sin lokalbefolkning. Även om det borde sitta efter en sex-sju möten.

 

[Arazand]

Jag burkar börja med utmärkande drag, en karta, en gnutta metainfo och sen fråga spelarna vad de vill spela så jag kan forma äventyret/scenariot/kampanjer utefter deras förväntingar.

Typ.
"Världen heter Novo(visar en karta), i Novo fanns det en gång i tiden änglar och demoner som slogs emot varandra där människor hamna i mitten av deras slag. Männskligheten lyckades dock genom magi skapa en magisk mur som stängde ute demonerna och änglarna ur en region av Novo. Men då och då uppstår det sprickor i den magiska muren och genom den siprar deras influencer in i vår värld och ibland uppenbarar sig. Vad vill ni spela för någo, försök att koppla det till antingen den magiska muren, magi eller Novo's historia om änglar och demoner? Några frågor?"

(Det var så jag presentera ett spel vi spelat för ett par månader sedan.)

Genre brukar inte behövas sägas så länge man berättar vilket regelsystem man ska använda, ja om man inte är en utstickare och använder säg Shadowrun till ett fantasy spel som helt klart är full möjligt.

 

[Lupus Maximus]

Ja, att börja spela med nästan blank värld är väldigt befriande, om man har spelgrupp med samma preferens.

Som svar på frågan är kanske det enklaste att utforska världen in-game. Det är ingen slump att alla episka fantasiverk börjar med några bonnungar som aldrig varit utanför byn, typ.

Det är ett grepp som är ganska kul. Vill minnas att vi utforskade Trudvang exakt så.

Sant. Men du missade totalt poängen i varför jag skrev det du citerade. Jag menade inte att jag gillar samma sak som de som skrev på The Forge. Men från diskussioner om varför det uppstod... Det de gillade låg för långt bredvid strömfåran, så att diskussioner lätt blev på det här sättet

#1: Jag skulle vilja ha lite tips på något att komma i form, gärna något jag kan köra själv.
Svar: Fotboll.

#2: Jag känner för att titta på något actionfyllt. Gärna Sci-Fi.
Svar: Fotboll!

#3: Jag funderar på att prova att äta lite mer vegetarisk mat. Några förslag?
FOTBOLL!!!

Det är ungefär så cultural gaming och övriga spelstilar med detaljerad värld bemöts:

Jag har försökt att låta rollpersonerna vara mer eller mindre ovetande om världen, men det blir lätt tröttsamt i längden (speciellt för de som spelat med mig tidigare) samt att det inte känns särskilt trovärdigt att invånare i en värld inte känner till hur världen ser ut eller fungerar utanför deras hem.

 

[Lukas]

Mitt främsta tips att att jobba stenhårt med plantering.
Innan äventyret där det är viktigt att spelarna vet X så har information X visas upp i tidigare äventyr.

Jag har inga problem med att spelledare föklarar saker allt eftersom, förutsatt att de inte förklaras mitt i scener där karaktärerna skall fatta beslut.


Senaste spelmötet jag var spelledare i var ett one ring möte, till det äventyret behövde de veta några saket hur beornernas armé fungerar, vad som finns i skogen wolfwood, och vem en specefik karaktär var.

Så jag såg till att all den här informationen planterades i förväg, under tidigare äventyr.
Så när spelarna hittade den viktiga personen dödad, så visste de att han var en viktig person.
Hade jag behövt förklara det där och då skulle den scenen tappat stinget.

 

[Lupus Maximus]

Krille har många bra punkter om man vill köra lite löst och ledigt med vad spelarna vet och inte vet.

Men en poäng om denna punkt...

Gör det inte obligatoriskt – rollspel ska vara kul, och det är inte kul att tvingas göra något man inte vill (exvis plugga geografi, historia och samhällskunskap).

Jag skulle vara beredd att åka till Göteborg eller Sundsvall för att spela i en grupp där det är obligatoriskt, om jag gillar spelstilen och världen i övrigt. Men om förväntas att man skall kunna världen, och sedan det är ok om någon spelare ignorerat det, så skulle jag bli skitsur om det så vore hos grannen spelandet sker.

Rollspel skall vara kul. Men olika personer har olika smak om vad som är kul.

 

[Dilandau]

Vill man ha en detaljerad spelvärld måste man tvinga spelarna att plugga den. En gång i tiden brukade jag skriva "allmänbildningsdokument" till spelarna (som kunde se ut typ så här: http://www.piruett.se/2015/06/30/vad...sin-omvarld-1/).

Det funkade bra, men idag hade jag nog satsat på betydligt kortare texter och mindre mängd info.