Nekromanti Bästa skräck i rollspelen

Isilme

Veteran
Joined
2 Oct 2003
Messages
100
Vad är det värsta (dvs hemskaste) som skulle kunna hända er rollperson under ett skräckäventyr - vad skulle verkligen skrämma både spelare och rollperson från vettet?
T ex viskningar i vinden, ekande steg som aldrig kommer nära men aldrig dör ut, fyrarmade monster etc...
Alla åsikter välkomnas :gremsmile:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Vad är det värsta (dvs hemskaste) som skulle kunna hända er rollperson under ett skräckäventyr - vad skulle verkligen skrämma både spelare och rollperson från vettet?"

En drake i en dungeon, samtidigt som någon flyger luftballong på låg höjd utanför spelrummet och man har öppet fönster. Vrålet från luftballongens brännare kan få vilken spelare som helst att göra i byxorna om det tajmas rätt.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Hår i duschen

Jepp, du läste rätt. Det var på Grönland 192...3 kanske, och vi hade funnit en kasse gamla texter och stenar som berättade om att när vikingarna kom dit så fanns det stora orangefärgade apor redan dr och sedan dog de ut antingen via ingifte eller utrotning. Vi hittade ett käkben som hörde ihop med ett kranium som inte var mänskligt utan snarare aplikt, detta i resterna av ett hus som vi grävde fram.
Sen drog vi till den där staden på Grönlands västkust för att fylla på förråden och vi fick en chans att tvätta oss (efter drygt tre veckors arbete, vi måste luktat allt annat än hallontårta). Och fast i gallret i golvbrunnen i duschen ser vi... en orange hårtuss!

Vi fick totalpanik runt spelbordet. Vi blev totalparanoida, började bevaka vår båt med hagelgevär i händerna och tyckte det hela var väldigt obehagligt.
Vi missade totalt att en snubbe på vår båt gått och duschat innan oss och att han hade... just det, orange hår.

Bra spelledare det var, säger jag bara. :gremsmile:


Storuggla, rädd för sina strumpor
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Alla de saker som har svåruttalade namn som ej bör uttalas är "det värsta". Så klart.

Bland det värsta jag varit med om under mina många skräcksessioner var (förutom ett kult-scenario som utspelade sig i barnprostitutionens Bangkok som nog mest var motbjudande) ett kråkhov under en omgång Vampire the dark ages. Vi reste från Paris till... Calais tror jag det var, på ett farofyllt och riskabelt uppdrag. Så bredvid vägen, mitt i natten stöter vi på ett stort kråkhov. Snacka om ett ominöst tecken. Kråkhovet slog till och med mötet med så väl Älvkonungen som den djävulsdyrkande Setit-riddaren.

(Not: för den som inte vet vad ett kråkhov är - det finns tillfällen då en stor grupp kråkor samlas och väljer ut en enskild kråka som stöts ut ur gruppen. Därefter hjälps de åt att hacka ihjäl den. Grymt obehagligt.).
 

Isilme

Veteran
Joined
2 Oct 2003
Messages
100
Haha ja det kan det alldeles säkert. Utan ljudet är en drake i en dungeon inte det jag som spelare blir mest rädd för men med ljudet ojojoj.
Har upplevt något liknande när min käre mor (utan att någon visste att hon var där) öppnade dörren till vårt datorrum samtidigt som rp var nere i labyrinter med dörrar och kände sig allmänt förföljda av en vålnad. Dessutom har telefonen lyckats ringa ett par gånger och skrämt folk och då har man verkligen kunda se att man har bra skräckstämning. (dock borde telefoner dras ur innan spelmötena).
Jag har funderat på att någon gång använda mig av lite olika ljud när jag spelar, t ex spela in ett illtjut följt av vargyl på band och spela upp det när ingen anar det...men då behövs det fjärrkontroll.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Hemm, vad som skärmmer mig...
Tjaa, först & främst så skrämmer mig är vetskapen om att det finns saker som kan skrämma skitern ur en.. Annars så är att hela tiden var på vippen att dö/klara sig/inte ha kunskapen om situationen kunna skrämma en ganska bra expempel på att hålla en allert...

/ Johan K, som är lite småtrött..
 

Mörker

Warrior
Joined
21 Jan 2004
Messages
309
Location
Hindenburg
Jag skulle gissa på den som man bäst kan visualisera...
Bara en sådan sak som att be alla spelare blunda när de skall börja spela hur de trevar sig fram längs de kalla, mörka korridorerna i det förfallna hemsökta huset skulle göra plenty...
Det läskiga som känns otäckt nära liksom
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
I och för sig är mitt bästa skräckminne inte från bordsrollspel sammanhang men dramaturgin borde ändå vara ganska överför bar.

Det var under et low fantasy skärcklajv, skitig mörk bonde realism tillsammans med mörk skräck. Det var under natten i norrländskt oktobermörker. Allt var svart och man kunde utan lykta problem att se stigen under sig, och bar man en lykta eller fackla lyste den bara upp några steg bort. Svart alltså, riktigt, riktigt svart.

Skräckstämningen hade byggts upp under dagen, både för en yttre övernaturlig fiende som fanns i skogarna och för en förrädare och mördare som fanns bland oss.

Människorna, cirka 25 personer hade samlats runt en eld i utkanten av lägret för att hålla ihop. Och på grund av mörkret hade vi satt ut alla ljus, facklor och lyktor som fanns att tillgå en cirkel runt oss, glest utspridda kring en radie av 5-10m varpå bortom dem det var totalt svart.

Det var sent på natten, kallt och ruggigt och folk höll antingen paranoidt vakta eller kurade i dämpad och spänd tynad ihop sig kring elden för att få lite vila, och på sin höjd fördes det viskade rädda samtal.

Först kunde man svagt höra fiolspel, skickligt men tonerna var skärande falska på avstånd, vi trodde att det var på andra sidan sjön. Men sedan kom det närmare. Hördes en stund för tysta en låg stund, för att plötsligt höras p ett annat ställe på en bit bort. Det här fortsatte i kanske en timme plötsliga utbrott av fiolspelandet ibland långt bort ibland obehagligt nära ute i mörkret bortom vår lilla cirkel av flackande ljus.

Sedan blev det tyst för en lång stund, nog länge för att man skulle tro att faran var över, men sedan hördes det igen, närmare en någonsin och efter ett tag kunde man skymta något vitt i mörkret, en vitklädd kvinna med långt svart hår kom långsamt närmare oss skirande och falskt hjärtskärande spelade på fiolen.

Vild panik utbröt kring elden, plötsligt var alla på fötter och drog sig panikslaget tillbaka bort från elden, bort från gasten, under skrikas panik. Gasten fortsatte oberört stillsamvandra krig elden samtidigt som folkmassan i en klump skräckslaget undvek henne. Hon vandrade runt elden, stannade till då och då och plötsligt gick det upp för oss att hon släckte våra facklor och blåste ut våra ljus en efter en.

Panik utbröt åter men denna gång för att rädda de fp kvarvarde ljusen och facklorna, som utgjorde vår enda trygghet och skydd mot mörkret, varpå någon fick tag i en fackla vilken hölls fram i bästa, skrämma vargen med elden maner mot gasten och resten av människorna gömde sig bakom.

Det var kallsvettig panik det. Gasten i sig själv var illa nog men fiolspelandet innan och sedan hur hon släckte ljusen var genialiskt psykologisk terror. Mys, helt enkelt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Beslutsångest

Det finns spelledare som är jätteduktiga på framförande; alltså att berätta något så att man kan leva sig in i det och verkligen få en läskig bild inför ens inre syn, men jag tycker att riktigt bra rollspelsskräck börjar när spelledaren slutar prata och istället väntar in ett svar från oss spelare.

Att behöva ta ett beslut mellan många dåliga, och att behöva göra det på lösa grunder, det är nog det värsta jag vet. Särskilt när det verkar som att jag har valt fel och jag får tänka "shit! Finns det fortfarande en chans att jag kan klara mig ur det här levande?"

Den enklaste sådana situation jag kan tänka mig, som jag har hamnat i hur många gånger som helst och som alltid lyckas trigga mig; det är att få en vag föraning om att någon/något är i närheten av mig, och att de är på jakt ute efter mig. Kanske hör jag röster, kanske känner jag bara en stark lukt, kanske ser jag någon silhuettfigur röra sig utanför ett fönster... I vilket fall som helst så måste jag välja mellan att fly och att gömma mig (eller ibland specialalternativ såsom att barrikadera mig, eller att överrumpla min förföljare), och det är när man känner att "shit! Står den och vädrar i luften? Det betyder att jag gjorde helt fel som valde att gömma mig, och nu är flyktvägen avskuren!" -det är då det läskiga rinner över en.

Det är enkel, okomplicerad skräck. Just därför fungerar det.
 
Top