Jag är inte helt säker på att jag vill kastas in i en schysst väv av relationer och grejer från början. Den schyssta väven blir väldigt lätt stereotyp och förenklad, och det är inte det jag är ute efter (annat än som satir). Den blir också väldigt opersonlig, och det är inte heller det jag är ute efter. Det är lite alver-mot-dvärgar över grejen, och det känns inte bara förbaskat gjort utan även rätt trist.
Jag är mer ute efter ett system där man bygger förutsättningar för relationer från början. Det är inte många som tar sig an det, och det som hoppar fram och säger "titta på mig, titta på mig!" är Apocalypse World.
Visst, det har väldigt arketypiska rollpersoner, och det får bara finnas en av varje, men en viktig del av det är att sätta Hx (för History) på varandra. I princip går man runt bordet och varje spelare ger de andra spelarnas rollpersoner ett värde i Hx gentemot en själv, enligt några regler.
Så när det är Krilles tur så säger Krille, "Niklas, vi, öh, är gamla stridskamrater, så du får Hx+2 mot mig. Krank, vi är gamla fiender, så du har alltid hållit ett extra öga på mig. Du får Hx+2 gentemot mig. Han, dig håller jag på armslängds avstånd, så du har ingen aning om var du har mig. Du får Hx-1 gentemot mig." Eller hur arketypens regler går.
Poof så har vi gjort en schysst väv oss sinsemellan.
Resten av världen har man också en schysst väv mot, men man slängs inte in i den. Man bygger den genom att bygga upp fronter under första spelmötet, mer eller mindre samtidigt som man gör rollpersoner och strax därefter när man börjar detaljera världen. I princip bygger spelare och spelledare upp världen och i det så börjar hot växa fram. Dessa grupperas av spelledaren på olika sätt till fronter.
