Jaha, så jag är tvungen att motivera min röst på Chronopia... det var det djävligaste! Men har en sagt A får en väl säga B.
Chronopia tog trötta gamla DoD till en helt ny plats (bokstavligen talat).
I stället för en tramsig gammal lapptäckes-värld så handlar spelet om en jättetuff lapptäckes-stad. I stället för bredsvärd och riddare så handlar spelet om sågtandade Chronosklingor och strutsryttare. Vem vill spela något från magiboxen när Chronopia erbjuder Tidsmagiker, Spindelmästare och Häxbaroner? Varför ska Goblin, Orch och Rese vara namnlösa skurkar när de i stället kan vara din blodsbroder, kollega eller boss? Vem är rädd för drakar när Demonstaden skymtar bakom Silvertopp? Hur djävla säker känner du dig med Hängivna predikanter på ditt torg och din systers naiva fascination för de stiliga blodskultisterna?
Varför skicka en vaniljig lönnmördare mot din forna kompanjon när du kan skicka en Skuggmästare? Borde inte alla skaffa nekrologiska implantat? Var inte Alver goda? serverar de Alv på det här värdshuset? Är mitt tjuvgille verkligen jagat av en Batman beväpnad med tvåhandssvärd?
Cronopia är ett frågornas spel...
Dessutom tog det och gav rollpersonerna en viss kompetens från start.
Mutant UA, Mutant Chronicles, Kult, Svärd och Svartkonst, Wastelands, Svart av kval..., Nerver av stål, Äventyr och Blood and Bronze är även de värda att nämna, samt alla andra jag glömmer.