Nekromanti Bågar i en fiktion

[Stillafors]

Det skulle vara intressant att höra hur ni tänker kring detta med bågar, https://tidningenskriva.se/guide/dina-basta-verktyg/.

Säg att en spelare startar ett skeende och för sig själv definierar vika kriterier som skall vara uppfyllda för att bågen skall vara avslutad.
Till exempel: Gruppen hittar ett rim och bågen är klar när den gröna stenen sitter till vänster om den svarta diamanten, osv.
Eller: Mordgåtan är löst när de andra hittat person X.
Den som införde bågen har fullt mandat för dess fortskridning. Så det duger inte att någon annan hittar på att det är person Y där borta som var bördaren...

Ett äventyr skulle därmed kunna vara ett antal bågar i bågar, där olika personer äger olika bågar - så att et kollage bildas.
En form av gemensamt driven dramaturgi.

Någon som har erfarenhet av liknande, eller tankar?

 

[Björn den gode]

Det liknar lite setupen i Archipelago, där varje rollperson i början av spelmötet väljer ett "öde" som är just en sån slutpunkt för den kvällen för den rollpersonen, det kan vara saker som att "Johanna kommer att döda någon" eller "Amanda kommer att träffa sin far som visar sig vara någon helt annat". Sen samberättar man framåt men vet att det är åt det hållet man är på väg.

Archipelago använder också teman/områden som olika spelare äger och kan ha veto i.

Men generellt sett i samberättande så brukar principen vara precis tvärtom, att det är tråkigt att både ställa upp problemet och lösa problemet själv så istället så brukar en se till att om en person sätter igång "bågen" så får samma person inte avsluta den utan det måste göras av någon annan.

 

[Rymdhamster]

Förutom att jag ogillar namnet, menar du? =D

Jag gillar bågar för att det ger en något att hänga upp det som händer på. Något att bygga kring.

Jag ogillar bågar eftersom man lätt låser sig vid dem. "Jag kan inte göra det, för det funkar inte med bågen.".

Det funkar så länge man inte är rädd att knäcka bågen eller böja den åt ett annat håll, men jag tycker många blir allt för fästa vid sina tänka bågar och därför desperat klammrar sig fast vid dem även när omständigheterna helt och hållet ändrats.

Det går lite tillbaka till den gamla devisen: Om du vill berätta en historia, skriv en novell, inte ett rollspel (eller en roman).

Självklart beror det lite på vad man vill få ut av rollspelet, men för mig är det intressanta hur karaktärerna påverkar historien, och hur historien påverkar karaktärerna. Ett fram och tillbaka mellan spelledare och spelare som får saker att ta oväntade vändningar. Och resultatet, när man tittar tillbaka, blir förvisso en båge. Men tillskillnad från en roman så där man hittar på bågen för att bygga romanen kring den, så utvecklas den här bågen helt dynamiskt och finns bara när man tittar bakåt. inte frammåt.

Men det är på stor skala, så klart. Macroskala, när man ser till hela kampanjen. Om man styckar upp det istället så blir bågar mer och mer användbara. När man kommer ner på enskilda äventyr så bygger jag ofta äventyret kring en båge. Men även där är det för mig underförstått att det är en slags tänkt "teoretiskt" scenario som på många sätt upphör att existera så snart rollpersonerna tar sig första steg (oftast åt ett helt annat håll).

Och jag litar i allmänhet inte på att folk klarar av att kasta bort sina bågar när det behövs. Därför är jag i allmänhet emot dem, även om jag själv använder dem =)

 

[Mogger]

Ett bra sätt att bryta/böja bågar är att som buy offs i Solar System - alltså en slags belöning för att bryta mot den. Då blir det både intressant att fullfölja, utmana eller bryta sin båge/öde/story arc/etc.

 

[Stillafors]

Tack, för input. Det blir lite referenser att studera vidare.

Ja en anledning till att antingen introducera eller avsluta en båge är att en då bidrar med en del av berättelsen och lämnar plats till andra. Vidare, om en startar ett skeende blir det spännande att se hur det kommer att avslutas.

Det finns förstås även andra saker att bidra med. Om spelare 1 skapar en mördare som begår ett mord och spelaren tänker att en båges avslut är när denne sats i fängelse, finns fortfarande obesvarade frågor som kan besvaras i andra scener och bågar. Till exempel, vad gjorde att personen begick handlingen. Tillbakablicks scener där någon annan spelare spelar världen runt den blivande mördaren.

Även om gruppen börjar följa utredningsbågen och hittar saker, så kan det innebära att ursprungsbågen inte följd till slut. Kanske hittas någon som är allvarligt sjuk och gruppens idé är att föra denne till sjukvård borta i huvudstaden. Gruppen borde kunna välja vilka bågar de vill följa upp. Dat jag tänkte var att utsprungsförfattarrn hade rätt att säga när just dennes hypotetiska båge vore slut.

Vem vet, de andra spelarna kanske slår sig i maskopi med mördaren och de kunde dra på rövarstråt till exempel, vilket kunde vara soelares 3 båge....

Det är fortfarande spännande att se vad som kommer fram i denna tråd.

 

[Rickard]

I A Thousand Years Under the Sun spelar man ut civilisationer som föds och går under. Man bokstavligen ritar ut bågar på en karta.

I övrigt funderar jag på vad som är skillnaden mot detta och Freytags dramatriangel eller Story Circle (förenklad monomyt).