Re: Nej, inte Deadwood
Nog för att Deadwood är fantastisk, men det är miljöskildringen, karaktärerna, skådespeleriet och dialogen som gör det. Berättarmässigt har serien större brister än någon annan HBO-serie jag sett. Deadwood, särskilt i senare säsonger, introducerar massor av plottlinjer och karaktärsskildringar som bara står och harvar utan att komma någon vart eller förvaltas väl och alldeles för många spår ges aldrig någon vettig förlösning - det är som om manusförfattarna tröttnade på dem halvvägs och inte visste hur de skulle lösa upp dem. Ett praktexemplet är plottlinjen med teatersällskapet med den döende medlemmen - vad faen fyllde det för funktion, liksom? Det var segt, ointressant, och irrelevant på det stora hela. (Calamity Jeans relation med hon horan är ett annat exempel. Upplösningen på Hearst-konflikten i tredje säsongen var en fruktansvärd antiklimax också - de borde kunnat bättre, -även- om de nu var tvungna att förhålla sig helt historiskt korrekt.
Det känns som att det här problemet går igen - i väldigt mycket mindre grad - i andra HBO-serier. Det var tex en subplot med Timon och Herodes i 'Rome' som bara kändes ansträngd, ointressant och totaaaalt överflödig. Kanske var det för att Timon liksom aldrig haft så mycket screentime förr, så man hade inte tillräckligt mycket empati med honom för att plötsligt bry sig om en subplot där han var huvudperson. Återigen, jämför med teatersällskapet i Deadwood som bara dök upp från ingenstans och fick en massa screentime.
Så jag håller inte med alls. Deadwood är -dåligt- berättad.
- Ymir, tycker
