Bästa bitarna och sätten att rälsa?

[Genesis]

Ehm, nej. Är rätt säker på att jag inte använde någon av termerna och det var högst medvetet (och gjorde jag det var det ett misslyckande för min sida).

Sorry, jag kanske inbillade mig det. Inte du, i så fall, men jag har hört många andra säga att det går utmärkt att rälsa i samberättarspel och spelledarlösa spel. Jag har till och med hört folk mena att om det är förutsägbart vart historien kommer att sluta så är det rälsning, även om vi alla samarbetar för att det ska ske. Att gruppen kan rälsa sig själv. Det är inte så jag använder termen, men det är ytterligare en tolkning.

 

[Rickard]

Sorry, jag kanske inbillade mig det. Inte du, i så fall, men jag har hört många andra säga att det går utmärkt att rälsa i samberättarspel och spelledarlösa spel. Jag har till och med hört folk mena att om det är förutsägbart vart historien kommer att sluta så är det rälsning, även om vi alla samarbetar för att det ska ske. Att gruppen kan rälsa sig själv. Det är inte så jag använder termen, men det är ytterligare en tolkning.

Jag brukar säga så. På ett plan brukar jag också säga "Om man kan misslyckas med ett äventyr är det räls", för någon har förutsatt att man ska kunna lyckas.

Fast jag använder inte termen "räls" längre, eftersom termen är så problematisk på så många plan, vilket den här tråden (tyvärr) visar på (eftersom den diskussionen derailat ursprungsfrågan).

 

[Bifur]

Men som sagt, jag tycker "räls" som term fördunklar lite vad det innebär i specifika instanser där vi "rälsar" och hur det kan finnas lite varstans, och ibland att man aktivt får kämpa med att inte agera på de impulserna.

Det här är ju intressant och något som jag rent konkret kan uppleva till och från i spel, både från min egen sida och från andras. Det är liksom småsituationer som skaver. Det noterbara är att jag tycker de uppstår lika mycket för att man öppnar för agens som inte finns som för motsatsen. Ett konkret exempel: RPna gick in i en fälla några orker gillrat. Regelmekaniskt hade spelarna redan missat chansen att upptäcka den men beskrivningen öppnade för att börja kontra den. Det gick säkert en minut av diskussion där både SL och spelare kände sig rälsade innan någon konstaterade att "vi har faktiskt gått i fällan, det var det utfallet mekaniken gav".

 

[Christoffer]

Det här är ju intressant och något som jag rent konkret kan uppleva till och från i spel, både från min egen sida och från andras. Det är liksom småsituationer som skaver. Det noterbara är att jag tycker de uppstår lika mycket för att man öppnar för agens som inte finns som för motsatsen. Ett konkret exempel: RPna gick in i en fälla några orker gillrat. Regelmekaniskt hade spelarna redan missat chansen att upptäcka den men beskrivningen öppnade för att börja kontra den. Det gick säkert en minut av diskussion där både SL och spelare kände sig rälsade innan någon konstaterade att "vi har faktiskt gått i fällan, det var det utfallet mekaniken gav".

Ja det är väl sådant grumlighet som är bra att reda ut, öppnar beskrivningen upp för att mekaniken ska användas för att undvika bakhållet eller är beskrivningen sådans om ska undvika slaget helt och avslöja bakhållet rakt av? Det är ju inget rätt eller fel, bara olika i olika spel. Men det är ju bra att alla vet vad man spelar för spel liksom.

 

[JohanL]

Jag nog tolkat många på detta och andra forum så, när de propagerar för att de är bättre eller roligare att spela utan preppad plot. Möjligt att jag tolkat dem alltför kategoriskt i så fall, men det är väl era deviser och preferenser, tex @Genesis och @entomophobiac ?

Jag kan ge ett exempel för planering för ett reaktivt scenario:

Det här är situationen. Motståndarsidan planerar att göra det här, för att uppnå det där (vilket vore dåligt). Här är deras tillgångar och resurser och en del ledtrådar som kan leda till det. Så här ser deras tidsplan ut. Så här reagerar de på om någon försöker stoppa dem. Här är var rollpersonerna dräller in i handlingen.

Har jag förberett? Absolut. Har jag förberett plott? Ja, i innebörden att jag vet vad motståndarna tänker göra. Men jag vet inte hur rollpersonerna kommer att ta sig an det (annat än att de antagligen tittar på ledtrådar de hittar och vill stoppa det här från att hända). Jag vet att Otto Skorzenys SS-kommando i allians med den lokala ormkulten kommer att försöka störta Vargas-regimen i Brasilien i en kupp; jag har ingen aning om att det slutar med att rollpersonerna kapar ett av tornen i det förtöjda slagskeppet Minas Gerais för att lägga 305 mm artillerield på jätteormen som frammanats.

 

[Christoffer]

Sorry, jag kanske inbillade mig det. Inte du, i så fall, men jag har hört många andra säga att det går utmärkt att rälsa i samberättarspel och spelledarlösa spel. Jag har till och med hört folk mena att om det är förutsägbart vart historien kommer att sluta så är det rälsning, även om vi alla samarbetar för att det ska ske. Att gruppen kan rälsa sig själv. Det är inte så jag använder termen, men det är ytterligare en tolkning.

Det är nog mer att jag inte använder termen för jag tycker som jag skrev att den fördunklar lite hur användandet av ens auktoritet i spel utan preppad plot, helt improviserat, med roterande SL:ande eller annan fördelning av auktoriteterna än den vanliga, också kan drabbas av samma övertramp. Tänker mig att det är svårare att rent av rälsa genom en hel förskriven plot såklart, men instanser av och kanske ett mer högst schizofrent grommiträlsande är ju inte svårt att föreställa sig. Oavsett, tänker som jag skrev i mitt svar att det finns ett värde av att tänka på att ens uppgift kring bordet är att säga saker som andra kan bygga på, sen görs det utifrån väldigt olika auktoriteter och med lite olika ansvarsområden, men oavsett kan man göra övertramp, ignorera vad någon annan sagt tidigare och köra på sitt eget race.

 

[Quadrante]

• Linjära: Spelarna måste gå genom scen A, B, C och D.
• Attraktioner: Spelarna kan gå igenom scenerna A, B, C och D men i vilken ordning som helst.
• Projektilbanor: Spelarna måste börja på A och sluta på D men hur de tar sig ut från A och anländer till D är helt upp till spelarna.

Riverboating: Handlingen rör sig åt ett visst håll och längs en viss sträcka, men du kan välja fart och var du lägger till på vägen.

Roadtrip (egentligen roadmovie): En berättelse utan egentlig början eller slut. Man spelar (följer med) på en resa, faktisk eller inre, som är avgörande och omvälvande. Man får inte se hur det går sen, man var inte med när det började. Ofta in-medias-res start och lonesome-cowboy-sunset slut.

 

[Bifur]

"när rollpersonerna anländer till marknaden, så ..."

Men om formuleringen är "om rollpersonerna anländer till..."? Är det lika avigt för dig?

 

[Mogger]

Stämmer definitivt för mig i alla fall. Men det är ju som så ofta runt de här begreppen också fråga om lite tvetydighet eller delade meningar om vad saker innebär. "Plot" handlar ju om händelser. Såna brukar jag inte förbereda, eftersom de är konsekvenser av vad som händer i spel.

Att preppa plot i den bemärkelsen blir då att säga exempelvis, "när rollpersonerna anländer till marknaden, så ...", eftersom det utgår från ATT de kommer anlända till marknaden.

Jag tycker personligen att "plot" är översättningsbart med intrig. Plot, som jag uppfattar det, kommer ur KOMplott, och avser vad en grupp personer ämnar göra för att nå ett mål.

Intrigen är alltså bakgrunden. Hur den kommer att spelas ut vet vi inget om. Det är vad en bunt SLP:s eller demoner tänker försöka göra. Oftas typ förgöra världen. Sedan kan man preppa en serie händelser runt detta, men det kan vara typ så hör:

Intrig: Sällskapet Kung Ottos vänner planerar en statskupp
Dag 1: Sällskapet möts i deras underjordiska bas, Hertig Bill väljs till ledare. Det beslutas av kungens man, Hasse, ska mördas.
Dag 4: Hasse mördas
Dag 7: Kungens knektar söker igenom hela staden och arresterar det vanliga packet.
Dag 12: Avrättningarna börjar
Dag 12, kväll: Ottos vänner bränner Arsenalen.
Dag 13: Avrättningarna fortsätter. Väldigt oroligt i staden.
Dag 15: JORDBÄVNING!
Etc, etc

Vad RP gör, och om de påverkar händelseförloppet, vet vi inget om. Man behöver inte skriva det på det här viset. Man kan förklara Ottovännernas plan, kungens motdrag etc. Finns många sätt att preppa en intrig på utan att diktera vad RP ska göra, var de ska befinna sig o.s.v. De kanske skiter fullständigt i kungen, eller bestämmer sig för att det är dags att själva bli maktspelare, eller sälja vapen till någon falang eller vad det nu kan vara.

Edit: Det är också såhär, typ, som jag "rälsar". Om man vill kan man rulla på en tabell före spel som berättar att det är detta som är intrigen. Eller så står det i ett köpt äventyr, och då får jag snygga kartor, SLPs med namn och bilder. Resten kan jag slänga.

 

[Christoffer]

Jag tycker personligen att "plot" är översättningsbart med intrig. Plot, som jag uppfattar det, kommer ur KOMplott, och avser vad en grupp personer ämnar göra för att nå ett mål.

det är nog dock ytterst få som håller med om den definitionen när det kommer till att säga saker som att du inte förbereda en plot, tex. Då handlar det ju nästan alltid om händelser och kedjor av händelser, och inte om backstory.

själv använder jag uteslutande backstory/bakgrund för det är sådant som är just nu och hur det kom att bli så. Plot, intrig, allt sådant pekar för mig framåt, vad som kommer bli.

 

[Christoffer]

Men om formuleringen är "om rollpersonerna anländer till..."? Är det lika avigt för dig?

Svarar jag för mig själv tycker jag att du ”om” gör det lite bättre men ändå problematiskt, det begränsar ändå gör situationen i sig kan ju vara så annorlunda att ”omet” blir helt meningslöst, marknaden kanske är bombad liksom? Så föredrar i mina egna förberedelser att undvika det för att tvinga mig ställa frågan hur reagerar de på marknaden som känner till vad som skett när rp1 eller alla rollperson traskar in där? Vad kommer de göra nu och senare? Och sen spela det därifrån. Mest för jag gillar dynamiken, det känns som jag inte exekverar ett gäng if-satser utan istället utvärderar en situation och gör ett omdöme om hur det påverkar minns SLPs, jag spelar dem mer än följer ett manus med flera villkorade grenar.

 

[Mogger]

det är nog dock ytterst få som håller med om den definitionen när det kommer till att säga saker som du inte förbereda en plot.

Ja, det är fullt möjligt. Det är vad ordet betyder för mig. Om ett köpt äventyr har en "plot" så är det vad det handlar om. Pratar vi om ett verk som redan finns så kan för all del plotten vara att Luke visar sig vara en Jediriddare som till slut försonas med sin far och besegrar den onda kejsaren. Men jag har aldrig läst något äventyr som dikterar på det viset vad RP ska gå igenom.

Den vanligaste typen av räls är ju f.ö när Del 2™ ska påbörjas och den förutsätter att RP "lyckats" med del 1. Det blir såklart ännu svårare med del 3 och 4. Och det är ju då rälsen blir väldigt tydlig och uppenbar.

 

[EvilSpook]

Den vanligaste typen av räls är ju f.ö när Del 2™ ska påbörjas och den förutsätter att RP "lyckats" med del 1. Det blir såklart ännu svårare med del 3 och 4. Och det är ju då rälsen blir väldigt tydlig och uppenbar.

Jag har personligen inte sett det som räls. I min värld representerar del 2-4 en "möjlig fortsättning" beroende på hur del 1 spelades ut.
Om del 1 får ett abrupt slut eller går i en annan riktning har det för mig alltid varit underförstått att det inte blir nån del 2-4.
Om man avslutar del 1 på ett annat sätt än det konstruktören förutsett, får spelledaren avgöra om han kan anpassa del 2 till de nya förutsättningarna, på samma sätt som man gör inom ett äventyr som inte går som man hade förutsett eller planerat.

Först när spelledaren ingriper för att tvinga tillbaks spelarna på den tänkta banan, mot deras vilja (eller handlingar) , bara för att kunna spela del 2, så uppstår enligt min mening rälsen.

Och i det sammanhanget kan jag tänka mig rälsning även i samberättande, alltså att man tvingar tillbaks berättelsen i en tänkt riktning, öppet eller fördolt men i strid med de andra spelarnas berättande eller tidigare etablerade saker i fiktionen?

//EvilSpook

 

[Bifur]

Svarar jag för mig själv tycker jag att du ”om” gör det lite bättre men ändå problematiskt, det begränsar ändå gör situationen i sig kan ju vara så annorlunda att ”omet” blir helt meningslöst, marknaden kanske är bombad liksom? Så föredrar i mina egna förberedelser att undvika det för att tvinga mig ställa frågan hur reagerar de på marknaden som känner till vad som skett när rp1 eller alla rollperson traskar in där? Vad kommer de göra nu och senare? Och sen spela det därifrån. Mest för jag gillar dynamiken, det känns som jag inte exekverar ett gäng if-satser utan istället utvärderar en situation och gör ett omdöme om hur det påverkar minns SLPs, jag spelar dem mer än följer ett manus med flera villkorade grenar.

Jo men visst. Jag tror jag ser det mest som ett frivilligt stöd till mig själv/SL. Mycket för att jag tycker det ofta kan vara svårt att improvisera komplexa SLP-beslut. (Och inte minst, hur de effektueras i settingen.) Om det sen visar sig att inga av mina "om"-satser inträffar, tja då är det så och då får jag improvisera ändå. Och klarar jag inte det får vi bryta passet och så får jag sätta mig på kammaren och tänka efter.

 

[Mogger]

Jag har personligen inte sett det som räls. I min värld representerar del 2-4 en "möjlig fortsättning" beroende på hur del 1 spelades ut.
Om del 1 får ett abrupt slut eller går i en annan riktning har det för mig alltid varit underförstått att det inte blir nån del 2-4.
Om man avslutar del 1 på ett annat sätt än det konstruktören förutsett, får spelledaren avgöra om han kan anpassa del 2 till de nya förutsättningarna, på samma sätt som man gör inom ett äventyr som inte går som man hade förutsett eller planerat.

Först när spelledaren ingriper för att tvinga tillbaks spelarna på den tänkta banan, mot deras vilja (eller handlingar) , bara för att kunna spela del 2, så uppstår enligt min mening rälsen.

Ja, det var detta jag menade. Att göra sitt yttersta för att del 1 slutar så att del 2 kan ta vid (o.s.v).

 

[entomophobiac]

Men om formuleringen är "om rollpersonerna anländer till..."? Är det lika avigt för dig?

Jag tror det är ungefär lika avigt ändå, för då börjar vi istället närma oss den del av prepp som jag är för lat för: onödig prepp. Sånt som kanske inte ens kommer användas eller som måste moddas under tiden vi spelar för att det inte passar. Om vi liksom ramlar ned till marknaden från ett luftskepp rakt ned i dadelståndet till dadelförsäljarens förtret så är det ju något helt annat än om vi smyger oss in incognito med kåporna för ansiktet. Men en mening som "om ..." kommer ju skita i den typen av förutsättningar.

Jag gillar hur scenarier är konstruerade till många gamla krigsspel, som referenspunkt. Kan använda Advanced Squad Leader som exempel.


Räkneexempel! 40 000 miljarder!

En enda sida, den visar de två parterna (britter mot tyskar), hur många rundor vi spelar, vilken karta som används, etc. Alla praktiska detaljer som påverkar setup och komponentbehov. Som synes kan den användas för att packa fram rätt saker inför spel.

Det står vilka mål sidorna har (Victory Conditions) och det finns specialregler som bara gäller i detta scenariot. Eftersom det är skrivet för krigsnördar så finns även lite sammanhang för den dust det är baserat på, inklusive en Aftermath-sektion som förklarar det historiska utfallet. Hur det slutar, vad som kommer ske eller varför, vilka val som finns; inget sånt är med överhuvudtaget. Scenariot faller tillbaka på att reglerna kommer lösa allt sånt och på att spelarna kommer ha sina egna planer.

Såna upplägg gillar jag, och det är väl inte helt olikt hur vissa spel närmar sig pamflettdungar eller andra typer av shortform-scenarier. Den som knäcker ett dylikt format för sitt rollspel kommer få mina pengar!

 

[Zeedox]

Tack för svar @Genesis och @entomophobiac ! Då mindes och förstod jag era perspektiv helt rätt. Olika grad av propagering för att andra bör testa just era preferenser, förstås.

Som du säger @Genesis är räls och förplanerat spelande för mig också ett spektra, från mindre saker som att bestämma genre vi vill spela, till megarälsade saker som Montsegur 1244 eller Trophy Dark. Min tolerans och preferens varierar rätt mycket fram och tillbaka.

 

[Zeedox]

Ytterligare en grej som jag kom på att jag tycker är bra i rälsade scenarier är när rollpersonerna får planterade ledtrådar eller hemligheter i början. Det är väldigt tydlig variant av Checkov's gun (du har fått den - använd den), men kan också ofta vara ett väldigt bra knep för att se till att gruppen håller sig på rälsen (frivilligt).

Snyggt! Det kräver en del arbete och lite skicklighet i början, så att man gör något som faktiskt spelaren tycker är intressant, men jag kan se hur det blir väldigt användbart. Mina spelare glömmer ofta prylar och ledtrådar de fått, så nästa gång skall jag försöka att ge ut dem på något sätt som gör det enklare att komma ihåg. Enklare om man kan göra en fysisk handout, men svårare online...

 

[Genesis]

Snyggt! Det kräver en del arbete och lite skicklighet i början, så att man gör något som faktiskt spelaren tycker är intressant, men jag kan se hur det blir väldigt användbart. Mina spelare glömmer ofta prylar och ledtrådar de fått, så nästa gång skall jag försöka att ge ut dem på något sätt som gör det enklare att komma ihåg. Enklare om man kan göra en fysisk handout, men svårare online...

När jag skrev ”konventsscenarion” (fast de spelades aldrig på konvent) så lade jag ibland till ”kunskap” på de förskapade rollpersonernas blad. Saker som att ”Ett kluckande ljud i motorutrymmet är dåliga nyheter. Skeppet måste stoppas och kylsystemet avluftas inom några timmar för att inte ta skada.”

Så kan man sedan slänga in ett kluckande ljud och rollpersonen ser kompetent ut och vet precis vad som ska göras.

Vet inte om det har att göra med ämnet, men jag påmindes om det.

 

[JohanL]

View attachment 18914

Tittar på den där OoB:n, och min reaktion är "det är säkrast att britterna har några specialfördelar!"

Det har de, som tur är.